Silent Hill 2 - Del 6 - Iskalla Eddie

00:00:00Okej, ni vet vad som händer. Eller ja, eventuellt. Vi är i alla fall här igen. Sagan som aldrig vill ta slut, fast det låter så negativt. Det är mer såhär sagan som fortfarande har mer att ge. Där har vi det. Mycket bättre. Vi pratar i alla fall återigen Silent Hill 2, the remaking. Ja. Och ja, som sagt, vi är på väg igenom. djupdykarstil, höll jag på att säga, men selektiv djupdykarstil skulle man kunna säga. Ja, men jag tror det. Vi slår oss ner där det känns som att det är rimligt att utveckla lite mer. Men det är ju ett väldigt långt spel som vi har sagt många gånger. I alla fall när vi spelar. Ja. Det är vi också fullt medvetna om att det går att spela det snabbare än vi gjorde. Men om man är riktiga fans för att det här daterar det här avsnittet, men i veckan.

00:00:55Som vi spelade in där så var det just, och men riktiga fans var en grej som folk pratade om. Så att jag lämnade det där. Men som sagt, är man riktiga fans då tittar man runt varje hörn. Man letar under varje sten. Man slår sönder alla fönster ut i hela stan. Alla bilar, alla skyltfönster. Alla bilar. Fast som vi sa, vi fick faktiskt ganska mycket belöning för att vi gjorde det. Verkligen, jag tror att det är en av de viktigaste grejerna att göra i det här spelet. För att känna sig lite tryggare är ju att slå sönder allt. Så det som började som bara en sån här Compulsory thing som jag alltid måste göra blev den bästa liksom, vad ska man säga, födkroken för att använda en klassisk term. Ja, det är ett ord. Det är ett ord som inte används ofta, men som jag nu ska använda minst tre gånger i det här avsnittet, tänker jag. Ja. Ja, men det kan du nog få in. Det kan bli min egen utmaning. Ja. Det kan bli ett shot game för de som lyssnar. Just det. Du får ta en shot varje gång du säger det. Det är nu ni får ta fram flaskan, för nu kommer det bli mycket födkrok i det här avsnittet.

00:01:54Oj, oj, oj. Men i alla fall, vi brukar ju inte säga så mycket mer än att det är spoilers. Det är fortsatt spoilers. Spoilers kommer regna likt köttbullar från himlen. För att tolka en väldigt underlig film från Pixar. Men vill ni ha full cold plasment och hoppade in här så är det här inte ett bra ställe att hoppa in igen. Utan då är det bättre att man går tillbaka några avsnitt och lyssnar in och lyssnar ikapp. För att vi kör inte så mycket recaps mer än precis var vi är någonstans. Så att ni har blivit varnare som jag säger. Men med det sagt så hoppas vi att ni är lika redo som vi kanske är. För nu, nu kör vi. Nu kör vi. Och vår mini recap då, som vi kan kalla det, är. Ja, exakt. Vår mini recap är. Kuben är över. Kuben är över. Vi har klarat oss igenom hela kuben. Vi har kommit fram till sista destinationen i den här kuben. Det är rum 208, om jag minns rätt. Och vi har hittat Maria. Yes. Igen.

00:02:51Vi kommer alltså in på andra sidan av det här rummet med fängelsecellen som hon satt i. Och nu är vi på hennes sida och hon ligger på sängen. Det finns kanske lite blod. Hon har sår i ansiktet och händerna och hon är död. Again. Exakt, igen. Hon är död igen. Det... Ganska tufft att pendla mellan de två ytterligheterna. Ja, verkligen. Hon har varit död och levande och död inom vadå? Ett par timmar? Ja, och det måste ju vara, det är så konstigt antagligen för James för han var ju ganska övertygad om att hon var död första gången hon var död. Och sen kom han ju tillbaka och träffade henne i fängelsecellen och det var konstigt. Och sen kommer han tillbaka och sen så ligger hon där. Hon har ju... Vi vet ju faktiskt inte exakt vad hon har dött av här, men hon ser ju ut som att hon har någon form av sjukdom kanske. Ja, och då tänker man ju så här, men det var ju inte det hon dog av när vi såg det sist. Nej, exakt. Men hon dog ju verkligen av att ha blivit spetsad. Vi sa ju den så kallade shish kebab-döden som vi kallade det förra gången. Exakt. Så det här är ju väldigt... Det var en mer direkt, väldigt snabb död, antar jag.

00:04:10Ja, det var det verkligen. Men det som jag också nämnde var ju att det såg ju ut som att hon låg i en sjukhussäng och det var ju en sån här droppställning där inne så det var ju lite konstigt. Och det här är ju, James är ju återigen förvirrad. Det känns som att James är förvirrad mycket i det här spelet. Kunde varit under tiden. Silent Hill 2, James, ganska förvirrad. Ganska förvirrad. I många, många situationer. Verkligen. Och kanske med all förståelse. Det är en väldigt skruvad... Vi vet ju som sagt inte... En dag? Två dagar? Nej, ja precis. Det måste ju ha... Det känns ju... När vi var på sjukhuset var det ju nästan som att det var dagsljus ute. Och sen var det ju mörkt. Så det känns som att det har gått tid ändå. Vilket det ju sällan gör i sådana här spel. Det känns som att allting bara... Allting händer på en dag. Men våga väl säga att det antagligen är typ max ett par dagar.

00:05:08Ja, några dagar definitivt. Om inte tiden går sin egen lilla väg i siden till. Vilket den för all del skulle kunna göra. Ja, mycket möjligt. Allting annat är ju konstigt där du menar. Exakt, så varför inte tiden också? Varför inte? Men det enda vi vet är i alla fall att i James upplevelse av vad som har hänt så såg han henne dö en gång. Sen var hon mirakulöst tillbaka. Utan någon vetskap. Och nu är hon död igen. Fast inte på samma sätt. Så det är fortfarande konstigt. Exakt. Nu har han dött av någonting annat. Och James blir ju, han blir upprörd och väldigt ledsen. Och sen innan han ska gå därifrån så vänder han, han vänder ju liksom bort hela, hela sig själv från Maria som ligger där död och säger Mary av någon anledning. Och då tänker man, why? Ja, exakt. Som att han återupplever kanske någonting som, Mary, Marys död kanske han återupplever. Alltså, nu blir det så här lite...

00:06:04Lite flummigt höll jag på att säga. Okej. Flumvarning. Ja. Är det här egentligen en manifestation av konstiga saker som James har i sitt huvud? Som gör att hon ändras hela tiden? Mycket möjligt. Det börjar ju kännas lite så. Eftersom hon kan massa saker om honom. Ja. Och drabbas av saker som det här då med droppen som hon aldrig har varit med om. Nej, exakt. För hon var ju ganska... Hon kände sig ganska... Pigg. Normal. Exakt. Frisk. Så att jag tror aldrig de har svarat på det, men så här hur mycket av det här händer egentligen på riktigt? Exakt. Eller han liksom, loco. Det är han i och för sig. Men du vet vem jag menar. Det är lite av allt. Han är ju definitivt loco. Det får man ge honom. Det tror jag nästan alla i den stan är i någon grad, i alla fall de vi har stött på. Men just att så här, hur mycket är liksom saker som han upplever?

00:07:02Och hur mycket skulle, om vi hade varit där på samma gata och sett samma saker, hade vi sett samma grejer som han ser? Exakt. Det är intressant. Det är verkligen en mycket bra fråga som verkligen knyter ihop mycket av det som Silent Hill verkar vara. Och nu är det slut på flum, nu tänder jag flumskylten. Och James tar ner sin känslosamma skylt för att han inser att han måste gå vidare. Och Bokstavligt talat. Det gör han. Ja, ja verkligen. Och han kommer tillbaka ut på plattformen där var pyramiden var, eller fortfarande är. Men den här som man... Den här pyramiden... Pyramiden? Kuben? Ja. Gud, ja. Jag tror vi alla vet. Det är så många olika geometriska... Precis. Snart kommer cirkeln också. Exakt. Då är cirkeln sluten. Nice. Nej men som sagt, kuben. Som... Kuben.

00:08:00Som jag tror att vi aldrig riktigt sa att man fick någon förklaring till varför den var där. Nej, exakt. Det känns inte som att det fanns någonting riktigt vettigt med det. Nej. Långt under marken fanns det en kub. That's it. Och nu är den trasig. Och det var much rejoice, för då kan man inte gå in i den igen. Exakt. Det som däremot finns där vart kuben var, eller fortfarande är, men kuben är i ruiner nu. Och där finns Pyramid Heads svärd. Han förstod att vi inte gillade den. Ja. Så han gick dit och pajade den åt oss. För en gångs skull var han på vår sida. Ja. Och jag vet inte, nämnde vi det här i förra avsnittet? Men i originalet så kan man ju faktiskt hitta hans värld och använda den som vapen. Ja men det tror jag att vi nämnde förut. Ja, vi sa att vi hittade det men att de hade ändrat det den här gången. Vilket ju är någonting som vi var lite såhär, why? Ja exakt, för det hade ju kunnat varit lite kul.

00:08:54Men nu får vi i alla fall chansen att använda det lite grann för att när vi kommer fram till det här svärdet och drar med oss svärdet och när vi kommer fram till den här öppningen som vi kom till precis efter att vi hade träffat Angelo Abstract Daddy där de här mannequinfigurerna ligger och svävar. Som sjögräset under vattnet. Exakt som sjögräset under vattnet. Så när man kommer nära den med och släpandes på det här tunga svärdet så flyttar ju de åt sidan. De vet hur det brukar gå. Vi har ju till och med sett hur det brukar gå tidigare i spelet. Det har vi. Det där svärdet... Det gick inte så bra för de där byxorna. No. De behandlas inte väl. Men jag tror att... Jag har tänkt lite på det där med varför man inte kan ta upp svärd. Jag tror inte vi sa det, som sagt, mer än att vi sa att det var lite tråkigt. Men jag tror att det har att göra med att de vill att man ska känna sig ännu mer svag i det här spelet. Mm.

00:09:44Exakt, det är ju ganska mycket skillnader i originalet och det här. De har ju stuvat om lite grejer. Vissa saker händer ju på andra ställen och sådär. Men det är också en mer känsla av jobbigare psykologisk skräck i remaken. Även fast det var väldigt tungt även i originalet så är det här, jag tror att de har fokuserat väldigt mycket på att göra det här. De har lyckats göra det typ ännu tyngre. Ja. Det är mer såhär kompakt, obekvämt hela tiden. Ja, och jag tror att det har mycket att göra med att de faktiskt har fått, alltså grafiken och tekniken är ju så mycket bättre så att man måste... Och budgeten. Och budgeten, definitivt. För att de första signativspelarna var ganska billiga om vi ska vara...

00:10:34Jag tror att det var spel som de blev nästan lite förvånade själva över hur bra de sålde. Så att nu visste de ju. Alltså som vi sa, jag tror jag i första avsnittet, men att det här är ett spel som har hunnit bli en kultklassiker. Från det att de släppte den första gången tills nu. Så de var ganska säkra på att om vi lägger lite mer pengar på det så gör inte det så mycket, för vi kommer få tillbaka varenda spänn när det här spelet kommer ut. Ja, och det... Säkra kort. Och det beror ju dels på att det är ett... Superbra spel. Och dels för att Silent Hill 2 när det kom sålde ju inte toppen som riktigt bra spelsäljer nu för tiden, men och fick kanske inte den här jättebra kritiken. Samtidigt som det under åren, eftersom att det var ändå över två decennier sedan, så har det hunnit bli verkligen som du säger, en kultklassiker. Men det är ju också det här att Silent Hill är ju lite mer så här nischad skräck. Ja. Alltså, det är inte för att prata typ Resident Evil som kanske är mer main.

00:11:32Mainstream, det är mycket mer actioncentrerad, lättsmält skräck än Silent Hill som är mer så där att konstiga situationer, psykologisk terror, konstiga vanskap till saker. Men mer så här att förvrängning av verkligheten kan vara typ det man håller på med mer än att man springer runt och skjuter saker. Den är nog svårare att sälja till många personer, även om det inte på något sätt betyder att det är sämre. Men det är inte lika mainstreet liksom. Nej, exakt. Det är inte lika lättspelat, även fast det kanske inte är ett... Kvaliteten kan ju fortfarande vara lika bra, men det är så här... Fler gillar att börja skjuta stora monster i fejset än att eventuellt förstå att en person har blivit utnyttjad av sina liksom...

00:12:21sjuka föräldrar och sin pappa och brorsa och sen så här, fast det inte sägs riktigt ut utan man får snappa upp det över tio timmars spel. Det är så här, den kräver lite mer. Och det är verkligen mycket tyngre. Precis, det är väldigt tunga ämnen och sen som man börjar grotta ner sig i vad allting betyder så är det ju också så här, det känns som att det finns ett djup i det här spelet som inte finns i vanliga skräckspel kanske oftast. Oftast inte. Och sen sticker ju Silent Hill 2 lite grann ut också från att den är lite annorlunda än alla andra Silent Hill-spelare vad det gäller liksom storymässigt. Så att där breddar vi ut oss i en liten tolkning. Men om vi har fel så får ni säga till oss. Vi tror att vi är adeptiska, ni säger någonting annat. Precis, men om ni vill låta oss tro det så absolut. Ja. Ja, men han tar ju det här svärdet och man ser ju verkligen hur han kämpar med det. Det är tungt.

00:13:13Det är jobbigt att dra på det. Han kan ju inte lyfta upp det utan han får ju släpa det efter marken liksom. Det är ju ett rätt stort svärd liksom. Det är ett väldigt, väldigt stort svärd. Jag tycker lite grann att han Pyramidhead får det att se så lätt ut. Han är ju rätt såhär bitig i och för sig. Han är lite bitigare än vad James är. Ja, James är ju ändå human-sized. Ja, verkligen human-sized. Medans Pyramidhead är mer som tänk såhär wrestler-sized. Ja, verkligen. Han har lite fler muskler. Mycket mer muskler. Men som sagt, jag tycker i och för sig att det är bra att de har lagt in det. Om en vanlig person försöker släpa runt på hans grejer så blir det inte... Hade man haft det vapentera-tiden så hade han verkligen kunnat använda det mer än typ fem minuter innan han var helt förstörd. Ja, exakt. Bara att lyfta upp det där en gång lär ju liksom använda all hans energi. Ja.

00:14:09Typ så. Pyramid släpar ju också runt på sin stora pyramid på huvudet som ser ut som att den är av järn. Den borde vara tung också. Vilket den nog är, ja. Ja. De nackmusklerna, eller vad de säger. Exakt. Det är inte att leka med. Men när jag inte tagit sig igenom den här gången av undervattens... Ben. Ben, okej. Ja, det är ben bara. Så kommer han äntligen fram till en stege. Vi ska äntligen klättra lite uppåt. Egentligen om det hade varit så långt upp som det borde varit, så hade vi varit på den där stegen i typ fem solida minuter. Ja, exakt. Den här stegen är ganska kort. Det är verkligen bara så här ... Han tar den i tre kliv. Ja. Typ. Så att någon ... Ja, vi har sagt förut att man kan åka extremt långt ner i det här spelet. Ja, verkligen. Men å andra sidan är det här stället som vi var inne på kanske inte helt normalt heller.

00:15:02Nej, det har typ varit tio steg ner och nu är det ett steg upp. Det är en väldigt snabb väg upp för att vara 200 meter ner. Ja, verkligen. Och man kommer också upp till en liten kyrkogård, vilket också känns lite så här. Jag vet inte. Fast jag vet inte. Det är andra gången vi är på en liten kyrkogård dessutom. Ja, exakt. Men det här är ju väldigt mycket mindre än den första vi var på. Den här har ju bara några få gravstenar. Det står lite namn på dem som vi kanske känner igen från, eller egentligen inte tror jag, för jag tror att det är något sådant här Walter och det är absolut inte Walter från Resident Evil, vad håller jag på med? Silent Hill 4. Jag tror att det är... Nej, precis. Det är någon annan dude. Ja, exakt. Så det är lite såhär, men namn. Men på tre av de här gravstenarna så står det Angelas namn, det står Eddies namn och det står också James namn. Precis. Jag vet inte om vi gillar det.

00:15:57Eller ja. Det känns sådär. Med tanke på den dagen han har haft, så är det sjukt nog inte det konstigaste som har hänt. Nej, det är det verkligen inte. Men till skillnad från alla andra gravar då, så är James grav inte igensatt. Den är uppgrävd som att den väntar på någon. Någon. Eventuellt honom. Och eftersom att vi precis har tagit oss upp, så varför inte hoppa ner? Vi hoppar ner i James grav. Det verkar smart. Ja. Så att den där lilla, lilla, lilla biten uppåt vi kom mot jordytan har vi nu omedelbart utraderat. Ja, nu, nu är vi nere igen. Och vi kommer till någon form av korridor som vi ofta gör i det här spelet också. Och träffar till slut Eddie som står och pratar med sig själv, kanske? Eventuellt. Han pratar. Han pratar. Han säger ...

00:16:53Hur många gånger måste jag döda dig? Du var tvungen att följa med mig hela vägen hit. Och då ser vi ju att han faktiskt inte pratar med sig själv utan det ligger ju faktiskt en död kropp. Igen? Ja, igen. Han har många döda kroppar. Han har många ursäkter. Ja. James tillkännager sig själv lite grann och Eddie blir lite skrämd. Han vänder sig om och så riktar han sin pistol som han håller i mot James. Innan han inser så här, ja, ja, ja, det är du. Det är du. Men liksom, jag kan tycka, jag blir lite irriterad. Varför ens säga att man är där? Ja, exakt. Han borde bara ha smugit förbi honom. Att det är så här, förra gången vi såg honom, eller för alla gånger vi har sett, han har blivit lite mer sjuk varje gång. Ja. Och så här lite mer anhinged varje gång. Och förra gången sa han ju i stort sett så här att han hade skjutit ihjäl en snubbe för att han typ hade kollat på honom, fan i helvete vad det nu var.

00:17:50Exakt. Jag vet inte om jag hade sagt hejsan om jag hade sett den personen. Speciellt inte... That guy hade jag nog tänkt och gått åt andra hållet. Ja, och James är ju också inte så duktig på att interagera med andra människor. Där var du snäll, för han är ju typ sämst på det där. Ja, så han borde ändå veta så här, om Eddie är så unhinched så att han faktiskt skjuter dem för att han tittar på honom roligt, så tänker jag att jag hade varit i farozonen för att jag inte riktigt kan ... Ja. Försöka gå framåt. Helle, what are you looking at? Alltså, det kan ju gå snabbt. Ja. Och James sa ju ändå till honom så här att du kan ju inte skjuta folk för att de tittar på dig konstigt. Exakt. Så att, yeah, konstigt val kan jag tycka. Ja.

00:18:37Och Eddie är ju konstigare kanske nu. Han är annorlunda. Han är liksom lite lugnare men lite mer, vilket får en att känna att nu är han lite mer psycho. Det är inte en bra grej. Nej. Det är som att han har lugnat sig för att han säger nej, what the hell. Exakt. Och James säger såhär: Vad är det som händer? Vad är det som händer? Och Eddie tycker såhär: Men du ser väl vad det är som händer? Och så börjar han titta på den här döda kroppen och säger såhär: Antagligen saker som han har själv fått höra. Why don't you just kill yourself? Sådana saker. Som att det här är saker han har fått höra. Rätt säkert så är det så ja. Att han alltid varit typ mobbad. Och sen, jag vill inte på något sätt condona mobbning, för jag tycker att det är töntigt. Vi här i podden ställer oss emot mobbning. Ja, exakt. Men han, Eddie, upprepar någonting som jag antar att han har fått höra. You're just waste of skin. Och jag tycker att det var lite, det var kul uttryck. Ja, jag gillar det. Jag tar ett assistans i att, man, den var en bra burn. Men ni behöver inte använda den mot riktiga människor.

00:19:54Verkligen inte, för då vet man hur det går, då blir de som Eddie. Och så vänder han sig tillbaka till James och säger så här: Ja, men han kanske hade rätt. Jag kanske bara borde, jag kanske bara borde dö. Fast egentligen, det spelar ingen roll om man är dum eller om man är smart eller om man är ful eller snygg. Det spelar ingen roll om man är död. Och sen blir han ju galen igen och säger Någon som är död kan inte skratta och så skjuter han ännu mer på den här redan då uppenbart döda kroppen. Som han gör. Ja. Som han gör. Kanske vi ska säga. Ja. Och James, han försöker ju lugna ner Eddie lite grann. Men det funkar ju inte alls. Eddie blir ju bara ännu mer upprörd och tycker ju att James har ju sett... Du har sett ner på mig sen första stund och du skrattar bakom min rygg och du skrattar åt mig. Alltså... Och inte ens bara bakom ryggen utan... Nej, alltså bara så här you're laughing at me. Men för det första, nej. Det har vi inte gjort. Men efter hans glass-scen. Ja. Har jag personligen sett ner på honom.

00:20:52För det var så nasty, hela den grejen. Ja, den scenen var inte härlig. Nej, han lyckades inte sälja in sig som en värdig person när han satt och skopade glass med handen. Nej, när det bara rann över hela hans ansikte och tröja. Och den scenen är ju väldigt tillagd, för han äter ju bara pizza i originalet. Ja, därav som vi sa, den här pizzakartongsomagen i bowlinghallen. Ja. Så nu är han ännu mer, vad ska man säga, kladdig av sig. Ja. Nej, det är faktiskt en obehaglig scen. Ja, den kan vara en av de mer obehagliga scenerna. Vilket är otippat, till exempel, en snubbe som äter glass. Ja, om ni har sett den scenen kommer ni förstå vad vi menar. Exakt. Det är inte en liten glassförpackning och det äts inte med sked, vilket är nästan det värsta. Glass kan man inte äta med händerna. Alltså, ibland kan man ju ha konversationer: Kan jag på en fin restaurang äta hamburgarna med händerna? Precis. Med glass? Något sådant.

00:21:51Nej, det är ingen som frågar det. Om ni tänker, om man ska få motpolen till den scenen så är det scenen från första Jurassic Park när John Hammond sitter och äter glass i restaurangen från en sån här 5-liters eller 10-liters kartong med en liten sked. Där har du mysversionen av den scenen. Eddie satt med en lika stor hink fast han slevade med handen. Ja, alltså... Den där lilla sketen också känns mysigt. Till och med jag hade kunnat tänka mig att äta glass. Nu äter inte jag glass, men... Men du ser ju själv, där får man såhär... That's nice, tänker man. Ja. Där sitter han och äter glass och funderar på varför alla dinosaurier rymde. Men när man ser Eddies, varför sitter den här snubben och bara häller smält glass över sig själv? Och försöker inte ens torka av sig. Det är bara äckligt liksom. Problemet är att jag är nog en blandning av de två. För smält glass kan jag ta, för det är inte lika kallt. Men...

00:22:42Glass! Fast du hade inte hällt den över dig själv och hoppats att en del hade hamnat i munnen? Nej, det hade jag inte. Nej. Det är också väldigt slöseri på glass känner jag. Jag tänker att han gillar glass. Jag trodde det. Å andra sidan så hade han ju ätit upp större delen av den. Ja, det hade han gjort. På något, på ett eller annat sätt så hade han på något sätt lyckats. Men med allt det här sagt så förstår ni att den här mannen, han har issues. Han har issues. Och nu har, nu har han issues med James. För nu, han sätter pistoler mot James huvud och säger såhär: Du skrattar inte nu va? Det är en... Nej, det är det han faktiskt inte. Hade James varit sådär otrevlig, eller otrevlig, osmidigt social som han brukar vara så hade han ju gjort det. Ja, för han hade ju lätt kunnat göra det. Istället så, jag vet inte om han är osmidig eller om det här är smart, men det han gör istället för att svara på den frågan är ju att bara smocka honom i ansiktet. Så han kör ju knytnävsslag rakt i Eddies ansikte. Precis. Meet my fest. Ja. Och Eddie... Nu sa han ingenting i och för sig. Jag har för mig att han bara slår honom.

00:23:41Ja, exakt. Han slår honom och Eddie trillar ner och så säger James till honom så här: Du, du behöver hjälp Eddie. Du behöver hjälp. Och Eddie tycker inte det. Han bara: Nej, jag behöver inte hjälp. Du och jag är, vi är likadana. Vi har båda hamnat i Silent Hill av en eller annan anledning som gör att vi kanske inte är bra människor. Precis, man gör inte det här om man inte har gjort någonting. Nej, exakt. Han säger inte vi har hamnat i Silent Hill för att vi inte är bra människor. Men han, han säger... Direkt så menar han ju att härjar man bara om man har riktiga problem. Exakt. Och sen reser sig Eddie upp och springer ut och nu finns det ingen återvändo här. Eddie har ju bestämt sig för att han ska faktiskt döda James. Japp. Så att... Och... Man visste någonstans att det skulle sluta där hela tiden. Ja, det kändes verkligen som att han är, till skillnad från Angela... Hon kändes aldrig liksom hotfull på det sättet.

00:24:35Nej. Hon var där också kanske av en anledning, eller uppenbart av en anledning. Men hon var inte ... Där låter det ju mer som att problemet var att hon kanske skulle skadat sig själv. Men med Eddie känner man hela tiden så här, när kommer han freaka ur? Ja, han är på edgen hela tiden av att bara bli totalt galen. Och nu är vi ju där, han har ju blivit galen. Får man reda på var han fick pistolen ifrån? Nej, men visst hade han den första gången man träffade honom i lägenheten? Han kanske inte hade den då? Jag funderar på om det är en efterkonstruktion. För när jag satt och tänkte så här, jo men den låg ju på golvet bredvid honom. Jag är inte säker på att den gjorde det. Det kan vara så att jag bara har tänkt att den gjorde det. Exakt, för det var det jag tänkte också. Att den ligger där bredvid honom. Men nu när jag är så här, jag är inte helt hundra på att den faktiskt gör det. Men å andra sidan, vi hittade ju en pistol. Ja. Det finns ju kanske fler. Eller uppenbarligen så lär det väl finnas fler. Med tanke på... Ja.

00:25:34Att det är en hel stad. In America, innehåller de sig. Exakt, det finns ganska mycket vapen där. Jag tänker också om man ska, det här kanske är, ja spoilers, vi skiter i, det spelar ingen roll. Exakt. Men den här lilla prequelen som finns i originalet, Born from a wish, där slänger ju faktiskt Maria iväg en revolver. Någonstans, signed till. Så det kanske är den hon har hittat. Kan vara, jag har för mig att det var en lite mindre i och för sig. Ja, den var ganska liten. Det är sant. Det här är typ en magnum. Det här är definitivt en magnum. Ja. Det är lite tyngre grejer. Det här skulle vara kul att ha. Det känns som att om man blir träffad av den så kommer det svida lite grann. Det är också lite konstigt. Nu, det blir ju en bossfajt här. Ja, om ni inte förstod det så är det här på riktigt nu. Så det är inte så att man pratar igenom det här like men, utan det är

00:26:23Nej, det här blir ju en fight. Och jag tänker att varför egentligen tar inte James hans vapen efter den här fighten? Jag hade gärna tagit det. Ja. Men om man ska vara helt ärlig så var det här kanske den fighten som var svårast, fast inte för att den var svår, utan för att den mekaniskt är svår. Ja, för det är ju... Det rummet som Eddie flyr till, som James följer efter honom till, är ju någon form av frysrum för liksom köttstycken som hänger från taket. Det är en klassisk köttfrys. Ja. Och det som är jobbigt här är ju att Eddie är ganska snabb. Han tar ganska mycket. Helt plötsligt så kan han röra sig som en dansös, höll jag på att säga. Ja, verkligen. Och bakom alla de här liksom kött... styckena som hänger från taket vilket gör det hela ganska svårt så det man måste göra är typ att lyssna på var han är hela tiden och hans fotsteg. Han pratar ju också ganska mycket. Det är väl i den här scenen och hans prat med sig själv kanske eller med James som man får reda på hans story lite grann för där säger han ju att han sköt ihjäl någons hund och sen sköt han också hundens ägare i benet.

00:27:42Och säger att han skrek mer än hunden skrek. Så jag antar att det här är hans mobbare som han sköt och sen drog iväg och rymde ifrån. Och det var så han hamnade i Silent Hill. Kanske. Ja, alltså grejen är så här. För att som vi har sagt förut, alla har ju hamnat där av en anledning. Det är inte så att alla genuint är så här onda människor. Han var ju uppenbarligen bara extremt mobbad. Ja. Och sen så fick han nog. är inte helt ovanligt i just de situationerna, att det förr eller senare blir för mycket så att de slår tillbaka. Visst, han mördade eventuellt den här personen, så att han har ju uppenbarligen brutit mot lagen och så där. Men att man kommer till, för att en del har ju sagt att typ silent hillis är motsvarigheten till purgatory egentligen. Ja. Så att man är där för att liksom se om man förtjänar att hamna i helvetet eller himlen, liksom. Men hans, han är ju mer så här att han gjorde en dålig grej, men från början var han nog egentligen ganska normal. Bara det att han var typ.

00:28:41En big fellow. Exakt, och blev väldigt mycket mobbad för det. Och jag tänker också att man hamnar i signed hill inte för att någon annan säger att man har gjort fel, utan för att man själv känner att man har gjort fel. Jag tror att det är nästan, precis som du säger, det är för att man själv tycker att man förtjänar att hamna där. Ja. För man tar till exempel Angela som ju inte har gjort någonting mer än att hon typ blivit utsatt för massa vidrigheter. Hon har egentligen inte gjort någonting som skadar någon annan. Nej. Men har hela tiden fått höra att hon förtjänar att bli behandlad som skit liksom. Ja, och sen tog hon tag i det och det betydde att hon mördade sin pappa. Precis. Och en brorsa. Och brorsa. Och mår dåligt för det. Ja, och det är väl så här, det kanske man gör. Men å andra sidan hade de ju typ torterat henne hela hennes liv. I stort sett. Exakt. Man kan ju undra om det var så här försvar. Jag antar att det till och med hade varit en riktig grej som hade hänt så hade de antagligen sagt att det var självförsvar. Men som vi sa.

00:29:37I hennes egen värld så tycker hon att hon har gjort något fel, alltså hamnar hon i den här stan. Så jag tror verkligen det är så att det är den här, om man tycker att man själv förtjänar att hamna där, så hamnar man där. Vilket säger en del om James, för varför är han då där? Exakt. Mycket intressant fundering. Yes. Men i frysen, som sagt, så är det... Jag vet att, för han är ju rätt snabb då, så vi sprang omkring jättemycket och det som störde mig mest var att man... ödsla en massa ammunition. Man får honom precis i siktet och så skjuter man. Och då har han sprungit iväg. Ja, exakt. Och sen som att det inte kunde bli värre är ju att det kommer ju bli ett andra steg i den här bossfighten. Han skjuter ju på någonting som gör att det blir också luft, kall luft, varmluft kanske. Det blir dimmigt. Jag misstänker att han sköt på ett sånt här rör. Så att det blir någon typ av, vad ska man säga, klimatändringsbröd. Att det blir, ja.

00:30:35steamy, höll jag på att säga, men anti-steamy. Ja, precis. Och sen börjar de här köttstyckena röra, för de är ju på en sån här... Ja, lite conveyerbelt liksom. Exakt. Så att de åker ju runt lite grann, så det blir ju ännu jobbigare. Så den här bossfighten är ju faktiskt ganska, tekniskt sett, ganska annorlunda från de andra. Den är tekniskt svår, men den är egentligen inte svår. För att vi hade så här, det var mer så här, det tar tid att få in ett skott. Ja, exakt. Det var typ det som var det svåra. Jag kommer ihåg att i slutet, kan du bara stå still så vi kan skjuta på dig? Ja. Ja, så att det var ju, det var... Fortfarande en rolig fight, skulle jag säga. Ja. Nu fick vi det att låta som att den inte var det, men det var en rolig bossfight, men den tar ett tag för att den är strategisk. Ja, men verkligen. Och man måste verkligen lyssna efter honom snarare än att försöka se honom, för det är nästan omöjligt efter ett tag. Japp. Så är det.

00:31:29Men jag tror också att i originalet så är den lite lättare. För där är det nästan bara att skjuta honom några gånger med sin shotgun. Och nu tänker jag att de hade biffat upp den här ordentligt. Ja, det hade de verkligen gjort. Vilket de har gjort med ganska många av bossarna. Ja, det har de. Jag tror att de gör allting lite mer. Ja, vilket... Och då har vi också chansen att lägga på ett extralager på bossarna. Ja. När man väl lyckas döda Eddie så... Han faller ju verkligen ner med, alltså det är en dunk. Han faller ner i marken och det är verkligen så här. Hela hans kropp känns som gelé. Ja, det är verkligen så här. Vad är det man brukar säga på engelska i nästa möte? Drop like a sack of potatoes. Ja, men det känns verkligen så. Han känns verkligen. Det känns verkligen. Känslan av när han dör till skillnad från fiender som är monster är att det verkligen känns som att han dör. Det är så här allting försvinner ur hans.

00:32:28hans väsen. Ja, och jag tror att det är väldigt mycket meningen för att det som James känner efteråt är nog ganska mycket. Wow, jag har faktiskt dödat en människa nu. Det här är ju första gången. Ja. Och i originalet så säger ju till och med James det. Kill the human being. Det säger han inte i det här spelet, men däremot så får man ju se ganska mycket mer av hans ansiktsdrag för att det går ju nu för tiden. Han ser inte ut som att han... Eller det ser ut som att han får tänka efter lite grann. Ja, för rent spelmässigt, när man har kommit så här långt in i spelet, har man ju typ skjutit ihjäl 150 monster utom vidare. Ja, och det är ju inga problem. Och man hör ju på honom hur han bara... Han står och jobbar liksom. Ja. Men de ser ju verkligen inte ut som människor, så det är enklare att stå och slå på en sån. Ja. Och Eddie har ju ändå pratat med rätt mycket.

00:33:26Jag har haft en liten relation med. Dysfunktionell. För all del. Mycket. Men fortfarande en relation. Ja. Så det, jag gillar att de visar att det är skillnad ändå. Ja. Verkligen. Men han skulle tagit pistolen. Det skulle han. Ja, det skulle han verkligen ha gjort. För att han går ju därifrån och lämnar den där pistolen åt sitt öde. Tillsammans med Eddie och hans öde. Som blev att dö i Silent Hill. För att han inte hanterade... I ett frysrum. I ett frysrum. För att han fortfarande var upprörd och arg över sina mobbare. Ja. Nej, hans resa tog ju slut på ett, misstänker jag, ett sätt som gör att han inte riktigt löste det på det sätt han ville. Han hanterade inte sin, alltså det är ju jättehemskt att de mobbade honom för någonting som han inte var för. Och sen så kan inte han hantera det och så hamnar han i säden till. Så att, ja. Det är också sad, men det är inte sad på samma sätt som Angela för att han... Nej, alltså det är sad, men jag måste säga att...

00:34:25Efter hans typ psykbryt så kände jag egentligen så här, jag bryr mig inte så mycket om att jag måste skjuta honom längre för att nu är han typ allmänfarlig. Ja. Han skulle kunnat mörda typ hur många som helst misstänker jag. Ja, för det kändes som att det var det han gjorde. Även om de här personerna då som, eller de här kropparna som vi hittade nära honom som var döda antagligen var sådana som han hade dödat. Men då är frågan också, var det här riktiga? Eller var det en manifestation av saker han redan hade gjort och som bara dök upp där? Exakt, exakt. Då är vi tillbaka där. Det ser själv ut som mycket att tänka på. Ja. Och andra magiska saker som händer i det här spelet är att nu går vi ut ur det här kylrummet och helt plötsligt så är vi på jordytan. Vi är inte långt, långt, långt, långt, långt, långt, långt, långt nere som vi borde vara. Som vi borde definitivt varit. Ja, för vi var så långt nere och bara komma ut genom det här kylrummet gjorde att vi var tillbaka

00:35:24Jättemycket högre upp än vad vi borde vara. Det är så märkligt. Inte logiskt. Inte alls logiskt. Men fortfarande välkommet. Det var såhär nice. Ja, verkligen. Vi är vid någon form av hamn. Det är nästan som att vi är i den här Rosewood Park. Ja, området ser väldigt likt ut. Ja, för att vi är precis vid Tuluka Lake. Hamnpromenaden. Ja, exakt. Det är lite fint. Det är såhär disigt. Men det är ljust. Nu är det idag igen. Precis. Och då får man ju komma ihåg att Tuluka Lake är ju en sån här nyckel. Alltså det nämns i många av de här spelen. Ja. Det... Jag kommer inte ihåg. Är det någonsin någon typ av bossfighter kopplad till själva sjön? Är det det här man blandar ihop med att det är i Restant Evil någon... I det här är det ju inte det. Men jag undrar om det är det i något av spelen. Jag tror inte på...

00:36:23Jag tror faktiskt inte det är det. Jag undrar om det är medvetet, för de pratar alltid om sjön. Ja. Och det är ofta surrealistiska grejer som har hänt med sjön. Ja. Men samtidigt så händer det aldrig någonting när man är på sjön. Nej. Vilket skulle kunna vara en rätt cool grej. Alla pratar om det, men det händer aldrig någonting. Ja, exakt. Så att, det är lite coolt. Jag tror faktiskt inte att det är någonting som händer på Tullrika Lake. Och den grejen vi blandar ihop med är ju då att det är en klassisk bossfight i Resident Evil där man är ute på sjön. Exakt, när man är ute och ror precis som James. Det är väldigt, väldigt liknande liksom ställe sådär. Ja, det är det verkligen. Känslan är lite samma. Helt klart. Vi hittar ju en båt såklart, en liten roddbåt, en liten mini-roddbåt för att vi vet att på andra sidan

00:37:16den här Tuluka Lake så ligger ju hotellet och det här är ju då hotellet som Maria pratade om när hon nämnde det här videobandet när hon satt i sin fängelsecell. Så att då tänker vi att ja men det är klart, vi ska dit. Så att James tar den här båten och ror över sjön och nu har vi ju ett litet ljus som guidar oss så att vi kan åka mot det där ljuset. Vi vet vart vi ska. Jag tror också att det är originalet så var det inte lika lätt att hitta. Och det där ljuset är ju då antagligen en hommage till den där historien som man hörde tidigare i spelet. Om den här kvinnan som alla sa, she's a witch. Och så skickade ut till den här lilla ön i sjön som hade en liten lampa som hon tände så att hennes loverboy skulle kunna komma dit med mat varje dag. Exakt. Tills han, var det att han hade glömt att tända eller var det så att han trillade i vattnet och drunknade? Ja, eller om det var att det var stormigt och han... Något sånt var det, ja.

00:38:16Så jag tror att det är kopplingen där, att nu är du ute och paddlar efter ljuset också. Exakt, och det gör vi ju. Och här, av någon anledning som jag inte riktigt har kunnat koppla, men om du paddlar runt på det här vattnet i tio minuter så får du en nashima. Ja, okej. Ja, för man kan ju verkligen paddla åt olika håll och runt lite grann. Jag vet inte hur långt man kan paddla. Jag paddlade ganska ordentligt när jag gjorde den där. Men det är bara, man hittar ingenting. Nej, det bara fortsätter och fortsätter och fortsätter. Så jag undrar om det är så att det är, alltså såhär, varför har de en achievement för just 10 minuter? Jag undrar om det är någonting såhär som jag inte kopplade det till, att de har sagt det någon annanstans. Men ja, om ni vill ha achievements, paddla runt i 10 minuter. Och achievements är kul. Achievements är kul. Du får en belöning. Ja, för det är jobbigt om du efteråt ångrar dig när du ser achievementsen och bara, ah, jag hade ju bara kunnat paddla 10 minuter, hade jag fått en till åtminstone.

00:39:14Exakt. Jag tänkte, när man ändå är där, lika bra att paddla. Jag kan ju säga att jag paddlade inte tio minuter när vi körde. Utan jag laddade om och paddlade för att se om jag kunde hitta någonting sen. Jag tänkte, det måste ju finnas någon anledning till att man spenderar tio minuter ut. Så det kanske är så lång tid det tar att nå till typ andra sidan om man inte paddlar mot ljuset. Det var det. Ja. Om det inte finns någonting där ute som jag bara inte hittade, vilket hade varit coolt. Ja, vi kanske måste kolla upp det där. En liten rubber ducky kanske. Ja, kanske det hade varit fint. Om man ändå ska lägga 27 timmar på det här spelet så kan man ju... Det var ju lika länge... Hit eller dit är ju liksom ingenting. Men det känns ändå, nu när man är där nere så känns det ändå som att säga fan nu är vi äntligen på väg dit vi alltid har varit på väg. Till hotellet. Till hotellet. Till kanske the special place. Special place. Ja, ni hade inte glömt det va? För det är fortfarande det vi har letat efter hela tiden. Ja, kul. Vi har inte nämnt det på typ fyra och en halv timme nu, men...

00:40:08Det är faktiskt anledningen till att han är där. Han letar ju efter en special place. Där hon väntar på honom. Ja. Kanske. Ja, eller så här. Någonting väntar på honom i alla fall. Ja. Någonting väntar på honom. Precis. Men när vi har paddlat över sjön och kommit fram till hotellet så kliver vi av vid en liten brygga som finns där. Och kommer upp och ser det här ståtliga, stora hotellet som verkligen är Jättefint och det känns verkligen som att stämningen, det är ju helt övergivet såklart. Som allt annat. Som allt annat. Ja, men det är väldigt ståtligt och väldigt fint och det känns som att det finns ganska mycket, det är en ganska stor trädgård och det är ju sittplatser som går ut över vattnet och sådär. Det är väldigt, väldigt fint. Ja, alltså man kan ju tänka sig att hade man varit där i normala omständigheter så hade det varit ett femstjärnigt hotell kanske.

00:41:08Ja, men det tror jag nog att det är. Eller, ja, någonstans där. Man kanske inte kan få mat mitt i natten, men... Fast kanske. Nej, kanske inte. Kanske inte. Det beror på om de är like that eller inte like that. Det kan ju vara så att vi är för fina för att få mat mitt i natten. Exakt. Man äter middag klockan nio. Här går man ner i salongen med sin rökrock och äter vid nio. Ja, exakt. Det är lite, om ni inte förstod det, men det är lite så här lyx. känsla på det här stället. Verkligen. Det är superfint. Och James börjar titta runt i trädgården. För det är en bit att gå upp till själva hotellbyggnaden från där vi kliver i land med båten. Vi har ju pratat om att det finns, alltså hur stora de olika områdena har varit. Det här är ju ett av de större. Ja, det här är definitivt ett av de större områdena. Visst var det så även i originalet? Ja, det var stort. Definitivt.

00:42:06Kanske även här då, att de har lagt till lite grann? Ja, det tror jag definitivt att de har gjort. När han går runt i trädgården så säger han ju också en ganska intressant sak till sig själv. Han bara, det här stället har inte ändrats så mycket på tre år. Say what now? Ja, exakt. På många sätt är det fel, men okej, låt gå. Precis. Vad menar vi egentligen? Ja, som sagt, verkligen jättestor bana. Eller? Ja men det är det ju faktiskt. Det får man ändå sätta. Alltså det är ju fortfarande ett spel. När vi pratar om att man går runt så är det ju egentligen så att man, allting är så välgjort så det känns som att man vandrar runt i en stad. Men det är ju definitivt olika banor man laddar in. Ja. Så att det här är ju, skulle man kunna säga, hade det här varit liksom som det var förr så hade det varit typ så här, the hotel, the level. Exakt, precis.

00:43:00Det är en helt ny karta, så det får man väl, om man tänker i en datorslängd. Och när James kommer in i hotellet så finns det faktiskt precis i ingången där så hittar han en karta. Vi behöver en karta. Och när han tittar på den här kartan så i rum 312 så står det handskrivet, waiting for you. Japp, tänker man så här. Nu, äntligen. Vem är det som väntar och varför står vi här när vi kan gå dit? Exakt, varför går vi inte bara dit? Och som vi vet, det här är ju fortfarande ett spel så vi kan ju inte gå dit raka vägen. Speciellt inte i det här spelet, för det här vet vi att finns det ett stort hus finns det många ställen man måste gå och titta på innan man kan komma dit man vill gå. Exakt. Och det här hotellet, när han kommer in förbi liksom...

00:43:51Den första lilla hallen med de stora trapporna så kommer han ju in i någonting som öppnar sig som en stor lobby, stor foajé med stora fönster ut mot andra sidan. Det är väldigt, väldigt stort. Så är det. Och när han går, jag tror, in mot vänster så finns det en lite större sal som har ett piano. Jo, det är vänster. Och helt plötsligt så är det ju någon som inte spelar på pianot men som trycker på några av tangenterna. Och han blir ju ... Lite förvånad. Vem är här? Och det visar sig att det är lilla Laura. Hurray! Laura är tillbaka. Som vi har väntat. Vår lilla plågoande. Det där är mitt väldigt hurtiga hurray. Som vi har saknat, den här personen. Ja. Och nu är hon lite annorlunda ändå. Hon frågar: Skrämde jag dig?

00:44:46Och på ett så här glatt sätt. Som att hon är väldigt nöjd med att hon skrämde. Det var hon också. Det var hon. Tänkte hon. Men hon är ändå lite mer tillmötesgående mot James. Och hon säger ju att du kanske inte är så dum ändå. Och han säger någonting med fartface. För det var ju det hon kallade honom för. Han bara... Precis. De har ju börjat smälta upp lite grann här. Men som sagt, hon har varit en pain in the butzow under hela det här spelet. Verkligen, verkligen. Men Laura tycker ju nu att så här, ja, men nu kanske inte du, du kanske inte behöver mer. Precis. Det är okej. You're all right. Och sen säger hon så här, men jag behöver verkligen hjälp att hitta Mary. Du vet väl var hon är? Och det här blir ju, James blir ju lite, nu blir det ju så här lite känslosamt igen. För James säger ju verkligen så här, jag önskar, jag önskar verkligen att jag visste var hon var. Ja.

00:45:41Och det är då Laura säger: Men hon skrev ju i sitt brev att hon är här. Och James bara: Va? Vadå för brev? Vad pratar du om? Så Laura har ju uppenbarligen ett brev från Mary som hon ger till James om han lovar att inte berätta någonting för Rachel. Det är ju inga problem nu. Nej exakt, för vi vet inte vem Rachel är. Vem ska vi berätta det här för? Precis, såhär: Whatever. Och det här var ju tydligen då, Rachel var ju då en sjuksköterska. Ja. Som tog hand om Mary. Och Mary hade gett det här brevet till Rachel för att ge till Laura när Mary hade dött. Ja. Invecklat, ja. Ja, men jag hoppas ni förstod. Men i alla fall, det som James tar med sig är att någon person som jag inte har träffat ska jag inte säga det här till, så det borde inte vara så svårt. Exakt. Så, make sense. Och i det här brevet då som Mary har skrivit till Laura.

00:46:39säger hon, jag är på ett bättre ställe. Hon säger också att hon hoppas att Laura inte tycker för illa om James. Han är egentligen en snäll person och har alltid betett sig, exakt. Så hon ber Laura att ge James en chans. Och sen Mary skriver att hon verkligen älskar Laura som sin egen dotter och att hon önskar att de hade kunnat vara lyckliga tillsammans, like we talked about. Så de har ju haft diskussioner liksom. Exakt. Och sen säger hon att hon önskar Laura grattis på sin åttaårsdag. Just det. Där får man faktiskt reda på åldern också. Precis. Det stämmer ganska bra kan jag tycka. Ja, exakt. Hon är rätt höjd för att vara åtta. Jag som är helt värdelös på bullparken tänker så här. I make sense. Skulle kunna stämma. Ja, men exakt. Men är det så här. Ja, men hon är typ så här stor. Jane I.

00:47:39Det här skulle kunna vara en åttaåring. Jag känner. Och då James tittar upp från det här brevet. Laura, hur gammal är du? Och hon står vid fönstret. Eller altandörrar. Och ritar djur på dörren. Som hon gör. Som hon definitivt gör. Och säger lite så här, jag fyllde åtta förra veckan. Och då inser man ju att Mary dog absolut inte för tre år sedan. Precis, inte för en vecka sedan av det vi har fått höra. Nej. Så någonting är ju väldigt konstigt här. Så någon har fel. Antingen så dog hon för en vecka sedan och så har vi bara fått någon konstig historia. Exakt. Eller så dog hon för tre år sedan och då får vi en konstig historia nu. Exakt. Eller så kanske man tolkar det som James kanske tolkar det här så här, vänta nu.

00:48:38Hon kanske är här. Hon kanske inte är död. Precis. Det finns ju alltid en trevlig... Det här. Exakt. Är det här the special place? Det kan man ju hoppas, för nu har vi snart varit i hela stan. Faktiskt. Vi har sett allt. Vi har tagit hela turistturen nu. Ja. Men där är vi. Är det the special place? J eller nej, som man säger. Exakt. Är det dags att vara så här elak igen? Det kanske det är. Ja. Det kanske är det. Vi säger så här, det har aldrig varit en trevligare cliffhanger för nu är vi på hotellet där man kan få service. Superfint hotell också. Det är det faktiskt. Med tanke på alla andra ställen vi har varit på så är det här nog ett av de trevligare än så länge. Men hörni, där tar vi och stannar för den här gången. Vi är antingen snart klara eller inte snart klara. Vi har sagt att vi bryr oss egentligen inte. Vi kommer i mål förr eller senare.

00:49:35Och förhoppningsvis är ni med oss när vi går i mål. Och som alltid, om ni känner särskilt det här. Det här med skräck är härligt, men men, finns det mer? Finns mer? Vi har en gigantisk mängd avsnitt om just Resident Evil. Om ni vill ha en annan sorts skräck att fylla ut tomrummet tills vi är tillbaka med nästa avsnitt i Silent Hill-serien. Så att det finns att plocka av. Och som sagt, vi. I det här skedet när vi var här så hade vi inte riktigt koll på vad som hände. Just med tanke på att som sagt, vi har spelat det här spelet förr. Men vi spelade den här nya versionen utan att veta någonting alls. Så man fick mer och mer frågor. Men det var först nu det började kännas som man kanske hade fått några av svaren. Så det är en lite annan stämning när man kommer till hotellet. Så det blir bara häftigare härifrån och ut som jag säger. Men vi ses och hörs i nästa avsnitt. Och tills dess får ni ha det så där.

00:50:32som är mysigt som man kan ha när man är i skräckspelsvärlden. Vi hörs snart. Tjingeling! Hej!