Bitsummit - Japanska indiespel!

00:00:00Alright. Ibland är det dags. Och nu är det dags igen. Men det är också dags för en klassiker som inte... Eller ja. Den var vanligare för några år sedan när det var spelfarsans vänner. För idag är det spelfarsans vänner. Ja. Så är det. Vi är här. Vi gör vårt bästa när spelfarsan är borta. Men vi har klarat förr och vi hoppas att vi klarar igen. För idag så är det... Vi har försökt komma på vad det är. Men vi kom fram till att det nog är... Man tänker att man rullar in på bufférestaurangen. Men innan buffén har öppnat så får man, vad vet jag, en kopp kaffe. Det är där vi är någonstans. En liten amuse-bouche. Exakt, så skulle man kunna säga, fast i spelvärlden. Så vi har många sommarshower framför oss. Och många av dem startar i början på juni. Men några smyger igång innan.

00:01:00Det är säkert just för att få chansen att synas innan de stora elefanterna ska upp på spelscenen. Så idag ska vi titta lite på en av de här showerna som vi inte hade koll på tidigare. Men innan vi gör det så har vi ju andra saker. Den var med sådär lite grann. Lite grann. Jag såg hur mikrofonen började lysa rött mitt i. Men det hördes. Så vi har ett samlat bevis på att det här hände. Det hände. Och idag är det en hund. Den ser extremt nöjd ut med världen och världsläget. Exakt. Står det Westie? Westie. West Coast IPA. Vad tror du att det är? Typ en liten skotte eller något sånt där? Nej, jag tror att det är en... De heter West Highland White Terrier, tror jag. Ja, det är rimligt. Den var väldigt vit.

00:01:55För er som vill ha den visuella beskrivningen så är det alltså en glad hund. Väldigt glad hund. Som av oklar anledning representerar öl, men är väldigt glad. Mycket konstigt. Jag hoppas att det är så glad man blir av att dricka den här ölen. Precis. Och inte att det smakar hund, för det vore mindre bra. Eller hur? Blöt hund. Gick den hem? Den smakade okej. Smakar hair of the dog. Okej, ja. Ni får själva tolka om det är en flipp eller en flopp som man säger. Ja. Själv så kör jag mer beprövade drinkmixar. Ni som har varit med förr vet antagligen vad jag pratar om här. Men jag kommer ändå nalle-pua mig hela vägen ner till botten, så ni behöver inte vara oroliga för den saken. Man vet aldrig om man har fått ett söndagsexemplar, kan man ha fått. Även fast jag ska blanda dem. Men i alla fall, det är värt att testa sig fram. Med det sagt så ...

00:02:53har vi alltså en liten, liten försmaksshow den här gången. Och det är ganska passande att det bara är vi som är med, för att vi är... Och nu säger ju jag det här när Oskar inte är med och kan säga emot, men vi två som är mest för indiespel i det här gänget tror jag ändå inte är en lögn. Eller hur? Jag har också den känslan. Ja. Och nu säger vi att det är så, för det var ingen som sa emot. Men vi har i alla fall hittat en... Show som har enbart indiefokus. Vilket är kul. Och det är ännu mer roligt att det är en indieshow från Japan. Som har det här fokuset. För det trodde jag knappt fanns av någon. Jag vet inte riktigt varför. Finns inget riktigt fog för varför det inte skulle finnas. Men ja. Vi har inte hört talas om någon sån tidigare i alla fall. Så vitt jag vet. Nej, verkligen inte. Men det är ju som du säger väldigt konstigt att det inte har funnits tidigare. Om det inte har gjort det. För att.

00:03:51Den är ju väldigt japansk och det är ju kul. Oh ja. Men för alla er som undrar då, vad är det ni pratar om egentligen? Så är det en show som heter Bitsummit. Och varför den heter Bitsummit, det har jag faktiskt ingen aning om. Och när jag var inne och tittade lite på deras sida så stod det inte riktigt heller varför de hade valt namnet Bitsummit. Men den har funnits ett bra tag däremot, även fast det var första gången i år som de streamade den via Twitch utanför Japan. Jag tror att de hade... Ett samarbete också med någon av de här västerländska spelsajterna just för att sprida den lite bredare än i Japan. Men den grundades av två amerikaner vid namnet John Davis och James. Vi kan kalla honom för mjölkbar, men han heter Mjölki. Mjölki. Mjölki. Det låter som staden i det där spelet vi spelade. Ja. Undrar om... Han får förklara om han har någon koppling dit.

00:04:52Det låter bra. Men de här två vet inte riktigt hur de träffade varandra. De jobbar numera tror jag lite för olika studios. Båda är fortfarande verksamma inom gaming-segmentet. Men John Davis tror jag hade ett par minuter innan den här showen började. Där han pratade lite om varför det hände. Och då var det, om jag förstod honom rätt, att 2013 som var första året när de hade det här. Att hans studio, spelstudion som han jobbade för, hade downtime av någon anledning just då och ville göra någonting roligt. Och kom på att det vore ju kul att dra ihop lite lokala indie-förmågor och visa upp vad man har. Och då startade de det här eventet helt enkelt. Och det är alltså inte i Tokyo som det mesta är i Japan, utan det är i Kyoto istället. Som gör att det också är lite kul, att det är någonstans. Alltså Kyoto är ju inte en liten stad på något sätt, så det är inte så att de hittade sig själv i typ...

00:05:48motsvarigheten till Burträsk, utan det är mest det att de inte är i Tokyo som brukar vara där det händer saker. Det är sant, men det är ju nästan Tokyo, känner jag. Ja, alltså, man hittar fler gamers i den stan än de på det här eventet, misstänker jag. Det är så pass mycket folk som bor där. Men det här började i alla fall som en väldigt liten grej. Om jag förstod honom rätt så hade de en våning i något sånt här kontorskomplex och där fick allting plats och det var en sån där hundra pers eller något sånt där. Sen så året efter så var det några hundra pers. Året efter det så var det några tusen. Och sen nu sista gången här de körde igång så var det tiotusen besökare eller något sånt där. Så att det har ju hänt en del och de behövde nu flera, flera våningar för att få in alla. Och från att ha varit mest indiefolk för indiefolk så var nu de flesta stora japanska spelföretagen är inblandade på något sätt.

00:06:47Även fast de inte är där och visar upp sina egna grejer så är de där och stöttar. Och jag antar att man kan spela spel kanske som de har ändå, även fast de inte är där och gör reklam för dem rent av. Nej, exakt. Men hur många besökare hade E3 när det var som störst? Det var nog väldigt många fler tror jag. Ja, men för det kändes verkligen när man såg den här lokalen när folk kom in så kändes det var väldigt. Det kändes som att det var väldigt stort. Ja, det är ju inte ett litet hus de har här i. Om man såg showen också så var det ju sådär. Tänk er en stor mässhall egentligen, alltså klassiskt. Och sen ser man småbås så långt ögat kan nå ungefär. Exakt. Och det såg inte ut att vara ett litet ställe heller, precis som Linda är inne på. Så det har definitivt växt. Och det roliga här var att det verkade vara, om jag förstod honom då.

00:07:44Så var det samma sak här, att en del kanske dök upp första året med ett litet indieprojekt. Ett par år senare så dök de upp med två små indieprojekt. Och några år senare så var de helt plötsligt där och dessutom var ett företag som kunde stötta andra och liksom ge ut spel. Med tanke på att de då kanske hade hunnit växa och få så pass stor framgång att företaget nu kunde liksom ta ett kliv upp i näringskedjan. Så det var mycket såhär organisk växt via det här eventet, vilket ju... är superkul att höra, speciellt nu när de här liksom. Den den stora världen där ute med trippel a. Det hela den ekosystemet känns som att det håller på och falla isär helt och hållet så att det är ju jättekul att den här delen av spelvärlden faktiskt frodas eller vad man ska. Våga sig på att säga. Verkligen och extra kul är det ju för att man fick ju ändå se lite grann när när.

00:08:37utvecklare tog med sina spel och så fick programledarna sitta och spela det medans de pratade om spelen. Och det är ganska kul, för det är ju verkligen så här det här har vi gjort. Jag har gjort typ nittio procent av det här spelet. Helt själv. Sen sen ser man ju det på alltså kvaliteten ska jag inte säga, men men det syns ju att det är någon som har gjort det själv. Men o ja, med det sagt så behöver det inte vara dåligt. Nej, nej. Alltså, vi har ju den här, om man ska höja blicken en aning, så har de den här stora diskussionen om så här, vad är Indie numera? Alltså, det var lättare att definiera det förr. Numera är det nästan omöjligt, för det finns ju liksom företag med hundratals anställda som anses vara Indie för att de inte har en stor publisher i ryggen eller ägs av en av de här stora, typ Sega Microsoft eller Sony eller något sånt där. Så att numera är det svårare, men jag tycker att den enklaste definitionen av ett Indiespel är ju typ ensam figur.

00:09:31Har suttit hemma och gjort nästan allting i ett spel. Utan direkt stöd från någon annan. Det är den renaste definitionen av ett indiespel. För mig i alla fall. Det kan inte vara någonting annat om man har. Om man har de grejerna i ryggen. Verkligen. Jag är väl bara så orolig att de ska få för mycket press på sig. För att vi är så vana vid att det kommer ut indiespel. Som är riktigt bra spel. Oh ja. Och att de här spelen aldrig får komma fram på riktigt. Och det är väl därför typ den här mässan är toppen för den här typen av spel. Fler sådana är jättetrevligt, men det som var som sagt kul med den här var att det gav oss chansen att se lite vilken typ av indiespel som kommer fram i Japan, om det är lite annorlunda än de vi brukar kika på. Det finns ju SteamFest och lite annat som är mer globalt, mer västerländsk prägel. Men jag tänkte vi kan ju ta deras egen förklaring av vad Bitsummit är nu när vi har gjort vår eget försök här.

00:10:27Och det blir då på engelska så alla ni som inte förstår får gå till valfri översättare och be om hjälp. Slå på undertexter. Det kan absolut göra, men här kommer den i alla fall i deras eget format så att det här är som de själva beskriver sig. Bitsummit is Japans stand-out festival celebrating independent game development held each year in the heart of Kyoto. What began in 2013 as a small industry gathering of around 200 people has reformed into a major event. that now draw thousands of gaming enthusiast creators and media represented from around the world. Så det är, som sagt, det har växt väldigt mycket. Och sen har de också sin nedre fokustext. Founded to shine a spotlight on Japanese indie developers and connect them with the global audience. Så där har de det de hoppas göra, tänker jag. Ja.

00:11:22Och varför inte? Det är väl jättebra om det här fungerar. Och av det vi har hört då. Visst, självklart kommer ju deras grundare inte stå och säga att det här gick totalt åt skogen. Men det lät ändå som att de hade kommit ganska långt med det här. Men showmässigt så var det en av de här som jag tycker om. Det vill säga att det visades mycket spel. De som höll i programmet var ganska korta mellan. Och de skämten som de ändå pressade in. Det var inte det sämsta skämtet jag hört. Jag skulle säga att det är en stark 3 av 5 för första showen. Kanske till och med 3,5 av 5. Med tanke på att de fick in så många spel. Och så får vi väl se om den här kommer tillbaka nästa år. Om det är så att de håller samma standard. Eller om det blir ännu bättre. Men jag hade inte koll på att det var första gången. Och när jag fick reda på det tänkte jag så här. Okej, jag har sett betydligt sämre shower än den här. Om det är så. Och även av sådana som håller på längre.

00:12:19Bra första försök. Absolut. Jag är bara lite orolig att om det här skulle bli en grej som blir mer global och inte att man skulle förlora den här härliga japanska känslan som man ändå hade av det här. Håller helt med, för den vill man verkligen ha, för det här var väldigt japanskt. Och jag säger det på det på ett positivt sätt, men om ni och det här säger vi alltid, ta er gärna ett kik på det finns säkert. Både själva Twitch-streamen finns säkert där ute att se i helhet. Men även klipp och annat. Så att då får ni nog en känsla av vad vi menar med väldigt japanskt. För att det är... Ja. Ibland måste man se det för att förstå vad vad vi menar. Men det var ett gäng spel. Och vi tänkte gå igenom några av dem. Och till min glädje var det ganska mycket skräckspel faktiskt. Ja, det var ett gäng. Och där kan vi ju Jens hävda att du och jag har lite större fäbless för...

00:13:11Skräckspelen än vad spelfarsan har. Det tror jag inte ens han skulle säga emot. Jag vet inte om... Jag har skrivit en lista, så vi får se om... Jag kör och så får du se om du kommer ihåg dem i samma ordning som jag. Jag gick efter presentationen i mångt och mycket. Men det första spelet hette Copernicus, vilket var... Jag gillar det namnet. Ja. Och det var ju typ skräck i rymden. Väldigt pixligt dock, och väldigt mycket orange. Ja, det var det. Det kändes inte som ett skräckspel när de började. När man såg början av trailern tänkte jag Copernicus. Och sen blev det ändå... Sen spårade det hårt. Ja. Och det var där jag tänkte så här, ja, ja, det här är Japan. Det blev väldigt konstigt väldigt snabbt. Men jag gillar, jag har alltid... Alltså när jag gillar det så gillar jag det. Men spel som litar på en färg, om du förstår vad jag menar. Ja. Utan att det bara blir så här, jag ser ingenting.

00:14:10Nej. För här var det orange. Det var väldigt orange. Men på något sätt tänkte jag, okej, de har ändå tänkt, uppenbarligen tänkt på det här. Vi har en idé. Så att den, jag tänker att så här, vi har ju haft varianter här förut, men jag kommer säga så här, dök den in på min Steam wishlist eller inte? Det är det som gör tummen upp. Och tummen ner är att jag får fundera lite mer. Den här är en tummen upp. Jag vet inte om jag faktiskt kommer köra det, men jag var intresserad av att se var det landar någonstans. Och det kanske också dyker upp på en sån här steamfest som man får testa ett demo någon gång längre fram, vilket vore spännande också. Eller hur? Undrar hur långt? Jag gissar att det är ganska korta spel det här. Ja, och i min värld är det ganska positivt överlag. Så länge de inte liksom drar till med ett 30 dollars pris. Gör de inte det så tycker jag korta spel kan vara jättetrevliga. Just för att man hinner veta att man hinner igen.

00:15:08Ja, om man hinner spela flera. Exakt, vilket man gillar. Nummer två tog jag med bara för att det var så japanskt. Det var Seiko, Giantess Dating Sim. Ja, just det. När de satt och pratade över datorn, typ. Ja, precis. Och sen så fick man se. Jag skrev Lill guy hanging out with giant women. Och någon sa så här. Jag tror att det var programledningen så att just nu så är 25 stycken Subreddits extremt nöjda med sig själva. Äntligen, their time to shine! Precis, och även vissa som körde ett visst Resident Evil-spel tror jag också tänkte såhär: Oh yes, it's happening! Sant! Men med det sagt så var det en väldigt charmig grafik. Det var alltså väldigt... Antingen är han väldigt liten, eller så är kvinnorna väldigt stora. Men giantess dating sims antar jag är väldigt stora kvinnor. De hade ju en liten diskussion om just det där när de satt och provspelade. I slutet är de ute och går och sen sticker hans huvud upp ur bröstfickan på hennes typ tröja och tittar ut: Oh yes.

00:16:25Det var ingen liten skillnad. Nej, han kan bo i en bröstficka, kan vi säga. Så där förstår ni hur liten den här snubben är. Sen exakt vad det här spelet handlar om i övrigt, väldigt svårt att tolka på den här trailern. Ja, jag tog mest med den för att det är min definition av Japan. Det här spelet hade inte gjorts någon annanstans. Det kändes inte som att saker hängde ihop riktigt i trailern, för den började med någon så här: Gav du henne jordnöten eller någonting? Japp, japp, japp. Och jag bara: Vad pratar vi om? Sen pratade vi om giant women. Det var det vi pratade om hela tiden. Så att nej, jag kommer inte köra spelet, men jag älskar att det finns. sådana här spel. Det är ungefär där jag landar. Och som sagt, bara det att han tittade upp ur den där fickan var så här, okej, det var humor. Jag menar, fatta hur billiga räkningarna skulle vara om man kunde bo i någons ficka. Eller hur? Alltså både kostnad för boende och kostnad för mat, för jag gissar att en jordnöt räcker länge då. Alltså, det måste ju vara liksom som att få, jag vet inte vad. Två kor? Ja, i och för sig, det är nog nästan mer så.

00:17:37En co-sized jordnöt. Jättebra för alla som inte är allergiska, säger jag. Ja, jättejobbigt för alla de andra. Verkligen så. Men, ja, den går in på min weird, men den kommer nog inte gå in på min wishlist. Däremot, nästa så himla, för mig som var med om den här eran på 90-talet när man kunde göra sånt här, men Witch of the Dark Castles som ju är ett handritat soloäventyr. Alltså den här rollspelen som var inne... Jag misstänker även tidigare på 80-talet, kanske till och med 70-talet. Men då fanns ingen av oss, så vi vet inte. Men de här där man kunde läsa en bok, välja sin väg och sen se var man tog vägen, helt enkelt. Fast i spelform. Och jag tyckte bara att han skrev... I trailern var det så här: Över 300 handritade bilder tror jag han hade. Ja.

00:18:33Exakt. 300 illustrationer och så stod det ingen AI. AI. Hmm. Men det måste man ju nästan säga numera för att folk tänker ju omedelbart så här: Så här många bilder, han måste ha använt en AI någonstans. Så det är så här: Nope! Det är han som har sett på ditåt. Och det jag gillar också var att de hade hela den här aspekten av att det var en bok man läste och att det liksom dök upp en liten penna och fyllde i saker och så där. Så att Jag tror för de som har varit med och spelat sådana här spel, kanske ännu mer de som var något äldre än vad vi som gjorde det här mycket mer, så tror jag det var en riktig nostalgitripp att se det här spelet. Väldigt coolt, och det känns också så här, kanske inte superjapanskt, men extremt indie. Exakt, väldigt, väldigt indie. För det här är ju någon som säkert har haft det i minnet, det här vore kul att göra ett spel av. Ja.

00:19:26Och det är inte direkt någonting som Microsoft skulle bara, japp, här har du några miljoner och utvecklare. Go get the millions! Nej, det hade inte hänt. Det här måste utvecklas av en indie studio eller någon galen kille som sitter och gör sitt eget spel. Jag tror att det var det senare här, galen kille som tyckte om att rita och kom på att det här kunde han få ihop någonting av. Men som sagt, jag är inte säker på att jag kommer köra det här spelet heller, men det ligger närmare. Jag tror till och med att jag försökte lägga på Wishlist just för att jag tyckte idén var så häftig, för jag vill se var det här landar någonstans. Och är det så att det är relativt kort så kanske jag kör. Det beror lite på. Nästa på listan var ännu en skräckis. Nightmare House. Det var klassisk actionhorror. Och vilket var det nu igen? Det är ett av de bäst generiska skräcknamnen man kan ha också. Verkligen.

00:20:25Fast, det låter som typ någonting från 80-talet just för att säga Nightmare House. Mr Gornie Weaver, alltså lite så. Ja. Men. Se, alltså som sagt, ingenting av det stack ut på ett sätt annat än att jag skrev så här, det här är klassisk action horror. På det sättet som jag gillar. Exakt. Så att det var en bra trailer. Den sa exakt så mycket så att jag satte den på min wishlist, men den sa ingenting om Typ vad det handlar om. Mer än att såhär. Det här har nog ett par bra scares i sig. Ungefär så jag tänkte. Ja. Men det här är ju, för jag tror att, för det här är också varför man nog gillar lite grann just indie-horrorspel. Är för att de stora horror, alltså IP:na eller de stora horrorspelen som har kommit ut under ganska, ganska lång tid har varit inte toppen.

00:21:25De har inte kliat precis där det kliar. De försöker ju köra säkra kort. Ja. Medan de här kan köra vilka kort de vill. Vilket ju är. Jag tror faktiskt att du har helt rätt just när det gäller speciellt skräckgenre. Även om nu på senare år så har det börjat komma ut bra versioner av stora IPC. Vi pratar Silent Hill och Resident Evil först och främst. Men även en del andra. Men under längre tid som sagt så var det ganska dåligt. Men det finns väldigt mycket bra indisk skräckspel. Alltså väldigt mycket bra indisk skräckspel. Så att man har ju fortfarande haft möjlighet att köra mycket bra skräck. Det är bara att det inte är de stora företagen som har gjort det. Och det här känns lite som ytterligare ett sånt här bra indie-korts gång. Så den letade sig definitivt in i min lilla wishlist. Nästa spel var någonting. Det här låter lite elakt, men det jag tänkte på var ljudet. För det hette Zen Shattered Legacy. Och det var en Twin Stick Controlling.

00:22:23Och man var en liten munk som hade en pinne som var ute och läxade upp folk. Och viftade snabbt med den där pinnen. Ingenting av det såg dåligt ut. Men ljudet av den där pinnen. Det var typ halva trailern. Ja. Jag tänker så här, ni måste dämpa, ni måste dämpa ljudet på den där pinnen. Fatta om man kör det här. Alltså jag skulle bli helt galen efter typ en halvtimme tror jag. Ja. Så att. Antingen att man får möjligheten att mjuta pinnen. Eller en slider på hektiska låten. Jag gissar att det inte kommer bli så. De kommer nog... Jag tror att de är väldigt nöjda med det där. Och jag tänker att det funkar ju om man hade hört det ibland. Men sen vill de ha med det hela tiden för att det är en stor del av den här munken. Alltså den här munken har ju sin pinne. Ja. Tyvärr så. Så slog han folk med den väldigt ofta så där ljudet var...

00:23:23Det hördes några gånger. Den här trailern var inte lång, men jag lovar att den hördes säkert hundra gånger bara i den. Alla de här trailrarna var ju typ en minut långa. Vilket ju också har såklart att göra med budgetar och tid och resurser. Men inte mig emot. Men som sagt, snälla Devs, ge mig möjligheten att tona ner det här träljudet. Tack. Pinnljudet. Mindre pinn, inte mindre pinne, utan mindre pinnljud. Jag har inget emot pinnen. Pinnen funkar. Ja, pinnen funkade. Det såg väldigt kul ut att fightas med. Det såg faktiskt väldigt kul ut. Ja. Någonstans så hade de det mesta rätt och bara att det här var så otroligt in your face. Ja. Så att den är med på min wishlist, men jag kommer inte plocka upp det innan jag fått klarhet i om det går att göra någonting med det där. Så att där var mitt lilla frågetecken skulle man kunna säga. Nästa på min lista. Skriv en kommentar.

00:24:17Jag får nog göra det, fast på något snällt sätt. Jag gillar fortfarande det mesta. Vilket skräp! Det var mer så här, please, lite tweak här så kan vi prata om det. Nästa spel, Crime Light. Fick du också... Jag undrar, hur kommer de undan med det här? Men sen insåg jag att det här är ju Alice in Wonderland. Ja, vänta nu ska vi se. Det var så många spel. Ja. Det här var alltså ett action-JRPG med Souls fighter. Alltså Souls Games-spel. Men storyn var så uppenbart Alice in Wonderland. Det var till och med alla de karaktärerna. Ja. Jag tänkte så här, är jag okej? Det kanske är okej i Japan. Jag tänkte så här, är det här, är inte det här någon som äger rättigheterna till det här? Det är det nog. Väldigt mycket.

00:25:18Jag tänker att det borde vara det. Men alltså, de inte hade namnet. Alltså, det var mer så här, ja, alla vet vad det handlar om. Men vi kallar det för crime light. Och då, och det, men just, men för det var inte ens det de sa, för de sa crime på engelska, men light var någonting annat. För när hon sa namnet på det så var det crime. Ja, precis, de har ju någon japansk grej. Men om man kollar upp det så bara, crime light. Jag tyckte det här stod... Rätt nice ut, men mycket just för att säga att det här är på något sätt Alice in one land. Ja. Man är där och slår på folk. Så länge man kan spöa upp, vad heter han, den här nervvraksharen. Ja. Jag har aldrig gillat det. Då är de förlåtna. Lite så. Det är plötsligt en kommentar. Det blir det. Alltså, men återigen så här, inte en elak, det vill säga gilla det jag såg, men snälla, låt mig.

00:26:14Kan jag bara få? Jag kan ta munkens pinne. Jag kan ta, precis. Får jag låna pinnen så kan vi lösa det. Men den är definitivt på wishlisten och vi får se. Hoppas att det inte blir några konstiga problem här med tanke på att de använder just den här boken som material för hela sin story. Jag antar att det är, någonstans antar jag att de hävdar att det här är någon slags tolkning eller love letter eller någonting annat. Ja. Eller som du sa, det är Japan. Det kan vara så att det är andra regler där. Exakt. Så att vi hoppas, om någon vet mer om det där så får ni jättegärna säga till. Men ja, de hade definitivt det som inspiration om man ska vara snäll och inte gå ännu längre än så. Nästa spel var, alltså det, jag gillade allting jag såg med det här spelet för att det började som att man inte riktigt visste. Och det jag pratade om, Broken Laure Assend, som var...

00:27:11Typ lite mirror's edge när det gäller kontrollen. När du säger att man parkourklättrar. Men det var ett stort jäkla torn som de skulle klättra uppför. Alltså tänk dig typ Eiffeltornet. Just det, just det. Det var det här spelet, ja. Men efter att ha börjat som ett typ klättringspel så började det hända typ övernaturliga konstiga grejer. Och det verkade bli snabbt typ ett rent skräckspel. Ja. Och det var där jag bara såhär, I'm in. Först tänkte jag såhär, klättra, det är säkert kul för de som gillar sånt. Men sen när det var såhär, klättring, med hela den här höjdskräcksgrejen för alla dem. Plus att någonting jagar en. Ja. Plus att det ser väldigt härligt ut på något sätt. Jag fick också de vibesen. Så att, det gick från hmm till oh yes. Så att det... Åh, var det här spelet med hon med huvudet? Japp. Åh, den var snygg tycker jag.

00:28:11Hennes huvud bara åker upp och fortsätter att sitta fast i kroppen. Ja, vi tänker som en giraff. Ja. Fast en väldigt lång giraff. Ja. Men det var... Den var såhär weird på rätt sätt, skräck på rätt sätt och en annorlunda idé. För att de här var någon slags parkours-människor som skulle klättra upp för ett högt torn för att bevisa att man kunde göra det. Även fast jag tror de sa såhär, det har hänt bisarra saker här förut. Men som vi alla vet. Huvudpersonerna i spel är alltid dumma i huvudet. Så de lyssnar aldrig på sånt där. Nej. Man måste ju ut och göra det liksom. Så att. Och det är skönt att de inte gör det. Ja, för då hade man ju inte fått de här äventyren. Så att. Nej, det var jättetråkigt om de bara, ja, fast vi kanske inte ska. Har hänt, har hänt sjuka grejer sa ni? Ja, men då går vi hem. The end. The end. Vi fick 10 minuter. Å andra sidan kostade det bara 2 dollar, så you're, you're welcome.

00:29:05Den är definitivt på min wishlist och jag hoppas att det här är bra skräck med cool mekanik med också. Den finns ju också att spela som demo. Ja, en del har demos. Det kan vara värt att kolla upp de spelen vi pratar om, för en del har, en del skulle få, snart ish, om jag förstod saken rätt. Nästa Steamfest hoppas jag att många av de här har demon man kan testa. Nästa var också, jag tror det var typ tre stycken här som var lite horror-inspiration på. Och Anomalith hette nästa. Och det var lite anime, så återigen finns det en anledning till att det här dök upp i Japan. Och man hade väldigt mycket möjlighet att använda olika vapen i det här spelet. Det var så jag hade reagerat. Very cool hade jag skrivit. Sen also very anime.

00:30:02Och sen många weapons. Många weapons och mycket bra inledning. Gillade verkligen den här trailern när man. Jag tror det. Det borde vara ett sjukhus, men det är en stor fyrkantig byggnad som känns väldigt som en institution och sen så glider man igenom hallen och sen står det rullstolar och det ser övergivet ut. Det är någonting med hela den känslan som är så mysig. Japp, om ni undrar vad vi pratar om mysigt, gå tillbaka och lyssna på 200 av våra avsnitt så djupdyker vi i vår definition av mysigt. Men det är exakt den vi pratar om här. Men som sagt, jag fick också väldigt så här, det här är Japan. Ja. Så den, omedelbart in på listan. Nästa också cool, som Tenebris Somnia hette det. Och det var en av de coolaste...

00:31:02Mash-up-spelen, skulle jag kunna säga, för det var ren pixelgrafik som ibland slog över till riktig film. Ja! När det var skräckscenerna så var det typ riktig spelfilm. Vilket kändes väldigt märkligt, men det var någon annan trailer som också var sån för ett annat spel. Så det kanske är en hipp grej. Precis. De här som gjorde Tenderbrees Somnia var också där med Dungeons of Dusk som var ett klassiskt Dungeon Crawler-spel. Så det var samma studio. De hade ett hörn där som de hade... De hade till och med installerat med en av scenerna från spel. Det var en blodig säng som de hade på showgolvet. Där det var typ ett lik som hade blivit av med allt sitt skinn av någon anledning. Perfekt. Så kan det vara ibland. Han hade dött på grund av det ska vi kanske säga.

00:31:57Det var ingen som låg och tittade. I deadline. Kanske lite innan. Precis, det är det man får reda på om man kör det här spelet. Men det var en cool, jag har aldrig sett ett pixelspel som var 100% pixel. Och sen så här, nu händer det något. Ja, spelfilm. Med väldigt välgjorda scener. Ja, och just den kontrasten mellan superpixligt och realism. Inte alls pixligt. Ja, det kändes väldigt coolt. Det kändes som en väldigt mysig stämning i hela det här spelet. Det lilla man fick se. Alltså jag hoppas att det är ett sånt här spel som inte är superlångt så att vi typ skulle kunna göra en lätt playout. För jag tror att det skulle kunna vara... Just med tanke på att pixlar, det kan man ju aldrig skrämda och sen är det plötsligt bara... Nej, men den här filmen... Den... Den kan nog lyckas bättre. Den kan ta lite. Om inte annat så får vi spela demon.

00:32:52Ja, det kan vi absolut göra. Vi har gjort det förr och vi kan absolut göra det igen. De grejerna går ju ofta lite på att vi får feeling helt plötsligt och så här. Vi kör några lite roliga, lite roliga demon och om det är några som vi gillar så kan man alltid komma tillbaka till dem sen och köra hela spelet. Men jag vet inte, jag fick bra vibes kring det här så jag hoppas verkligen att det blir så creepy som jag fick en känsla av att det kunde vara i alla fall. Ja. Nästa spel var... 200% japanskt, men väldigt lite skrikt. Men det var... Jag gillade premissen, och det var Dr. Oops. Ja, jag vet. Jag blir supersugen på att spela det spelet. Det kändes bara så här... Tillbaka till typ Theme Hospital-eran, fast med en väldigt japansk twist på allting.

00:33:39Ja, verkligen. Man tvingades mer eller mindre att jobba på ett sjukhus på en bakgata som drevs av maffian. För att typ jobba av en skuld? Ja, man hade jättemycket skulder. Så för varje patient man tog sig an så tjänade man lite pengar och kunde betala tillbaka de här skulderna. Men ibland gjorde man fel och då var man tvungen att fajtas och då var det verkligen så här härliga inzoomade. Ja, det var som en boxningsmatch i ringen liksom. Det är bisarrt, men ni förstod kanske det med tanke på beskrivningen. Det har varit en del spel på senare år där man får in en person. Antingen sitter du som en tullsnubbe eller en karantänsnubbe. Du får in en person som uppenbarligen lider av nånting. Sen är det upp till dig att hitta rätt diagnos och sen administrera en behandling. Antingen blir det väldigt rätt eller väldigt fel. Det är det här det handlar om.

00:34:36Twisten av att du har någon sån här butcher dock i någon bakgata. Och du jobbar av skulden för japanska maffia. Och grafiken var supercharmig. Ja, det var den verkligen. Och det första man möts av i den här trailern är ju den här nursen som jobbar där. Som är en kvinna, men det är en mansröst som... Otroligt mycket så. Och det var så här... Det var en väldigt bra trailer också. Ja, det var det verkligen. Och sen så otroligt japansk. Doktor Oops! Det är så charmigt. Jag vet inte varför, men det är verkligen. Det bara funkar liksom. Jag antar att det funkar även i Japan för att jag kan inte tänka mig att japaner går kring och säger Doktor Oops på gatorna. Nej, nej. I en trailer så får man vara väldigt uppspelt antar jag. Det är okej. Därmed Doktor Oops som det faktiskt heter med två O:n.

00:35:35Så oops. Definitivt en wishlist. Och jag tror att det här är något spel som kanske inte är så att man, jag har ingen aning om hur långt det är, men jag antar att det är ett spel man skulle kunna köra i små portioner här och där, just med tanke på att det är liksom så här du får ett case och sen får ett case till. Och så hoppas du att du förr eller senare blir kvitt din skuld och får lämna den där bakgatan. Eller hur? Fast jag tänker att det är ju maffian. Blir man någonsin av med sin skuld? Nej, det gör man ju. Så jag misstänker att det blir en twist där någonstans. Vi har inte supermycket tid kvar, men jag har några stycken till som jag tyckte var såhär, that's cool. Och Infalsus var ett av dem. Just det. Och det var... Det är inte Japan om man inte får ett typ konstigt musikspel där det händer saker snabbt. Så det här är ett Rhythm Game, fast med mash-upen och ett kort. Ja. Så det är en Deck Bilder Rhythm Game med underligt bra IDM-musik.

00:36:34Ja, och jag undrar hur de får till det här. Hur ska spelet fungera? Det har jag inte en aning om. Inte heller efter att jag sett trailern. Nej. Det var lite kort och helt plötsligt var det så här. Här kommer massa grejer du måste tajma snabbt. Ja, och man fick inte så mycket mer förklarat. För det var ju något annat kortspel. Nu kommer inte jag ihåg vad det hette. Men där var det ju verkligen... Där gick det in in depth hur hela spelet fungerade. Här var det inte alls någonting. Det var mer så här... Dians! Och sen så, in med kort som påverkar grejer. Och sen dance igen. Ja. Men, bara just för att vara så crazy, så tänkte jag att det här skulle kunna vara the sizzle. Men det är definitivt väldigt japanskt, så därför tänkte jag att det måste nämnas. Man vill ju se hur de får ihop det. Ja, det är verkligen så jag kände också, att det här kan bli en enorm jay, eller en... Jag fattar ingenting nu, moment. Infalsous heter det i alla fall om ni vill kolla upp det här. Vi hade också ett spel som hette Unhomely, som...

00:37:33var väldigt mycket konstiga techgrejer, men mer ren skräck. Och namnet är Unhomely är egentligen ett jättekonstigt namn. Homely är så här alldaglig om man ska översätta det till svenska. Och vad är motsatsen till alldaglig? Så Unhomely antar jag skulle kunna vara så här utöver det normala. Unik. Ja, fast på ett typ mer problematiskt sätt tror jag. Homely är oftast ett sätt att nedvärdera någon. Det är typ en grå mus. Det är ingen man märker av. Och det här antar jag så här, man tror att det är normalt, men det är någonting som är lite konstigt. Ja. Och det är sånt jag gillar. Så att. Fick man lite, eller är det bara för att vi just nu håller på att spela Alan Wake, men fick man lite? De här caseboarden från Alan Wake-vibbar. Japp, japp. Definitivt så. Så att... Som sagt, vi har sagt förr, men vi har ju lite sådär förskräcksspel. Så att den här... Eftersom den hade någonting unikt going här så självklart åkte den in på listan. Så här. Och även det nästa spelet var ett sånt som jag verkligen gillar. Seven days to think about it. Ja.

00:39:00Otroligt bra namn också. Verkligen. För det är ett sånt där spel som man kan tänka sig att man skulle kunna få för sig i sitt riktiga liv. Du har väl då antar jag sju dagar på dig att fixa till saker innan någonting hemskt händer. Men det här är alltså, du har din lägenhet och små saker ändras hela tiden. Ja. Och jag antar att det händer någonting om man inte liksom stoppar det här eller kommer på vad det är för någonting. Exakt, för det står ju i den här lägenheten finns ju någon sån här, vad jag tror, en projektor där det står så här, remember, stort hela tiden. Men jag tänkte också på det när man såg den, den här trailern när de pratade lite grann om det, så i början så lät det som att det var små saker som förändrades. Men jag tyckte ändå när man såg trailern att det var ganska stora saker som förändrades. Ja, det jag undrade var om de hade gjort trailern så att man såg förändring från dag 1 till dag 7. Ja, det måste jag nästan förstå. För att det är så här hur stort det blir om du.

00:39:58Om du inte märker vad som händer. Men man fick ju ingen förklaring till vad det är som händer eller varför det är dåligt. Men det är klart, det kan man nog inte göra för det är väl antagligen hela spelet. Ja, men här låg det ju också en död person på ett bord i någon av scenerna. Ja, som såg väldigt död ut. Väldigt död ut. Typ klippet. Från att det var såhär: Hej, mitt vardagsrum! Till såhär: Dead guy on a table. Och en massa knasiga lappar överallt. Ja. Men det här... Jag tror att det här är exakt den sortens creepy som jag gillar. Ja. Varför händer det här? Och varför är en dead guy på mitt matsalsbord? Den också. Ja. Är man knasig eller? Det är det jag älskar. Är det här bara någon som, precis. Är det någon som är sjuk? Eller är det någon som är med om sjuka saker? Ja, exakt. Eller båda. Vilket inte heller är helt ovanligt. Så att.

00:40:52Den definitivt in på listan. Och jag gillar också 7 days to think about. Det är ett väldigt bra namn. Ja. Det är lite som så här, tänk er Nalle Puh som sitter på systemet. Hade jag två honungsburkar på bordet? Nu är Nalle Puh inte det bästa exemplet, för han blir bara glad om det dyker upp fler honungsburkar. Men ni förstår vad jag menar. Han har inte sju dagar på sig att tänka på två honungsburkar, för de försvinner mycket snabbare än... Precis. Det var två honungsburkar, men när han är klar så är det noll igen. Ja. Ungefär så. Om inte du har några fler poliser så hade jag faktiskt bara ett kvar på min. Alltså, jag har en som jag tyckte var ganska mysig på något konstigt sätt som heter Baito Fight. Ja, jag hade den som hände med Honourable Managers, så go for it.

00:41:38Det kändes också, och det här är väl lite grann samma sak som Dr. Oops och lite grann som det här spelet som hade live action scener, för det såg ut som att det här är extremt pixligt och bara svartvitt typ. Men, men det blandas också upp med när man öppnar en dörr. Det är ett lägenhetshus som man dels bor i, men dels också jobbar för på något sätt för att man inte har betalat sin hyra på jättelänge. Jag fick en känsla av att man typ återigen hamnat i någon slags av ekonomisk problem. Ja, för man har väldigt lite pengar och man måste betala sin hyra och man har inte gjort det på flera, flera månader, om jag fattade det rätt. Nej, det var så jag tolkar också. Man jobbar ihop det. Om det fanns en sån här kombinibutik eller någonting i huset som man jobbar för. Vilket jag tror är en grej i Japan mer. Ja, absolut. Det här kanske är ett scenario som känns igen för folk som faktiskt bor där.

00:42:34Jag tror verkligen, för när de pratade med han utvecklaren också, så sa han ju att det här är ju typ mitt liv. De grannarna som jag pratar med i spelet, det är ju konversationer som jag på riktigt har haft med mina grannar i huset jag bor i. Tänk dig lite som den där boken som kom ut i Sverige för massa år sedan, så här, konversation från tvättstugan eller vad man ska säga. Ja, exakt. Alltså, typ den. Det är ett så coolt koncept. Verkligen. Ja, inte en kombiniaffär i mitt hus kan jag säga. Det är så himla synd att man inte har det, för det är trevligt med de där kombinisarna i Tokyo. Ja, alltså väldigt liten utfläckning här, men det finns ju, jag tror de har sagt det är typ en styck, en maskin med någon typ av mat per typ, om det är en på var tredje eller någon sån där i Japan. Alltså de har extremt mycket automater i Japan, till skillnad från oss. Vi har våra i tunnelbanan och känner att såhär wow. Kul.

00:43:33De har tagit det till nästa nivå. Och också har en helt annan standard på sina automater också. Så det är inte så att man får ett torrt knäckebröd. Det kan vara riktigt bra grejer i de där. Men det här verkar bli coolt. Jag håller helt med. Det sista jag hade på min lista var ett av de här som jag tror så här. Vill man sitta där och känna att livet, det är bara härligt men fan vad det suger. Så är det här spelet någonting. För Opus Prison Peak verkade ha... Någonting med... Någonting tror jag... Någon dog. Det tror jag. Och jag tror att det här var om personerna som på något sätt är med om det. För det var så här... It's about letting go, tror jag det stod i trailern. Ja. Så att antingen så är det ju någon som blir sjuk och dör. Eller så är det någon som dör utan att man ens får chansen att liksom...

00:44:28hinna med. Jag tror att det kändes som att det var typ en familj och att det var kanske någon av föräldrarna som hade gått bort eller något sånt. Alltså sådana här spelar ju väldigt, kan ju, alltså de är ju väldigt fina på något sätt brukar de vara, men det är så tungt. Ja, alltså det, det var lite det såhär, brasklappen är såhär, spela det här när du är redo för en emotionell störtdikning. Det kan vara såhär, är de bra? Och det var bara såhär musik den här tiden, jag satt redan bara, goddammit. Ja, den här måste man tajma riktigt. Riktigt jäkla bra. För annars kommer man sitta där och säga, I hate life. Ja, faktiskt. Men det betyder ju att de lyckas väldigt, väldigt bra med storyn. Och anledningen till det här är att det finns väldigt många sådana här japanska spel. De är en genre som vi nästan inte har, de här visual novels, är jättestora i Japan. Ja. Och många av de här handlar oftast om väldigt tunga ämnen. Och det är oftast den här musik som gör att du sitter där och bara så här.

00:45:26Man. Ungefär så. Men man måste vara beredd för. Och det var lite därför. Så att. Jag tror man måste vara som sagt. På rätt humör för det här. Antingen att du är så här otroligt bra humör. Så att det inte gör något om du taggar ner. Med 40 procent. Eller att man sitter där och det är en höstdag. Och allting är lite mörkt ändå. Så man tänker så här. Aja. Nu kan jag lika gärna. Spela. Nu kan jag lika gärna köra Open Prison Peak. Så var det därför jag hade med det. Det var de jag hade. Som ni märker, jag tror att det var runt en timme, den här showen. Men på den timmen hann de peta in massa spel. De vi har tagit var ett gäng av dem, men det var ett gäng som inte var med också. Så som alltid, kolla gärna upp det. Om ni tycker om indiespel, om ni tyckte att indiespel med Japan-touch lät spännande, så definitivt kolla upp det här. Och om ni tror att det inte är er grej, så kolla på den ändå, för det kommer nog bli er grej i så fall.

00:46:23Ja, jag håller med. Det här känns som en grower, som man säger. Är det nånting mer som du vill lägga till innan vi stänger dörren till Kyoto för den här gången? Jag vill aldrig stänga dörren till Kyoto. Okej. Vi stänger lite grann för den här gången, men vi stänger inte helt. Det fanns ett Kapybara-spel som såg väldigt gulligt ut. Ja, det gjorde det. Är det nånting med Kapybara just nu? Det känns som att de är med i många fler spel helt plötsligt än de har varit på ett tag. Verkligen, jag tror att det är en kapybara-trend. Eller är det att folk har upptäckt dem globalt helt plötsligt? Ja, kanske. För det har väl kanske varit en lite större grej i sydostasien. Ja, det känns som det. Och sen insåg folk såhär: Kawaii! Ungefär så. Ja. Men jag vet inte, jag smälte så fort bara den här trailern började. Och den här kapybara-bebisen tror jag att det är. Kommer fram och bara nosar på kameran. Det är så gulligt. Och jag bara: Det spelar ingen roll vad det här spelet handlar om. Jag vill ha det.

00:47:20Ja, men det var lite så jag kände också bara, okej, you got me. Ungefär så. Ibland behövs det inte så mycket. Nej. Det är lite så det är. Så att med ett par bonuspoäng på Kepibara-bordet så säger vi tack för den här gången. Vi kommer att ha en del fler shower i närtid från de här olika spelshowerna, såklart. Inte säkert att det blir fler från Japan dock, så det här kan vara den slicen av Japan ni får. i år när det gäller game shows. Men vi hoppas att ni hittar några russin. Är det det man säger eller hittar man någonting annat i Japan? Russin är till kakorna höll jag på att säga, men de kanske har någonting annat som de skulle ha letat efter någonting annat i. För er som vet och har varit i Japan, så byt ut russinet mot någonting annat som passar. Men vi hoppas i alla fall att ni hittar någonting som är värt att lägga till era wishlist.

00:48:18Den kan vi stå för oavsett vilken region. Och ja, med det så syr vi ihop det för den här gången. Tack och hej! Hej!