Silent Hill 2 - Del 5 - Abstract Daddy

00:00:00Hörrni, det är sådär som det är ibland. När det är som mest och bäst. Det låter som en låt. Ja, jag började rimma lite här kände jag, men det var inte meningen. Eller så var det det. Vem vet? Vi är i alla fall tillbaka igen och vi är tillbaka i följande stad, Silent Hill. Den fantastiska staden Silent Hill. Den ser rätt trevlig ut. Ja. I alla fall i det här spelet. Det är så galet att man egentligen blir så glad när man tänker på Silent Hill. Alltså, man blir lite såhär nice. Ja. Fast jag vet... Det här är en liten utvikning, men skulle du vilja åka till den stan om den fanns på riktigt? Då skulle jag behöva möta mina innersta mörka demoner. Exakt. Kanske hade varit lärorikt, men läskigt på ett helt annat sätt än vad det är att spela spelet Silent Hill. Jag tror det. Om någon kunde garantera att det inte skulle hända någonting.

00:00:56Då skulle jag åka dit. Om man bara hade fått gå runt på de här dimmiga gatorna. Jag känner om jag får vara där som turist. Jag vet att ni har massa bad mojo här. Men jag är bara här som turist. Kan ni låta mig vara? Så åker jag hem sen. För vem vet, det kanske händer samtidigt som James är där. Det är det jag tänker också. Man får en sån här, vad heter det, celebrity spotting. Ja, det är James. Hade jagat mina monster. Vad coolt. Och sen går man vidare. Typ så. Det är ju i något annat av Silent Hill-spelen där de säger så här. Jag köpte de här skorna i Silent Hill. Har jag för mig. Ja, just det. Det stämmer. Så att det är ju en stad. Det pågår saker där. Exakt. Det är ibland andra människor där också. Exakt. Inte bara galningar och monster. Så det är någonting ni får fundera på. Jag tror vi aldrig har ställt den frågan förut om man faktiskt skulle vilja åka dit.

00:01:54Men vi är ju där virtuellt i alla fall. Och vi är där, tror vi, eventuellt för femte gången nu. Vi kan helt fel. Men vi har minst varit där en gång tidigare. Så att vi är ganska, inte i mitten kanske, men vi är långt inne i spelet nu. Men fortfarande en bit från mål, skulle man kunna säga. Ja, det är precis när det börjar hända väldigt roliga saker. Ja, och vi lämnade ju er alla på en cliffhanger. Eller, cliffhanger är fel, en plattform skulle man kunna säga. Hanger passar ju ganska bra. Hanger passar väldigt bra. Och vi passar ju då på som vanligt som alltid. Vi kör inga resuméer, men vi kör en liten varning. Det är ju spoilers och sen ännu mer spoilers. Och ytterligare spoilers också på det. Så är man här med tanken att åh, vad jag ska spela, signa till två remaken utan att få någonting förstört, så ska du inte vara här. Inte nu. Fem dagar. Precis. Gå tillbaka till gå utan att passera våran serie. Exakt.

00:02:55Men som sagt, är ni här för att ni vill lyssna så är ni hjärtligt välkomna tillbaka. Och vi tänkte fortsätta där vi lämnade förra gången, det vill säga på den här underjordiska plattformen. Där, i rummet där vi hade hört konstiga ljud helt enkelt. Ja, det härliga, härliga rummet med de konstiga hovljuden av någonting som vi aldrig riktigt får se. Och för att fortsätta monopolreferenserna så har vi passerat fängelset. Det har vi. Vi har varit i fängelse utan att veta hur det går. Ja. Alltså, ja. Vad nu gå är någonstans i den här stan. Upp till debatt, som man säger. Exakt. Väldigt mycket. Men en sån här plattform med såna här hangmans newsis. Är ju definitivt en fängelsefeature på många ställen. Eller vad för? Ja. Det verkar ju vara så. Det är ju flera stycken olika sådana newsies också. Så jag vet inte om de har masshängningar eller någonting. Det låter ju helt galet. Men...

00:03:54Det låter inte galnare än andra saker som jag äntrar nästan. Sant. Tagen ur kontext, galet. I kontext. Såhär. It's a friday. It's a friday. Och vi har ju äntligen lyckats få tag i en spak som öppnar ett skåp på den här plattformen. Och det här skåpet har ju faktiskt också avbildningar av Pyramid Head på sig. Så det här är ju verkligen en... domarpyramid head som står där mitt på plattformen. Avbildad bara. Och när vi öppnar det här skåpet så ser vi att det är en massa brott, typ. Det är texter man får läsa om brott som har begåtts. Jag tror att det är kanske sex stycken olika. Och sen ska vi... Ja, det var ett par stycken och det var mycket text. Det här var ju text-heavy. Det var här jag var tvungen att erkänna att jag inte kan läsa på ett så här jobbigt moment. Exakt.

00:04:53Det vi ska göra är att de här sex brotten ska vi passa ihop med ett straff som vi tycker är värdigt brottet. Det här pusslet är ju lite speciellt på det sättet. Det här pusslet är väldigt speciellt och det känns inte alls solklart. Men det är något hus som har brunnit ner eller ett barnhem som har brunnit ner och så ska man fortsätta historien och passa in fortsättningstexten. Det är lite svårt att förklara det här pusslet. Alltså, man måste vara där för att se det, höll jag på att säga. Men tänk er att man bygger ett scenario, helt enkelt. Man bygger ett scenario. Det är en sån som man ritade i dagis. Någon ritar huvudet, och så ritar någon överkroppen, och så ritar någon benen utan att se. Fast vi ser, så det är inte alls som det. Fast det är som det, fast det ändå liksom inte... Ni förstår principen, hoppas jag. Exakt. Bättre än vi gjorde, kanske. Men...

00:05:49Ja. Vad är det som är så speciellt med det här Pust då tänker ni? Jo men det är ju för att det finns många rätta svar. Ja, vilket är så himla förvirrande för det var inte så vi upplevde det när vi spelade det. Inte alls. Vi trodde det fanns ett rätt svar. Exakt. Och när man då har passat in alla de här brott och straffen och gjort det rätt då enligt spelet så låser sig hela den här så man kan inte fortsätta flytta. Och då ska man välja en av de här snarorna. Och det som är tanken då är att man ska välja någon som man tycker är oskyldig av alla de här brott och straffen. Det gjorde inte vi riktigt. Nej, jag vet inte riktigt hur vi valde där. Jag tror att vi bara, kanske lite på måfå, tog en av de där snabba. Och den var rätt, för jag tror att den matchade ihop med det här barnhemmet som brann ner. Men det var det mest.

00:06:46Ja, det var ju definitivt bara flyt, för den var ju först. Och... Men jag läste någon förklaring på det där, och det var verkligen en lång, lång förklaring på hur man skulle lösa det där pusslet, och det var inte alls så vi gjorde. Nej, nu när du säger såhär, är ni hundra procent säkra på att jag bara tog den första? Ja. Då var vi klara här, jag drar den här, och sen... Och så funkar det. Ah, vi löste pusslet tänkte man. Ja, för det var ju bara de där brott och straffen man skulle passa ihop tänkte jag. Exakt. Det hade varit så kul att se vad som hände om man valde fel. Ja, precis. Om eller när vi spelar om det här så får vi köra en save och testa runt lite grann. För det känns verkligen som att vi gjorde det enklare än vad det är igen. Ja, det tror jag verkligen. På något sätt. Men så när vi valde Snara 1.

00:07:38Så ser man hur James går fram till den här snaran. Det blir en cut-sine. Han håller i den. Man ser honom rakt framifrån när han håller i den här snaran. Och för en sekund så tänkte jag att han kommer dra den där över huvudet. Japp. Han är ju lite... Han är ju knasig och... Och det finns många slut i det här spelet. Ja. Och vi visste ju bara här att det fanns några nya. Vi visste inte vilka det kunde vara. Nej. Så att... One moment. Det var en moment. Det hade kunnat ta slut där och då. Men det gjorde det inte. Han drar den rakt ner och luckan under honom öppnas och han åker ner ännu längre ner. Alltså nu är vi så långt nere. Nu har vi nästan grävt oss till Kina som man brukade säga förr. Genom hela jorden. Ja, och vi har verkligen gjort det. Och man kommer ner i någonting som jag tror att det är typ ett bårhus. Någonting sånt. Döda kroppar.

00:08:37Och det händer inte så mycket i det där bårhuset. För att... Man tror ju alltid att det ska göra det. Ja, precis. Var skulle det inte hända läskiga saker i det här spelet? Ja, men det blir bårhuset. Fast på något sätt så måste man ändå gilla det. Där det finns typ det mest uppenbara tillfället att göra något. Händer inget. Ja. Nej, exakt. Och jag tycker sådana saker är väldigt coola. Det är snyggt av dem. Ja. Det är inte de här enkla grejerna. Nej. Ja. Men, och som om vi inte redan vore långt ner så hittar ju James såklart fler hål att hoppa ner i. Det är lite av hans grej. Alltså det har verkligen, jag tror jag tappade räkningen på hur många hål ... Jag tror att det var liksom en handfull gånger han bara trillade ner typ 20 meter till. Ja, verkligen. Det är ju så, även när man står och tittar ner i de här hålen så ser man ju aldrig hur långt det är. Och han överlever enkelt varje gång. Visst, det ser ut att kännas lite grann?

00:09:35Men det är inte så att han bryter någon. Han borstar av sig, han går vidare. Han har ju utfört yoga många gånger. Ja, exakt. Jobbat på lederna sådär. Tänjer ofta. Det är det han har gjort när han har suttit vid sitt skrivbord. Jag antar att han har varit noga med det. Men lite obegripligt är det egentligen för att, som sagt, han har nog trillat. Med tanke på den här jättelånga trappan också, så är han ju gigantiskt långt ner nu. Ja, vi är långt, långt, långt nere. Det är ändå imponerande att de har byggt den här stan så. Man kan ju undra också så här. Jag tänkte så här. Jag skulle vilja ha typ ett fängelse. Okej, ja, fine. Det känns väl rimligt. 62 meter under marken, tack. Och hur tänkte ni att man skulle ta sig ner? Vi tänkte att vi bygger hål. Först så springer man ner 60 meter. Men om man vill ha fler våningar, och det kommer vi nog vilja ha, så bara borrar vi ett hål. Sen slänger man sig ner och hoppas att man överlever.

00:10:32Och sen behöver man ju kanske inte fundera på hur man ska komma upp igen. Det är ett senare. Det var inte meningen att man skulle komma upp igen. Nej, utan man kan komma ännu längre ner. Precis, det finns en möjlighet att fortsätta ner. Men upp är jobbigt. Och för fångarna är väl inte det ett problem, men de som jobbade där. Snacka om jobbig vardag. Exakt, det var därför de rökte så mycket. Vi hittade mycket cigarettmedel. Vi hittade väldigt mycket cigaretter. De kan ju ha haft en liten stege med sig hela tiden. Ja. En liten bärbar stege som gick till teleskop. Eller en sån här som Indiana Jones. En oxpiska som man kan snärta sig upp. Ja. Får man bra armmuskler också. Exakt, så man kan klättra. Men som sagt, oklart hur han överlever. Men neråt, ner kommer han i alla fall. Ner kommer han. Han har ju tyngdlagen på sin sida. Och den här gången kommer vi till någonting som känns...

00:11:22Lite oväntat. Först åker vi såklart först också ner för en hiss. Men sen kommer vi till någonting, för som om det inte vore nog att hoppa ner för alla de här hålen så finns det såklart en hiss det sista vi tar längst ner. Om det nu är längst ner. Och hissar. Ja. Men nu kommer vi till någonting som är väldigt oväntat. När vi kommer ut ur den här hissen så kommer vi in i vad som känns som ett hus. Kanske till och med ett hem. Någons hem. Ja. Känns udda, som sagt. Väldigt udda. Och vi hittar en gammal tidning. Mm. Kommer inte ihåg vad den hette, Main... Undrar om det är någon Main Morning Post, eller Main Post, eller någonting sånt. Det var något sånt där väldigt vanligt tidningsaktigt. Ja, exakt. Den är inte helt ren, den är lite täckt av blod, så det går inte riktigt att läsa vad som står. Men...

00:12:19Man kan ungefär förstå sammanhanget, och det är någon Lumberjack som har blivit knivmördad. Vi var ju, alldeles i början av spelet var vi förbi ett Lumberyard, typ. Ja, exakt, så det kan ju... Ja, för det är ju, uppenbarligen har ju det här hänt i... Någon gång, ja. Någon gång, i någon stad, någonstans. Och det verkar också ha varit ganska brutalt... Knivmord. Någon har huggit honom jätte jättemånga gånger och fortsatt även efter att han var död. Och eftersom att man inte har hittat. Det verkar som att det inte är ett rån för att alla saker värdesaker eller mycket värdesaker verkar finnas kvar. Så det verkar mer vara ett crime of passion på något sätt. Men man får också reda på lite grann att den här som tror jag heter Thomas kanske.

00:13:13Det varit en local drunk. Han var ganska våldsam och inte kanske betedde sig toppen i alla situationer så att det var liksom så här. Ja, ja, men nu har han blivit mördad. Karma is a biatch. Yes. Och i det här fallet en stabby biatch. Verkligen. Men vi går vidare. Vi har läst den här artikeln. Vi bara, ja, ja, det är ju. Det är sånt som händer i nästan. Ja, exakt. Varför skulle jag hitta en tid? Ja, ja, men okej. Då hör vi Angela som ropar i panik. Hon ropar Daddy, Daddy, No, No, Please, No, Daddy, typ. Ja. Och sen till någon annan, antagligen, så säger hon Tell him I'll be good. Precis. Little disturbing, som hon säger. Lite disturbing. Så James kommer in i det här rummet som Angela är i. Försöker liksom få henne att komma ur sitt ...

00:14:13lite psykotiska tillstånd. Och det är ju, för hon är ju, vet ju inte, hon sitter på golvet i ett rum. Ja. Och har inte riktigt någon aning om vad som, eller James har ingen aning om vad som pågår i hennes huvud. Och hon kanske inte alltid har det heller, om man ska säga så. Nej. Och mitt i allt det här så dyker det upp ett monster. Som det gör. Och trycker upp James mot väggen. Och det här monstret är ju... En person eller kanske till och med två som sitter fast i någon form av ram som kanske ska vara en sängram. Antagligen. Det här monstret är två personer varav en ligger ovanpå den andra i en sängram och alltihop är ihopsytt i samma skinn på något sätt. Det är väldigt. Det är en disturbing, jag höll på att säga gay, men. Ja, det är en väldigt.

00:15:10Det är väldigt disturbing, väldigt talande för kanske vad det är som faktiskt har hänt Angela. Ja, det kommer ju mer på det temat sen, höll jag på att säga. Men ja, hon har ju egentligen hintat hela tiden om att det har varit någonting. Ja, någonting. Men nu får man ju se typ någon manifestation av vad det antagligen. Vad det är hon ser. Eller vad det kanske är hon ser. För det här är ju också vad James ser, så vi vet ju inte riktigt att det. de facto det här som Angela också ser. Nej. Och vi ser det också. Och vi ser det. Och det här är ju en bossfight. Och det här huset är ju kanske då Angelas barndomshem. Möjligen. Vi vet inte, men det är ju... Troligtvis något sånt är det ju. Ja. Och det är också någon form av labyrint. Det också. Jag tror inte riktigt att det såg ut så. Men jag misstänker att...

00:16:08stilen på labyrinten var som inredningen i hennes hem. Ja, exakt. De har inspirerats av hennes barndomshem när de byggde den här labyrinten. Eller när Silent Hill byggde den här labyrinten. Var det här också var någon typ av garderob? Exakt, och det här är ju också lite... Ja, det här är så sad. Hela den här delen är ju väldigt sorglig. Ganska sad, ja. För vi blir jagade och samtidigt som vi försöker såklart döda det här monstret. Som också kallas för Abstract Daddy. Japp, och ja. Också en hint om, liksom. Ja. Och när vi springer runt i den här labyrinten så ser vi helt plötsligt Angela som också springer där. Så springer hon in någonstans i en liten öppning i en vägg. Och då kommer man in i det här som är den här garderoben då. Angela är inte där, hon har liksom försvunnit vidare.

00:17:05Hon kanske inte var där från början. Men vi kommer in i den här garderoben och på golvet så ligger det en filt och sen är det en blodig nallebjörn där. Och den här garderoben är lite för liten för att Abstract Daddy ska kunna ta sig in. Så det är en safe spot på något sätt. Och även för oss. Och det var säkert så för Angela också i hennes liv. Ja, men det är även för James. Så när man är där inne så förändras musiken också. Allting blir liksom stillsamt och tyst och lugnt. Till skillnad från den här fighten som jagas runt i labyrinterna. Oh ja. Nej, men om man inte visste det innan så får man så här abstract daddy som är någon typ av rätt talande i hur den ser ut. Och sen att någon har gömt sig och antagligen att det var hon som hade gömt sig i garderoben.

00:18:03Och att hon var så pass ung också. Ja. Verkligen en obehaglig upplevelse som vi får se genom det. Kanske lite grann genom Angela. Man börjar förstå varför hon är så konstig och verkar ha så mycket psykiska problem. Väldigt kopplat till att hon har haft en rätt, antagligen från en ganska tidig ålder, ganska sjuk upplevelse med det vi åtminstone vet nu då. abstract daddies att hennes pappa var väl antagligen någon typ av predator. Verkligen. Men när man går vidare, den här fighten är ganska, den har ju liksom tre olika stadier så att det man får göra för att komma vidare, det är ju skjuta tv-apparater som låter, den ger röst till Angelas pappa då som säger massa väldigt elaka saker till henne. Du ska inte tro att du är någonting och ingen vill ha dig och ingen tycker om dig och sådana saker. Gamla vanliga trycka ner personer liksom. Så att de inte har något värde överhuvudtaget. Exakt, väldigt klassisk nedbrytnings... Ja. Psykisk misshandelsteknik. Helt klart. Och till slut när vi kommer in i den sista fasen av den här fighten då kommer vi också in i vad jag antar är other world av...

00:19:27Angelas hus och väggarna är täckta av hud. Skinn. Det är hål i väggarna. Alla som kommer ihåg hur rummet där man fightas med Abstract Daddy i originalet. Det är det rummet man är i här i slutfasen. Det är hål i väggarna med maskiner som pumpar in. Det är väldigt talande. Väldigt liksom. Alltså om det inte redan var ganska uppenbart så är det mer uppenbart nu. Ja, verkligen. Så att James lyckas ju till slut döda Abstract Daddy i det här rummet. Och då är liksom Angela tillbaka på något sätt i det här rummet. Verkligheten kommer tillbaka på något sätt. Så Angela, hon blir ju arg och skriker på den nu döda monstret som ska representera hennes pappa och kastar en TV på honom. Ja, det är väl lite så här.

00:20:24Någonting som hon har velat göra typ hela tiden antagligen. Ja. Men inte vågat eller kunnat liksom. Precis. Exakt. Nu får hon äntligen utlopp för det hon hade egentligen velat göra. Ja. Och det är väl här vi inser då att den här tidningsartikeln som vi läste precis i början, handlar ju kanske om Angela och hennes pappa. Och den här blodiga kniven som hon höll i när vi träffade henne i lägenhetshuset där, är antagligen kniven som hon använde på den tiden. Japp. Den kniven som vi sen fick. Ja, som vi ju... Exakt, som vi fortfarande har. Ja, som vi bara går omkring med. För varför inte? Och den här fighten är ju, om vi ska prata lite om originalet, så är ju den här fighten i originalet är ju bara i det här rummet. Och det är en väldigt kort, mycket kortare fight. Ja, den här hade de byggt på ordentligt. Ja, här har det verkligen...

00:21:21Och jag tror också, inte bara att de har byggt på det rent spelmässigt, att det är en större bossfight och kanske lite svårare, men också rent storymässigt så känns det som att man har verkligen byggt ut hennes story lite grann. De sa ju det, att de tyckte att hon och de andra karaktärerna, för att hon fick nästan mest nytt utrymme, just för att de tyckte att hennes story var så pass viktig. Berätta om. Och sen så var det ju ändå massa dudes där ut som bara sa, fan hon var mycket snyggare i förra spelet. Ja, då har vi totalt missat lite grann. Det känns som att ni missade hela poängen där. Dessutom så tycker jag att hon såg i den här versionen mycket, mycket mer normal ut. Ja, jag tycker det också. Och jag tycker också, inte för att jag tycker att röstskådespelerskan i originalet var dålig på något sätt, men jag tycker att hon som gjorde Angelas röst i det här spelet var jättebra. Jättebra. Jag tyckte den karaktären var väldigt bra gjord. Och som sagt, såg ut som en vanlig person. Om det var någonting som jag tänkte...

00:22:31originalspelet hade var att personerna såg inte alltid ut som riktiga personer. Det var uppenbart att det var spelkaraktärer. Ja, och med just Angela så var det svårt att se också hennes ålder. För i det här spelet kan man ju se nu att hon kanske är lite yngre. Hon ska ju vara 19. Men i originalspelet såg det ut som att hon kunde vara 30, kanske. Ja, ja, verkligen. Hon var en sån här generisk young woman-ish. Ja, man fick inte samma den här. Nej, nu var det mer såhär, öh, this dude. Exakt. Han förtjänade att bli huggen ett gäng gånger. Ja, verkligen. Och en annan sak som skiljer sig som vi kan nämna nu också eftersom att det ändå är aktuellt är att Abstract Daddy finns bara här i remaken. Det här är enda gången man stöter på honom. I originalet stöter man faktiskt på honom som en vanlig fiende senare i spelet också.

00:23:27Och jag tror att de gjorde det just för att de vill att det här ska vara mer speciellt. Ja, och jag tycker att det var helt rätt gjort. Ja, för nu blir det så här, okej, det här var hennes typ inre demonfight. Ja. Sen dog den, och då är det över. Ja. Så James försöker ju lugna ner Angela, trösta henne lite grann och säga att nu är allt över. Och då får helt plötsligt Angela... Ändrar ju lite grann sin attityd här och säger så här. Don't even try. Och James blir så här. Men vad menar du? Vad skulle jag försöka med? Och blir lite ställd. Och då säger hon så här. Det alla alltid bara har velat ha av mig. Precis som min pappa bara ville ha av mig. Men det är ju lite orättvist mot honom. För att vi har ändå blivit jagad av abstract daddy här genom en halv labyrint och jobbat som ett litet djur för att mörda den här. Ja, hennes demon. Exakt, men från hennes perspektiv så har ju typ alla män hon har haft i sin närhet har ju bara utnyttjat henne hela livet. Så hon är ju extremt trasig liksom. Ja, exakt. Ja, men verkligen. Och det hon säger sen är ju verkligen så sorgligt när hon säger, or you could...

00:24:50Always force me like he always do. Ja, men lite som såhär, jag gillar inte, men såhär, det brukar inte spela så stor roll. Ja, exakt. Och James säger såhär. Fy fan, skulle man kunna säga någonting som inte, alltså det spelar typ ingen roll vad man säger. Nej, och det gör det nog inte. Hon är trasig. Ja. Förståeligt, men... Absolut. Det är ju en naturlig följd av allt skit hon har varit med om. Men James skor sig såhär. Vad säger jag nu igen? Kanske bäst att inte säga någonting alls. Ja, och det kanske det hade varit. För det han säger så här, nej, nej, jag vill absolut inte skada dig. Det enda jag ville få tillbaka min Mary. Och det triggar ju Angela jättehårt på. Hon bara, din Mary, din egna lilla Mary. Ja, precis. Inte alls. Han, igen, inte världens bästa ordval. Nej. Tyvärr inte första gången heller. Nej. Verkligen inte.

00:25:48Och det här får ju Angela att säga så här att James du borde bara erkänna att du vill inte ha henne längre. Du hade säkert träffat någon annan. Bara kom igen nu, var ärlig liksom. Ja. Och sen är hon ju också som hon är att när hon väl har fått ur sig sin på något sätt ilska så snappar hon tillbaka och blir timid och rädd och liten igen. Och så säger hon så här, jag måste gå, jag måste hitta min mamma. Och sen går hon. Och då står ju James kvar i den här lilla kattsynen och verkar lite påverkad av det Angela har sagt. Och så säger han till sig själv, I never. Exakt, fast. Det är de han inser, har han egentligen sagt hela sanningen till oss här? Ja, verkligen. Även om han inte var en sexual predator som abstract daddy var. Så är det någonting han inte har sagt. Ja.

00:26:47Eller hur? Någonting är ju... Någonting är... Han har inte reagerat överhuvudtaget liksom. Nej. Och med tanke på hur han ser de här sjuksköterskorna, lite sexualiserade och... Så att det är ju någonting där kanske som får honom att känna sig träffad. Vi ska ju kanske säga också att Angelas bakgrundsstory är officiellt. Alltså den finns, men den finns inte riktigt i spelet. Alltså den finns ju mer i spelet än den någonsin har gjort. Men... Det är en av de stories som skaparna till spelet har gått ut och officiellt sagt så här och så här var det. Och det var väl delvis att de tyckte att det var så viktigt ämne men också att det var lite otydligt. Åtminstone originalet så hade en del olika versioner vad som hänt. Men att hon letar efter sin mamma hela tiden hade enligt spelskapen att göra med att hennes mamma övergav henne. Och lämnade henne kvar med den här vidriga pappan i...

00:27:43Var vi då tror under en liten lägenhet någonstans. Exakt. Och inte bara pappan, också brorsan. Brodern också. Ja, precis. Som ju också var ett asshove. Så det hjälpte liksom inte. Därav att det liksom... Tror att hon, antar jag, men det tror jag aldrig de riktigt sa, men att hon är ute och letar efter den här mamman var väl liksom ett sätt för att få en förklaring, så här, varför övergav du mig? Men också att hon har på något sätt höjt upp den här mamman till att om hon bara hade varit där så hade det här inte hänt, liksom. Vilket man inte fått svar på om det hade gjort eller inte, för det... har de aldrig sagt. Nej, men det är ju väldigt mycket insikt i. Jag tycker verkligen att de har byggt upp hennes karaktär jättebra i den här remaken. Japp, stor skillnad. Och en liten sån här tidbit i vad de har ändrat också i remaken från originalet är att när Angela nu lämnar James ensam i rummet så låter hon dörren vara öppen. Medan i originalet så stänger hon dörren efter sig.

00:28:42Och jag vet inte om det är någon symbolik i att hon kanske litar lite mer på James nu. Ja, nej men absolut. Men ja, det kan ju också bara vara ett misstag. Exakt. Ja, exakt. Och nu kanske hon är så här, ja men James, jag behöver i alla fall inte stänga dörren. Jag behöver inte skärma ut honom helt. Jag kan gå utan att vara rädd för att han går efter. Jag var kanske lite elak och hård mot honom, men jag kan fortfarande smyga. Visst, hon fick inte tillbaka kniven. Nej, det har vi inte fått ännu. Ja, det var nog bra, tror jag. Fast frågan är nu när Abtract Adder faktiskt är död. Man vet inte, hon är fortfarande inte stabil som person, men hon kändes mer stabil än hon har varit tidigare i spelet. Ja.

00:29:38Exakt. Även fast hon är, hon har ju verkligen det här karaktärsdraget av att dra från, eller gå från att vara väldigt utåtagerande och arg på alla till att vara väldigt liten och hopkrupen och tycka synd om sig själv lite grann och vara rädd. Japp. Hon har en, utan att mer, men hon har ju en sån här Dr. Jekyll and Mr. Hyde-grej. Ja. Om, om, om... Även fast hennes arga person inte är såhär monsterarg, men det är så snabba svängningar det. Ja, verkligen. Och de har verkligen lyckats, speciellt i hennes ansiktsuttryck, att få en att förstå hur hon känner, hur hon är rädd egentligen hela tiden, men hur hon hanterar den här rädslan jättedåligt. Precis, för det är ju verkligen uppenbart att det är såhär, det är inte det att hon är macho ibland, utan det är mer såhär, hon blir upprörd och då blir det så. Ja. Det var bra grej. Good set.

00:30:34Ja, det var verkligen... Hedrigt, men good-set. För att det var så välberättat, liksom. Ja, exakt. Verkligen en tung, mörk del av spelet. Till skillnad från allt annat i det här spelet som är så lätt och härligt. Så lättsamt och fantastiskt. Alla de här lätta ämnena. Ja. James måste ju också gå vidare. Han har ju också ett mission. Han har ju det. Och han är envis. Ja exakt. Så han går vidare och kommer till en del. Man lämnar ju liksom det här huset och hemmet och kommer in till en lite mer industriell del av spelet. Eller av rummet. Vi är fortfarande i samma byggnad har man sett. Och där kommer man fram till en öppning som inte är en öppning för den är täckt av Jag tror att det är ben från de här manikin-monstren. Ja, det har jag för mig också. Som bara ligger där och... Wavy. Wavy. Och täcker hela den här dörröppningen så man kan liksom inte gå igenom där. Så man går bara fram och tittar på det och inser att här kan vi inte gå. Så vi kan gå. Man får fortsätta. Man får fortsätta vidare.

00:31:56Precis. Och det som är kul nu är ju också att om man tittar på kartan så är ju kartan bara ett tomt papper egentligen. Och den ritas upp allt eftersom att man går. Det är ju rätt coolt. Ja, så att man kan verkligen säga. Går man vidare och kommer till en dörr och tittar på kartan då har han ritat upp att det här är en dörr. Och är den låst så har han ritat att den är låst. Men vi kan inte använda kartan för att liksom, ja men där är det ett rum. Som vi gjorde förut egentligen. Exakt. Vi går åt söder. Går du åt söder så får du se vad som finns där för att du går dit. Exakt. Vi vet inte vad... Mer som en vanlig karta egentligen. Ja, exakt. Fog of war. Tänker jag på Warcraft. Anyway. Ja, exakt. Så kommer det bara vara. Ja. Men det är en cool liten feature med tanke på att man har haft en vanlig karta så himla länge där man kunnat se allting.

00:32:48Ja, vi har ju verkligen kunnat förlita oss på att vi har en karta. Man har kunnat planera sin resa. Ja, verkligen. Men så nu får han rita kartan medans han går och han kommer fram till en dörr. Och där träffar han någon väldigt oväntad. Japp. När han går in genom dörren. Han kommer in till vad som känns som en... Det är en fängelse... Halva rummet är avdelat med fängelsegaller. Japp. Och han kommer in genom dörren på ena sidan av det här fängelsegallret och på andra sidan av det här fängelsegallret så sitter Maria. Och då tänker man, vad är det med det? Ja, det är konstigt. För sist vi såg henne så gick det inte så bra. Nej, sist vi såg henne så upplevde hon ihjälstucken av Pyramid Head. Hon blev som man säger shish kebabed. Verkligen. Hon blev en skewer.

00:33:45Och James blir ju, han blir ju förvånad, han blir glad, han blir uppjagad. Han kallar till och med henne för Maria omedelbart. Vilket ju han inte har gjort någonsin nästan. Han var ju lite tror jag så här, han hade nog lite skuldkänslor med tanke på att han inte märkte att hon hade trillat när de sprang mot den här hissen. Ja. Och sen när han vände sig om så bara, oh, och sen var hon död. Och han kunde inte rädda henne. Ja, det var väldigt stressigt det där. Det var det. Så jag kan tänka mig att han bara, ha, hon överlevde, gud vilken tur jag hade. Ja, och sen, konstigt också, varför? Ja, jag antar att det var något såhär, yes, och sen såhär, fast. Fast vänta nu, vänta nu. Någon grej. Jag minns det som att det här inte gick såhär bra. Nej, exakt. Och hon,

00:34:37Minns ingenting alls, känns det som. För hon verkar helt oberörd av vad som hände utanför hissen. Hon är såhär, nej men gud. Vad menar du? Hon undrar ju om det har hänt honom någonting. Har det hänt någonting sedan vi tappade bort varandra i den där långa korridoren? Och det har det. Det har det. Ja, det har det. Men det är inte så hon menar? Nej, nej. Och han är fortfarande såhär, kan inte riktigt acceptera det. Och hon säger till honom såhär, ja men Du har ju alltid varit såhär, lite för forgetful, sa hon. You are always so forgetful. You use to forget things. Och så frågade hon om han kom ihåg den där gången på hotellet. Du sa att du tog med dig allt, men du glömde den där filmen som vi spelade in. Undrar om den fortfarande är kvar där. Så bara, okej. Så att. Vänta nu. Nu blir det såhär konstigt igen, såhär, who are you? Exakt, så för James, han var förvirrad innan.

00:35:35Nu. Han bara, hur vet du det där? Du är väl Maria? Precis. Trodde jag i alla fall. Ja, exakt. Och då vänder hon sig mot honom och säger så här, I'm not your Mary. Precis. Också, och inte riktigt, för i originalet säger hon det verkligen på ett så här evil, evil. Ja, ja. Verkligen den här kliché. Ja, eftersom att hon är. Hon är helt förbytt. I'm not your Mary. Precis. Medan i det här spelet säger hon I'm not your Mary. Lite mer så här, nej, du vet. Ja, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. För just den är ju liksom hennes mest... Det är hennes mest klassiska line i hela spelet. I'm not your Mary. Jag antar att de gjorde om den för att de ville att det här skulle vara en annan resa. Ja. Fast jag tror nog att jag gillade originalet bättre. Ja, och det verkar ju verkligen vara många som gör det där ute. Många fans där ute som tycker att det är lite tråkigt att de tog bort just den där betoningen i hennes röst och den där skarpa. Och nästan lite så att man ser i hennes ögon också att hon är... Nu hade man ju kunnat göra det på ett coolt sätt.

00:36:52På ett mycket bättre sätt. Det sättet man gjorde det på i originalet var ju typ att blurra ut lite grann och göra henne mörk under ögonen. Så att man inte riktigt skulle se hennes ögon. Jag funderar på om de ville göra det mer otydligt nu. Jag tror det. Typ såhär, eller? Är hon ond? Ja. Vad var det som hände nu? Medan den andra var ju mer såhär, nej men she's evil. Och de kanske inte ville vara så enkelt den här gången. Kanske lite så. Jag tror att vi två gillade originalet bättre just i det fallet. Ja. Hennes del av konversationen. James del av konversationen är så mycket bättre i remaken. Så att de fick hälften rätt. Ja. Verkligen. Om man kombinerar de här två så hade man fått den perfekta. Ja, exakt. Det hade varit snyggt att se någon klipper ihop dem. Det kanske finns till och med. Det kanske gör det.

00:37:51Inte omöjligt. I dagens teknikera. Norge har gjort sin fan edit. Ja, det måste ju finnas. Det gör det säkert. Vi får en blandad. Lite nytt, lite grann. Ja, och hon säger att... Han frågar ju henne, are you not Maria? Och så säger hon igen, jag är Maria om du vill att jag ska vara Maria. Det spelar ingen roll vem hon är. Det där har hon ju sagt förut också. Ja. Vilket ger... Vi vill faktiskt veta. Ja, exakt. Men hon tycker inte att det är så viktigt. Hon tycker inte att det spelar någon roll. Och så lägger hon sin hand på hans kind och säger att det spelar ingen roll vem jag är. Jag är verklig. Jag är här. Vill inte du röra i mig? Och James blir ju... Ja, speciellt så här, men var inte du typ död sist? Ja, det också. Så jag antar att han var så här, även om...

00:38:49Även om du inte hade varit jättekonstig så såg jag dig bli brutalt mördad för typ en timme sen. Ja, det var inte länge sen. Nej. Så jag antar att allting bara är konstigt. Och för James är det också konstigt och han säger faktiskt till henne såhär: I don't know. Jag vet inte. Nej exakt. Han vet inte, för han börjar bli förvirrad. Han vet ingenting längre. För hon har ju börjat ge ut lite så här små ledtrådar. Som att hon skulle typ vara någon annan. Eller kanske vara. Hon har lite koll på Mary på något sätt. För att hon. Dels nere i källaren på sjukhuset. Där hon känner att hon behöver ta hand om Laura. Vilket är någonting som kanske Mary mer skulle ha känt. Och också det här. När hon vet om saker som har hänt på ett hotellrum. Som de har varit på. För det är ju det som är.

00:39:37Det som är konstigt med den här karaktären i hela spelet är att hon hävdar lika ofta som inte att hon är någon helt annan. Ja. Men mellan de tillfällena så har hon massa insiderinformation som man typ aldrig skulle haft om man inte antingen känner personen väldigt bra eller är någon mix av flera personer. Ja, exakt. Det är konstigt. Det är lite som hela spelet, inte helt enkelt att följa med alltid. Nej, exakt. Och här är ju lite grann en vändpunkt i det här spelet också. På något sätt när man börjar inse. Vad är Maria egentligen? Är hon vän? Är hon fiende? Det vet man inte. Nej. Och så säger hon då till James så här. Ja, men du vet ju var jag finns om du bestämmer dig för någonting. Och James är ju verkligen superförvirrad. Och säger väl... Han säger någonting som egentligen inte...

00:40:31Jag tror att det han vill säga är att jag ska försöka hitta ett sätt att få dig ut från den här fängelsecellen. Men han säger inte det med de exakta orden för han avbryter sig själv typ mitt i och sen går han ut därifrån. Det sa vi ju precis, men hon ligger alltså och chillar i en typ klassisk fängelsecell. Ja, med en sjukhussäng dock. Vilket också gör det lite. Okej, så varför ligger hon i den om hon inte blev skadad tidigare? Ja. Å andra sidan har hon läkt väldigt snabbt. Ja, det har hon verkligen. Hela det där hålet som han rev upp i hennes mage har läkt nu. Ja, det gör det ibland. Som det gör. Så efter de här två fantastiska, ändå, tycker jag, ganska härliga och mörka avsnitt i det här spelet. Ja, väldigt nära varandra. Ja, med Angelas hemska...

00:41:28Jag vet inte vad det är. Nej men det är lite såhär. När man får svaret. Avslöjande om hennes. Precis. Hur hon blev som hon blev liksom. Ja. Och sen också den här sittningen med Maria. Som är konstig. Och bara väldigt knasig. Den är bara konstig. Ja. Så kommer vi till kuben. Yay. Yay. Alltså den här kuben. Ja. Likt filmserien The Cube. Inte så bra som man skulle vilja. Nej, väldigt förvirrande. Så det man har framför sig är en liten kub som man kan snurra på. Och när man snurrar på den så är det en stor kub som snurrar precis likadant. Och när vi säger stor så är det, den är stor. Den är jättestor, den är verkligen, det är som ett hus. Ja, precis. Tänk er verkligen en kub man skulle kunna bo i. Ja. Verkligen. Och den har ju flera dörrar som man kan snurra på. Det man ska göra då, för det finns en liten, den hänger ju i luften på något magiskt sätt. På något sätt så funkar den. Exakt hur får man aldrig riktigt förklarat. Nej. Och det finns en liten plattform fram till den. Så om man snurrar den här kuben på rätt sätt så kommer det en dörr.

00:42:55Ja, som man kan gå in i. Japp. Och, ja, och det här, ja, man snurrar på den här, så hittar man en dörr och så går man in och så kanske eller kanske inte så finns det en väg att gå vidare i den där kuben. Finns det inte så är det bara ut igen, snurra om den och gå in igen och hitta en dörr. Brasklappen vi får göra här är att vi kan vara dumma i huvudet. Ja, alltså. För att vi snurrar på den här kuben både en och två och tre, fyra. Fem, kanske tio, femton, tjugo gånger. Ja, och det var verkligen så. Det fanns ju symboler som man skulle följa också för att hitta de här olika. För det som händer är då, hittar man rätt, går in i den här kuben så kommer man vidare in i en liten värld. Och det fanns tre eller fyra kanske? Jag tror det var fyra, ja. Rotten, Deslet, Flooded, Ruin. De hette olika, man såg kartan som man fick döptes ju efter vilken del av den här världen man var i.

00:43:54Och, ja, så att man ska göra det här några gånger. Och vi gjorde det. Man måste tyvärr göra det några gånger, oavsett hur duktig man är. Vi gick på den här känslan, den berömda känslan att vi kommer nu ihåg var vi har varit någonstans. Ja. Det gjorde vi inte. Det gjorde vi verkligen inte. Så efter vi hade klarat de här alla gånger utom en, när vi hade en kvar, då var det liksom så här slita håret, irritation. Hade vi haft någon typ av, så här, vi skriver upp vilka vi gör klart, så hade det här kanske inte blivit ett problem. Men när man har gjort nästan alla, och man ska hitta den som saknas, och nästan allting ser likadant ut, då kan det ta ett tag. Ja, och det gjorde det. Det gjorde det definitivt. Vi ville ju inte fuska och kolla upp heller, utan det var så här, vi ska göra det här. Så jag får mig att vi var där ett rätt långt tag. Jag tror det också.

00:44:50Men det är ju ändå relativt stora banor som man ska ta sig igenom i de här. De är ju väldigt olika beroende på sitt tema. Och i en av de här så hittar vi faktiskt Pyramid Head. Japp. Det är inte helt riskfritt heller. Nej, det är det verkligen inte. Och det ska också sägas att i originalet så hittar man ju också Pyramid Heads stora svärd som man faktiskt kan använda som vapen, men det kan man inte i den här remaken. Det här bordet som man hittar svärdet på i originalet, det finns fortfarande kvar, men det ligger inget svärd på det bordet. Nej, och sen varför de valde det? Oklart. Ja, nej. Och det var ju ett... Bra vapen, men det var ju också väldigt tungt. Det tog ju tid att svinga det där svärdet för att döda finare. Men det var också väldigt effektivt när man väl fick sving på det. Nej, jag antar att de inte tyckte att det liksom... Jag antar att de ville att Pyramid Head skulle vara mer så här... Det är bara han som kan använda det. Ja. Och det kan vi köpa. De ville att han skulle bli farligare eller mer unik eller någonting. Det enda jag kan tycka är kanske att i New Game Plus, att man skulle kunna få det då.

00:46:07Å andra sidan, i New Game Plus kan man ju få sin motorsåg. Ja, det kan man få. Den är ju lika effektiv och lättare. Ja, så vi får se. Jag vet faktiskt inte riktigt om det är så. Jag har inte kollat upp just den grejen. Det kanske är så att svärdet dyker upp i någon version av spelet. Det hade varit kul som en liten extra grej. Man får en belöning för att man har kört extra mycket. Ja. Man har utsatt sig själv för kuben mer än en gång. Ja, exakt. Och det är väl också, jag tror att kuben... Nu kanske inte jag minns helt rätt här, men jag tror att kuben i originalet faktiskt bara är en bana. Man ska bara skruva den där kuben en gång och sen ta sig igenom den. Jag gillade den inte då heller, men den är mycket värre nu. Ja, men just bara för att det där trixet med att hitta rätt dörr. För allting ser ju likadant ut. Även om man väljer fel dörr så är det så här, vänta, var det här vi var? Vet inte för att det ser likadant ut. Alla grejer var att det stod väldigt.

00:47:01Efter ett tag så ser de ganska lika ut. Ja, verkligen. Ja, till slut efter många snurr på den där kuben så kommer vi in i den sista nivån och då kommer vi fram till en dörr som det står 208 på och när vi öppnar den dörren då kommer vi faktiskt in på den andra sidan av cellen och vi hittar Maria igen. Precis. Bam. Bam. Vi kommer vara lite elaka. Ni hör ju själva att vi hade någon typ av såhär final drop. Mic drop. Ja. Mic drop. Silent podder drop kan vi säga för att få det lite till. Så vi tänkte faktiskt återigen lämna på en cliffhanger. Men ni slipper höra om kuben mer. Ja, vi är helt klara med den. Det är slut på kuben och... Vi var extremt nöjda själva över att det var över med kuben. Ja, faktiskt. Ja, den var ganska stor. Vi kan ha sagt någonting i streamet, det där sög. Ja, och jag undrar om det hade känts lika trist med den där kuben om det hade gått lättare att hitta rätt. Nej, men det är klart att det spelade in. Vi var ju där så sjukt mycket längre just för att vi inte skrev upp vad vi gjorde.

00:48:29Så när det bara var en kvar, som vi har varit inne på, så blev det verkligen så här. Gissa. Fel. Gissa. Fel. Gissa. Fel. Och sen så bara, nu tror jag jag har den. Nej, det hade vi också varit. Och sen typ det, 15 gånger. Och sen bara så här, åh, nu hände någonting som inte hände tidigare, så jag antar att vi klarar det nu. Ja. Så att, det var lite trailner. Vilket jag också tror gjorde det tråkigare, för att nästan ingenting i det här spelet utöver det där rummet vi pratade om i förra avsnittet, tror jag, när man var instängd med kackerlackorna. Ja. Det är inte typ de två enda tillfällena där det kändes som att det var mer typ random tur än någonting annat. Ja, verkligen. Det är inte lika roligt. Jag tar hellre ett svårt pussel alla dagar i veckan än att man bara måste typ snurra rätt liksom. Jag håller med. Så att, ni kanske inte håller med oss och det är helt okej. Men vi var extremt nöjda när kuben var bakom oss. Ja. Och, ja.

00:49:21Nästa gång så fortsätter ju äventyret och som vi sa, det kommer nog bli minst en gång till. Det kommer det bli. Så fram tills dess får ni ha det jättebra. Om ni hoppade in här så vet den som sagt inte varför ni inte tog vårt tips och hoppade tillbaka till de första avsnitten för att det är där resan började. Men om ni har gjort det och hört det här också och känner så här, men jag vill höra mer om skräckspel. Då finns det en gigantiskt lång serie om Resident Evil spelen som ändå är i samma. Parkeringsgarage skulle man kunna säga. Helt stjärnmässigt. Och det är många bilar i det garaget. Det är så många bilar. Så att det finns att lyssna på. Och förhoppningsvis har ni inte lyssnat klart på dem. Vi är tillbaka med nästa del i den här serien. Det kommer vi såklart få. Fram tills dess får ni ha det superbra. Och så hörs vi och ses höll jag på att säga. Men mest hörs misstänker jag. När vi hörs nästa gång. Tjingeling. Hej hej.