Silent Hill 2 - Del 7 - Lakeview Hotel

00:00:00Då var det dags igen. Igen, igen, igen och igen. Jag vet inte hur många igen som vi ska lägga till för att vi som vi redan sa förra avsnittet så har vi typ tappat räkningen och vad vi är någonstans. Ja. Match confusion. Ja, alltså matte är inte min starka sida i alla fall. Precis, jag är mer av en gamer. Ja. Och jag tänker inte ens säga vad det innebär för att då kommer jag undan med det. Så att don't do math, do gaming. Men vi är i alla fall tillbaka igen utan att nämna vilket avsnitt vi är på. Men ni kommer märka kronologiskt om ni har tryckt på fel avsnitt om det är så här, vänta nu, jag är inte med alls. Då har ni antagligen hoppat in lite för sent i serien och borde gå tillbaka några avsnitt. För att som vi har sagt till alla tidigare, det kommer inte bli en superstor recap på vad som har hänt, utan ni får ha lite såna här fingertoppskänsla och gå på numret på avsnittet som hjälp.

00:00:57Om det är så att ni har hittat fel. Men vi föreslår väldigt starkt att om ni kommer in i det här avsnittet som första avsnitt, då blir det svårt. Då är det bättre att man går tillbaka till första och börjar där. Likt Monopol, gå tillbaka till gå. Utan att passera? Utan att passera de tidigare avsnitten. Så att där har vi det. Fängelset bland annat. Den, precis. Och som du var inne på precis där, det är ju såklart. En galen mängd spoilers i de här avsnitten. Så att vill ni inte ha det, då vill ni inte ha det här. Så enkelt är det bara. Nej, gud nej. Till de som inte vill ha en spoilers kan vi bara säga kör spelet. Det är fantastiskt och så får ni komma tillbaka efter det och så är vi tillbaka på samma planhalva. Men ja, där är vi. Är det någonting mer vi borde nämna som underlag för att vara med här och nu? Jag tror egentligen inte det. Mer än att ja, som sagt.

00:01:53Vi nämner det bara för sakens skull. Det är alltså remaken vi fokuserar på i den här serien. Så att för alla purists därute. Vi älskar det spelet också. Och more power to er som man brukar säga. Men vi pratar om remaken här, för det var det som vi spelade igenom senast och djupdyker i. Så att där har ni det. Nu har ni all fakta på bordet som man brukar säga. Fast på ett positivt sätt i det här fallet. Så att... Brukar det inte vara positivt? Ja, vi har... Jag tror att det kan vara: Nu har ni all fakta på bordet. Det känns också som en lögn. Ja, nästan varje gång. Nu lägger jag upp all fakta. Men säcken i hörnet, då? Glöm den. Den är inte där. Så med det sagt, var var vi nånstans? Ja, vi är på hotellet. Vi har precis träffat Laura igen och hon är lite trevligare mot oss. Men hon har också precis fått en åttaårsgrattishälsning av Mary. Vilket är konstigt. Hon har avslöjat för James att hon precis fyllde åtta år. Ja, hon hade ju som hon... Hon hade utseendet av en åttaåring. Ja, verkligen. Hon var så här hög.

00:03:14Som är det sättet jag mäter ålder på barn. Vi sa ju det jag ville framhålla tidigare och det håller jag fast vid att när det gäller mig och barn i ungefär den åldern så är jag skräp. Det enda jag kan säga så här, little person. Ja, exakt. Ungefär så. Hon är liten och ritar. Den här personen ritar, springer runt underligt mycket och är betydligt kortare än en vuxen så jag utgår ifrån att det är ett barn av något slag. Men hon är dock väldigt, väldigt duktig på att ta sig runt. Hon är, som man brukar säga, på det positivt. Nimbel. På det negativa, irritering. Hur har hon kommit till hotellet? Hon kan uppenbarligen antingen simma som en mästare eller ro som aldrig förr. Exakt. Kan man åka bil? Det kanske man kan. Det är en sjö. Man borde kunna ta sig runt utan att ta sig över vattnet.

00:04:10När man tittar på den här Silent Hill-kartan som man brukar se ibland så känns det som att den är lite inzoomad så att det bara är vatten runt omkring den här ön eller halvön. Ja, man får aldrig riktigt se hur stor den är. Nej. Men oavsett vilket, med tanke på att vi har träffat på henne på massa ställen tidigare så har hon ju väldigt mycket energi och springer väldigt mycket, misstänker jag. Ja, det är hon. Hon har väldigt mycket energi. Det kan vara så att hon är någon slags orienterare. Ja. Därav uthålligheten. Ja, hon kommer bli väldigt duktig orienterare. Och vi sa också, och det kanske är värt något, att det här var ett ställe som till skillnad från många av de andra ställena vi varit i, ser rätt trevligt ut. Alltså hotellet, det är inget större fel på platsen i sig. Mycket fint hotell och mycket välgjort. Återigen, superfina miljöer. Det är det. Och det gäller även de lite mindre trevliga som vi har sagt förut. Det här spelet, en av de stora styrkorna med spelet är att det är ett väldigt snyggt spel.

00:05:08På PC ska vi kanske säga. Vi har inte kört de andra versionerna av spelet. Men jag misstänker även på senaste konsol generationen så ser det säkert bra ut. Det är okej, men det är absolut inte lika snyggt. Vilket såklart är något man är beredd på. Vi körde ju då på PC och en PC som ligger ganska långt fram rent prestationsmässigt också. Fördelen med det är att man kan bryta upp det mesta och bara titta på det så här. Lite så. Faktiskt. Verkligen. Vilket man definitivt ska kosta på sig att göra om man har chansen. Ja. Laura berättar ju att hon och Mary faktiskt har pratat väldigt mycket om Silent Hill. Och hur mycket Mary faktiskt ville komma tillbaka till Silent Hill. Och sen säger hon också att hon pratade också väldigt mycket om dig James. Precis. Och nämner att du har ju också fått ett brev. Ja men.

00:06:04Man lär sig mycket nytt här. Ja, och Laura råkade av en händelse ha det här brevet med sig. Så hon ger det till James och det här blir ju en väldigt känslosam... Han tar ju några steg tillbaka och tittar på det här kuvertet och tänker verkligen att nu kommer han få veta någonting stort. Det och vi också som spelar. Man har ju följt med under, i alla fall i vårt fall, ganska många timmar här och bara så här, vad är det som händer egentligen? Speciellt om man aldrig har kört spelet förr. Det är såhär, vad är det som händer igen? Ja. Mycket obesvarade frågor här. Ja, men när han öppnar kuvertet så är det ju tomt. Inte riktigt det man vill. Nej, det är verkligen antiklimax händelser här. För här tänker man att nu kommer svaren, men ja, nej. Man inser ju nästan, alltså såhär, även om man inte har kört spelet innan så tror jag man tänker såhär, men det är lite för tidigt. Alltså såhär, vi kom precis hit. Det kan inte vara slut på spelet nu.

00:07:02Exakt, det kan inte bara vara den här jättestora. För man har ju ändå kommit in i hotellet. Man har fått den här kartan. Man har fått se att i 312 så är det någon som har skrivit waiting for you. Precis, så att det är såhär man inser att någonting kommer hända mer än det här. Ja. Så Laura säger såhär: Jag lovar att jag inte har läst det här brevet. Jag måste ha tappat det någonstans. Och springer iväg. Nimble som sagt. Som hon gör. Ja. Det är hennes grej liksom. Ja. Hon springer ju mycket. Ja. Det kan man inte säga nåt annat om. Hon är ju åtta år. De har spring i benen, va? De har ju det. Uppenbarligen. Speciellt när de har tappat nånting. Ja. Så hon springer iväg och ska hitta det här brevet till James. Hon är i alla fall väldigt orädd. Ja. Hon verkar inte alls tycka att det är läskigt att vara i den här stan. Hon behöver inte alla vapen som James har. Man undrar om det är nånting med...

00:08:01Om det har med ålder att göra. Monstren bryr sig inte om barn. Exakt. They're not delicious. De borde ju vara... De borde ju vara juicy. Om man nu ska vara sån. Makabert som det låter är ändå det här monstret. De borde tänka: Där är ju färskvara. Men uppenbarligen inte, med tanke på att hon alltid springer iväg. Ja, exakt. Och lite så här... Fladdrande med armarna. Ja, speciellt när hon sprang iväg där när man var i sjukhuset. Bara in i dimman bokstavligt talat. Ja. Det går ju uppenbarligen bra varje gång också, så hon har ju inte fel heller. Nej, nej. Så James blir lämnad ensam igen så att vi fortsätter ju utforska hotellet och det vi har tillgång till för nu och vi kollar i lobbyn och där finns det faktiskt ett meddelande. Som ett handskrivet meddelande som det står.

00:09:00Dear Mr Sunderland, eller nånting sånt. Hotellet vill meddela att det här videobandet som du glömde videobandet som Maria pratade om i fängelsecellen... Du glömde det på rummet. Men vi har sparat det åt dig och det finns i deras employee section. Precis. I förrådet, skulle man kunna säga. I förrådet, där de samlar antagligen allt gammalt. Är det så här lost and found, typ? Exakt, lite lost and found. Men samtidigt känns det som att om det är Employee section så känns det som att man ändå... Ja, det är någonting annat där också. Ja. Hade man haft en katalog på datorn hade den hetat Övrigt. Ja. MISK. MISK. Precis, för alla är internationella därute. Exakt. Och i den här receptionen finns det också en nyckel till rum 312 där någon kanske väntar på James. Vi vet inte.

00:09:55Vi vet inte vem som har skrivit det. Vi vet så lite om vem som har skrivit in det. Det står en grej på kartan. Vi råkade ta just den kartan. Det här var väl pamflett? Ja, det var det ju. Man undrar om det var så på alla. Bara för säkerhets skull har jag skrivit det på alla kartor. Det hade varit så kul. Om det hade funnits sådana kartor på hotell när man checkar in så hade jag också suttit mig ner i lobbyn och bara skrivit det. Jag hade bara skrivit ett kryss på något rum. Ja, exakt. Något lite sådär emligt. Inte kryss. Det brukar vara skratt. Det kommer någon och knackar på på den stackars personens rum hela tiden. Om du tror att det är en tävling eller någonting. Exakt. Det hade varit kul. För oss, ja.

00:10:46Mindre roligt förresten att råka bo i det rummet. Men i det här fallet så känns det ju som att med tanke på hur få personer vi har sett i rum överhuvudtaget så är det ju snarast troligt att det inte är någon där. Det känns inte så. Det är bara James och Laura. Ungefär så. Än så länge. Som sagt, det brukade vara fler. De har ju faktiskt redan halverat antalet personer här. Ja. I stort sett. Ja, faktiskt. De andra två som vi har haft någon form av kontakt med är ju borta nu. Ja, de var inte många från början och de är färre nu. Ja, det är de verkligen. Och i den här stora lobbyn också. Det är en väldigt fin stor lobby med stora fönster mot vad jag antar är sjön. Troligtvis ja. Och det sägs att Det här hotellet faktiskt är samma hotell som The Shining är inspirerat av. Overlook Hotel. Som ligger någonstans i Colorado. Det är lite coolt. Ja, men vet inte. De har ju vissa lik. Alltså de liknar ju varandra. Ja, det här är ju. Vi har inte sett den där röda mattan. Det har vi inte gjort. Eller Johnny. Eller tvillingar. Nej, de vill man inte se.

00:12:08Hade de varit i det rummet hade jag sagt: Nu tar jag båten och ror tillbaka. Ibland är det inte värt att få reda på sanningen. Jag ror härifrån. Ja. Ta en motorbåt om det fanns. Ja, helst det. Men som sagt, vi vet ju att den här personen inte tänker som vi. Det har han ju bevisat rätt många gånger. Han är orädd. Han bryr sig inte om det är fallet. Han är väldigt orädd. Som sagt, den här stan har varit ganska otrevlig rakt igenom. Här är han ändå liksom. Ja, han är här. Och snart kanske han får veta sanningen. Man kan hoppas. Man kan hoppas. I den här stora lobbyn finns också det som är det stora pusslet i den här banan. Vilket är en music box. Ja. Typ. Som saknar delar som vi måste hitta för att lösa det. Men självklart saknar den delar. Ja. Och hur många delar saknar den? Jo, tre. Ja. Alltså det är två klassiker i en. Först.

00:13:07att någonting som saknar delar och sen att tre delar saknas. Så det är två stycken klassiska spelingredienser. Ja, verkligen. Det är väldigt typiskt. Så det är bara att fortsätta utforska hotellet, för det är ju som sagt ganska stort. Det såg vi ju på kartan redan att det är många rum. Ja, och vi säger väl som vi sa tidigare då att vi Mycket av det som händer som bara är såhär spring fram och tillbaka, upp och ner och hit och dit. Det tar vi inte upp för det är inte speciellt roligt att höra på. Sen går man till rummet bredvid och hämtar en osthyvel. Vi tar upp guldkornen här. Vi har vaskat i spel... Klondike. I spel Klondike, precis. Där har vi varit och vaskat. Alla de som undrar såhär, gud vad snabbt det lät som det här gick. Det gjorde inte det igen. Åh, det gjorde det inte.

00:13:55Inte alls, men vi tar ner det. Kondensera ner det lite grann så att det inte ska bli 18 timmar extra där det mesta är så här hur vi gick runt i huset. Exakt, för det hade lätt kunnat bli det. Det hade det. Och inte bara i huset, för man är också utomhus. Det är ju den här stora trädgården som vi gick igenom först. Där är det ganska mycket... Nej, det är inte mycket pussel där, men det är lite pussel där också. Och även, har jag för mig, en och annan fiende. Jajamän. Så helt säker är man inte. Inomhus hittar vi nåt som känns nästan som ett minisjukhus. Som Nurses Station, där sjuksyrrorna hänger. På skrivbordet ligger det en journal med initialerna MSS. Vilket är ju... Mary hette ju Mary Sunderland-Shepherd. Eller Mary Shepherd-Sunderland. You got mail, som man säger. You got mail.

00:14:54Så att gissningsvis så är ju det här Marys journal som vi bara hittar liggandes här på det här hotellet. Men det som är kul med när man lyfter upp den, det är att man lyfter upp den och man tittar på den och är lite såhär hmm. Men James öppnar den aldrig. Han gör inte det. Vilket är spännande. Precis såhär vet han redan vad som är i? Exakt. Varför ville han inte öppna journalen och läsa? För det här är ju ganska intressant eftersom att han ändå, han är ju där för att ta reda på om hans fru faktiskt är död. Ja, och vi har olika uppgifter som inte går ihop också om när hon dog. Exakt. Så journalen hade ju kunnat vara en bra clue. Jag antar att den hade stått så här: Här dog den här personen. Ja, men icke. Jag har inte tittat i sådana journaler. Jag vet faktiskt inte om det står det i sådana. Men jag misstänker att det brukar vara så här vårdhistorik. Så det borde naturligt ta slut när personen avlider.

00:15:51Ja, för de är noga med att säga klockslag och grejer. Så jag tänker att det borde stå där typ att här och nu tar journalen slut för personen har avlidit. Ja. Så den hade varit intressant att se. Så det är det så här småfrustrerande att han inte öppnar den. Han vägrar vara en team player. Ja, verkligen. Man sitter där och bara, nähä. Vi har hjälpt honom att döda så många fiender. Vi har tillsammans mördat större delen av den här staden. Det här är tecknet. Exakt. Absolut inte cool. En annan sak som inte är cool, fast den är cool, det är också att ju längre vi utforskar det här hotellet, ju mer börjar det förfalla. Det blir mörkt. Tapeterna börjar lossna från väggarna. Det är en ganska häftig...

00:16:43Transition som sker från att man kommer dit och det är toppen och det är så fint och härligt. Det blir... Och det går ganska långsamt också. Man märker det, men man märker det inte riktigt på en gång. Nej, exakt. Det är verkligen så här: Helt plötsligt bara: Vänta nu, varför... Var det inte mer nice för ett tag sen? Ja, varför är tavlorna trasiga och varför hänger tapeterna? När tapeter hänger så vet man att det går utför. Tar man in på ett hotell där tapeten är så säger det så här: Okej, det är ett sånt ställe. Ja, exakt. Man vet. Man vet. Och man betalar per timme också. Precis, det brukar vara... Det brukar också vara ett tecken på vilken typ av hotell man har hittat. Det är så här: Ah! Ja. Men det här såg ju inte ut som ett sånt hotell på utsidan så därför blir det också större effekt när det helt plötsligt blir så här mycket mer nedgånget och förfallet liksom.

00:17:41Speciellt när det känns majestätiskt från början. Både inomhus och utomhus. Verkligen. Och sen börjar det förfalla. Jag tror vi sa det förra gången. Det känns som ett 4,5 av 5 hotell när man kommer dit. Ja, absolut. Vi var väl osäkra på roomservicen där. Var det 24 timmar? Det var precis det vi inte visste. Svårt att säga när det inte är någon hemma. Det var det som gjorde att vi inte ville slänga ut en femma rakt av. Nej, men annars var det ju själva... Byggnaden och inredningen och allting talade sitt tydliga språk för att det här skulle ske. Det fanns ju ett pianorum. Bara en sån grej. Alltså framförallt att det fanns någon typ av smoker slounge någonstans också. Det är bra grejer. Ja, säkert. Säkert. Någon typ av rökrum man kan få låna. Allting kändes bra liksom. Ja. Men inte lika mycket längre. Inte lika mycket längre. Nu är det tre stjärnor at best. Ja, om man ska, om man ska hålla sig till skalan så, ja, jo. Något sånt är det ju.

00:18:39Till slut hittar James en nyckel som går till the emplogee elevator. Och det låter ju lovande för att vi vill ju till emplogee section. Men när vi kommer till den här hissen så den visar sig vara väldigt, väldigt känslig rent viktmässigt. Visst, om man tittar på alla hissar egentligen så står det oftast max. vikt. Man tänker inte på det så ofta, men det står ofta så här: antingen den totala mängden i kilo eller typ antal personer. Det är ganska vanligt. Men den här var väldigt, väldigt, väldigt lättkränkt. Verkligen. Vi fick ju inte ta med oss någonting. Precis utanför den här hissen så finns det ett klassiskt omklädningsrumsskåp. Och där måste vi lämna alla våra grejer och det är verkligen Alla grejer. Vi kan inte ta med oss nånting. Inte ens vårt brev som vi har fått från Mary i början. Nej. Programmet är det viktigt att man... Ja. Det kanske vi ska säga att det här är en av de grejerna utan att vi går ner så mycket i det just i den här serien. Men det är en av de grejerna som påverkar vilket slut man får, delvis. Hur mycket av de här sakerna man plockar på sig senare när man kommer tillbaka.

00:20:01Ja, exakt. Så att alla sådana små detaljer, speciellt som ens personliga tillhörigheter påverkar jag. Vilket är ganska coolt. Och det som är häftigt i Respekt, de säger inte det någonstans. Utan det är en osynlig counter som håller koll på allt sånt där. Så man får bara hoppas på att man lyckas göra rätt. Ja. Om man är ute efter att få ett speciellt slut. Ja, vi sa ju... Som sagt, det slutet som vi har i den här. Vi kommer nämna en del av de andra sluten också för att det är en så stor del av spelet. Men det slutet vi fick är ju typ the good ending. Och det får man om man beter sig som en människa i de flesta av valen. Ungefär så. Exakt. Så även om du får några som är fel så kommer du få så pass många rätt genom att bara bete dig ganska normalt. Med relativt stor sannolikhet så är det här slutet man får om man inte aktivt försöker trigga ett av de andra.

00:20:53Precis, exakt. När man väl har kommit ner med den här hissen ner till det som är det, Employee section, vilket är en ganska stor del ändå. De har väldigt mycket space, de som jobbar där. Verkligen. Det är en liten våning liksom. Ja, absolut. Det är det verkligen. Och mitt i det här rummet så finns det ett litet inslutet rum som har fönster ut mot alla andra delar. Det är en liten rink i mitten. Ja, det skulle man kunna säga. Det är som en liten gård. Ja, precis. Det är en dörr och det är fönster så det är liksom från golv till tak så är man ändå innesluten i det här rummet när man går in där. Vilket är bra. Typ. Vilket är väldigt bra för det här är ju vårt safe room för nu har vi inga vapen överhuvudtaget. Nej. Och om någon trodde att det är såhär: Ja, ja, men då är det ju inga fiender här nere. Då har man fel. Då har man verkligen fel därför att här nere finns det fiender. Och framförallt så finns det ju en stor

00:21:52Ja, vad heter de egentligen? Kanske mandarin. De är i alla fall... Var de två? Det är minst en, men det kan vara flera. Ja, precis. Och de är ju så pass stora att man bara kan glömma att ha en chans. Ja, det går inte. Utan vapen är det helt omöjligt. Även med vapen kanske det hade varit rätt svårt. Tror jag. Ja, verkligen. De här är ju ganska... De rör sig också. De hänger ju... För de har ju väldigt långa armar med munnar i ändarna. Och de hänger ju i taket och går runt. På något sätt så är de ju ändå bundna till att de håller sig i taket hela tiden. Ja, det gör de. Eller allt som oftast. Men de är ganska starka när de väl attackerar. Och de är inte jättelångsamma heller. Men å andra sidan så har man ju då chansen att titta ut och se ungefär vilket mönster de har.

00:22:49Ja, precis. Och de går ju oftast ett varv clockwise eller counter-clockwise. Men man kan liksom gå bakom dem ganska mycket. Vi var nog lite för rädda i början. Vi tänkte så här, oh my god, och sprang genom oss hela tiden. Sen insåg man att man kan vara hyfsat nära ändå. Utan att de blir supertriggade. Exakt. Så man får ju verkligen tajma. När man ska springa till olika rum. För man ska ju inte bara hålla sig i det här safe roomet. Även om safe roomet är toppen. För det finns ett safe i det här safe roomet. Så himla härligt att göra. Exakt. Som behöver en liten kod. Så det vi måste göra är ju att utforska alla andra rum runtomkring för att hitta koden till det här safeet. Det är också en typisk skräckspelsgrej skulle jag säga. Ja.

00:23:46Det är, det är verkligen. Och det, det var ganska, på något sätt, just den här känslan av att man är helt utelämnad och inte har några vapen är ju jobbigt i den här typen av spel för att man vet att även om, även om det här är liksom kanske inte ett actionspel som många andra skräckspel är nuförtiden så är det ju fortfarande, man gömmer sig ganska mycket bakom sin snuttefilt, pistolen. Det känns bra att man har dem, helt klart. Ja, verkligen. Var det här nere det också fanns Den här brödvagnen. Ja! Vilket ju också är kul. Som är så här: Japp, det finns en... För det är ju typ köket man är inne i. Ja. Och där finns det en brödvagn. Vilket är göriskt. Men man kan interagera med den där brödvagnen. Det kan man göra. Då får man en achievement. It's bread. Och jag vet inte riktigt om det finns någon direkt anledning till att man får den här. Om det är något sånt här in-game joke av något slag. Ja, det är...

00:24:45I Silent Hill 3 när man är... Gud, vad heter hon? Vi skyller på att vi inte har kommit dit än. Exakt, vi är inte där än. Cheryl. Just det! Är brödet med där också? Ja! Så där kommer hon in, för hon är ju i ett köpcentrum där och när hon går in i ett bageri där så säger hon: It's bread! Ah! Allting låter logiskt nu. Ja, så det här är en liten blinkning till... Easter Egg mot ett kommande dåtida spel? Exakt, vilket är ganska roligt när det är ett spel som har egentligen kommit ut innan det andra spelet som blinkar till har kommit ut. Det är fint. Jag hoppas att det var en blinkning till att ja, även det spelet kommer få en remake. Det skulle det absolut kunna betyda. Ja, det vore det. Vi har ju varit väldigt tydliga med att vi ser gärna att de gör det här med alla spel i den här serien. I alla fall alla de fyra första då, eller vad man ska säga. Ja.

00:25:44Verkligen. Men det är okej för att vi fick ju den här shemuten när vi var där nere. Mest för att det går att trycka på den här. Åh, då dök den upp. It's bread. Som dessutom är relativt sällsynt så de flesta hade inte varit och känt på de här bröden tydligen. Nej, jag tror att det kanske... Ja, men det är väl att vi pillade på allt. Delvis för att vi pillade på allt och delvis för att man är så stressad av att man är jagad av ett gäng monster. Ja, för det som är jobbigt också i just köket är ju att det är en sån här <i>linefigure.</i> Där inne, ja. Som definitivt vet att man är där. Ja, och är glad att se. Precis. Kommer hem, höll jag på att säga. Men kommer fram för att säga hej, fast på det där dåliga sättet. Ja, verkligen det dåliga sättet. Och det är väldigt stressat. Men man får ju verkligen springa runt. Köket är ju ändå...

00:26:41ett restaurangkök så man har ju ändå lite plats att springa runt. Men det gör ju inte det mindre stressigt. Inte alls faktiskt. Utan det gör att man klarar av det. Och man inser att mindre än så här hade det inte kunnat vara för då hade man antagligen blivit mördad hela tiden. Om man inte kör på något jättelätt som där man i stort sett kan använda sitt ansikte som bollplank. Men det var inte riktigt på den nivån vi körde så att ganska skönt att man hade lite att jobba med. Ja, verkligen. Så i alla de här rummen springer man runt för att leta efter stenar, tärningar i olika färger för att lösa... Definitivt ett gäng olika färger. Ja. Jag vet inte exakt vad det var, men det kändes som rollspelstärningar nästan. Jag tror att det var det. Eller åtminstone skulle det nog påminna om det, misstänker jag. Ja. Och de ska man använda för att öppna en liten box som innehåller koden till...

00:27:36Safet i Saferoomet. Precis. Jag hoppas ni var med där. Det var ett pussel med flera steg. Ja. Och när vi väl har gjort det här så får vi ju öppna det här safet och däri finns videobandet. Så de hade ju verkligen... De tog ändå hela den här Lotta & Faun på allvar. Ingen ska kika på det här. Jag antar att de tänkte att någon skulle vara... jobbandes på hotellet så man bara kunde säga så här hej det är jag som är i den i receptionen och så hade man fått det för att nu får man ju jobba lite mer för det än vad man borde behöva göra som gäst. Ja, verkligen. Jag vet inte, undrar om personalen också behövde leta efter de här stenarna för att. Någon har ju lämnat, någon har ju ändå skapat pusslet. De sa åt mig att jag skulle skydda det här med mitt liv så jag tänker göra det nu. Eller så var det någon som var uttråkad. Ja.

00:28:32Kanske snarare det. Svårt att säga vilket med tanke på att vi aldrig träffar någon. Nej, men så att nu kan vi äntligen lämna den här delen av hotellet där vi inte har vapen, vilket är en superstressig del. Men också ett ganska kul inslag. Jag gillade det. Man blev obekväm och såhär shit, nu är det jobbigt. Men på ett bra sätt. Ja. Delvis för att jag tror att man visste att det är bara här nere. Ja. Inte från och med nu och resten av spelet. Jag måste hitta en massa grejer. Du började bli påmind om hur jobbigt det är ibland. Och därför har vi skapat den här källaren åt dig. Men å andra sidan sparade vi väldigt mycket ammunition. Det gjorde vi. Så att allting har ju något positivt med sig. Så när vi tar oss upp igen så kommer vi igenom en bar som ligger på det här hotellet som vi inte har varit i tidigare. Venus bar.

00:29:28Precis. Vi kanske ska säga också att vi tog med oss allting. Allt. Ja, ja. Vi var inte en av dem som bara såhär clean slate, nu kör vi. Utan nej, vi tog med oss varenda pryl. Gud vad galet att lämna allting. Ja, nej, nej, nej. Ja, det känns fel också kan jag tycka. Ja, nej, verkligen. I den här baren har det varit översvämning för att det är något form av ena väggen är ett akvarium som har gått sönder. Coolt akvarium. Ja. Och det är också en liten jukebox som står framför det här akvariet som inte fungerar längre. Jukeboxen i det här spelet har en ganska dålig tracker. Ja, den ena är helt trasig och den andra är översvämmad. Inga tracks på den. No tracks. No tracks. Men som tur är så har det ur det här trasiga akvariet runnit ut den sista biten vi behöver till vårt Music Box Puzzle som vi också håller på med. Precis, om ni hade glömt det så var ju det det stora pusslet. Exakt. Och nu när vi kan lösa det, och det här är ju också, pusslet är ju, det är olika sagofigurer så det är Lilla Sjöjungfrun, Askungen och en till.

00:30:43Så att de här sagofigurerna ska man få åka in i sitt lilla hem? Ja, de har små spår som de åker runt på. Exakt, så man ska alignas på den så att de kan åka in där. Precis, och jag har för mig att om man gjorde fel så bara hände det ingenting. Nej, exakt. Du kan leka runt med det här pusslet ganska fritt. Du märker när det blir rätt och du märker också när det blir fel. Ja, men när det blir rätt då får vi en nyckel till tredje våningen och vi vet ju vad som finns på tredje våningen. Där finns rum 312. Precis. Och där kanske det finns då. Ja. Det är väl ungefär så mycket man vet. Ja. Så att till slut så tar vi oss till det här rummet. Och det här är ju rummet där Mary och James bodde när de var där. Vilket kanske var på deras honeymoon. Alltså vi fick för oss att det var så. Ja exakt. För att det lät rimligt liksom. Ja. Jag tror att det är någon sån här

00:31:42Men brukar inte det också vara sånt såhär Our special place? Nio av tio gånger så är det någonstans där folk har varit på honeymoon liksom. Ja, exakt. Jag kan tänka mig att det är det. Så att jag tycker att våran gissning känns ändå ganska rimlig. Vilket också gör att man blir lite irriterad på James att han inte tänkte på det från början. Precis, han kanske inte tyckte att det var så speciellt. Exakt. Det här hotellet hade dålig frukost. Ja. Eller något. Dålig städning. Eller så är han lite mer osentimental när det gäller sånt där. Ja. Jag håller med. Vi har säkert rätt, eller kanske rätt, men rimligtvis rätt. Men då betyder det att han inte bryr sig så mycket om sin honeymoon i så fall. Exakt. Eller har han förträngt den? Det kan vara så att det är något sånt där också. Den var viktig fram tills någonting annat hände. Exakt. Och på väg upp till det här rummet så går vi förbi en dörr som är helt låst som heter Observatory däck. Observatory room kanske. Vilket alla bra hotell har.

00:32:41Exakt. Och den lämnar vi låst för den här omgången. Och går rakt in till rum 312. Och där finns det en bandspelare, en VHS-spelare. Det daterar ju liksom hela den här grejen också. Ja, nu vet vi. Vi är inte i 2025. Nej, alltså jag tänker så här. Det här är lite sidospår, men jag minns inte ens när man såg en VHS-spelare. i ett rum överhuvudtaget. Om det inte är medvetet retro till 90-talet, 80-talet av nån anledning. Exakt. Det är knappt så att folk har ens Blu-ray-spelare längre. Annat än kanske i form av en konsol. Exakt, det är väl det. Inte ens laptops finns det ju. Nej, det känns som att de byggde bort de grejerna för rätt länge sen. Det här är old school. Ja. Jag undrar om det är... Alltså, vi vet ju inte exakt vilket år det var för mig. Nej, det vet vi inte. Men vi vet ju ungefär eran när det händer. Så att det är ju liksom... Även här så är det ju... VHS:en har ju inte så många år kvar som King of the Hill här. No. Och det är väl därför vi inte ser... För jag tror att det här är det enda rummet vi går in på som faktiskt har en VHS-spelare. Ja.

00:34:09Vilket också är lite speciellt. Man kan ju tänka sig att det borde varit en standard om det är hotell att alla har en VHS-spelare. Ja. Men det kanske var det enda som hade plusmeny. Vill du ha en VHS-spelare? 200 kronor i natten. Exakt, det skulle kunna vara en sån grej. För den här VHS-spelaren står ju här, för det är en tv där och den står ju på någon form av bänk som är väl skåp antar jag. Men VHS-spelaren står ju bredvid på golvet. Den är svår att missa. Det är inte nånting som bara är inne i skåpet eller nånting. Nej. Utan den står där. Så är det. Så att James stoppar in bandet i bandspelaren och han sätter sig i fåtöljen. Det finns en fåtölj också. Det finns en fåtölj. Precis. Perfekt riktat framför tv:n också. Nästan som att någon har gjort det med mening.

00:35:01Exakt som att det är här, kom och sätt dig James. Precis, TV-hörnan. Titta på din favoritfilm. Precis, som du kanske eventuellt själv har glömt här. Ja. Och det vi får se är Mary. Hon blir filmad av antagligen James. Filming again, säger hon. Så det låter som att hon... Tänk vad han säger om det under den resan. Det verkar ju som att det var en grej han gjorde. Är inte det också en liten honeymoon-aktig grej? Ja, men jag tänker att det är det. Ja, om man har sina videoband. Man skriver vad det är. Det här är från bröllopet. Det här är från bröllopsresan. Och sen tittar man aldrig på dem igen. Nej, antagligen inte. Förrän det är något sånt här silverbröllop. Much later. Exakt. Eller om man råkar hamna i Silent Hill. Då också. Självklart. Den lilla regeln finns alltid. Så Mary på när hon blir inspelad här så berättar hon hur mycket hon tycker om Silent Hill och hur mycket hon tycker om det här hotellet. Vi håller med om en del av grejerna.

00:36:01Ja. Och hon är väldigt ledsen att de måste åka och säger såhär: Snälla lova mig att vi kommer komma tillbaka hit igen. Vilket var precis det hon sa i sitt brev som hon skrev till James. Så var det ju. Du lovade att du skulle ta mig tillbaka. Där är åtminstone en röd, för en gångs skull, en röd tråd som säger samma sak. Exakt. Och sen börjar hon hosta lite grann och så bryts filmen. Precis. Från där och då. Var det då det började? Var det då det började. Och nu, nu har vi sagt det här med spoilervarningar så många gånger, men här är spoilervarningen. Den är så stor att man knappt kan se någon annan. Ja, exakt. Det här, vill ni inte veta så börja om från början. Börja om från början. Då kanske ni har hunnit, nej.

00:36:59Glöm det! Jag tänkte så, nu har ni kanske hunnit spela spelet när ni kommer tillbaka hit. Men det kan ni inte för ni har ju lyssnat på det här. Men ni förstår vad vi menar. Ja. Det här brukar man säga såhär, det är nu ni har chansen. Yes. Men filmen bryts inte helt. Exakt! Vi har gett er chansen så nu går vi vidare. Filmen bryts inte, den blir väldigt annorlunda. Det vi får se är en videokamera som kanske inte, ingen håller i den. Men den spelar in. Och det vi får se är Absolut inte lika fint som det vi precis fick se. Det är ett virrvarr av bilder innan filmen faktiskt sprids på riktigt. Ja. Och James sitter och tittar in i tv:n som nu är blank. Och i filmen har vi fått se hur James kväver Mary med en kudde. Precis. Som man gör.

00:37:59Som man ju gör. I alla fall. Man hade ju åtminstone, med tanke på alla de här anspelningarna till att man hamnar i en term man inte är skyldig eller om man inte själv anser sig skyldig till någonting. Och han har förtryckt eller förträngt eller inte velat prata om vad som har hänt. Så insåg man att det var någonting rätt onajs som vi inte visste om. Ja, exakt. Och nu vet vi att, okej, han var rätt säker på att hon var död av naturliga skäl. Ja, men nej. Hon har ju inte varit död i tre år. Hon har ju ganska nyligen dött, och James är ju... Han är galen. Ja. Som de andra. Han blev som de andra, precis som Kent sa. Precis. Och det som Eddie ville påpeka många gånger: We're not so different, you and I. Fast, let's face it. Som vi sa: Vi satt inte där och scoopade glass med handen. Exakt. Det är det som räddar James. På nåt sätt är det ju det.

00:38:58Att det var visserligen många likheter, men han höll klassen något bättre. Faktiskt, mycket, mycket bättre. Det blev inte så kladdigt liksom. Nej. Men en annan intressant detalj i det här är också om man nu kollar på brevet som man fick i början som man har burit med sig under hela spelet. Så är det helt blankt. Det fanns inget brev. Det har hänt något. Det är bara någon mental grej. Ja. Så då tänker man: Vilken lögn han har dragit för sig själv. Det kan vara en konstruktion för att skydda sig från den jobbiga sanningen. Det är ju som sagt mycket underytanämnen i det här spelet. Utöver att det är ett bra spel och bra action så är det många tunga ämnen och mycket som aldrig sägs rakt ut. Ah, det är typ det här egentligen handlar om. Och en del är såklart tolknings, alltså upp till spelaren. Men en del annat tror jag man kan vara rätt säker på att de liksom, det var det här vi menade. Och en del har de faktiskt sagt också med tanke på att det har gått ett antal år sedan det här spelet kom ut. Så en del har man funderat på i efterhand, jo men det var det här och det här vi faktiskt typ anspelade på. Exakt. Men just i det här fallet så har du helt rätt att han är ju inte... Jag vet inte riktigt den medicinska termen var galen innebörd, men man kan ju vara sådär, vad heter det, temporärt.

00:40:27inte sig själv. Och det är väl definitivt en sån period han har haft. Ja, han har gjort någonting som han mår så dåligt över att han har förträngt det och skapat sig en helt egen verklighet i sitt huvud. Precis. Och det vet man ju att det händer ju på riktigt. Definitivt. Ja, absolut. Som en ren försvarsmekanism i typ 99 fall av 100. Ja. Och medan han sitter där i fåtöljen Han stirrar egentligen på sig själv, sin egen spegelbild i TV:n, så kommer Laura in i rummet. Såklart. Och frågar: Var är Mary? För hon är väl här, Mary? Det är därför du är här. Du letar efter henne här. Och James måste ju nu inse verkligheten. Han måste uttala det högt. Och han måste säga till Laura: Nej, Mary är död. Hon finns inte längre.

00:41:24Och Laura blir väldigt upprörd och kallar honom för lögnare. Men hon börjar ju också bli såhär: Men vad hände? Varför är hon död? Precis. Om hon nu är död. Ja. Varför dog hon? Dog hon för att hon var så sjuk? Och då tittar James upp och jag tycker just den här scenen när han tittar upp och spärrar upp ögonen och tittar på henne är som att han får liksom en såhär moment of clarity. Ja, verkligen. Där han säger: I killed her. I see dead people. Which maybe hit us. Det var en annan film, ju. Men det är verkligen en av de coolaste sekvenserna i spelet. Innan den har allt han har sagt kanske inte riktigt varit sånt. Eller ibland inte alls sånt. Det är därför inget har gått ihop. Den här sa ju det här, och du sa det där. Det är olika tider på allting. Vad är det som stämmer? Det är enough med the bullshit. Hon är död, och det var jag som mördade henne. Oavsett hur sjuk hon var, hade hon inte dött där och då om jag inte gjort det. Nej, exakt.

00:42:44Och Laura blir ledsen. Och jag antar att hon får tillbaka sitt hat för James igen. För att hon har väl någonstans hela tiden antagligen inte tyckt så bra om honom. För att Mary har ju ändå pratat om deras relation och kanske inte sagt de bästa sakerna. För att det var ganska jobbigt på slutet, antar jag. Ja, det kanske vi ska säga också. Det var ju inte så att han bara smög in och kvävde henne med en kudde för att han var trött på det här. Hon var väldigt, väldigt sjuk. Ja, hon var väldigt, väldigt sjuk. Så det är väl också den här anspelningen på om det var av rätt skäl. Vi har ju den här väldigt, i alla fall här och nu om ni lyssnar på det här om 15 år så kanske vi tar det. Men här och nu så har det varit mycket diskussioner just med aktiv dödshjälp. Just om det är så här, är det någonting som är bra i grund och botten eller något som är dåligt i grund och botten. Han har ju tagit då det aktiva beslutet att i det här fallet så är det liksom visst, han blir en mördare, så är det ju.

00:43:40Men det är ändå på något sätt värt att avsluta den här typ hemska lidandet som hon har haft under en period. Ja. Så det är tunga ämnen, men det har vi sagt hela tiden. Man måste vara beredd på att det här spelet är ganska obekvämt, även fast det är helt fantastiskt, men också ganska jobbigt på många sätt. Ja, och det är det verkligen. Och ju mer man tänker på det, ju mer man man spelar det flera gånger och ju mer saker ser man på ett annat sätt och blir väldigt. emotionellt engagerad i den här storyn. Och jag tror det är därför de har slängt in lite så här, lite humoristiska slut och Easter eggs och sånt där för att lätta upp det som skulle vara så här jämn svart resa annars. Ja, verkligen. Men för Laura är det just nu bara svart. Hon, hon är ju verkligen upprörd och säger så här, men Mary väntade ju alltid på dig. Det var det enda hon gjorde. Hon väntade på dig hela tiden. Varför gjorde du det?

00:44:39Och James säger... Jag är ledsen men Mary finns inte här. Annat än på det där bandet. Annat än på det där bandet. Och sen blir det en svart skärm. Tills man vaknar upp igen i fåtöljen och världen har ändrats. Det här är... Vi vaknar upp i vad som skulle kunna vara hotellets other world eller hur hotellet faktiskt egentligen ser ut. Hela tiden ja. Ja. Vilket då kan ju vara, som vi pratade om. Vi har ju sett det långsamt förfalla. Men det var det för att hans självlögn långsamt höll på att försvinna. Ja. Och nu när han har insett sanningen så ser han också hotellet för vad hotellet är. Vilket är, eh, inte bra. Lite mindre nice som man säger. Om det var fem från början så är det nu på en stjärna.

00:45:32Ja, om ens det. Nu behöver man knappt betala. Nu är det som ett gratis vandrarhem helt plötsligt. Absolut. Folk bor där. Folk hänger där. Fast just nu bara James. Som så ofta i det här fallet. Mest James. Ja. Plötsligt så sprakar radion till och man hör Marys röst. James! Hade man tänkt på att det var en radio där innan också? Jag antar att det är hans radio som han har burit på, eller? Jo, visst var det det? Ja. Ja, för jag tänkte att... Bra att du säger det, för annars hade man nog undrat var den kom ifrån. Men jo, du har helt rätt. Det var hans egen. His personal radio. His personal radio, som han har tagit med sig. Eller ja... Som överlever... Han hittade ju den. Ändå en ganska robust radio med tanke på att den överlever att man hoppar dimensioner.

00:46:25Ja, verkligen. Man får in alla möjliga frekvenser, för nu får han in Mary. Hon undrar: Varför kommer du inte till mig? Jag väntar ju. Hatar du mig? Det är ganska jobbigt när man precis har sett Murderise-scenen: -"Ursäkta?" Ja. -"Jag trodde att vi var klara nu." Ja. Men... Så när man funderar på, för vi är långt tillbaka i spelet när vi var ute bland de här små bostadshusen. Då började ju radion spraka och vi hörde ju inte riktigt vad Mary sa men vi hörde ju att det var Mary. Och vi fick bara se lite småbitar av det hon sa. Vilket var typ . . . Id. U. K. . . Vilket skulle kunna vara att hon sa: Why did you kill me? Kan vara. Kan vara. Jag väljer att gå på den linjen. Ja. Men det skulle kunna vara någonting annat. Det skulle kunna vara något helt annat. Nej. Det här är bara en sån här liten. Fanteori. Härlig. Exakt. Det är mycket sånt i det här spelet, vilket är en av de coola grejerna med det också. Absolut. Speciellt så här när de har fått chansen att göra om det här 23 år senare. Ja, och det gillar jag ändå att de tog faktiskt. De fick chansen.

00:47:51Men de gjorde inte det. De behöll samma typ mystik. Ja. Vilket är nice. Tycker jag personligen i alla fall. Verkligen. En del saker blir ju sämre när man får reda på allting. Ja. Men på något sätt funkade det. Det funkar. It works. Så vem är det som pratar? För Mary är ju, nu vet vi ju. James vet att Mary är död. Men ändå så... Så håller det här på ja. Ja, exakt. Så han tänker ändå såhär, han kanske faller tillbaka lite grann i sin decilition av att hon kanske lever. Precis. Misslyckades jag med kudden? Exakt. Så att, ja. Han ger sig ut igen i hotellet för att försöka hitta henne. Back on the road again som man säger. Ja. För Mary sa ju såhär, you're so close now. Så att jag menar, varför inte? Han är där.

00:48:43Han kan lika gärna kolla. Han har ju inget bättre för sig. Ja. Om man ska vara sån. Och det har han ju faktiskt inte. Oavsett vilket så är han ju fast i det här hotellet. Ja, det är han. Det är han verkligen. Och det här hotellet är ju nu när man kommer ut från rummet här så ser man ju att det verkligen är förstört. Det ser ju ut som att det har brunnit, vilket vi kanske har fått ledtrådar om när vi har spelat det här spelet. Att det här hotellet faktiskt brann ner ganska snart efter de var där. Precis, så det är även... Där, när man kommer dit första gången, så är det så här: Men vänta nu. Byggde de upp det igen? Ja. Vad är det som händer här egentligen? Ja. Även där får man ju då så här: Okej, det kan ha varit mycket hans egen mentala bild som bara låg ovanpå allting. Ja. Så att han har ju säkert sprungit omkring i någon slags utbränt hus hela tiden. Bara det att han har sett någonting helt annat framför sig. Han har sett något helt annat. Det är lite coolt.

00:49:40När han kommer ner till... Jag tror att det är nere vid baren. Den där V-näsbaren. Så ser han att på andra sidan dörren där han kommer ifrån så är det ljust. Det är nånting som lyser därinne. Så han går in dit och öppnar dörren och då får vi träffa Angela igen. En sista gång får vi träffa Angela. Wow. Är det... Alltså, ni vet såklart inte när man kommer dit att det är sista gången. Nej. Det vet man inte. Men jag har för mig att man blir ju... Alltså på något sätt, när allt det här började hända med video, då inser man att den här resan är... Det blir inte fler ställen än det här. Nej, nej. På något sätt. Så det känns ändå ganska naturligt att hon dök upp igen. Ja. Vi vill ju ha ett avslut på hennes historia också. Ja, det vill man ju. Ja. Är det...

00:50:37Är det där vi lämnar det? Ska vi vara elaka? Det kanske är där vi lämnar det. Vi får träffa Angela en gång och när vi träffar henne så står hotellet i brand. Jag gillar den cliffhangern. Hade det här varit Dallas hade låten rullat igång nu. Exakt. Det var väl också något som var hett på VHS-tiden? Ja, absolut. Där har ni det alltså. Har man hittat en cliffhanger värd namnet? Så har de. Och den här var dessutom het. So hot. Vi kommer tillbaka mitt inne i dramat i nästa avsnitt och vi hoppas såklart att ni är med oss. Vi hoppas att vi är med er också, så att vi gör det här tillsammans. Och som vi sa tidigare, om ni inte kan hålla er så finns det annan skräck. Väldigt massa annan skräck till och med om ni vill hoppa in i våran Resident Evil-serie.

00:51:33Och det är en lite annan sorts skräck, men förhoppningsvis så har vi även där en, som vi säger, cozy-känslan av skräck. Och då kan man vara med från verkligen starten i en annan klassisk serie. Och då kanske ni klarar er på det fram tills nästa avsnitt i den här kommer. Men tills dess säger vi som vanligt, ni får ha det så där himla bra som man kan ha. Och stark rekommendation, så har ni chansen, så även fast vi jättegärna har det här, varför inte prova spelet? Det är ett av de bästa spelen vi har kört. Tror jag överlag, men definitivt i närtid. Så har ni chansen så kan vi inte rekommendera det nog. Men tills dess, vi ses igen så får ni ha det så bra. Tjingeling!