Silent Hill 2 - Del 4 - Bråd död och historiska sällskap

00:00:00Då är vi tillbaka. Igen. Varken för första eller sista gången. Vi är rätt säkra på att det kommer vara många, många fler. Vi har till vårt försvar sagt det i alla avsnitt, att vi tror att det blir fler. Nu är vi säkra på att det blir fler. Och förhoppningsvis är det bara en bra grej, för den här resan gör vi ju tillsammans. Och var gör vi det någonstans? För er som sladdade in på det här avsnittet helt av misstag. Sladda gärna ut igen och lyssna på de tre tidigare för att vi ska prata om Silent Hill 2 remaken. Och vi är på avsnitt fyra i den serien. Så att hoppar ni in här så blir det, det blir konstigt. Det blir svårt att hänga med, misstänker jag. Ja, det blir väldigt svårt. Men det är rätt mycket sådär, vad gör de? Varför gör de det? Och vilka är de här människorna? Lite längre. Exakt. Så att för att undvika det. Vad är det man brukar säga på våra produkter? You have been worn. Ja, exakt. Ja.

00:00:57You have been warned. Om du börjar här då kommer du missa en del. Precis. Och ja, valet är ärt. Det ärt er. Valet är och edert. Precis, vi kör ju också vissa avsnitt på gammalsvenska så att det är därför. Så att vi har en vana av att inte köra jättestora recaps och det tänker vi inte göra den här gången heller. För att spara lite tid. Som sagt, vill ni veta vad som hände tidigare så. Får ni lyssna på sista delen av förra avsnittet. Och har ni inte lyssnat alls, som sagt. Varför inte börja om från början? Eller varför spela spelet? Oj, oj, oj. Ja, det också. Det kan gå fortare att spela spelet än att lyssna igenom den här serien. För vi går så på djupet och pratar om saker och tycker saker. Så att det kanske tar ungefär lika lång tid i slutändan. Men jag lovar att ni har det trevligare med oss. Kanske. Det är ett bra spel. Ni har eventuellt lika trevligt med oss som ni har det i spelet. Kan vi lova det?

00:01:53Ja, verkligen. Vi kanske är någon perfekt mellanväg mellan att köra det långa, långa spelet så som vi körde det eller att titta på en speedrun som var typ jättekort, vilket är helt galet. Väldigt mycket kortare än våran longrun. Ja, det var en longrun. Vi har kommit på motsatsformatet mot speedruns, longruns. Det hade blivit tuffa tävlingar att hålla i. Verkligen. Det blir en vecka bara för att komma igenom ett dagsschema på en helt speedrun event. Men vi kanske ska säga var vi slutade i alla fall på en mening. Var var vi precis? Det var någonting med en låda som var tom och en hiss som aldrig ville dyka upp. Exakt. Vi hade kämpat hårt för att öppna en helt tom låda. Och vi har hittat en hiss som är lite konstig. Ja, det får man väl ändå säga.

00:02:50Och den där lådan fick man kämpa rätt länge för. Men det var ju verkligen mycket kämpande för absolut ingenting. Mer än själva lådan då. Ja, men den var fin. Den var fin. Å andra sidan hade man den redan från början. Ja, exakt. Nej. Men vi fick ju i alla fall, vi hittade ju till slut faktiskt en hiss. Vi hittade ju en dörr efter att vi hade öppnat den här lådan. Men vi hittade också en hiss och vi hoppade in i den hissen eftersom att vi har en hissknapp till den nu. Tänk er att nu åker vi ner till källaren igen i Brookhaven Hospital där vi ju är. När vi står i den här hissen så går det igång lite så här knasig musik. Mm. Tänk er hissmusik om den var konstig. Exakt. Tänk er hissmusik fast i ett kontor där det bara jobbar clowner. Ja, det är ganska bra beskrivning faktiskt. Jag vet inte riktigt vilket kontor det är. Men det finns säkert. Circus office.

00:03:57Precis. The Circus Office. Och det kommer också en röst i högtalaren som är inte en elak eller läskig röst utan läskig kanske ändå, lite grann. Därför att det är så himla fel på något sätt att det här dyker upp. Det är en gameshow host som har en liten gameshow som han kallar för trick or treat. Det brukar vara trevligt. Och det låter ju ganska trevligt. Och för alla som hade bra minnen Från allting som vi har spelat igenom hittills så fick vi tre frågor som vi skulle svara rätt på. Och frågorna var ju typ så här, vilken gata gick du på för att komma in till Silent Hill? Hur många dog av någonting sånt? Jag kommer inte ihåg de här frågorna. Jag har för mig att man kunde hitta alla svaren. På lite olika ställen i stan. Ja, exakt. Så om man mindes saker. Men för oss som det tog så lång tid så hade det gått dagar sedan vi hade spelat dem.

00:04:55Vi mindes att vi hade hört det någonstans. Ja, exakt. Det där tror jag vi har fått reda på, vet jag att vi sa. Ja, exakt. Bara det här vet vi ju egentligen. Egentligen. Egentligen. Men om man då kan svara rätt på alla de här frågorna så får man ju en tresiffrig kod. Och det kan man använda för att öppna någon lootbox som man hittar någonstans senare. Vi gjorde inte det. Det gjorde vi inte. För att vi hade inte bra minne. Och det här är ju verkligen bara en sån här... Om man har spelat Silent Hill 2 tidigare, så det här fanns ju med i originalet också. Så kanske man kommer ihåg att det var så. Men jag hade nog förträngt den här konstiga hisshändelsen helt. Ja, jag minns inte den alls. Alltså jag kan tycka att det är en lite kul grej. Just med tanke att du får en liten grej om du faktiskt klarar det. Ja.

00:05:42Men om du inte klarar det så inte säga att det påverkar jättemycket på något sätt. Nej, verkligen inte. Det spelar verkligen ingen roll. Jag kommer inte ihåg ens vad man fick i den där lootboxen, men jag tror inte det var. Det var liksom inte att man fick ett jättecoolt vapen eller något sånt, utan det är det verkligen. Nej, och som vi sagt tidigare, vi var så grundliga när vi sprang omkring i det här spelet. Vi hade nästan alltid högar med prylar. Ja. Så inget jätteproblem egentligen att bli av med just de här bonusarna. Men en liten extra treat om man gillar trick and treat. Och som sagt, gratis är ju godast. Ja, det brukar vara det ändå. På något sätt. Så att, kudos till er om ni kommer ihåg svaren. För att vi kommer ihåg några men inte alla. Nej. Och koden är 231. Precis. Nu hörde ni det också. Så shame on you om ni har glömt det. Just det, jag glömde spoiler warning, men... Fast som vi har sagt tidigare, hela den här serien är en stor spoiler.

00:06:39Med spoilers inuti. Så att ni har blivit varnade så många gånger så att är ni kvar så får vi utgå från att ni faktiskt vill höra lite spoilers. Exakt, ni vet redan hur det här går till. Ni har varit med i flera avsnitt. Det har ni. Men när vi väl kommer ut ur den här hissen nere i källaren så springer vi på Maria. Och James tror ju initialt att det är Mary. Och man märker ganska snabbt på hans ansiktsuttryck att han blir väldigt... Väldigt besviken. Ja, det är ju den här konstiga grejen hela tiden att han vet ju egentligen att hans förväntningar av att hitta sin fru är egentligen konstig i sig. Men han blir ändå besviken varje gång. Ja, superbesviken. Så han blir så här, han bara, ja, wow. Anyway, I'm glad you're alive. Och då blir ju Maria jättearg och skriker på honom att hon nästan har dött. Det här är typ det värsta hon har varit med om i hela sitt liv. Hur kan du säga anyway? Och som sagt, vi har ju sagt det förut, han är inte alltid smooth. Nej, och hon är lite shady ibland. Lite manipulativ. Det har hon varit både en och två gånger. Exakt.

00:07:55Så hon anklagar honom, du bara bryr dig om din döda fru och ifrågasätter om han ens bryr sig om henne överhuvudtaget. Om man var helt ärlig här, hur länge har de träffats egentligen? Exakt, de känner ju inte varandra alls. Hon ser ju bara väldigt mycket ut som Mary. Och på något sätt så förväntar hon sig att du borde bry dig om mig. Antagligen just för att jag påminner om någon du brydde dig om. Ja, exakt. Så hela den inställningen är ju lite weird egentligen. Den är väldigt weird. Och när James blir, som han blir lite sådär, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, då tar ju hon tillfället i akt och säger så här, men stay with me, you are supposed to take care of me. Vilket ju gör James ännu mer osäker över hela situationen och säger typ ingenting. Vilket är i och för sig ett kort han drar ganska ofta.

00:08:49Ja, jo, tystnadskortet, det är hans grej. Bara såhär, awkward silence och hoppas att någon går iväg, typ. Exakt. Och speciellt med Maria, för man är ändå van vid att hon är ganska sassy. Väldigt sass. You can put the sass on, on, nothing. Putin that sass in a bag and roll with it, say we. Exakt. Och det har ju funkat ganska bra, för att hon tar ju ofta kommando i situationer. Kör på, liksom, som att hon. Ja, hon har varit drivande fast hon hade väldigt lite vapen, som vi sa tidigare. Exakt, hon är ju inte till någon hjälp. Beväpnad med attityd, om inget annat. Det har hon definitivt. Men hon samlar sig till slut och sen frågar hon om Laura, om James har sett henne. Och James säger då såhär, ja men jag hittade henne men hon lyckades ju smita igen som vanligt. Det är ju det hon gör. Han sa inte att hon lurade byxorna av honom i stort sett i det där rummet. Nej. Det vill han väl inte? Det kanske var för pinsamt.

00:09:48Sitt lilla nederlag och bli lurad av en liten tjej in i rummet. Å andra sidan, är det dem man blir lurad av? Sant. Mycket sant. Man tänker så här, de kan inte vara så onda av sig. Och så är de det. Minst tre, fyra gånger i det här spelet. Nej, han tar det mer som du säger. Den korta versionen. Att nej. No. Han är inte rik på detaljer när han berättar saker. Han håller de här lite jobbiga sakerna för sig själv. Exakt. Det gäller i och för sig allt om man ska vara helt ärlig. Ja, det gör det verkligen. Han har ju väldigt mycket integritet kanske på ett inte alltid så bra sätt. Precis. Om man vill ha den positiva twisten så mycket integritet. Exakt. Men Maria, hon blir ju väldigt såhär, vi måste verkligen hitta henne. Och då blir James såhär, men vänta nu, varför bryr du dig så mycket om Laura? Du kände väl inte henne?

00:10:40Exakt. Och Maria säger det så här, nej jag vet inte, jag har aldrig träffat henne förut, men jag tycker synd om henne och det känns som att det är min sak att ta hand om henne. Det är också så, okej. Vilket också är väldigt konstigt för att Maria kände ju inte Laura, men kanske Mary kände det. Precis, ingen av de här grejerna känns egentligen logiskt alls. Nej, väldigt, väldigt mycket ord. Men det här spelet leker ju oftast med att typ karaktärer ärver känslor av varandra på något konstigt sätt. Typ så här, ja, men den här personen har känslor som en annan person hade. Men varför? Ja, det vet vi inte. Kanske för att det är någon konstig koppling någonstans. Precis, så det där är ju det som är så himla, också väldigt kul med det här spelet, för det är mycket. Man kan ha många teorier. Mycket mindfucks. Oh ja, det är nästan.

00:11:38En stor mindfuck med massa små underligheter i. Verkligen. Och underligheterna fortsätter för att de beger sig vidare tillsammans nu. Och de kommer till någon form av korridor. Som om man tittar upp i taket när man går i den här korridoren så finns det typ inget tak. Och det regnar. Inomhus är det fortfarande. Det ser väldigt snyggt ut. Ja, det är mycket. Väldigt, väldigt snyggt. Och James blir ju lite så här, vad är det som pågår? Och då blir Maria igen och säger så här, a stroll in the rain, how romantic? Då är det bra igen. Ja, verkligen. Och James är så här, vad är det som pågår med det här? Var inte du Cray Cray, typ två sekunder sedan? Och nu är allt bra igen. Jag förstår ingenting. Hon är väldigt märklig och det här är ju väldigt mycket. Hela den här liksom precis när man träffar henne igen och det som händer här efteråt så är hon väldigt märklig på många olika sätt. Vilket får en att ifrågasätta lite grann. Vem är hon? Vad gör hon? Har man träffat den riktiga versionen någon gång överhuvudtaget? Ja, exakt. Lite så. För till slut så kommer de ju till ett rum där de hittar en frysbox som James

00:12:55Desperat, försöker öppna. Det är en sån där liggande frysbox, man öppnar locket uppåt. Känns som sådana var heta här förr, men inte så mycket nu längre. Nej, exakt. Det var sådana som hade i garaget när man var liten. Exakt. Det är glasslådan i garaget. Absolut. Den typ. Och Maria är ju, hon är som vanligt igen. Hon har redan glömt om allt det där. Hon var upprörd. Det var ju då. Ja, så när James inte lyckas öppna den här frysboxen och ber henne lite grann om hjälp så säger hon något i stil med, men du är den stora starka mannen, vad ska en liten, liten tjej som jag kunna göra åt det här? Precis. Då kan man tänka så här, ja, lite mer än om du inte gör något alls. Än att bara stå där tillbakalutad, väldigt casual som hon står när hon tittar på honom. Väldigt casual. Hon har ju verkligen den, alltså det gjorde hon ju även i början, att hon typ mest hänger med och så får han göra allt jobb.

00:13:54Så att hon är verkligen tillbaka på den här relax mode som hon hade. Verkligen. Det kanske var bra att vila lite för henne. Ja, vi vet ju inte exakt hur lång tid, liksom tidsmässigt i spelet det tog. Men hon låg i det där rummet ett tag i alla fall, det kan vi nog vara rätt säkra på. Ja, exakt. Och det som också ställer till det med att vi inte vet, det är att alla klockor, det har vi nog inte nämnt någon gång. Alla klockor är ju ställda på en och samma tid, så det spelar liksom ingen roll. Vilken klocka du än ser i spelet, när du än ser det, så kommer den alltid vara typ tio över nio. Ja, och det till vår cred. För ni kanske tror att vi missar allt i det här spelet, men det såg vi faktiskt ganska snabbt. Den här klockan är lika mycket. Har det inte gått någon tid alls som förra klockan? Och sen när man kom till klockan nummer tre så var det så här, ja, det är ingen som rör på sig. Ingen går. Nej, precis. Så att en cool liten detalj.

00:14:47Som de faktiskt inte säger så mycket om under... Alltså det är bara så. Det är ett av de här... Varje gång du stöter på en klocka så är det så här. Ja. Vilket är kul. Mm. Det är en cool grej. Det är ett ytterligare lager av konstigheter som bara är ett faktum i den här salen. Faktiskt. Det här klockpusslet som vi hade i lägenhetshuset. Just det. Undrar om det... Då ställde vi nog in klockan på den tiden också. Den hade en del av ett pussel, absolut. Ja. Men jag tror att man ser klockor med den tiden även efter att man löste det i pusslet. Absolut, alla klockor. Samma tid. Så det är liksom en del av ett pussel som, ja, sen var det klart. Men tiden är fortfarande alltid tio över nio. Exakt. Så det är coolt. Det är en cool detalj. Maria hjälper till till slut. Och de lyckas öppna den här boxen och de hittar i den en...

00:15:45ring. En annan ring för de har redan hittat en ring och det här är den andra ringen de behöver för att kunna öppna den här dörren som vi fick efter att den coola dörren med reliefen på. The lady of the door som de kallar den. Det är ett bra namn. Ja, så de tar sig till den här dörren och de lyckas öppna den med hjälp av de här två ringarna som de har hittat. Och När dörren öppnas så blir Maria lite tveksam. Hon säger att det är någonting som inte känns rätt. Oh boy. Men James sträcker ut sin hand och det är väl första gången kanske som de faktiskt rör vid varandra. Eller som James tar initiativet till det i alla fall. Åtminstone, precis. Om det har hänt IS är det för att hon har petat på honom av någon anledning. Exakt, för det gör hon ju lite.

00:16:42Ja, lite då och då. Men jag tror att det här är som du säger, första gången han är såhär, kom igen. Ja, okej, det är min tur att vara schysst nu. Ja, så hon lägger sin hand i hans utsträckta hand och de går in genom den här dörren. Och det här är ju en korridor som svänger, lite såhär labyrint, inte riktigt labyrint, men ändå lite såhär långa korridorer. Men man måste svänga för att komma vidare. Och det är lite upplyst av en röd lampa och de hör hur något skrapar mot golv och kanske väggar. Och det låter inte alls bra. Det låter inte alls bra. Det är en sån här grej som man reagerar på i alla skräckspel. Nu kommer det hända någonting som vi antagligen tycker är coolt och dåligt på samma gång. Och väldigt dåligt.

00:17:38De ser att Pyramid är där också, tillsammans med dem. För att det var ju inte sista gången förra gången, som man säger. Nej, nej. Nej, det är aldrig sista gången med den här killen. Det är faktiskt, det är lite som Jason Thorhease. Det är aldrig sista gången. Eller Nemesis i Resultatet. Ja, Nemesis. Det är alla de här Scrake-franchises som har nästan alltid tillsammans. Det spelar egentligen ingen roll hur mycket man kollar på de här. De kommer alltid tillbaka. Nej. De kommer alltid tillbaka. Japp. Och de börjar springa, James och Maria, för att undkomma Pyramid Head. Genom de här korridorerna där de måste svänga lite grann. Det är lite stökigt. Det blir som en liten hinderbana nästan. Och Pyramid Head slår ju upp väggar med sitt svärd som han kan komma igenom och ta sig snabbare. För han behöver inte svänga som väggarna svänger utan han kan bara gå rakt igenom dem. Påminner lite om X.

00:18:35I respektive två. Exakt. Han slår också upp saker och tar för sig. Ja. Och ibland är det ju bra när fienden slår upp väggar för då kommer man ju vidare. Men i det här fallet så är det bara stress. Ja, det var lite stressigt. Inget snack om det. Men till slut då när de har sprungit en liten stund. Det är inte så långt egentligen. Men det är stressigt. Det kändes alldeles lagom att det tog slut när det tog slut om vi säger så. Verkligen. Och då ser de att i änden av den korridoren de är i så finns det en hiss. Och de springer mot den här hissen dörrarna är öppna. James springer ganska nära hissen när Maria fastnar och snavar på marken. Och han.. märker inte det riktigt direkt så han springer in i hissen. Och så vänder han sig om. Och så ser han hur hon har rest sig upp och hon springer mot hissen. Men Pyramid Head är alldeles bakom henne. Hon kommer fram till hissdörrarna och då börjar de sakta gå igen. Och de försöker båda bända upp de här hissdörrarna från varsitt håll. Och skriker och är stressade. Det är ett klassiskt skräckfilmsmoment egentligen.

00:19:56Verkligen. Och det man får se när man spelar det här spelet, det är ju egentligen hur Maria försöker klämma sig in. Och man får se henne från liksom Janes perspektiv. Och så helt plötsligt så splattas det upp blod i hennes ansikte och man förstår att hon har blivit stucken av... Likt ett bi, höll jag på att säga. Men ett bi är inte lika farligt. Nej, inte... Om man inte är allergisk. Ja, eller om det är mördarbin. Eller jag vet inte om mördarbin är mördare. Eller om det bara låter så. De är säkert farligare än de vanliga bina. Men jag skulle hellre, om jag får välja mellan att bli stucken av ett bi, ett mördarbi, eller stucken av Pyramid Head med hans gigantiska svärd, så tror jag att jag väljer mördarbiet. Ja, jag tror också att jag gör det. För att, som vi säger, den här splatter-effekten var ganska ordentlig. Ja, det var den.

00:20:52Och Maria är ju, hon är död. Det är, precis, ibland brukar vi inte säga så mycket annat. She's dead now. Ja, hon är död. Och dörrarna stängs igen ganska resolut. Kanske för att de båda slutar kämpa för att hålla dem uppe. Alltså antar att hon var ju... Alltså jag tänker så här att de tillsammans kunde hålla emot. Ja. Men när en av dem slutar så var det så här, ja då var det kört. Ja. Dessutom så var ju hon död, så jag antar att han inte ville hålla upp dörren för Pyramid Hell heller. Det tror jag inte. Nej. Men när hissen då åker upp och dörrarna öppnas så är det en liten, ett syn på en väldigt förstörd James som vi ser. Han sitter på knä och vi hör musik som är väldigt sorglig. Ja, för att någonstans så brydde han sig ju ändå, även fast hon var jobbig liksom. Ja.

00:21:48Och den chocken också att se hur någon... Alltså det är inte varje dag man får se Pyramidhead. Det är inte varje vanlig dag, lägger jag till, som man får se Pyramidhead mörda folk. För nu har vi faktiskt sett honom mörda alla möjliga flera gånger redan. Men inte någon av de mänskliga karaktärerna. Nej, exakt. Så det är väl en chock för honom att... Däremot så tror jag aldrig man får reda på, för att vi var ju lite inne på att han kanske släpade iväg de här läggsmånsarna för att typ äta dem. Ja, det... Men man får ju aldrig se om han släpar iväg med även människor liksom. Nej. Eller om det är såhär, nej de tycker jag inte är goa. Vi vill inte stanna kvar och titta. Vi hade inte ens möjligheten om man skulle ta den. Nej, det hade vi inte. Den hissen slutade funka sen. Precis. Jag vet inte ens om vi testade det. Nej, jag tror inte någon av oss bara, vi åker ner igen.

00:22:46Nej, vi var ganska klara med sjukhuset. Det är som vi sa tidigare i förra avsnittet, det är ett stort område. Det är ett väldigt stort område. Snöret kommer ut och det är så här, då är vi klara med den. Även fast det var ett bra område, inget snack om den saken. Men som det nästan alltid är i spelet så känner man när man är klar med ett stort område så känner man så här, nice. Nu går vi vidare till nästa grej. Exakt, bara känslan av att komma vidare är skönt på något sätt. Så vi hittar nyckeln till main entrance och lyckas ta oss ut och ser hur Laura springer ut också så vi följer efter henne. Hon är ute och kör sin glid. Ja, och hon är ju som vanligt supersnabb så vi hinner inte ikapp henne. Sjukt nog. Ändå en ganska liten person. Ja, faktiskt. Det kanske är det. Hon lyckas ta sig in på områden där inte vuxna personer kan ta sig igenom.

00:23:44Om det är sånt där som det brukar vara i filmer, barn som klämmer sig in på ställen. Ja. Så är det. Exakt, exakt. Så James får lite på egen hand att utforska utomhus här. Och nu är det ju mörkt och regnigt. Och det är ganska mycket monster. Ja, det är det ju. Men som jag minns det så hade man ju fått upp rutinen när man kom så här långt in i spelet. Så det var fler monster, men vi visste hur man skulle ta hand om dem. Ja, exakt. Det finns ju faktiskt. Man har lärt sig deras rörelsemönster ganska bra. Så man kan dodga ganska lätt. Det var ju de gångerna de lyckades överraska oss för att vi inte såg dem. Ja, exakt. Eller när de är väldigt många. Ja, det händer ju också ibland att de faktiskt koordinerar det lite grann. Ja. Men James hittade i alla fall en liten karta med en text på som är typ... Gud, jag kommer inte ihåg. Men gå hit, här finns det en skiftnyckel.

00:24:41Ja, just det. Det var någon instruktion, ganska tydlig instruktion. Här finns den, rench time. Ja, så vi tar oss igenom vad som är other world av utomhus nu. Skumt nog funkar det. Man tänker att det inte borde vara lika obehagligt när det är utomhus. För att det är utomhus, så det är inte lika klaustrofobiskt. Men de lyckas få till det rätt bra, även utomhus. Verkligen. Jag har skrivit här med stora bokstäver. Väldigt fint. Ja, men det var det. Vi har nämnt det i varje avsnitt, men det här spelet när man kan skruva upp alla inställningar är väldigt fint. Det är inte så mycket mer om det. Grafiskt, väldigt imponerande. Ja, verkligen. Det är ganska häftigt att se de här förfallna husen och hur de har gjort det. Jag är verkligen jätteimponerad av miljön. Det var kanske det som vi sa också, en av de största.

00:25:41Skillnaderna på originalet och den här är att stan känns mycket mer som en stad. Ja. Man får en känsla av att det finns fler kvarter. Det är inte bara de fyra hus man råkar gå in i. Utan det finns mycket, mycket mer. Exakt. Det är coolt. Ja, och nu känner vi igen oss i den här stan. För vi har ju varit här förut. Vilket känns bra. När man får det. Oavsett spelet så här, haha, jag vet. Jag vet. Jag kan gå till vänster här så kommer jag till det här stället. Precis. Och saker har ändrats lite grann. Till exempel när vi går förbi McNeill's Bar där vi gjorde det här jukebox-pusslet. Där det stod ett hål. Ja. Och där står det inte längre om ett hål, men däremot bakom jukeboxen på väggen så står det If you really want to see Mary again, you should just die. Det låter så enkelt när man får det så. Vilket är hårt.

00:26:38Ganska hårt, ja. Jo, det är det ju. Och det är inte så att man kan backa ur det beslutet sen. Nej. Ganska oåterkalleligt beslut. Ja. Men det är ju lite som du säger, att man har varit där, men man har inte varit där. Nej, exakt. Men när vi kommer lite närmre där var stället som enligt den här kartan då, där vi ska hitta den här renshen. Vad heter det egentligen? Skiftnyckel? Skiftnyckel, precis. Ja. Rensh låter coolare. Rensh låter coolare. Så börjar en telefon ringa och det är en sån här gammal payphone som fanns på gatorna förr i tiden. Om ni vetar när de försvann i Sverige så tror jag att vi skulle kunna säga runt millennieskiftet. Ja. Någonstans där. De fanns definitivt på 90-talet fortfarande. Ja, det gjorde de. Så jag tror att det är, om ni tänker er när mobiltelefonen blev någonting som alla har så blev payphones någonting ingen hade.

00:27:34Vilket är tråkigt för det var de enda som hade de här ganska härliga knappsatserna. Ja, de var riktigt fina. Det var bra storlek, bra tryck i fjädringen. Toppenknappar. De hade kunnat vara kvar av estetiska skäl. Men jag misstänker att användningen gick ner otroligt drastiskt där någonstans. Verkligen. Men i Silent Hill, vi vet inte vilket år det är riktigt. Nej, men vi var väl bålparkade in det i guldåldern av typ payphones. Så att, det är inte 2025, om vi säger så. Nej, det är definitivt inte 2025. Och jag vet inte om vi har gått förbi fler payphones, men den här lägger man ju märk till i alla fall, eftersom att den står och ringer. Jag kommer inte ihåg om vi hade sett någon annan, men de var ju inte överallt i alla fall. Nej, det var det inte. Det kanske var... Det är inte en jättestor stad, så det kanske inte var som...

00:28:31Vi säger så här för att ingen ska bli arga på oss, det var minst en. Det var det definitivt. Sen så får vi, om någon hittar fler så hade vi ändå nästan rätt. Ja, alltså vi hade ju rätt i alla fall. Jag menar det. Det är också en ganska cool grej, både i filmer och i spel. För det händer ju typ aldrig i verkliga livet att sådana där bara ringde av sig själva när man gick förbi. Det är typ aldrig hänt. Verkligen inte. För att det jag har förstått är, i alla fall om det inte är så att Hollywood har ljugit i alla filmer, att alla de där payfones har ett nummer. Ja, det har de. Som man på något sätt då kan antagligen få reda på. Det är det jag aldrig har fattat, hur folk vet att just den boothen har det numret. Om det inte är så att de själva har varit där. För att jag har för mig att de står i dem just för att man ska kunna ge ut numret. Kan du ringa upp det numret för jag står där och gör något just nu. Exakt. Så det måste ju vara så. Men i alla fall, jag har aldrig sett det utanför liksom. Nej, aldrig sett det hända i riktiga världen, men.

00:29:30Men det här är ju ett spel, så här händer det. Här händer det. Och James är glad. Nej, jag vet inte. Det är han nog inte. Men han går i alla fall fram till den här telefonen. Han tar ju chansen på en gång. Han tar chansen. För skiftnyckeln som han vill ha ligger där. Men han väljer ändå att... Innan han tar upp skiftnyckeln i handen så väljer han ändå att svara i telefonen. Men är inte det en impuls man har? Det kanske är det. Han bara, ifall att... Den som ringer hinner lägga på, så det är bäst att jag gör det här först. Jag skulle nog säga, om man ska vara helt ärlig, att jag hade hellre svarat i en payphone som ringer. Än om någon ringer från ett okänt nummer till min mobil. Ja, verkligen. Då är det så här, nej men det här är ju min mobil. Den vill inte jag svara på. Men om det är bara någon payphone ute på gatan, så är det så här, vad är det värsta som kan hända? Ja.

00:30:18Exakt. Om man inte är med i en skräckfilm. Om man inte är med i en skräckfilm eller ett skräckspel. Exakt. Eller i filmen Phone Booth där han omedelbart blev fast med en sniper. Ja, just det. Också dåligt. Så det har hänt dåliga saker. Men om man inte är med i dem så är det ganska riskfritt. Det är ganska riskfritt. Och i det här fallet så verkar det också ganska riskfritt. James svarar ju gladeligen i telefonen men den som är på andra änden verkar inte vara lika glad. Det verkar inte vara någon där. Nej, han har haft otur nu med lådan och samtalet. Ja, så han lägger på. Och när han gör det så kommer det ut ur, man kunde ju få sig en mynt tillbaka om man inte hade ringt upp alla pengar. Precis. Det hände aldrig mig kan jag säga. Ja, nej. Det var allt såhär. Stoppa in ett till mynt, annars blir det så farligt om 30 sekunder. Japp, exakt.

00:31:15Men ur den luckan så kommer en liten lapp som är en ledtråd som säger att den nyckel han behöver finns vid en staty av en kvinna som ber. Då måste man tänka lite, var har man sett den någonstans? Exakt, och den såg vi i Rose Water Park. Den här, som då var ett jättelugnt område. Ja, exakt. letade igenom för alla goodies i hela världen höll jag på att säga, men vi hittade lite grejer där. Ja, mycket grejer där. Bra park. Det var en väldigt bra park. Ja, exakt. Många hade glömt grejer där, som vi. Som vi inte glömde, om vi säger så. Nej. Vi kom ihåg dem åt alla som glömde. Man skulle kunna säga att vi gjorde alla en tjänst genom att ta deras grejer. Exakt. Låna deras grejer. Ta hand om, där har vi det. Ta hand om deras grejer. Exakt. Med all intention att lämna tillbaka dem.

00:32:14Såklart. Om någon frågar. Precis. Men nu är vi på väg dit igen. We're back! Precis som vi sa med det innan, man är tillbaka på ställen som man har varit fast man inte har varit. Exakt. Så vi kommer tillbaka till Rosewater Park. Det är lite mörkare den här gången. Det är det. Helt klart. Och vi träffar återigen på ett familjärt ansikte. Yay! Angela. Precis. Som är lite överallt. Hon är lite överallt. Och nu står hon precis vid den statyn som vi gav till och stirrar på den. Ja, på något sätt känns det som att hon visste att man skulle dyka upp. Ja, det var som att hon väntade. Ja. Och James frågar henne om hon mår lite bättre nu, kanske? Precis. Hur är läget egentligen? Hur är läget? Och läget är ju bra med Angela sådär generellt. Så hon är ju lite sådär. Ja, den här staden är lite annorlunda än vad jag minns den. Ja, jag antar att inget varar för evigt. Nej, alltså grejen är om jag försöker så här. Var hon normal en enda gång man stöter på henne igen? Alltså det var kanske första gången som hon inte var jättekonstig, men även då var det awkward. Ja, precis. Det känns inte. Så det är inte så här.

00:33:32Hon har aldrig riktigt varit annat än underlig. Nej, hon är väldigt konstig. Det känns väldigt, det är väldigt tungt. Ja, hon har det väldigt jobbigt liksom. Ja, exakt. Vilket vi definitivt såg förra gången också. Ja, och nu är hon ju lite uppgiven för nu säger hon också så här, jag tror inte att hon är här. James, dumt fråga, vem då? Precis. Det tycker man ändå att han borde ha kommit ihåg kanske. Hon säger ju varje gång vi har träffat henne så säger hon så här, jag måste hitta min mama. Jag undrar om det är så att han inte riktigt har lyssnat på henne egentligen. Nej, eller om han blir så här confused och tänker så här, kan hon prata om Mary? Ja, så skulle det också kunna vara. Jag tyckte lite synd om henne, för hon har ju som sagt alltid sagt varför hon är där. Ja, just det. Hur är läget då? Du gjorde någonting här. Och James bara, det kanske handlar om mig på något sätt.

00:34:30På något sätt handlar det säkert om mig. Ja, precis. Så, ja, nej men så hon, men hon säger något så här, jag tror inte hon är här, hon kanske aldrig har varit här och hon vill säkert inte träffa mig ändå. Nej. Det är ganska tufft. Ja, det är väldigt sorgligt hela hon. Så James säger ju också, och här är han ju också återigen lite klumpig för han säger så här, jag är i alla fall glad att se dig. Och hon bara glad att se mig, och då måste han lägga till. Ja, levande alltså. Precis, inte så här glad att se dig, men mindre nice som du var mördad brutalt som vissa andra som jag kände. Exakt, det blir så här... Han lyckas få något positivt till något konstigt istället. Ja, och hon blir ju, först blir hon ju glad och sen blir hon ju såhär, aha, ja, okej, ja. Och så säger hon såhär, nej, jag måste nog gå nu. Och då säger James såhär, men ska vi inte gå tillsammans, då kanske vi kan ta oss härifrån. Och då blir hon lite konstig igen och säger såhär, vadå, vart då ifrån? Han bara, Silent Hill, vad tror du? Precis, var är du någonstans? Vilket i och för sig är en ganska legitim fråga när man ställer den till henne. Ja, verkligen. Men Angela...

00:35:43Precis. Du är här för att leta efter din mamma. Precis. Nej. Ja. Hon är som sagt, hon är på sätt och vis lika schizo som alla andra karaktärer. Det vill säga att hon kan svara på ett sätt i en mening. Ja. Och sen nästa mening så har de en helt annan attityd, att de bytt humör helt. Ja, det skiftar verkligen snabbt. Mm. Man vet aldrig vad man har framför sig liksom. Nej. Och Angela speciellt. Hon vill inte att de ska försöka hitta därifrån tillsammans. Och bestämmer sig för att nu ska hon gå. Och då frågar James, har du sett en liten flicka? Och hon blir helt så här, vad menar du med en liten flicka? Som att det var en helt omöjlig tanke. I den här staden? Det tror jag inte. Vilket i och för sig kanske är en omöjlig tanke egentligen. Men Laura är ju uppenbarligen där någonstans. Ja, ja, vi har ju tyvärr höll jag på att säga, sett henne både en och två gånger. Ja, det har vi. Men det som händer också med Angela är att hon försvinner lite bort. Man ser liksom hur hon stirrar lite grann över axeln på James. Som att hon... Det är någonting annat. Och man hör ju faktiskt lite fotsteg.

00:37:04Men man ser ingenting. Men man hör. Och sen säger hon också till någon antagligen så här. No, please you shouldn't be here. Och James blir då så här. Han lägger handen på hennes axel för att liksom. Japp, så man skulle kunna säga wow. Ja, exakt. Men då vaknar ju Angela ur den där transen. Exakt, och så säger hon no, don't touch me. Och så springer hon därifrån. Ja, och som vi alla vet. Det kan inte vara bra. Det är inte ett gott tecken. Nej, hon är en väldigt komplicerad karaktär. Egentligen nästan mer i remaken än i originalet. Även fast de sa att de egentligen försökte säga samma historier även i den. Ja. Det var inte lika fint. Nej, men faktiskt. Och just den här scenen är ju faktiskt helt ny. Som har ju typ försökt att göra det lite mera.

00:38:03lite mera tydligt och lite mer kött på benen när det gäller de här historierna vid sidorna. Ja, verkligen. Och det är en ganska, det är väldigt, det är alla scener som vi har haft hittills med Angela har varit väldigt bra. Oh ja, verkligen. Jobbiga? Oh yes, men bra. Väldigt tunga, men väldigt fint gjorda. Den med kniven är egentligen den som har varit mest weird, tycker jag. Ja, den är... Där det var så här, antingen så mördar hon oss med kniv. Eller så mördar hon sig själv med kniv. Eller så mördar hon oss och sig själv med kniv. Ja. Det är bäst att man får kniven. Det var ungefär så. Jag har aldrig varit mer nöjd när man får en kniv än när man fick den kniven. Nej, exakt. Nu kan hon åtminstone inte mörda alla andra i stan, inklusive sig själv. Exakt. Och även om inte vi kan göra någonting egentligen med den där kniven så. Nej, det var den enda besvikelsen att man inte fick en kniv. Man fick bara en kniv. Ja, precis. Exakt så. Exakt så.

00:39:02Men Angela har sprungit därifrån och James har återfått fattningen, hittat sig själv. Hittat tillbaka till sitt vanliga awkward self. Exakt, ensamna awkward self. Så börjar han gräva under den här statyn för att hitta den här nyckeln då som skulle vara gömd där under. Och det gör han. Han hittar en liten box som innehåller För Ames skull har någonting i. Ja, exakt. Det är en nyckel och det är någon lapp där i som hintar om att den här går till Silent Hill Historical Society. Mm. Och ... Fredrik, kom ihåg nu. Visst kunde man se att det fanns på kartan redan innan man var där? Ja, exakt. Jag har för mig att vi hade sprungit förbi utanför. Ja, exakt. Så innan vi gick till motellet med Maria ... Även fast hon var väldigt sugen på att gå snabbt till motellet så kunde man ju ändå springa runt lite grann. Och till exempel då till Historical Society. Ja, för det var en av vägarna som, precis, man kunde gå hela vägen ut längs med den vägen har jag för mig. Och sen så var det typ ett hål i den vägen. Ja, exakt. Ett hål. Och det låg också två, det här är ju också en sån där grej som är en liten hommage till

00:40:23originalet. För att i originalet, när man går allra längst bort på den, så kommer det flygandes två sådana här mannequin-varor som bara splashar ner på marken. Men i remaken så ville de... för det ser ju knasigt ut. Hela den scenen ser ju väldigt knasig ut. Så i remaken, det de gjorde istället, det var att när man närmade sig den platsen så hörde man de här dumpsen av att de smackade ner i marken. Och sen när man gick dit så låg de där döda redan. Så vet man så vet man. Exakt. Och sen såg jag fram emot att det också var något litet dokument man kunde hitta som låg på marken där. Ja, exakt. Många små så här blodiga handskrivna lappar överallt med olika små bitar. Så vill man vara så nära 100% där och hitta allting så var man tvungen att springa hela vägen ut där. Men på vägen tillbaka så går man då förbi The Historical Society som ligger på vänstra sidan av den här gatan. Ja.

00:41:20Och på vägen till Historical Society kan man också passa på att gå in på It's Bollorama. Som vi såg reklam för. Jättetidigt spel. Exakt. Och som vi också nämnde tidigare avsnitt att det här var ju spelade en lite större roll i originalet därför att det var här som Eddie och Laura satt och pratade med varandra. Men nu är det nion istället när de hade den scenen. Exakt, så om man går in i Peace Bollorama så hittar man den här pizzakartongen och får det här minnet som vi samlar på. Man får det där shemet om man tittar på den här pizzan. Eller försöker interagera med pizzan ska jag säga. Exakt, och så säger James muttrar lite för sig själv. Den här stan är full av monster, hur har någon tid och lust att sitta här och äta en pizza? Han tar faktiskt inte en slice. Nej.

00:42:11Han tittar bara lite sådär judgemental på... Och ska man veta det så vet man ju inte hur länge den har varit där. Nej, den kan ju ha legat där hur länge som helst. Ja, så jag hade nog gjort samma sak. Det beror på hur länge sedan det var man åt i och för sig. Om man svalt så kanske. Men nu vet vi egentligen inte riktigt hur långt. Med tanke på att vi är i other world ibland och riktiga världen ibland så vet man inte egentligen hur lång tid som har gått. Nej, det enda man kan se är ju på James att han blir lite mer sliten. Han blir ... Lite mer sliten. Det är en hård stund oavsett hur lång den är. Ja, verkligen. Det är ju också en av de roliga detaljerna. För i första början när han står och tvättar händerna vid den här toaletten där inne vid bilen så är de ju alldeles rena. För vi får ju se händerna. Ja, det har han ju precis kommit hit och bara såhär, purpose, nu ska jag hitta grejer. Exakt.

00:43:06Och nu när han tar upp saker och man ser hans händer så ser man ju hur de är slitna och han har skit under fingernaglarna och så där. Det är lite kul. Alltså det är de små detaljerna hela tiden som gör det här spelet så bra. Så att allting liksom tillsammans gör att det blir ett lager till. Ja. Men Bolarama är ett bra namn. Jag vill bara ha det sagt, oavsett allt annat. Det är ett bra namn. Pete Bolarama. Jag skulle gått in där. Jag med. Verkligen. Men, ja, och det gör vi ju, men vi stannar inte så länge för egentligen så finns det inget att göra. Det är ett extraområde nu med tanke på att de har flyttat fokuset från storyn. Ja, men de har ändå mer, vilket jag tycker är kul. Absolut. Så vi kommer istället till Silent Hill Historical Society som ju numera kanske är mer ett museum känns det som när man är där. Ganska stort hus visar sig på insidan. Det såg inte så stort ut från utsidan.

00:44:02Nej, herregud. Det här är också ett stort område. Det får vi. Det får vi ändå ge dem. Och på en tavla. Det är utställningsglas, montrar. Tänk er verkligen. Old school museum. Ja. Amerikansk stil skulle jag säga. Ja, verkligen. Montrar med olika prylar från. Det här är ju. historisk plats. Men någon form av historisk plats är det ju. Och det har varit ett liksom, det här Society har funnits ganska länge och sådär också. Ja, så de har massa gamla grejer från hyfsat långt tillbaka. De har massa gamla stories. Det finns mycket att läsa på det här. Jag har för mig att vi till och med gjorde det också. Ja, definitivt. Definitivt. Man kan läsa om en båt som förliste på Tuluka Lake. Man kan läsa om en bil.

00:44:58Och en del av grejerna lägger ju faktiskt, alltså en del av grejerna är bara såhär fluff. Att du får lite extra, men en del saker kopplas faktiskt ihop. Och gör andra saker såhär, just det. Ja. Vilket är jättekul. Det är väldigt kul. Och om man vill läsa ännu mer så tror vi, nu kan inte jag den hemsidan i huvudet, men det finns en sida som Blueberteam skapade inför släppet av det här, där man kan läsa en massa mer saker. Lore. Om man tycker som. Lore. Mycket. Ja, exakt. Mycket lore. Vilket är kul. Jag tycker också att det är så här. För det är en grej som man ska ge dem. Att en del spel lastar in för mycket. Alltså det finns lappar typ överallt. Man kommer inte ett steg innan man hittar någonting. Och det blir för mycket. Man orkar liksom inte läsa allting efter ett tag. Så jag gillar att de gjorde så här. Att vi vet att vi har mer än vi kan peta in. Och då gör vi en sajt för det istället. För er som är intresserade. Ja. Så det är också en rätt val.

00:45:56Ja, absolut. Och sen på en av tavlorna finns hela Blueberry team med också, vilket är en liten kul grej. Vilket är en schysst touch, ja. Och också, det var väldigt många i det där teamet. För i originalet så var det faktiskt en bild på Team Silent och det var ett väldigt mycket mindre team. Det var det. Men å andra sidan så var de OGs och team överhuvudtaget var mindre förr. Ja, verkligen. Men det är en cool touch. Att de typ gjorde samma sak, fast ändå inte samma sak. Faktiskt, jag gillar sådana små detaljer. Det gör ingenting. Vad säger man? Det breakar inte den där... Det blir ingen immersion breaking för att vet man inte om det så är det bara ett gäng dudes på en bild. Exakt. Och det var det ju. Det var ju många tavlor i övrigt att titta på och många människor.

00:46:53Och en av tavlorna föreställer ju faktiskt Pyramid Head. Och bakom honom på den här bilden så hänger det burar med människor som antagligen är på väg att bli avrättade. För han ser verkligen ut som att han är typ en bödel på de här bilderna. Eller en domare eller bödel eller något sånt. Kanske alltihopa. Alltihop rullade i en pyramid. Ja. Men det här är väl sista gången vi ser ytan på ett tag. För vi hittar en... Ja. Vi hittar en lång trappa. Nej, vi hittar en trappa. Den är i och för sig lång. Den är lång. Den är jättelång. Den är jättejättejättelång. Alltså, när man går den trappan så är det så här. I början så är det så här, ja men det är en trappa. Men när man har gått där ett tag så är det så här, kommer den här...

00:47:47Kommer den här trappan någonsin att ta slut? Är den oändlig? Har vi gått åt fel håll? Måste vi vända om och gå upp igen? Jag vet att vi sa det. Alltså, vi vet ju typ. Eller jag tror att vi sa såhär, för att utseendemässigt så ändras den inte så pass mycket. Utan det skulle kunna vara såhär att har vi missat att trygga någonting någonstans? Ja. Så att den bara laddar om samma grej nu. Och när man börjar tänka så, då vet man att då har man hållit på ett tag. Och sen håller man på ett bra tag till. Så det vore intressant att veta hur många meter ner man faktiskt tar sig. Ja, totalt sett också. Långt. Vi hade ju en teori om att man var under sjöbotten i slutet. Ja, men alltså det måste vi ha varit till slut. Så att ni tror att vi överdriver, men jag lovar att om ni är med om det här själva så kommer ni tänka att de underdrev.

00:48:43Exakt, exakt. Då förstår ni hur långt ner det är. Men till slut tar faktiskt trappan slut. Ungefär när man ger upp mentalt. Fan, det måste ha hänt något här som inte var meningen. Då är den slut. När man slutar titta, man bara håller ner spaken eller håller i knappen. Man är mentalt på väg och så här, vad ska jag äta till middag ikväll? Då är den slut. Då är den helt plötsligt slut. Och man kommer ner till vad som verkar vara kanske ett gammalt kontor. Väldigt gammalt kontor, det är ett skrivbord. Ja, och lite office. Det ligger ett cigarettpaket där. Jag vet att vi reagerade på det, att det låg ett paket smokes där. Det gjorde vi. Men det ligger också någon fil om någon inmate, en liten mapp. Och då inser vi att det kanske är ett fängelse vi är på väg till.

00:49:42Ja, underligt nog då ett fängelse under The Historical Society. Eller under sjön. Båda är konstigt. Ja, och när vi tar oss vidare här nere så hittar vi ett hål i marken som James motvilligt hoppar ner i. Det behövdes några... Ja, vi tänkte först så här, men ska vi verkligen hoppa ner här? Och det är inte första gången i det här spelet som man tvingas hoppa ner i saker heller. Nej, eller stoppa in handen i... Ja, utan det är alltid så här, nej men vi tänkte att du ska göra det här. Och det här hålet känns som en sån där, det här borde ju vara genuint livsfarligt att göra. Och det här är ju inte hans sista hål heller. Nej, det är ju som sagt en dålig trend man har. Och ska man vara helt ärlig, hade man hoppat ner i det där hålet på egen hand, så är det inte säkert man hade överlevt. Det är inte så här en meter ner direkt.

00:50:37Nej, det känns som att han hoppar långt. Det som också är roligt är att man hör aldrig ljudet av att han träffar golvet. Nej. Utan man hör bara hur han litegrann stönar när han försöker ta sig upp. Ja, exakt. Han kanske är mjuk i lederna helt enkelt. Exakt, det är mycket, mycket märkligt. Det är helt klart, så är det. Men vi hoppar oss igenom en massa hål i golvet. Tills vi till slut kommer till ett rum och det här är ju ett av de rummen som var Definitivt stressigast. Inte egentligen för att det var läskigt på något sätt utan det var väldigt stressigt. Jag tror att det ligger en nyckel i ett rum. Så om vi går in i det här rummet för att ta den här nyckeln och dörren stängs och det är ett kodlås. Kodlåset sitter på insidan av rummet. Så vi måste hitta koden, komma på koden. Man är där tills man löser det helt enkelt. Exakt. Det är massor av kackerlackor där inne. Det var det.

00:51:37Jättemycket. Och det kändes nästan som att det var omöjligt att ta sig därifrån. Det var verkligen så här, man fick bara chansa. Och försöka komma på om det var någon ledtråd någonstans för hur man ska låsa upp vad koden är. Men det finns inga ledtrådar egentligen. Nej. Det var typ en, kanske det enda pusslet i det här spelet som jag tyckte var dåligt. Ja, för det kändes inte som att det var ett pussel. Nej, det kändes som att du är här tills du råkar... Ta rätt och då kommer det ut. Ja, för det var lite så här. Ja, men en knapp är upplyst. Kanske är det den som man ska börja med. Och så var det några knappar som hade lite smear kanske på sig. Det var något med de knapparna. Men det var verkligen bara trial and error tills. Ja, med alla de olika tills man kom på någonting. Jag tror att det som gjorde oss lite besvikna var att nästan alla andra grejer var logiska. Om du hade läst ordentligt eller sett överallt, då hade du typ infon.

00:52:35Men här var det bara såhär, nej, du har så många knappar så förr eller senare får du väl rätt liksom. Precis, och det är verkligen så det är. Så när James, när vi då till slut lyckades hitta rätt kod, så kunde komma ut i det här rummet efter att ha dött typ en miljon gånger, eller något sånt. Det kändes som att det var där. Det var det farligaste rummet i hela spelet. Sjukdom. Med hög marginal också. Ja, verkligen. Det fanns liksom inget sätt att på riktigt ta sig därifrån. Det gick inte att döda alla de här kackerlackorna heller. Det kom nya hela tiden. Ja, exakt. Det var uppenbart en loop. Var trettonde sekund kom nya krypandes från typ hörnen på det där rummet. Ja. Så att det var väldigt ... Det var tills man löste det. Så att det rummet var frustrerande, inget snack om det. Verkligen. Det var väldigt, väldigt skönt när dörrarna lyste grönt och vi kom ut.

00:53:28Och när vi kommer ut ur det här rummet så kommer vi in till vad som är, jag antar fängelsets, för vi är definitivt ett fängelse nu. Och det är väl fängelsets matsal kanske? Något sånt? Jag höll på att säga såhär recreational area, men fängelset har typ inte det så ofta. Men tänk er de här, vad heter det? Ja, men matsalen, typ såhär grand hall eller vad de nu brukar kalla det. Har ni sett ett sådant så kommer ni känna igen er på en gång när ni kommer in i det här rummet. Verkligen. Buffén eller dukas upp. Japp. Man får sin tallrik, höll jag på att säga, men sin bricka. Sin bricka och sen går man och sätter sig vid ett av alla borden. Och i massa av filmerna så blir man chankad om något. Exakt. Men i det här fallet så är det ganska tomt i den här matsalen. Men inte helt tomt. Inte helt tomt. Vid ett av borden så...

00:54:24Ligger det typ en man över bordet? Han sitter på bänken men hela hans överkropp ligger på bordet. Och det är blod under honom. Han är uppenbart död. Ja, alltså det enda som är oklart är hur länge han har varit död. Exakt, det är väldigt oklart. För helt plötsligt så hör vi Eddies röst. Ja, och vi har saknat honom så mycket höll jag på att säga. Men det har man egentligen inte riktigt gjort. För han var så himla konstig förra gången. Jag tror att jag hade klarat mig utan Eddie. Du hade verkligen klarat dig utan Eddie. Och det han säger är så här. Äh, det är ingen stor grej. Det är bara att sätta pistoler mot deras huvud och skjuta. Det är här man bara insett så här. Vänta. Den här killen. Har han mördat folk tidigare? Är han någon slags psycho killer liksom? Exakt. Vad är hans deal? Så James frågar så här. Men vad hände? Och Eddie säger så här. Han attackerade mig. Han attackerade mig från ingenstans.

00:55:23Vilket inte känns riktigt logiskt med tanke på att den här Snowen ligger över bordet. Ja, verkligen. He just came at me. Precis som i South Park. They're coming right for us. Varje gång de skulle skjuta ett djur. Det är ungefär lika troligt som det här. Exakt så är det. Och James blir ju lite så här. Någonting stämmer inte så han blir lite frågvis och frågar sig. Han pushar faktiskt på lite grann. Ja, verkligen. Så är det du som har gjort det här. Lite så, Eddie står ju där uppenbarligen väldigt instabil med en jättestor revolver i handen. Jag hade inte varit riktigt lika på i den situationen. Verkligen inte. Men Eddie fortsatte ju hävda såhär, nej men han dök upp från ingenstans, han attackerade mig, jag var tvungen att skjuta honom. Tills han säger typ såhär, nej men han tittade på mig. Japp, det där, det var då man insåg att han är helt cray, cray, den där snubben. Verkligen. James började ju ifrågasätta, men du kan ju inte skjuta en kille bara för att han tittar på dig konstigt. För det är ju den här klassiska typen, hur looket blir funny. Ja.

00:56:34Exakt. Och det var då tog jag det som självmord att jag kunde skjuta henne. Och det är så, han blir ju bara märkligare och märkligare. Och James blir ju bara mer och mer förvirrad. Och då helt plötsligt så skrattar liksom Eddie till väldigt obehagligt. Ja, på det där psykopatsättet. Exakt. Och säger så här, nej jag skämtar bara. Han var död när jag kom hit. Och då tänker man så här, nu ljög du Eddie, tänker man. Ja, det tänker man verkligen. Och så säger Eddie typ så här, jag måste gå. Så frågar han inget, men han bara, du har inte lämnat, du är inte på väg. Nej, precis. Nu är du här fortfarande. Ja, exakt. Ska du gå ensam? Och Eddie säger så här, yeah! Han har ju ändå sin jättepistol nu. Ja, han har verkligen en jättestor pistol. Han klarar sig.

00:57:30Som du säger, det är väldigt uppenbart att den här personen inte var död när Eddie kom dit. För att hela det här rummet är ganska frostigt. Och vi ser hur det kommer rök ur James och Eddies munnar. Men den här personen är inte alls frostig. Det är en färsk mördad person. Ja, verkligen. Men det är ju det som är grejen. Och det är också lite sjukt. Vem var det där överhuvudtaget? Det är inte så att vi har sett massa andra personer i den här staden. Faktum är att vi knappt sett någon alls. Nej, väldigt få personer för att ändå vara en stad. Ja, men här nere var det en. Och Eddie, första impulsen var att när han tittade på den så bara, Oh no, you don't, och sköt honom i fejset. Ja, det är så det känns. Det är i min bok lite av ett varningstecken. Ett litet, en liten röd flagg. Man tänker så här, det där, det vet jag inte.

00:58:30Så jag var ganska nöjd över att han smög iväg på egen hand. Jag också, det kändes bra. Och James följer ju, inte efter honom, men följer honom och smyger också iväg. Och då kommer vi in till det som är hjärtat av fängelset. Precis. Tuluka Lake Prison. Tjo, säger jag bara. Ja. Vi rakar vägen till fängelset utan att passera gå. Fast passera köket. Matsalen. Ja, vi fick passera matsalen. Och det här fängelset är ju, ja det är också en härlig upplevelse. Det är ju ett ganska stort fängelse. Det finns ju förutom en massa mer eller mindre tomma celler. Ja, det var det. De flesta är ju faktiskt tomma. Ja, de flesta är tomma. Och det finns också en stor innegård, typ. Ja, inne-utegård. Ja, exakt, för det känns som att man är utomhus. Det känns definitivt som att man går ut fast man är så otroligt långt under marken så att det är fysiskt omöjligt att man är utomhus. Exakt. Och den är helt mörk. Men det är ju... Man har grejer.

00:59:52Ja, exakt. Det är det som är så himla obehagligt. För att man hör, det låter som att det är något stort med typ hovar som går runt. Som går omkring där inne. Vilket inte borde, för det finns också en sån här röd save point i det här rummet. Vilket borde betyda att det, för hittills har det inte funnits några fiender i de rummen som har save points. Och jag tror inte att det gjorde det här heller. Nej, förutom att det låter. Det är bara att den trollar en extremt hårt under ljudet. Väldigt mycket som att det, ja. Och mitt på den här innergården så finns det också en sån här uppbyggnad av trä med. En klassisk skaffolding skulle man kunna säga. En sån här, vi ska mörda folk-plattform. Exakt, gallows. Vad heter det? Alltså jag vet inte, själva plattformen har något bra svenskt ord. Nej. Men det är ju liksom en avrättningsplats på den här. Ja. Man hänger folk. Heter det galge?

01:00:51Ja, galge gör det absolut. Men jag funderar på om själva plattformen har ett namn, för galgen står ju på plattformen. Exakt, för tanken är ju att man ska öppna en lucka. Som man trillar ner i. Som man trillar ner i. Ja, och när man har gjort det så brukar man vara död. Ganska mycket. Om man inte är en sån här escape artist. För magikerna är mycket sånt där, de överlever varje gång. Ja, jag vet. Väldigt konstigt. Men om man inte är det så brukar det ta slut när man gör det här tricket. Det brukar det verkligen göra. Och i den här kortaren finns det också ett litet pussel. Det är en vikter. Det är vågskålar som man ska lägga vikter i för att öppna olika dörrar. Ja, och vi pratar olika vikter för olika dörrar. Det är ett stort pussel med massa små pussel i, skulle man kunna säga. Exakt.

01:01:50Så vi måste hitta, jag tror att det är fyra eller kanske fler, men fyra olika vikter för att kunna få de här vågskålarna att få exakt rätt vikt för att öppna fyra olika dörrar. Ja, och de har olika symboler också ska vi kanske säga, så att man har någonting att gå på när man har varit inne i den för att man ser dörrarna. Emblem, jag får mig att det var emblem. Ja, exakt. Det var fyra olika djur. Just det, så var det. Så man vet att man varit inne i talgoxens hemvist. Exakt. Och det finns ju då dörrar i det här fängelset som motsvarar det. Så man ser det stora emblemet på talgoxens dörr. Nu var det en duva kanske som var fågel. Min duva var en talgoxe, men ja, det var definitivt en duva. Ja. Det är inte så ofta det är talgoxar i spel överhuvudtaget. Inte mycket. Nej. Väldigt sällan faktiskt. Väldigt sällan.

01:02:49I det här fängelset finns det också någon liten sån här minikyrka. Ett litet kapell av något slag. Det finns ju ofta det i fängelser. Ja, kanske även i Sverige när jag tänker efter. Men definitivt i USA. Ja. Men en annan sak som det verkligen finns i det här fängelset, det är fiender. Överallt. Det är väldigt mycket fiender bakom de här olika dörrarna. Och de här mannekinsen som vi ... känner igen och har lärt oss mönstret på, de har ju utvecklats. Så de klättrar ju överallt. Alltså, väggar och tak, de kan bara droppa ner från taket. Både kan och gör. Ja, alltså. Vi hade ju någon slags vision av att vi kanske kan ha ihjäl alla i det här rummet. Tills vi inser att det dyker upp nya. Det kom hur mycket som helst. Så vi tog till den gamla klassiska taktiken, att man bara sprang igenom rummet istället. Ja, ibland fanns det liksom inte möjlighet. Nej, jag ångrar ingenting. Man hade blivit av med alla sina resurser om man hade hängt kvar där ute. Ja. Så det var det nog. Ungefär det som är tanken också, att man gör det misstaget först. Nu jävlar, och sen bara vänta. Likt kackerlackerummet så kommer det bara nya. Och det var verkligen galet.

01:04:08Och speciellt också när man inte har koll på dem, vad de är. Nej, för det är ju det som är grejen, att man hör dem. Ljudet som vi har sagt förut är fantastiskt i det här spelet. Så det var hela tiden så här, nu är det något bakom mig, eller någonting ovanför mig, eller både och, ibland var det både och. Det var rum man inte ville vara i om man inte behövde det. Det var så här, man sprang igenom för att ta sig till något av de mindre utrymmena, men man ville inte vara där ute speciellt länge. Nej, och på tal om ljud så var det ju också ett ljud i den här, för de har ju sådana där högtalarsystem i fängelset som antagligen ropade ut saker. Och det gick någon gång när vi gick förbi genom de där högtalarna så går det där igång. Och det är bara något sådär obehagligt ljud som kommer ut. Inget man hör liksom vad det är. Nej. Nej. Så att det rent allmänt så är ett ganska oskönt område skulle man kunna säga. Verkligen. Men en bra sak med det här området var att vi hittade en rifle. Ja, den gillar vi. Det kanske är den enda bra grejen med det området.

01:05:06Exakt, det var ju väldigt trevligt. Men det är också det bästa vapnet man kan få i det här spelet. Ja, så vi, likt alltid i det spel vi kör så använder man det väldigt begränsat. Man tänker alltid att förr eller senare kommer det komma en boss och då vill jag ha det. Ja, exakt. Så att, ja. Ja, och sen då när vi har tagit oss igenom alla de här fyra djurrummen för att hitta alla vikterna för att kunna lösa det här pusslet. Alltså det är ju... Som vi säger, det tar tid. Vi har sagt det förr och vi kommer göra det igen. Att när det är mycket springa runt, springa tillbaka, hämta grejer. Men där det egentligen inte händer så mycket, men man behöver göra mycket traversing. Ja, exakt. Så hoppas vi över det. Det går ett tag, skulle vi kunna säga. Ja, och det sista man ska göra då med de här vikterna, det är att om man

01:05:56lyckas placera den här lilla viktpinnen, pilen, mot en svärdsymbol som inte motsvarar en av de här dörrarna. Nej. Då öppnas det ett litet skåp på den här plattformen. Bam! Jag tror, som en sista grej, att det skulle kunna vara det här, vad heter det, The sword of demokleys brukar det vara när det är rätts... Ja, just det. Det är det de brukar säga, rättvisan svärd har fallit. Men i det här fallet så har det öppnat någonting. Ja. Men vad är det i skåpet? Det känns som att vi hela tiden väntar på vad som är i någonting. Exakt. Och ja, så kan det vara ibland. För att vi är där igen. Vid denna cliffhanger som vi egentligen alla visste skulle hända. Så att vi hoppas att ni har haft det lika underhållande som... Vi återupplever ju vårt äventyr tillsammans med er nu.

01:06:53Som sagt, som vi sa, vi spelade det över en rätt lång tid. Så vi hann ju glömma saker och sen komma på dem igen. Så nu gör vi det igen, tillsammans med er. Så vi hoppas att ni har haft det lika trevligt som vi har. Och vi är tillbaka igen. Där vi var förhoppningsvis. Nästa avsnitt. Och som vi sa tidigare. Det blir minst ett avsnitt till. Men nu tror vi nästan att vi kan committa till att det kan bli ett gäng till. För att vi har mycket kvar för äventyret. Vilket ju bara är positivt i vår bok. Men ni får ha det så bra. Och vi ses snart och då ska det öppnas saker igen. Men till dess får ni höra oss i vår app. Hej hej! Hej Erik!