Silent Hill 2 - Del 8 - Tid för avsked

00:00:00Okej, då var det igen som det är ibland. Gud, vilken början. Även när vi är mitt i en serie som det här. Vi kanske är mer åt slutet. Mer åt slutet. Exakt, nu mer än någonsin. Nu mer än någonsin så närmar vi oss slutet. Och ja, det är alltså Sinalt Hill 2, the remake, the remakinging. Ni som är här vet varför ni är här. För det här är inte första avsnitten. Vi kom fram till att det var åttonde avsnittet i den här miniserien. Och det var ju då om vår resa genom spelet. Och sen vår återberättelse av resan genom spelet. Jag vet. Mycket saker att hålla i luften där. Men jag hoppas att ni är med oss fortfarande. Vi lämnade ju såklart, som vi alltid gör. För att det är så vi gör. På en liten cliffhanger sist. Det var ett sånt där wow moment.

00:00:56Nu händer någonting snart. Och då sa vi att då pausar vi här. Men nu är vi tillbaka. Och fördelen med det är att det kanske inte blir så många fler pausningar om vi har planerat. Vi är inte så bra på det där så att vi får se. Men vi tror att det här skulle kunna vara farligt nära slutet den här gången helt enkelt. Ja, det kanske inte blir några cliffhangers. Nej, det kanske inte blir det. Och när vi ändå pratar om sånt. Vi kommer som sagt inte köra så mycket recaps. Vi gör inte det i den här serien. För att då kommer vi hålla på med recaps längre och längre per avsnitt vi kommer in. Så det är lättare att bara säga att det kommer vara spoilers. Vi hoppar in ungefär där vi var. Vill man ha hela resan så är det bäst att bara hoppa till första avsnittet. För att då är ni med från början. Så slipper ni ens vänta på den här. Vad hände senast? Så att det vi kan säga är att vi kör en mini-mini-recap. Sen kör vi. Så att vad var det vi slutade precis?

00:01:52I förra avsnittet. Det var ju en... Det hade varit en tv-serie, det var en sån här... Och sen var det slut. Exakt. Det hade varit en liten jingel. Vi slutade i att hotellet är nerbrunnet. Och mitt i det här... Alltså det som också är kul är att hotellet är både nerbrunnet men också fyllt av vatten. Och vi träffar Angela. Och det här är kanske sista gången vi ser Angela. Och som du säger, det är någon typ av... nedbrunnet och fyllt med vatten. Ja, det är väldigt konstigt, för vi får ju ändå själva hotellet se ut som att det är nedbrunnet. Någonting har hänt. Men när vi traskar igenom hotellet för att komma till den här dörren där vi träffar Angela så måste vi gå igenom vatten. Det man kan tänka sig, och nu vet vi inte det för det får man inte se, men att det kanske brann ner först. Ja, exakt. Det kanske kommer en liten störtflod eller någonting.

00:02:51Exakt, för jag tänker att sprinklers kanske inte, det är mycket vatten men inte så här mycket. Nej. Men jag vet inte hur sprinklers funkar. Inte jag heller. Ingen av oss är sprinkler people. No. Men, jag kan tänka mig att det skulle också kunna vara så att en vatten, en vatten, ett vatten. Jag antar att det är mer än en, nämligen. Ett vattenrör i byggnaden kan ha gått sönder någonstans. Ja. Hela hotellet har ju liksom börjat gå sönder på många sätt. Och det gjorde det ju redan tidigare. Vi har ju sagt det förut att det börjar på, när man kommer dit så är det liksom såhär, wow, det här var nice. Det är verkligen presteen condition på det där hotellet när vi kommer dit. Sen blir det gradvis lite mindre nice. Och nu är det så nära en etta på den här hotellrecensionen som man kan komma, där är vi nu. Jag vet inte om man ens har det. Det är ju val till hotellet. Man hade det noll av fem kanske till och med. Ja, just det. Hade man lämnat en recension ens?

00:03:50Kanske bara för att säga sådär. Det är nedbrunnet, okej. Den här bilden visar, det var förr. Precis, det här är inte nu. Det här var tre år tidigare kanske. Eller nej, nu vet vi att allt det här inte hände tre år tidigare. Nej, det är också en av de stora aha-moments från förra avsnittet. När man får reda på tidslinjen, hur den egentligen såg ut. Inte bara hur den påstods se ut. Exakt, vi lever inte längre i James galenskap. Inte ens James lever i James tidslinje längre. Inte ens James faktiskt. Så att, ja, redan där så har vi fått mer sanningar än under tidigare avsnitt. Men nu, nu är vi där. Nu är hon här igen höll jag på att säga, men nu. Hon är här igen och det här är ju verkligen... Både som jag minns från 20 år sedan och också från när vi spelade igenom det här för absolut inte 20 år sedan. Så det här är en av de tyngsta scenerna, en av de scenerna som verkligen sätter sig i en hjärta efter att man har spelat det här spelet. Helt klart. Då har vi ändå sagt att hon har ju nästan alla de scenerna. Alltså det finns ju många som vi har varit inne på. Hela spelet är ganska så här, det är många olika teman.

00:05:09De flesta av dem är ganska mörka. De flesta av dem är lite småjobbiga. Men av alla dem skulle jag ändå säga att hon har ju typ den jobbigaste storyn av alla. För att hon har typ inte haft någonting positivt någonsin i hela sitt liv, känns det som. Och hon har kommit till Silent Hill för att kanske på något sätt av, jag vet inte, inte avsluta, men att få closure på någonting som hon hade hoppats att få closure på. Jo, det har ju nämnts också att alla är där av en anledning. Det var ingen som bara råkar hamna där. Nej. Även om James inte riktigt visste varför, för att han hade förträngt massa grejer. Så Angela visste ju typ varför hon ville dit i alla fall. Ja. Och det var ju som du säger, för att det är dags att avsluta hela den här grejen. Och vi har ju varit inne på att hon kanske var inne på att ta livet av sig med tanke på den där konstiga jävla kniven.

00:06:09Exakt. Det har ju funnits tecken på att hon har tänkt i de banorna. Definitivt lite så här, lite wack så där när man har pratat med henne. Ja, hon har inte känts stabil. Inte balanserad så där som man ska vara. Speciellt inte när man har en jättekniv i handen. Verkligen inte. Det är fortfarande en av de grejerna som jag är mest besviken på i spelet, att vi inte fick använda en kniv. Den hade kunnat hjälpa oss mot många monster. Vi har ju ändå burit med oss den. Hela vägen. Alltså någonstans i James utility-jacka så har den där kniven hängt med oss hela tiden från att vi träffade Angela för första gången, inte för första gången, men när vi träffade henne i lägenhet, ja exakt. Och det är ändå en bra bit, liksom, alltså när man tänker så här, alla de hemska monstren som har överfallit oss på vägen. Så han har hellre sträckt sig efter typ brädbitar. Ja.

00:07:06Slösat sista ammunitionen. Slösat de sista dyrbara skotten när du tar upp den här gigantiska kniven som man uppenbarligen har i jackan någonstans. Ja. Men å andra sidan, han kanske tänker så här, den kniven, jag fick den i förtroende att ta hand om den. Ja, så någonstans är han en good guy även fast han uppenbarligen nu inte är en good guy. Disturbed good guy. Ja, precis. Han är ju en good guy. Mot Angela på något sätt ändå. Ja, men det... Kanske inte mot andra personer. Nej, där har vi det nog. Han har varit helt okej i hur han har varit mot henne. Det kan man ändå säga. Ja. Och nu när vi träffar henne igen så står hon i botten av en trappa och allting brinner ju runt omkring. Ja, och inte lite utan det är verkligen så här eldsvåda som när man ringer brandkåren. Ja.

00:08:03Verkligen, förhoppningsvis har man ryckt brandkåren innan det har spritt sig såhär mycket. Och även inte kanske stått kvar för att de flesta människorna hade mått ganska dåligt av den mängden eld som är där. Verkligen. Och det vi såg när vi spelade här var ju att på båda sidorna av början av trappan så hänger det ju döda kroppar. Två stycken. Och det är väl också någon form av symbolik för pappan och möjligen då hennes bror som hon ju har antagligen dödat. Ja, och vi brukar inte säga såhär, men inte de man sörjer mest över. Nej. Verkligen inte. Jag tror att hela, det känns som att såhär just det här att hon är här, hon mår så himla dåligt över det som har hänt henne. Men också så mår hon dåligt över att hon har dödat de här personerna som har gjort allt det här mot henne i hela sitt liv. Och hon är ändå den som är där och mår dåligt. Det är det som känns så orättvist, för att hon är ju, även fast hon har typ världens sämsta självförtroende och alla har sagt att hon är värd ingenting i hela sitt liv, så är hon ändå så pass normal att hon fick dåligt samvete av att då antagligen ha mördat

00:09:18sin pappa och sin brorsa som har förgripit sig på henne. Kanske inte hela livet, men länge i alla fall. Ja, väldigt länge. Och det är hon som mår dåligt. Så det känns lite så här, det här känns inte rätt. Varför är du här och mår dåligt när du typ indirekt har självförsvarsmördat de här figurerna? Ja. Typ så. Och jag tror till och med att skaparna av Silent Hill sa att det var tänkt att det skulle vara pappan. och brorsan som är de där två grillpinnarna i trappan. Exakt. Jag tror också att om man tittar noga, eller många som har spelat spelet har i alla fall teoretiserat om att de också är, hon har skurit av vissa valda delar på de här kropparna. Man kan ju tänka sig att rent symboliskt så... Känns det ganska logiskt. Jag tror inte att vi reagerade på det överhuvudtaget. Nej. Utan vi tänkte mer så här, oh, dead guys. Typ så. Ja, det var ju du som såg dem. Jag såg inte ens, jag tänkte inte ens på det först. Även fast jag visste det för att jag har spelat det här spelet för 20 år sedan. Men det... Ja. Nej, men det var, jag tror att det var just för att jag hade väl någon vinkel där jag såg så här, det är faktiskt några som hänger uppe på väggen. Men mer än så, jag kan...

00:10:41Jag kan absolut tänka mig att det stämmer att de var kastrerade för att det går symbolikt. Alltså symboliken funkar ganska bra. Att det skulle varit liksom. Nu ska de dö och jag ska dessutom. Ja. Let them have it. Man kan nästan hoppas att hon gjorde det först och mördade dem sen. Så att de verkligen fick lida lite grann. Ja, lite så faktiskt. Och det står jag personligen för. För jag kan tycka att de förtjänade. De förtjänade att få det lite jobbigare som man säger. Ja. De behövde också smaka på sin egen medicin. Ja, precis. Jag förstår. Det är lite så här, smaka på liknande medicin kan vi säga. Exakt, exakt. Men där i alla fall, hon står där. Det är som sagt galet, va? James kan man tycka tar det ganska coolt ändå, för han är ju typ lika nära elden som hon är. Ja, han är lite coolare. Lite coolare, nice. Men ja, det är han. Men hon är ju verkligen, hon är både...

00:11:38Hon är väl ganska uppgiven. Hennes sinnesstämning är liksom såhär, nu är det över på något sätt. Hon är klar. Men hon har ju ändå liksom den här, för hon har ju kommit signed till för att hitta sin mamma. Så när James kommer in så går ju hon fram till honom lite grann och känns ganska disconnected från verkligheten och tror att James är hennes mamma. Och är såhär glad att hon äntligen har hittat henne. Och det är också en sån här grej som det har pratats om lite av. Jag tror att någon har sagt ja till det och en annan har sagt att - det kan vara så, men att den här mamman övergav henne - hos pappan och brorsan och typ försvann någonstans. Exakt. Så att det också är det här att hon har känt sig övergiven - men på något sätt ändå då har byggt upp det som att om bara hon hade varit där - så hade allt det här inte hänt mig, typ. Ja, men lite så. Och jag tror att det verkligen är så hon ser det på något sätt.

00:12:33Därför att mamman är den enda som kanske inte har gjort någonting fysiskt elakt mot henne, men ändå har lämnat henne. Men det är på något sätt, det sveket inte lika stort, så att mamman hade kunnat rädda henne. Hon blev ju övergiven, men det är fortfarande så här, jag kan förstå att man psykologiskt bygger upp en sån grej, typ så här, att om bara hon hade varit här, så hade de här inte kunnat, utan att någon hade sett det, vara vidriga mot mig hela mitt liv. Men sen att då mamman faktiskt övergav henne, det är så här, det är inte nice, men som du säger, om man jämför det med vad de andra gjorde så är det ändå så här, ja men hon hade nog ändå kunnat göra något liksom. Ja, exakt. Och det är väl det, jag gissar att hon är besviken på sin mamma samtidigt som hon tror att hon kan hitta någon räddning i det. Ja, det är inte helt logiskt som sagt, men det är väl bara ytterligare ett bevis på att Angela inte är kanske helt mentalt frisk heller.

00:13:30Nej, och det är en del av hur tragiskt allt det här är. Hennes story är så tragisk. Men när hon kommer närmare, när hon börjar gå nerför trappan, för hon har ju hunnit upp en liten bit av trappan när James kommer in, så inser hon ju att det är James. Och hon säger såhär, no, you're not my mama, it's you. Och jag är så säker på, säger hon såhär, it's you, lite såhär, nej, inte du igen. Eller säger hon det på ett sätt som är typ, ja, it's you. Den är lite svår. Det blir väldigt olika innebörd också. Antingen såhär, ah, ah nej. Antingen såhär, ah, fan, det var han. Eller mer såhär, ah okej, ah det var du. Det var inte dig jag letade efter, men såhär, you all right liksom. Ja exakt, du är i alla fall inte en fara. För det har hon ju från den här scenen när hon lämnar James efter att han har dödat den här abstract daddy. Så som vi sa då i förra avsnittet var ju, eller förrförra, eller när det nu var.

00:14:27Hon lämnar ju faktiskt dörren öppen till skillnad från vad hon gjorde i originalspelet. Vilket kanske är en liten tecken på att hon ändå litar på James. Så att hon är inte rädd för honom, men hon är ändå besviken att det inte är hennes mamma. Jag tror personligen att det är mer det. Alltså, okej, det var du. Alltså, det var inte dig jag letade efter, men okej, fine. Jag antar att vi inte kommer träffa henne nu då. Typ så. Ja, exakt. Och James försöker ju säga till henne så här, jag är så himla ledsen för vad som har hänt och jag tror att du hade rätt när vi sågs tidigare där, när de stod vid statyn och pratade, så sa ju hon så här, de är ändå inte, hon är inte här. Och James säger att jag tror att du hade rätt, de som vi letar efter finns inte här i Silent Hill. Och James har ju fått reda på att hans fru är ju faktiskt inte i Silent Hill. Nej, utan det är väl så här

00:15:20Ingen är där av den anledningen. Alla är där på grund av att de letar efter någonting. Och på något sätt så blir silen till stället man hamnar på. Ja. Men alla vet egentligen att det de letar efter finns inte på en fysisk plats. Det är väl nästan alltid någon mental plats de inte vill ta sig till. Och det är därför de aldrig hamnar rätt. Precis. Verkligen så. Det är mycket sånt i det här spelet. Om ni inte har känt av de vibesen i våra tidigare avsnitt. Men det är mer och mer så att det är så här, shit, hela det här spelet har jämte med så här inre resor att göra. Vilket är varför det här spelet sätter sig så hårt. Oja, det är det som gör att det är både coolt som spel, men också så här, man får tänka en del. Eller man kan tänka en del. Man kan ju bara spela igen spelet och bara säga, shooting some monsters. Det går också. Men om man vill ta sig...

00:16:17Ta åt sig hela så får man väldigt mycket mer. Om man vill lyssna på historien så är det... Då finns det. Det är tungt och det är härligt och det är... Det är härligt på det sättet som vi har förklarat. Så att ni tolkar oss rätt nu. Det är inte så att vi är så här, alla de här grejerna, gud vad härligt. Nej, nej. Utan det är stämningen i spelet som är... Det är ett väldigt bra spel. Ja. Det är därför det också är en härlig stämning. För att det verkligen gör det helt rätt. Det är det den är ute efter. Absolut, verkligen. Men Angela försöker ju vara social, kanske på något sätt. Hon tackar, men hon tackar lite sarkastiskt ändå för James hjälp. För han dödade ju faktiskt hennes, inte hennes pappa, men den här symboliska. Den mentala, precis. Det var ju uppenbarligen en grej. Så på någon nivå så blir ju de här vanföreställningarna eller typ.

00:17:16förvrängningen, de blir ju på något sätt riktiga fysiska objekt i den här Silent Hill, vad det nu är som händer där. Ja, verkligen. Men samtidigt som hon tackar honom så säger hon också att jag önskar att du inte hade gjort det. Vilket också så här, okej. Och så tillägger hon också så här att hennes mamma till och med har någonstans sagt till henne att hon förtjänar det som hände henne. Ja, och det var det jag tänkte säga, att hon kanske sa något jäkligt onajs och hårt precis när hon typ bara, jag drar härifrån, men fan, du får vara kvar här, för du förtjänar ändå typ allt som har hänt. Ja. Så att hon blev ju övergiven, helt klart. Ja, vilket är, ja. Men James försöker ju, som den vettiga människa han någonstans är i det här läget, även fast han är...

00:18:11ovettig i andra lägen som vi har sagt. Så han försöker trösta henne. Men Angela är inte där. Hon är inte redo att ta emot någon tröst överhuvudtaget. Om det ens hade gått, vilket jag inte är helt säker på. Redan när hon hade åkt dit så var det på något så här. Det fanns en slutpunkt redan då. På något sätt. Ja. Men om det fanns något ställe, något tillfälle där det hade gått och snackat ner henne. Nu. Tänk om. Så var det långt tidigare. Alltså verkligen långt tidigare. Verkligen. Så hon... Och då blir hon ju lite sådär konstig igen som hon har blivit tidigare. Och frågar James såhär, är du redo att vara här? Ska du ta hand om mig? Ska du älska mig? Ska du rädda mig? Och hon vet ju, och han vet ju att det... Det kommer ju inte gå. Det kan inte han. Nej, det kommer inte.

00:19:10Så hon ber om att få tillbaka sin kniv. Knivet. Ja, den här kniven som vi har burit runt på hela spelet. Man hade ju också kunnat bara göra sig av med den om man hade tänkt så att vi ska inte använda den. Och jag gömmer den typ i den här lådan så kommer hon inte kunna göra det heller. Men man har ju faktiskt burit med den hela tiden. Ja, och man vet ju inte vilka lådor hon tittar i. Det är sant. Hon har ju varit runt rätt mycket också. Det är helt sant. Ja. Men James vill inte ge tillbaka den till henne. Och hon ger upp och bara ja, ja, ja. Keep it for yourself. Precis. Säger hon. Och sen börjar hon gå upp för trapporna. Japp. Och då kommenterar James och han säger så här, vad varmt det är här inne. Och Angela frågar, ser du det också? Mm. You see it too. For me it's always like this. Vilket är, mm. Det är ändå ganska coolt. Det är så här för att

00:20:10Det här är verkligen, som vi säger igen då, en helt övertänd, liksom. Det brinner verkligen överallt. Ja. Och det är så hon har sett hela stan hela tiden. Så det här är hennes other world? Ja, precis. Det är viktigast. Coolt. Då tänker man också, okej, så alla personer som är där har antagligen sin egen version av other world. Exakt. Och vilket är, när man kommer till den här punkten och inser det så här att okej men så här har Angela sett det hela tiden. Då kommer man också på att så länge vi har varit i närheten av Eddie då har det varit väldigt kallt. Japp, precis det jag tänkte säga att han hade uppenbarligen också en helt annan version. Ja. Som antagligen är kopplat till deras egna personliga trauman på något sätt. Exakt.

00:21:05Och vi är ju sist, när vi dödar Eddie så är vi i det här frysrummet. När vi har träffat Eddie tidigare så har det ju liksom kommit rök ur munnen när de har stått och andats, vilket ju tyder på att det har varit väldigt kallt. Ja, han har ätit glass och sådär också. Han har ätit glass, som i och för sig var smält. Den var smält. Men kanske hade varit i ett frysrum. Ja, antagligen. Men man får aldrig reda på hans, liksom, de hintar ju om det i temat. Man får aldrig riktigt reda på varför. hans grejer har just den. Men det kan ju vara så att, jag menar, han hade ju uppenbarligen blivit mobbat hela sitt liv och allting, det kan ju vara så att han har blivit instängd i liksom något frysrum eller något sånt där. Ja. Det vet man ju inte, men det är definitivt det, så jag tror att de försöker hinta om att, okej, other world är, det är en plats som är den platsen man skapar på egen hand. Exakt, exakt. Beroende på vilka grejer man har med sig dit.

00:22:00Silent Hill formar sig efter dig och dina behov av straff eller hur man nu ska säga. Precis, dina demoner kommer att sätta sin prägel på den other world du får. Ja, vilket också är lite kul för James upplever ju tydligen då både Eddies kyla men också Angelas hetta. Så någonstans så kanske det är att han är en bad guy men inte Bad guy, så han kan ändå känna empati för de andra och uppleva deras sorger. Ja, jag funderade lite på antingen att det är så att han är det eller att när han är med dem så är deras personliga trauma mer intensivt på något sätt. Ja, exakt. De är mer koko än vad han är. Ja, precis. De är lite mera... De har gått lite längre i den här konstiga förvrängda världen än vad han har.

00:22:57Och då spiller deras typ other world version över. Ja. Någon typ av förklaring finns säkert där ute, men det är i alla fall den som jag tänkte. På något sätt så är den starkare, så då är det den han ser istället för sin egen typ rostbruna, konstiga version. Exakt, exakt. Det kanske är lite så det är, för det känns ju verkligen som att han är ju... Han ser ju verkligen den här elden. Fast han inte borde. Nej, för det är ju hennes grej liksom. Ja, och han har på något sätt insett sina missar. Han har ju accepterat varför han är där. Och förstått att det är han som har gjort någonting dåligt. Och han har byggt upp den här världen. Och den börjar rasa lite för honom. Men det är ju lite intressant också.

00:23:55Så Eddie vet vi ju egentligen inte riktigt såhär, mer än att han uppenbarligen mördade lite folk. Och en del av dem uppenbart oskyldiga också, så att han var ju en bad guy. Ja. Han var antagligen en good guy från början innan alla mobbade honom och typ behandlade honom som skit. För att han var någonting, antagligen överviktig och sådär. Men, han blev ju en bad guy med tanke på att han mördade ett par personer som vi har stött på i spelet. Angelo har ju typ, så vitt vi vet, aldrig gjort någonting annat än att typ... blir utsatt för massa skit och sen i självförsvar mördat sina typ hemska familjemedlemmar som utsatt henne för massa grejer. Så att för henne är det ju svårare på något sätt att komma till insikt. Alltså hennes insikt är ju helt annorlunda. Hennes insikt är väl kanske så här att det var inte mitt fel. Exakt. Medan de andras var kanske mer så att det var mitt fel. Så att jag vet inte, det finns säkert massa grejer där som antingen inte har ett svar eller som är så här, man kan tolka det på massa olika sätt.

00:24:53Men det är det som gör den här scenen så intressant. Det här är slutet på hennes resa som James av någon anledning kan se helt plötsligt. Ja, verkligen. Och det är det som är lite jobbigt för det här är ju verkligen avslutet. För hon fortsätter ju, hon går ju bara uppför trappan in i elden. Och sen vet vi inte vad som hände. Vi vet inte vad det här betyder för henne. Dog hon på riktigt? Ja, precis. Eller var hon redan död? Eller var hon redan död? Exakt. Och var hon i siden till för att hon verkligen ville hitta sin mamma? Eller var hon i siden till för att hon kanske ville hitta och döda sin mamma? Exakt. Oklart. Jag är inte helt säker på, ibland tänker man så här, men det var nog det här. Och sen tänker man så här, eller så var det inte det. Och det är väl säkert helt medvetet att det ska vara lite så här. Öppet och... Oklart exakt vad det var. Men som du säger, man får aldrig se henne igen.

00:25:46Det är inte så att man kan springa upp för trappan och följa efter eller typ interagera med henne och rädda henne. Det går inte heller. Utan det är verkligen så här, hon går in i elden och sen är det inte mer med det. Nej. Jag har för mig att det var så i originalet också va? Ja, absolut. Hon går bara upp i elden och försvinner. Det som är kul i originalet dock är ju att om man har programmerat om spelet eller så att man kan röra kameran själv. då om man kollar på kameran vad som händer när hon kommer upp förbi elden och uppför trappan då håller hon på, hennes kropp rör sig väldigt konstigt. Men det vet jag inte om det är någonting som är medvetet som de har gjort, utvecklarna, eller om det är bara så här. Det här ska inte du se. Jag kom på en dålig ordvits. Hon gick upp i rök.

00:26:42Det gjorde hon verkligen. Det gjorde hon verkligen. För att få en liten humoristisk spin på något inte alls humoristiskt. Men eftersom det här är den här podden. Man behöver det, för det är tungt. Det är tungt. Det är en tung scen. Men där har vi i alla fall den jobbigaste storyn skulle jag säga i Scientime 2. Slut och inte ett bra slut, men definitivt slut. Alltså bra på det sättet att det var... Välberättat, men det gick ju inte så bra. Ja, det är verkligen skickligt gjort och jag tycker verkligen att... Jag tyckte det var toppen i originalet och jag tycker det var jättebra i remaken. Det var verkligen ingenting som jag saknades eller... Vi har ju nämnt det här förut, men det var ju jättemånga som tyckte att hon inte var snygg nog, vilket jag tyckte var skitlöjligt, om jag ska vara helt ärlig. För det första så, vem bryr sig hur hon ser ut överhuvudtaget? Det har inte med alls om hennes karaktär att göra. Nej.

00:27:39Men dessutom så såg hon helt normal ut. Jag förstår inte riktigt vad grejen är. Alla de som var inte helt nog för mig. Jag tror inte de riktigt har förstått vad karaktären var till för. Som vi sa tidigare. Just i det här fallet, dåligt. Dålig kommentar överhuvudtaget. Onödigt. Kanske inte, read the room som vi fick se. Ja, well. De här satt i fel rum, helt enkelt. Verkligen. Verkligen. Jag tyckte att hon var porträtterad på ett sjukt bra sätt. Och jag tyckte röstskådespelaren gjorde ett fantastiskt jobb. Verkligen. Det var en av de bästa bitarna, skulle jag säga, i Scientian 2-remaking. Det var definitivt hur de hade lyckats fylla ut hennes story också. Den var typ mer än den var innan. Och det var en av de bra originalet.

00:28:33Ja, absolut. Vi fick ju en extra scen i remaken med henne. Och just det här med att man kan se hur hon har bitit ner sina fingernaglar. Eftersom det är så mycket bättre grafik så kan vi verkligen få sådana små detaljer som betyder ganska mycket för hennes story. Ja, vi har ju sagt det flera gånger, men det här spelet är så mycket... snyggare än original. Av förklarliga skäl såklart, det har gått lång tid. Men det gör det här spelet bättre, att man ser mer. Alltså detaljer syns på ett annat sätt. Även om de var original så såg man dem inte alls för det var mycket större pixlar. Ja, det var det verkligen. Så att, nej, det fick de till. Ja. Så James lämnar ju henne åt sitt öde, vilket ödet nu är, och går vidare i hotellet.

00:29:26Och han stöter ju fortfarande på monster, men det som är intressant nu det är att de här nurses till exempel då som han träffar, de rör sig väldigt sakta. Det känns inte som att de utgör ett hot överhuvudtaget. De lägger sig typ ner på golvet och självdör. Japp, det är stor skillnad. För de behövs. Inte längre. James vet vad det är som har hänt. Han vet sanningen. Han behöver inte ha de här monstren som bestraffar honom längre. Nej, jag tror att de också säger, okej, han vet. Ja, han vet. Så att vi är meningslösa nu. Ja, precis. Vi är fortfarande här för att vi har manifesterats. Men det är lite som ett smörgåsbord när man har ätit sig mätt. Ja, exakt. Vi är där. Men man bryr sig inte så mycket längre.

00:30:19Den pockar inte så mycket på uppmärksamheten. Nej. Eller om man vill ha en elakare, så pärlor till svinen. Där pärlorna inte vill... Nej. Det finns ingen anledning att upprätthålla det här till den här... Men det här svinet kanske vill ha pärlor. Ja, det vill han. Men... Men han får inga favoritsvin. Okej, det kanske var en dålig liknelse. Nej, den var jättebra. Men jag sympatiserade omedelbart med det stackars svinet som bara, pärlor. Nej, inga mer pärlor. Not for you. Not for you. Inte för dig. Men där har vi det i alla fall. Det är en stor skillnad. Alltså verkligen. Speciellt när man har kört x antal timmars. Vi hade. Ja. Up in my grill hela tiden i vanliga fall. Exakt. När man är redo med vilket vapen ska vi använda? Vad ska vi slösa på? Och nu bara dör de framför en som att ingenting. Det var inte så länge.

00:31:12Spara det här till något annat. Exakt, spara det. Och sen kommer han då till ett rum, eller korridor, det är mycket korridorer. Oh ja. Så kommer han till en korridor där det är nio stycken sådana här save points i en kub som ligger tre gånger tre. Och det är ju annorlunda om man blir så här, varför behöver jag nio save points? Precis, det brukar jag inte behöva. Jag behöver en. Jag blir glad när jag säger en. Det har vi blivit. Många gånger. Många, många gånger. Och det här är ju också spelets sista save point. Så är det. Så här får man ju verkligen spara på. Och här kan man spara hur mycket som helst. Nio stycken. Ja, det är också så här. Men det som är lite kul med... En liten detalj som är kul med de här nio stycken eller just när han kommer till den här savepointen som faktiskt är första savepointen efter att han har tagit reda på sanningen eller fått reda på sanningen. För i vanliga fall när man kommer till de här savepointen då får man ju se James ansikte från savepointens point of view. Och det får man göra även här. Men här tittar han bort från liksom

00:32:34dig som spelar. Han vill inte riktigt titta dig i ögonen längre för att... Han har ljugit för oss hela tiden. Han har ljugit för oss hela tiden. Hela spelet. Han har ett litet samvete någonstans. Ja. Okej då, jag ljög. Ja, jag ljög. Det här var ju jättejobbigt. Här trodde du att vi var på en journey för att hitta min fru. We were the good guy! Och så bara, nej, we were the lying guy. Ja, the murdering lying guy. That's it. Dessutom. Men det har väl också spekulerats mycket i varför det är nio stycken. Och det ska väl då stå för de här nio desillusionerna som James har haft i den här stan. I den här upplevelsen. Symbolik igen. Symbolik igen. Så det är de olika monstren. Det är lionfigure, det är mannekins, det är sjuksköterskor. Ja, alla. Alla bossar och fiender som vi har stött på under spelskap. Nej, jag trodde det var fler än nio egentligen, men det är nog inte det.

00:33:33Nej, jag tror inte det. Alltså det finns ju varianter på många av dem så att det är ju... Ja, exakt. Precis, så till exempel... Grundfienderna är inte supermånga faktiskt. Nej, för till exempel Lion Figure då i den vanliga världen är ju lite annorlunda än Lion Figure i other world. Men i övrigt så är det nio stycken. Ja. Dessutom kan jag tycka, alltså det brukar vara en vanlig grej om vi spelar så här, men det kunde varit fler monster och... fiendesorter och blablabla. Jag tycker inte det behövs det där, om jag ska vara helt ärlig. Det var ingenting jag ens reagerade på. Verkligen inte. Och om man också går tillbaka till symboliken för det så är det ju så här att det här är ju monster som symboliserar saker som han upplever eller har upplevt eller saker som han har varit frustrerad på när det gäller sin fru när hon var sjuk och sådana saker. Så det verkar liksom.

00:34:28Wild and crazy i det. De andra som är där, hade de några monster? Precis, och där är det ju, för det är ju en av de här nio då som de här rutorna ska representera är ju Abstract Daddy, vilket ju egentligen inte är hans... Fast den var ju en av de här som spillde över så att vi såg den ändå liksom. Exakt, för det är ju egentligen Angelas. Och det är ju mycket tydligare i remaken. att det är Angelas fiende, eller Angelas, det hon ser. För att den bara dyker upp med Angela. Men i originalet så dyker ju Abstract Daddy upp senare också. Ja, precis. Så det hade kunnat vara lite intressant om de såg åtta andra sorter. Eller om de bara såg de här specifika. Och att det inte var några fiender annars alls där. Det hade varit intressant.

00:35:25Nej, för Eddies fiender till exempel, de dödar inte vi, de är inte onda mot oss överhuvudtaget. Och han har ju, de flesta som han har sett som sina fiender råkade ju bara vara såhär olyckliga personer som dök upp i hans väg och blev mördade. Ja, exakt. För han trodde att de tittade konstigt på honom. Ja, precis. Att det var antagligen liksom representerade folk som har varit vidriga mot honom tidigare. Ja. Intressant. Väldigt intressant. Och det är så mycket rolig symbolik i det här spelet. Så mycket saker som man kan gå igenom. Verkligen. Men när James har tittat bort och vi har sparat spelet. Vilket man självklart gör. Det är bara för att det är nio coola save points. Man måste spara. Ja. Gud ja. Framförallt att man vill se den där när han tittar bort och jag är side-eye.

00:36:19Ja, precis. Don't you? Jo, det gör hon. It does. Och då kommer vi till en dörr. En ganska tung dörr som han lite grann kämpar med att få upp. Och sen kommer vi in i ett rum som är ett stort rum. Det är högt i tak. Det är fina mattor på golvet av någon anledning. Och när vi tittar upp så ser vi Maria som hänger... Upp och ner i någon form av ställning. Ja. Jag vet inte riktigt hur man ska förklara vad det är. Men typ en liten ram nästan. Ja, men de har ramat in henne. Det ska man kunna säga. Och på varsin sida av henne så står ju två stycken pyramidheads. Japp. Två stycken är inte bra. Två stycken är jättedåligt. Och det finns väl teorier om varför det är två stycken. Och det kanske är för att han har nu mördat faktiskt.

00:37:20två riktiga människor, för att han har ju dels mördat sin fru och också nu Eddie. Ja, precis. Visst, Eddie lite svår att undvika för all del, men ja. Ja, exakt. Så att det är en teori, men... Ja, det skulle absolut kunna vara en sån. Det skulle inte förvåna mig om det fanns någon typ av tanke bakom det. Ja, nej, men för det var ju en Pyramidhead, det visste vi ju. Varför är det helt plötsligt två? Det behövdes inte mer än en heller. Han var jobbig nog. Verkligen. Så James ber verkligen de här pyramidheadsen att bara låt henne vara. Döda inte henne igen. Det här har hänt förr. Kan vi ta det lite lugnt nu? Exakt, för nu har ju Maria dött två gånger. En gång av pyramidhead. Och en gång vet vi inte riktigt. Nej, och vi såg ju definitivt pyramidhead mördarscenen. Den var på riktigt liksom. Den var på riktigt.

00:38:19Det är en sån där grej som man inte återhämtar sig från, oftast. Nej, den var ganska... Ganska definitiv. Ja, väldigt definitiv. Men de här pyramid headsen lyssnar ju inte på games, pleeds, hur mycket jag än ber dem så nej. Och de dödar Maria ytterligare en gång. Japp. Alltså game-out. Man hade väl lite det på känn kanske. Ja. Verkligen. De hade hängt upp henne i en bur. Precis, det är inte som man brukar göra så här, vi hänger här ett tag. Hänger. Det gjorde hon verkligen. Ja. Men i alla fall, det är tredje gången gillt. Fast det låter så, ja, jag gillar vad de säger. Det är väl typ, kanske tredje gången gillt. Ja, så man får ju inte se fler iallafall. Nej. Och James, han faller ner på knä, han skriker. Och är verkligen så här, okej, han är redo att ge upp nu. Varför?

00:39:17Varför behöver han se på det här en gång till? Igen. Det är inte ens första gången liksom. Nej. Men sen säger han till dem. Det här är något som jag tycker var härligt. Härligt på det där dåliga sättet. Han säger så här. Jag vet vad ni är nu. Och jag vet att jag inte behöver er längre. Exakt. Ni behöver inte straffa mig längre. Exakt. Så de kommer ner från den här lilla plattformen som de står på bredvid där vart Maria hängde i sin lilla ram. De kommer ner, de kommer ner till James och börjar anfalla honom. Det här är ju någon form av liten mini-boss, boss-arr. Kanske då två stycken. Och ja, de är ju ganska två. Svåra, inte svåra, men de har ju ganska jobbiga attacker eftersom att de når ganska långt med sina spjut. Så det blir verkligen så här, man får akta sig och de är två stycken. Det kan vi säga att det svåraste här var egentligen, om man ska veta just att de är två. Så man kan inte bara fokusera, man vill fokusera på en i taget som det alltid är när det är flera bossar samtidigt, för man vill bli av med en så snabbt som möjligt. Men jag tror att vi, om jag minns rätt, att det typ startade om den fighten en gång.

00:40:42Ja. Och det tror jag var just för att när man nästan hade blivit av med en så kom den andra och bara spjuta den i ryggen eller något. Exakt, det är verkligen så här. Och jag vet inte om den här bossfighten på samma sätt som den första fighten vi hade med Pyramid Head när han var ensam. Ja. Också är tidsbegränsad på något sätt. Den kändes ju mer och mer tidsbegränsad, alltså ju längre vi höll på, för det kändes som att han kunde äta hur mycket kulor som helst tills han hade fäst sitt. Var nöjd, det var något ljud som lät och sen gick han iväg liksom. Ja. Vi vet ju inte riktigt hur det var med tanke på att vi fortfarande sköt på honom hela tiden. Men. Exakt. Om vi spelar om spelet någon gång så skulle det kanske vara kul att testa om man bara sprang runt i det där rummet i typ tre minuter. Ja, och se vad som händer. Ja. Och den här fighten avslutas ju också på ett ganska annorlunda sätt. Därför att de helt plötsligt så blir det en kattsyn.

00:41:36De kommer fram, de ställer sig bredvid varandra, de är verkligen synkroniserade. Så de ställer sig bredvid varandra och sen har de ju sina spjut som är spetsiga i ena änden och trubbiga i den andra änden. Och båda kör ner sina spjut med spetsiga änden ner en gång i marken och sen vänder de på spjutet, kör ner med trubbiga änden och sen så lyfter de på sina hjälmar och sen så trycker de ner sina huvuden så de spetsar sig själva i halsen. Samtidigt. Och det är ju typ då, misstänker jag just för att han sagt det, men jag behöver inte det längre. Nej. Ni kan på allvar bara försvinna nu. Ja, de har utkört sitt syfte. Bossfighten med något sätt är väl den där sista mentala liksom, nej jag behöver faktiskt inte träna längre. Jag har fått insikt, jag var inte det jag hade inbillat mig att jag var. Försvinn nu, det behövs inte längre. Och sen så vinner man den kampen en internt, liksom.

00:42:32Tror jag, nej. Interna. Interna, men den inre kampen vinner. Ja. Att såhär, okej, så var det faktiskt. Och då behövs inte de längre, så då dödar de sig själva. Ja. Vilket då betyder att de antagligen var odödliga. Fram tills att han inte behövde dem längre. Ja, han hade inte kunnat med liksom fysiskt våld. Nej, bli av med det. Bli av med det, för det här var någonting som var psykiskt i hans huvud. Som han behövde själv. Precis, han har nog bara återupplivat dem hela tiden annars. Ja. Också en grej som är lite cool. Väldigt intressant. Och i de här båda pyramid headsen har ju två stycken ägg i sina händer som man kan plocka. En är ett fint ägg och en är ett lite smutsigt ägg. Och det här är ju liksom en del av vilket slut man får. Så är det.

00:43:27Så man tar de här äggen och stoppar dem. Det är två dörrar i det här rummet som man är inne i nu. Och så stoppar man de här äggen i dörrarna och sen så går man ut genom en dörr. Och vilken dörr man väljer kan också avgöra vilket slut man får. Så om man är väldigt sugen på att få ett visst slut så måste man ju göra vissa saker helt rätt och även här. Jo, det har vi ju sagt. Det finns många olika slut. En del saker är... Ganska svårt att på förväg veta vad man ska göra. Det här är väl en av de mest tydliga, att man faktiskt får två saker i handen. Den här kan du ha på en dörr, den här kan du ha på den andra. Exakt. Många av de andra är inte alls lika tydliga. Verkligen inte. Det här går att likna med äpplet som man stoppar i den här framför spegeln. För man får ju ett ruttet äpple och man får ju ett äpple som inte är ruttet. Så det är väl också en sån.

00:44:26Definitivt. Men när man har valt dörr så kommer man ut och då går man igenom en lång, lång, väldigt lång. Och japp. Det här är... Andra gången, ja precis. Andra gången det här spelet är så här, är det något fel nu? Nej. Ja. Och sen börjar man höra, medan man går där då så hör James Marys röst när hon pratar. Och hon är arg och det här är antagligen från... När han har kommit till sjukhuset, kanske får hälsa på henne. Och han har kommit med blommor och hon blir arg för att han har kommit med blommor. Och hon tycker att han borde bara åka hem. Just go home already. Varför åker du inte hem? Se på mig, jag är äcklig, jag är som ett monster, jag ser hemsk ut. Precis, det här är ju liksom över. Varför kommer du fortfarande hit? Exakt. Kommer jag ändå dö snart? Och sen säger hon någonting om att...

00:45:18Egentligen borde de bara döda mig för att jag kostar ju bara en massa pengar och de bara testar en massa saker på mig. Det är verkligen så här. Nej, men det är lite så här som jag kan tänka mig att många gör. Det här är knappt värt det längre. Ja, och sen helt plötsligt efter att hon har varit jättearg så ändrar hon helt och hållet och säger nej, James, gå inte, lämna mig inte. Vilket jag tror också är supervanligt, att det pendlar mellan de där två. Typ allt är åt helvete, kan de inte bara dra ur sladden? Och sen nästa, kommer den här. Jag tror att det har att göra med den här överlevnadsinstinkten som de flesta ändå har. Hur jättedåligt det än är, så är det ändå svårt att bara dra ur sladden. När det väl gäller så är det ändå så här, fast jag kanske vill ha en dag till ändå. Exakt, det kanske finns någonting annat som jag inte vill. Det kan hända någonting, precis. Någonting skulle kunna rädda det här eller vända det här eller någonting. Ja.

00:46:14Det tror jag är helt normalt, just den här kraftiga trenden fram och tillbaka. Och där får man väl en liten insikt i hur James hade det och kanske inte en förklaring. Eller inte en ursäkt, men det kanske är en liten förklaring till varför han kände som han gjorde. Jag tror att det är exakt som du säger, det är inte en ursäkt, men det är definitivt en förklaring. För att det där var hans vardag under, jag vet inte hur länge liksom. Nej, exakt. Så det här är på något sätt det som ledde fram till att det blev som det blev. Ja, det tror jag. Ja, man kan sympatisera med det, men samtidigt så här, nej, han gjorde ändå fel. Ja, men det är ju det här, då är vi inne på den här ännu större diskussionen med aktiv dödshjälp och hela den här grejen. Och den är ju uppenbart inte någonting som alla har kommit fram till vad de tycker. Vissa

00:47:07länder, inte så många, men några som kan gå med på samma. Okej, det är ändå någon typ av så här, om personen vill det, så ja. Men problemet här är att man vet ju egentligen inte riktigt hur det var här. Nej. Ville hon det verkligen eller var det bara saker hon sa ibland när hon kände sig riktigt nere? Fast egentligen så ville hon inte. Och så länge det ens är ett frågetecken där så är ju det han gjorde i min mening helt fel. Verkligen. Och när vi också såg det här videobandet på när han faktiskt gjorde det så fightades hon ju ändå emot. Och då får man väl ta det som att så här, nej, uppenbarligen, även fast hon sa en massa gånger så här kan du inte bara, så var det väl ändå så att hon menade det inte riktigt. Hon menade det kanske i stunden, men inte liksom på ett sätt som var så här, okej, om jag kunde skriva på aktiv dödshjälp, ja tack. Det hade hon inte gjort, misstänker jag. Nej, antagligen. Och därför landar man väl då i att ja, bad guy. Visst, det fanns en anledning till att han gjorde det, men ja, bad guy.

00:48:06Ja. Typ så. Och det är tufft. Det är tufft ändå, precis. Det är inget enkelt val. Och de flesta som har det valet skulle säkert... Alltså en del skulle göra det säkert åt det ena hållet och en del åt det andra. Det är inte ett enkelt val av den anledningen att det inte är så här... Ja, ja, ja, om man bara tänker till lite grann så gör man det ena eller det andra. Det är nog en av de här valen som jag tror att alla personer reagerar... Eller skulle kunna reagera olika i alla fall. Ja, och... När det handlar om liv och död är det så svårt. Som det har sagts, hoppet finns ju alltid kvar. Precis. Så är det ju verkligen. Det är i alla fall så jag tolkar hennes... Jag ger upp tills... Kanske inte. Det kanske... Nej, jag vill nog ändå vara med ett tag till. Så ja, jag tror absolut att det man får höra här är typ några av de sista dagarna. Den typen av diskussioner de hade liksom. Ja, verkligen.

00:49:06Man behöver faktiskt inte lyssna på hela den här. Man kan faktiskt springa i den här korridoren också. Men om man väljer att gå då kan man höra hela den här. Det är inte en dialog, det är en monolog. Det är bara Mary som pratar. Det är också en av, nu vet jag inte vilket, men något av slutet är nog också påverkad av om man sprintar förbi allting eller om man lyssnar på allting också. Exakt, exakt. För här uttrycker man ändå medkänsla för henne, vilket betyder kanske att man får ett slut som är bättre. Jag vet inte. Svårt att säga vilket slut som är bäst. Ja, det är det. Men vi kommer väl till det sen. Det gör vi, det gör vi. Don't you worry där ute som man säger. Men i slutet av den här korridoren så hittar vi i alla fall en dörr och den leder ut till utomhus. Och man kommer ut i regnet och vi är inte längre i hotellet nu. Eller Kansas. Eller, we're not in Kansas anymore. Precis. Om vi någonsin var där.

00:50:05Har vi någonsin varit? Vi vet ju inte exakt, men antagligen inte kanske. Nu är vi definitivt inte där. Nej, nej. Det kan vi vara helt säkra på. Så vi kommer fram till, det känns som en stor industribyggnad typ. Verkligen, skulle jag säga. En gammal fabrikslokal liksom. Ja. Vi går upp för trappor och kommer upp på övervåningen i det här stora industrihuset. Och Där, där är hon. Mary. Den där Mary som vi säger. Att vi inte har tagit den tidigare. Men den passar så bra nu. Ja, verkligen. Och nu, här är ju där historien går åt olika håll. Men vi fokuserar ju på det slutet som vi fick. Ja, och det har vi ju sagt hela tiden att det finns ju massa olika slut. Men vi har ju hela tiden valt det slut vi faktiskt fick. För att den upplevelsen vi hade när vi körde igenom det. Ja.

00:51:04Så hon står vid fönstret och tittar ut och hon vänder sig om och blir glad när hon ser James som springer fram och kramar honom. Han säger, jag har saknat dig så himla mycket och hon har saknat honom. Nu kan vi äntligen vara tillsammans för evigt, säger Mary. Och då backar James några steg och säger no. Nu inser han att det här är inte Mary. Nej, han vet ju nu. Eller kommer ihåg hur det faktiskt är. Exakt. Så hon frågar, James, vad är det för fel? Vad händer? Och James säger så här, jag vet att du har försökt. Jag vet att du fortfarande försöker. Men det här är inte rätt. Hon är borta. Precis. Jag vet att det här är någonting annat. Ja, exakt. Jag kan inte fortsätta låtsas. Vilket ju var det han aktivt gjorde tidigare. Exakt. Och det är det han har insett nu, att han måste sluta låtsas. Och Mary, Mary, som inte är Mary. Den som fejkar. Den som fejkar. Vilket ju antagligen är Maria då. Fråga honom, vad är det du vill egentligen? Jag är här, spelar det någon roll att jag faktiskt inte är henne?

00:52:32Det var ju, fast det har hon ju sagt så många gånger indirekt. Ja, exakt. Jag kan vara det du behöver. Jag kan vara det du behöver. Jag kan se ut som det du behöver. Jag är typ underligt beredd på att forma mig till typ vad som helst. Exakt. Jag kan till och med vara bättre än vad hon var. Plusmeny, om du vill. Plus, exakt. Merry plusmeny. Men, nej. Och, men James säger, nej, jag är ledsen. Det här måste få ett slut. Jag kan förstå. Just den grejen kan jag förstå. Så det är enough with the crazy stuff. Enough with the crazy stuff. Och då blir ju hon ännu mer crazy. Exakt. Och säger så här, jag kommer aldrig släppa dig. Du får inte göra så här mot mig. Du kan inte. Nej. Man skulle kunna säga att det liksom, det går inte att ha någon typ av fungerande relation här. Det funkar inte.

00:53:32Nej. Och då förvandlas hon ju. Då åker hon tillbaka i den här buren ramen som hon hängde i. Med de här two pyramid guys. Så den kommer tillbaka och fångar in henne. Och man ser hur hon förvandlas i ansiktet. Och det är verkligen en... Ja. Det är inte lika nice. En förvandling från det. Inte alls. Och det här är ju då sista bossen. Det är det. Och det är en bra bossfight. Ja, det är en bra och lite irriterande bossfight för hon kan ju skicka ut de här nattfjärilarna. Hon skickar ut dem i klungor så att man verkligen... Det är någonting som är irriterande med insekter i klunga. Ja, de är inte speciellt trevliga. Men, och vi har ju sagt det förut. Jag för mig att vi tog den på typ första försöket här. Det gjorde vi. För att, som vi sa, alla gör inte det här men vi har ju samlat på oss varenda liten pryl vi har hittat i hela spelet för vi har gått runt överallt. Så att när vi kom hit så hade vi ganska bra med ammo till typ allt. Ganska mycket healthpacks. Så att det gick att planera den här fajten på ett sätt som jag tror att kanske inte alla då har lyxen att göra. Nej.

00:54:57Nej, verkligen. Så det var ju liksom inget problem att man blev attackerad. Det var inget problem att de här insekterna svärmade runt en - och att man förlorade lite hälsa, för det var bara att köra i en av de här sprutorna. Japp, vi hade så många sprutor, det har ju kommit. Hur många som helst. Och även ammunition till de bra vapnen som typ gevär och grejer. Exakt, vilket det gjorde. För den här bossen utspelade sig i tre olika nivåer. Som det ska vara när det är slut på oss. Exakt, som det ska vara. Som det ska vara. Och en av de här är ju på våningen under och då kommer hon ju ner i taket. Och det som var lite lustigt med det var ju ändå att hon, det var som att hon kom ner och bara väntade på att man skulle skjuta henne. Och hade man bra vapen då, som vi hade, då går ju det ganska snabbt. Verkligen. Så jag kan tänka mig att den här fighten kan vara mycket jobbigare. Absolut. Det är en ganska lång fight. Ja, det är det. Och det är det oavsett.

00:55:52Men den hade varit väldigt mycket längre om man hade haft typ de dåliga grejerna. Ja, det är jobbigt. Fem sprutor och tvungna att springa och gömma sig hela tiden sådär. Det behövde inte vi göra. Ja, det är jobbigt att börja om från början och man dör liksom just när det är lång fight. Mm. Men när man har då kommit förbi alla de här tre olika stadierna av den här fighten och man har liksom dödat henne en sista gång så avslutas det med att hela den här ramen liksom faller ner på marken och blir som en säng och sen så ligger hon där i sängen. Vilket ju väl ska representera då Mary när hon låg i sin säng och var döende. Och då skjuter James henne en sista gång. Och då är det liksom. Då är det över. Då är det över.

00:56:35Så att, nej, jag tyckte det var en bra, bra bossfight. Den var klassisk på det sättet som man vill. Och eftersom vi hade hårdat så jävla hårt så var den inte så svår. Nej. Nej, så det blev ju, jag vet inte, det var en lång fight för att den är lång. Men den blev inte mycket längre därför att den gick mycket snabbare. Ja, den gick så snabbt som det antagligen går att göra. Ja. Och jag säger inte så här. Och det är som sagt, jag gillar svåra spel och jag har inga problem att dö 50 gånger om det är ett bra spel. Men med tanke på hur vi hade kört så behövdes inte det. Det var väl mer det. Ja, men det blev verkligen en... Det var så här, ja, nu är den här sista fighten och den är stökig för att det är mycket, den är stökig för att den är lång. Men vi kan skjuta upp mycket sprutor. Precis, det här låter så fel.

00:57:36Men i det här fallet helt rätt. För det var det som hände. Så man behöver liksom aldrig börja om. Det var som att ha save points mitt i bossfighten. Ja, egengjorda save points. Exakt. Men sen kommer ju då... Jag antar att det här är någon form av outro, en liten epilog. Ja, båda de funkar. Som är då just det här slutet som vi fick. Och då sitter ju James vid Marys säng och hon är ju uppenbarligen väldigt, väldigt sjuk. Och hon påminner väldigt mycket om Maria när hon låg i sängen efter vi hade klarat av den här kuben. Hon hade väldigt mycket sår i ansiktet då. Fast nu är hon ju fortfarande vid liv här. Ja. Inte vid god hälsa alls. Nej, det var nog ganska sent in på den resan tror jag. Ja. Så hon tittar på James som sitter bredvid hennes säng och säger hej Hanson och James försöker att be om ursäkt. Men Mary bortförklarar hans ursäkter och säger såhär, jag ville ju att det skulle bli såhär. Och James måste ju då verkligen erkänna och säger såhär, det spelar ingen roll vad du sa, sanningen är att jag hatade dig. Jag ville ha mitt liv tillbaka.

00:59:00Ja, precis. Jag var fast i det här sjukdomsscenariot som typ antagligen inte hållit på alltid för att hon var så sjuk. Men det var att det hållit på så länge så att han typ klarade inte längre. Nej. I wanted you out of the way, tror jag till och med han säger. Ja, så det är ganska definitivt också. Och verkligen ärligt. Med tanke på att han har ändå spenderat all den här tiden i den här stan med att intala sig själv att hon dog. Ja, av sjukdomen. Det var någon annan som gjorde det här. Det är ju det han har försökt typ fejka hela tiden. Ja, och nu måste han vara väldigt ärlig och säga. Jag ville verkligen ha dig i vägen. Du var ett problem för mig. Jag ville ha mitt liv tillbaka. Men Mary är ju extremt förstående här och säger hon och frågar honom så här. Men om det verkligen är sant det du säger, varför?

00:59:58Ser du så himla ledsen ut? Exakt, och det är väl just det det handlar om. Och det är också den, ja just där och då så gjorde han det. Ja. Men han kanske, någon annan gång kanske han inte hade gjort det. Alltså just det, jag tror inte det var nog ett beslut som inte var så här hundra procent. Så här varje gång. Hade han ställt den frågan till sig själv tio gånger så hade han kanske fem gånger inte gjort det. Exakt. Det var, jag tror att han, det antagligen så var det väl... Den här monologen som vi fick höra när hon var arg och sen glad och sen säkert arg och glad och han var såhär: Jag orkar inte längre. Jag klarar inte av det här längre. Men hade det varit en annan dag så kanske det inte hade varit så, då hade han inte gjort något. Ja. Så han tar hennes hand i sin och är såhär: Mary. Och hon säger såhär: Men det är okej James. Det är okej.

01:00:52och sen ger hon honom brevet brevet som han har letat efter eller ja, sen... Vi fick reda på brevet Han fick reda på att det fanns ett brev så har han letat efter det och han frågar: vad är det här? och hon säger: det här är det du har letat efter, James Ja, vilket ju är sant Ja och sen får vi se hur James lämnar var de nu är, vet inte. Men han hamnar, han kommer ut på gatan, han hittar Laura och han ger henne brevet som hon trodde att hon hade tappat bort. Ja, det hade hon faktiskt inte det. Nej, det hade hon inte. Och sen så får vi höra då hur Mary läser upp det här brevet samtidigt som James och Laura lämnar Silent Hill tillsammans. Japp. Det är ändå lite lustigt att i slutet så har de någon typ av fungerande relation. Ja, och det är verkligen så här. Här kommer ju eftertexterna in så det här är ju spelets slut. Och det är väldigt intressant.

01:02:10Det man har fått uppfattningen om är ju att Mary hade tänkt att hon kanske skulle adoptera Laura för att hon kände att Laura var som hennes egen dotter. Om du frågar, vad hände här då med James? Varför adopterade han Laura för att Mary ville det? Jag tror ändå på något sätt att, även fast de inte säger någonting såklart, men det känns ändå som att han inte bara gör det av tvång, utan på något sätt så har han ju bondat med den här weirdo girl i det här spelet. Exakt. Gjort hans liv väldigt jobbigt många gånger. Verkligen. Hon har ju stängt in honom i rum med fiender. Sprungit iväg massa gånger. Gjort det jobbigt att ta sig vidare. Men just för att jag tror att hon gjorde det från perspektivet av att hon brydde sig. Inte om James. Nej. Men hon ville testa honom för att se om han var så bra som hon hade fått förklarat. Och typ värd.

01:03:07att räddas på något sätt. Exakt, för hon hade väl kanske precis som Angela fått väldigt olika uppfattningar om. Så Angela var ju förvirrad över sin mamma och Laura kanske var lite förvirrad, för hon tyckte om Mary så himla mycket. Ja, och Mary hade ju en bra bild av James som hon hela tiden berättade, uppenbarligen då för henne. Ja, medan Laura kanske såg det, precis. Så jag tror att han på något sätt så här Hon gjorde det av rätt anledning och är i grund och botten en snäll person. Alltså Pia. Och jag tror att hon också landade i, ja men okej. Han insåg ändå hur det här egentligen hängde ihop. Så jag får för mig någonstans att han tar hand om henne. Vi vet ju inte riktigt var hon kommer ifrån. Nej, vi har ingen aning. Och också, det är så här, här är en mördare som går ut ur en stad med ett barn. Som han ska ta hand om.

01:04:04Det är många saker som är väldigt... Sen vet jag ju inte heller, liksom, är han en mördare? Alltså, vet alla andra om att han är det, eller är det bara han som vet det? För i så fall, om det bara är han, så kan han ju åka, ja, hem, höll jag på att säga, jag vet inte riktigt var han bor någonstans, men han skulle ju kunna då åka hem och liksom fortsätta sitt liv som ingenting, fast med henne som adopterad då, och så är det ingen som vet om det. Det får vi ju inte heller reda på om det är så att folk vet att han har gjort det, eller om det är bara han. som vet att han har gjort det. Exakt. Men med tanke på hans kanske mentala status. Om det inte var någonting som verkligen förlöstes i hans huvud efter den här upplevelsen. Jag har fått för mig att det liksom var lite så. Den här Silent Hill-resan. När han överlevde och tog sig igenom på andra sidan som

01:05:03insikten att det var mitt fel. Det får vara slut på lögnerna så att han typ på något sätt nollställde sig själv igen till den James han var innan. Exakt. Det är det jag hoppas. Men de säger ju egentligen ingenting. Men med vetskapen om vad han har gjort. Ja, exakt. Och då är det så här, då är man inne på det här, är det i så fall, borde han i så fall ange sig själv? Eller är det att han tar hand om den här lilla tjejen någon typ av redemption? Att så här, ja, jag var en mördare, men Jag följer hennes sista önskan och typ adopterar det här barnet som jag egentligen knappt kände innan. Och så kommer jag typ få bevisa att jag förtjänar en andra chans genom den vägen. Exakt. För vi visste ju att Mary skulle dö oavsett. Hon var ju väldigt nära döden. Ja, men vi hade överlevt liksom. Det vet vi. Och också det här brevet som hon läser, när hon läser upp det här brevet som hon gör medan vi får se hur de lämnar stan tillsammans, där säger hon ju också att jag ska komma hem

01:06:01Läkarna tillåter mig att komma hem nu. Och det är inte för att de tror att jag på något sätt har blivit bättre. Utan de tror att det är min sista chans att komma hem. Och så gör de det också. Väldigt ofta. När det är helt över så är det ofta så här. Personen kanske... Det låter så makabert. Men ibland är det typ mer trivsamt att få dö hemma. Eller att få den sista miljön som man har levt med. Någon typ av trygghetsgrej. Så det är inte någonting som är ovanligt alls, att man får det där sista hembesöket liksom. Nej, och då, han dödar ju henne kanske när hon ändå bara har dagar kvar att leva. Jag misstänker att det var verkligen så, att det var så här, hade det inte hänt den dagen hade det, en vecka senare, de kanske var döda ändå liksom. Exakt, så det kanske är liksom så här, jag vet inte om det är förmildrande på något sätt, men det är ändå... Nej, men som vi sa, det är förklarande, är det i alla fall. På någon nivå.

01:06:55Ja, och hon var ju hemma och han hade möjlighet att avsluta det här. Även om det var för hans skull eller för hennes skull eller från bådas eller om det var mord. Det är såhär, han gjorde det av den anledningen han gjorde det. Men hon hade ändå bara dagar kvar att leva. Så någonstans så kanske, ja. Det är så svårt att veta om han är god eller ond och det är det som är lite jobbigt med det här spelet. Jag tror att det är en person som är någonstans som de brukar säga sådär... Neutral. Alltså såhär. Antagligen så var han mer god än ond från början. Men sen har han gjort massa grejer som påverkas. Han är väl någonstans i mitten. Så nu är det upp till honom att visa vilken typ av person han är. Skulle jag säga. Ja. Han fick en andra chans. Sen om han förtjänade det eller inte. Det är väl där debatten kan vara. Borde han fått det? Inte helt enkelt att svara på. Men nu tror jag att han fick en chans till. Om det inte är så att han är efterlyst för bok. Men det får vi som sagt aldrig reda på.

01:07:51Nej, exakt. Men det här slutet heter ju officiellt Leaving. Vilket ju tyder på att det är han... Man lämnar allt bakom sig och går vidare liksom. Exakt. Eventuellt The Good Ending inom Airbrackets. Ja, absolut. Men om det är kanon eller om det är... Det tror jag inte de har sagt egentligen. Nej, nej. Men där har ni det. Slutet som vi upplevde. I alla fall. Och vi har faktiskt både smugit in och smugit över lite grann. Så att vi kan väl säga så här att det blir inte en cliffhanger. Men det kommer bli ett avsnitt till där vi pratar lite grann om de andra sluten som finns i det här spelet. Många av dem är värda att nämna lite grann. En del är konstiga. En del är mindre konstiga. Och de triggas på lite olika ställen. Så vi ska prata lite grann om det. Och så ska vi också ta ett varv till kring vad vi tycker.

01:08:46om själva spelet och kanske lite rekommendationer till vilka av er därute som skulle kunna tycka att det här är värt att uppleva. Så där har vi det. Den resan som storyn har att erbjuda i Science Thing 2 remaken är alltså över. Så var det det ni ville ha och inte vill höra om allting annat utan kanske uppleva det själva. Då är det här resan till slut. Då får vi tacka för uppmärksamheten och för er andra så kommer det lite mer. i sista avsnittet, som vi då kommer kunna säga definitivt kommer bli det sista i Silent Hill 2-remake-serien. Sen så hoppas vi ju såklart det kommer fler remakes på andra Silent Hill-spel så vi kan komma tillbaka med dem längre fram. Men när vi spelade in det här så fanns det inget mer sånt på menyn. Så där har ni det. Är det någonting som du vill lägga till innan vi avslutar det här avsnittet eller kändes det som att vi fick med det mesta där? Alltså det känns som att vi fick med det mesta. Jag är bara wow.

01:09:44Vi kom igenom det och det här spelet är ju alltså. Ja, det är bra. Man känner så mycket saker. Det är så härligt. Nej, jag tror att vi kommer prata mycket mer om det i nästa avsnitt. Men ja, inget snack om det. Det har ni säkert märkt. Men vi hade en väldigt bra erfarenhet med det här spelet. Det var kul att köra. Mycket saker som hände som gjorde att man fick tänka på den två gånger. Så att hatten av. Från oss två i alla fall. Det känns som att det verkligen var högsta betyg. Vi hoppas att ni har haft det så trevligt som man kan ha det under de här tunga ämnena som vi har varit igenom. Så ses vi snart igen i det vi lovar, sista avsnittet i serien. Tack och hej för den här gången. Hej hej.