Skräck 2026 - En riktig rysare

00:00:00Då säger vi hej och välkomna till spelfarsan med vänner. Nu ska det bli läskigt på riktigt. Vi firar 10 år av skräck. Så då vet ni alla vad som är på gång. Det är skrik på gång. Precis. Det är halloween på gång. Ja, vi kanske ska säga det. Det här. När det händer. Där det hände. Var det faktiskt ett par dagar kvar till halloween. Så vi var tidigt ute med de vita lakanen, pumporna. och kedjor. Är inte det sånt man brukar köra lite? Typ Spöket Lavan. Men det kanske inte är nån som vet vem det var. Det har blivit en riktigt stor grej. De gjorde en beräkning att man skulle sälja halloweengrejer för en miljard. Och om ni vill att vi får en slice av det så kan ni ju köpa våra halloweengardister. Vi har inga.

00:00:55Så vi kommer att göra er besvikna. Jag har inte sålt, men gett bort en gadget. Familjen önskade utstyrsel i Roblox så att jag byggde, skapade små vingar. Jag kunde ha sålt dem, men de blev för fria. Det är det som bygger en härlig community, känslan av givmildhet. Även när det är skräcktider som nu. Men vi får backa tillbaka. Vi har inget att sälja så ni slipper köpa nåt. Men det ni inte slipper är tioårsjubileet av vårt skräcktema i podden. Det är ännu mer ett jubileum med tanke på att Linda kom in kopplat till skräcktemat back in the days. Så det blev nån slags trippelgrej här helt plötsligt. Ja, jag får representera skräck. Precis. Du får fronta som man säger, som kidsen säger. Men vi har alltså en gedigen lista med saker vi ska ta oss igenom. Men med tanke på att det här är en klassisk serie så tänkte vi hoppa över vårt nya format med fem minuters nyhetsfest i början. Vi kommer gå raka vägen på skräcken för att hinna med så mycket som möjligt. Och därför är vi på klassikern nu och inte om en stund. Nej.

00:02:23Nej. Vi fick en stumfilm. Där fick vi den. Men en ryslig stumfilm. En ryslig stumfilm. Men, hörni... Ölen idag... King of terrors, står det det? Ja. Najs. Och den är svart och den har... Den har ett kors. Kors med extra... Precis. Extra mycket kors. Så vi tänker den klassiska svart... Med vit. Jag hade inte så fel med stumfilmen. Det kunde ha varit ur stumfilmseran. Svartvit. Precis. Det passade perfekt. Och vad smakar terror? Ren terror på burk smakar... Friskt. Friskt. Och om vi har tur så kommer en celeber person att tycka till ungefär nu. Det är en trevlig öl. Mycket bra. Men vi har kört lite olika teman de här tio åren. Sjukt nog. I år tänkte vi köra ett litet sammelsurium. Vi har några, om jag gissar rätt, indie-eska skräckspel i Lindas hörn. Vi har EN solid... ...gobit. Jag försökte komma på nåt hemskt. En ordentlig skräckupplevelse från Oscars hörn. Jag kör lite blandat rys och mys.

00:03:52i någon slags spökgodispåse. Och allt det tillsammans blir ju något slags smörgåsbord, vilket är väldigt svenskt. Så det känns bra. Det känns bra. Vem vill starta det här när vi har gått igenom de två ytterligare stegen, det vill säga vad som kluckar i glasen i övrigt? Hos mig så har jag tajmat det helt rätt, fast kanske fel. Det är ju då en tropisk drink. Men det ser lite is ut. Det är ju ice. Den är ju iskall, så om man bara tar halva beskrivningen så är det iskalla kårar man får när man smakar på den här. Läskigt. Och läskande dessutom, för att det är citron. Man måste ju vara iskall när man ska spela de här spelen. Där har vi det. Plötsligt sa vi två av två. Över till spelfarsan som har fuskat i gång julen, men vi nämner inte det mer. Nej, utan det här är bara den mörka synden, höll jag på att säga.

00:04:51Ni vet vad det är. Ni vet vad det är. Men det var inte julmust redan, va? Jag tror det är en classic. Ingen julmust. Jag var ganska nära att ta på den, men jag ville inte skrämma Peter. Då hade jag blivit rädd, fast av andra anledningar. Men med det sagt, nu kan ni alla vara säkra på att det är ingen som är torrlagd för stunden. Så vi kan gå vidare in i det här skräckladdade temat. Är det någon av er som är så här, jag måste bara få prata lite. Jag tänker att jag kan ju börja eftersom att det passar ju bra med att vätska strupen. Därför att det spelet som jag tänkte prata om nu är ett spel som kom 2024 som är ett indiespel. Som heter Mouthwashing. Just det. Okej. Spännande titel. Jag minns att det här var en grej när det kom. Det blev faktiskt en väldigt, väldigt stor grej när det kom. Och det är ju väldigt...

00:05:46Väldigt indie på det sättet att det ser verkligen ut som Playstation 1 när man spelar det här. Kantiga ansikten, lite såhär blurrigt. Men det passar väldigt bra in i det här. Och det handlar om ett rymdskepp. Lite grann så tänker jag som på såhär futurama för det är... De är ute och ska leverera paket. Jag tror att deras... Det heter typ Pony Express till och med. Men... Nånstans på vägen mitt ute i yttre rymden, eller var de nu är så kraschar de. As one does. As one does. Och där är de ju ganska hjälplösa. De är en liten besättning. De är typ fyra, fem pers, kanske. De har kraschat här. En inser: Vi har ju bara mat så att det räcker i tre månader. Jag kommer inte ihåg exakt. Sen är det en annan kille som säger:

00:06:43Ja, okej, det är ju fine. Men vi har ju typ luft så att det räcker för väldigt mycket kortare tid. Så att de inser ju att det här är ju deras sista tid i livet. Och den ska de spendera tillsammans på det här skeppet. Där de också börjar se en maskot som rör sig i drömmar, kanske. Eller inte drömmar. Och det är maskoten som är... Det är en liten häst, så det är Pony Express-maskoten. Såklart. Det som är coolt med spelet är att det inte utspelar sig i kronologisk ordning så det hoppar lite fram och tillbaka. Man får se vad som händer innan själva rymdresan som de kraschar på. Det får man se lite senare i spelet. Och bygga ihop en story som är lite jobbig. Skulle man kunna säga att det är spelvärldens motsvarighet till pulp fiction när det gäller hur de har strukturerat filmen?

00:07:41Ja, lite så, faktiskt. Verkligen. Man får det serverat, fast man får inte slutsatsen förrän det är över. Nej, exakt. Det är en medias res. Det här händer just nu. De kraschar. Vad händer här? Och sen är det ju skräckinslag. De har det inte bara omysigt för att de vet att de kommer att dö men det händer också saker som kanske inte är... är helt toppen. Eller så kanske de bara håller på att bli galna. Vi vet inte riktigt. Men vad är själva gameplayt? Är det någon sorts pussel eller är det? Ja, det är det är ju egentligen mer man åker med i spelet. Det är mer såna här upplevelseresor. Ja, exakt. Och en ganska ganska tung sådan på många sätt. Det här är en liten utsvängning. Du pratade om det när det kom: Nu har det blivit retro att köra PS1-grafik. Jag vet inte vad jag tycker om det. Hur ställer ni er till det? För mig är det så här: Nej... Jag får inte riktigt vibbar nu. Det är inte mysigt som pixel art eller pixel 2DHD eller nåt sånt. Och det är inte nostalgiskt kul 3D som...

00:09:00Raymond i PS2 eller någonting sådant, utan det är bara den här fula varianten emellan som ingen vill ha. Exakt. Vilket gör sig faktiskt extremt bra på något sätt i det här spelet och speciellt han som är kaptenen, han blir ganska svårt skadad när de kraschar så han ligger ju i princip bara i ett rum. inlindad som en mumie med bara ögon som sticker ut och ser alldeles brutala ut. Och folk ska gå dit och bara mata honom i princip med värktabletter. För det är det enda. Han kan liksom inte göra någonting överhuvudtaget. Det här är hans liv nu som man säger. This is your life. Det här är hans liv. Det är lite grann som den här Metallica Ones musikvideo. Ja! När han ligger som ett paket bara. Inte världens roligaste upplevelse om man får välja själv.

00:09:48Verkligen inte. Men det är ju ett litet mysterium. Det är ju nånting som har hänt. Det finns en friktion mellan de här människorna som nu har hamnat på den här ödeplatsen och inser att det här kanske inte är exakt de människorna vi vill dö med. Jag misstänker att de flesta som man... Låt oss ponera att man i framtiden åker runt i utrymme så är det väl som vilket jobb som helst. Har man otur kraschladdar man med bara anhängare till rivallaget. Det skulle vara tufft, känner jag, fast med en hel mängd personer man inte kommer överens om. Jag antar att antingen kommer ni ihop som ett gäng eller så dör ni ännu snabbare. Men det här är då till PC primärt, om jag minns rätt. Ja, exakt. Och lite rea på Steam just nu, tror jag. Just under inspelningen av programmet är det mycket höstreor och annat. Har ni tur...

00:10:46Och det borde ni ha om det inte händer något väldigt drastiskt i vårt schema. Så kanske det fortfarande är så att ni kan hämta hem en del av de här spelen för hyfsat rimliga summor när ni har hört avsnittet. Som en liten bolig summa. För en nätt summa som Valve stoppar i fickan och gör fiffiga saker med. Om man har tur. Men det var alltså mouthwashing som börjar då. Sätter standarden på, däremot det namnet. Får man någon förklaring? Ja, eller både ja och nej. Man får en förklaring därför att det de ska frakta visar sig vara mouthwash. Och eftersom att de inte har någonting att äta och den här mouthwashen då innehåller ganska mycket alkohol så tar man sig ett smakprov eller två. Exakt, exakt. Men jag ska också tillägga att det här faktiskt är gjort av en svensk spelstudio som heter Ron Organ. Nice. Jag gillar det namnet.

00:11:42Vi har alla varit med om att man har fått the wrong organ nån gång. De har en kilopraktorfirma bredvid sig som heter Right Organ. Jag gillar att man måste pusha lite för den här svenska insatsen. Då kan vi kryssa av att vi har varit patriotiskt skräckladdade. Jag tänkte hoppa in här med min första... Jag har ett par saker... Jag kan nämna den ena som en kul grej. Bara för några timmar sen... Jag var med och kickstartade ett indiespel som heter Nightmare 1 fast med ett E istället för ett A. Det är Nightmere, inte Nightmare. Det är ett psykologiskt skräck och pusselspel. Det är precis det man vill ha. Det här är väldigt retro i gameplay. Det som Oskar nämnde, den mysiga... pixeleran av grafik som gameplay, men där de också har ritat alla karaktärer när man pratar med dem. Så att när man pratar med den som är en interaktiv novellvy på det hela. Och det verkade vara någon... Det här är i och för sig en klassisk skräckthrope, att man letar efter ett syskon som har försvunnit eller något i den stilen. Och sen så var det en massa...

00:12:57Som jag förstår det så ska man lösa massa olika pussel för att få reda på vad som har hänt och så vidare. Men det är ju del ett, så det verkar vara en ganska lång story som har tänkt sig så att de har den i två delar. Så här är första. Men av vad jag kunde se så hade den fått väldigt mycket mer än vad de bad om, så jag misstänker att de åtminstone kommer få ut första delen. Så att det är bara ett snabbt tips. När ni har det här så kommer själva insamlingen vara över, men det finns ett demo på Steam om man vill testa. Just när vi spelar in det här så är det Next Fest eller precis har varit. Så väldigt mycket nya demon finns på Steam. Faktiskt så var det problematiskt hur många det var i år. Jag tyckte de sa att det var 8000 demon eller något i den stilen. Och ni som förstod varför, förstod varför. Det vill säga AI. Slop.

00:13:44har strömmat över hela marknaden. Så det har varit både bra och dåligt. Det finns mer än någonsin, men alla de som har lagt ner väldigt mycket tid på att göra det manuellt känner att de försvann i mängden. Ja, det där måste ju vara en... Det är en skräck. Det är ett skräckscenario. Oj, oj, oj. Det var i alla fall bara en liten bonustidbid. Så Nightmare 1 finns där ute. Men det jag tänkte förhålla mig lite till annars var... En lista som Eurogamer har satt ihop som är the 13 scaryest, spookiest video games. You should play this halloween. Världens kortaste titel på den artikeln. Och jag kollade igenom de här. Rätt många av dem är relativt välkända, så de kommer vi inte gå in på. Men det var ett spel som jag tyckte var lite roligt just för att det är ett format som typ har försvunnit. Men det var hetare än den hetaste av potatisar för ett antal år sedan. Det var VR-spel.

00:14:42Det är inte ofta folk gör så längre. Eller åtminstone så gör de inte det så att man hör talas om det. Och det här är Ghost Town. Och det finns till PSVR, PS V2, Meta och Quest. Så typ allt. Och de som har gjort det är Fireproof Games. Och de gjorde ju den här The Room-serien tidigare. Om det är så att någon har koll på den. Den är hyfsat känd i alla fall. Och... Det här är då ett spel som jag tyckte var lite kul, speciellt för mig och Oskar, för det börjar nämligen 1983. Oh, vad fint! Exakt! Egentligen så vet jag inte så mycket med saken att göra mer än att man börjar då som spökjägare. Alltså det är också lite kul, för det här är alltså en person som den officiella tiden, spökjägare. Jag gillar det! Och den slänger man sig inte med ofta, men man kanske gjorde det 1983 i London, för det är där spelet börjar. Vill du ha en rolig detalj från 83? Från din egen månad till och med?

00:15:35Det är den månaden där Carola vinner med Melodifestivalen i Främling. Jag ställer mig inte främmande till det faktumet. Men Linda, med den faktan i bakgrunden så måste du ju ändå ge 83 kudos här. Ja, nu blev det ju en helt annan sak. En helt annan grej. Carola i det här. En helt annan grej. Så nu är det liksom inte bara mig och Oscar, utan det är så här: Wow, Carola står där bakom och sjunger som aldrig förr. Men! Edith Penrose, kunde det vara mer brittiskt om hon försökte? Nope. Penrose. Hon är en spökjägare och letar efter sin bror som har försvunnit. Det känns som att familjerna i skräck spelar alltid otur med vad deras familjemedlemmar tar vägen. De har lätt att tappa bort sina familjemedlemmar. Man börjar i London och...

00:16:30Man börjar nysta i vad som hänt och man får reda på att den här försvunna brodern har åkt ut till kusten. Och i det här fallet blir det ju då Nordsjön. Och här hamnar man i en liten by där det finns såna här ockulta inslag, konstiga skräckhändelser, ett antal väldigt specifika karaktärer med väldigt såna här egna personligheter ska man säga för att inte vara negativ. Spännande. Ja. Och man grottar sig vidare och utan att säga för mycket då, för det här är ju ett pusselspel med skräck. Säger man mer så kanske man förstör lite av skälet att spela spelet. Men det finns ett ytterligare steg när man kommer in i den övernaturliga världen. Och att jag nämner det för att de har med en av de klassiska tv-spels-tropes som jag tror vi nämnde i något annat avsnitt, det vill säga Fyrtornet. Och som vi alla minns så, som de sa i Bioshock, there's always a lighthouse. Och snart kan man nästan säga det om skräckgenren i stort att there's almost always a lighthouse.

00:17:26Så fort man är ute någonstans kustnära. Någonstans kan det ju vara, något sånt. Det är ju väldigt stämningsfullt om inte annat. Ja, det är ju det. Så att här har vi då det övernaturliga klassiska fyrtornet. Och ja, till alla lyssnare därute. Om det är någon av er som sitter på ett fyrtorn så är Peter en ganska hugad spekulant om jag... Så är det. Speciellt om det går att flytta. in från kusten så jag slipper bo precis där. På hjul! Vi kan prata om det. Det är inget som är så skräckfyllt kanske. Men Oskar är rätt. Det finns en brasklapp där och det har gjort det i många år. Men här har vi då i alla fall ett spel som har fått väldigt mycket bra kritik just för att det är... Bra pussel, väldigt välskrivna karaktärer och att berättelsen faktiskt håller. Vilket ju inte alltid är fallet med skräckspel. Det kan börja väldigt starkt och sen, de har en tendens att ofta ha lite svårt att sy ihop det hela i slutet utan att det blir sådär, vad hände egentligen? Vi har varit med om det några gånger, att såhär, vänta. Nästan alla gånger, tyvärr. Precis, vad hände egentligen? Och tydligen här så har de fått ihop det. Därför tänkte jag att det kan kännas extra bra att man får pusha ett spel som verkligen tänkt på storyn hela vägen. Ja.

00:18:38Oscar, har du blivit varm i kläderna nu för din totala skräckbomb här? Ja. Totala skräckbomb. Jag vet inte, den är kanske inte så sensationell, men ja, och jag är inte heller riktigt klar ska jag säga med det. Men jag har dyrt i det senaste, Castlevania. Jag hoppades nästan att det var det du skulle prata om. Ja, det är kusligt värre, utan det är ju Belmonts Curse som vi då pratar om. Och det som jag tycker är lite extra roligt med det här, det är att det är in... Det är alltså en rak uppföljare till nummer tre. Så bara 23 år efter att Trevor har besegrat Dracula så slår det... Eller han och han, han får lite hjälp, men de slår till igen i mitten av Paris. Om jag förstod det rätt så brinner det lite i bakgrunden. Det är väldigt trassligt när de kommer hit. Alltså, storyn går ju att Trevor och Sylvia fick ju en dotter som heter Rose. Men när...

00:19:35Dracula dog sista gången, så hans själ levde vidare och infekterade världen med sin ondska. Så att Sylvia var på väg att gå under utav den här pandemin, epidemin. Men som en sista grej så förflyttar hon sin själ intill kort för att då rädda sin dotter. Så hon får en kortlek i princip. Och dessutom så är hon född med en förbannelse. Så en del av hennes arm är också... Inte på den ljusa sidan om man säger så. Men kort och gott så säger det ju då att hon får skjuts utav sin käre far till Paris. Så att han är med på ett hörn även om han aldrig spelar som honom. Han är med i båten i typ de första två minuterna. Yes, och sen så är han med på ett par hörn. Jag ska inte spoila någonting, men i alla fall han är med. Med lite sidokaraktär kan man säga.

00:20:27Och det känns ju att det har hänt lite grann sen sist Konami gjorde ett Castlevania. För de har ju tagit hjälp utav grabbarna som skapade Dead Cells. Så Evil Empire och Motion Twin som är co-offers ihop med Konami. Och det märks ju för att det är ju tyvärr kan man säga att det inte är ett nytt Symphony of the Night. Utan det är mycket. Mycket mindre rollspel och mycket mera mekanik. Så att du har fortfarande level system, men det är typ bara två attribut. Det är attack och defense i princip. Såg ni att man hade massa magiattacker och annat? Ja, så att alla bossar i spelet. Perchar du och liksom de blir en del av din kortlek. Ungefär så som man gör sig gör med summons i Symphony of. The Night om jag minns rätt. Så de ger både magiattacker eller egentligen klassiskacastlevania-attacker också i form av dubbelkorset och sådana här saker. Men också då att det är olika bilities som airdash och grappling hook och klassiska metrovania-grejer rakt igenom. Vad ska man säga? Det såg väldigt snyggt ut. Det är väldigt snyggt.

00:21:53Det är, jag tycker att det kanske är något för stort för sitt eget bästa för att det blir väldigt mycket korridorspring. Och sen har man ju, enligt mig i alla fall, tyvärr anammat runbacks från hela Hollow Knights-eran. Backtracking. Det är det ju. Dör du på fel ställe så är det ju fantastiskt långt att ta sig tillbaka. Det låter som Resident Evil. Ja, lite så. Men vi kanske ska säga att... Det är också väldigt mycket för att det är en dotter som heter Rose och får krafter från sina föräldrar. Vi kanske ska säga att Deadsells hade ju faktiskt ett DLC som var Castlevania-betonat innan de gjorde det här spelet som har varit på väg åt det här hållet ett par år. Alltså spelmekaniskt och från ett fightingperspektiv så är det ju riktigt underhållande.

00:22:51Hade man kapat ner backtrack in en beat och haft något liknande... Tajta till det överlag. ...så hade det varit en klar femma. Sen har du fått en femma från många. Det låter mer som en typ trea för din del. Ja, solid trea. Jag sniffar väl på en fyra, men en solid trea i alla fall. Jag kan sniffa på en trea vilken dag som helst. Men är man ett fan... av serien så bör man ändå spela det, för så illa är det inte. Om man är ett stort fan av Deadcells, tror du det skulle vara ett plus eller ett minus? Tror att det är ett plus, därför att det går ju mer. Det märks att de har varit där och tassat på det, för det är ju mer Rougelike än till exempel Ray of Sorrow eller Symphony Night eller något av de andra tidigare spelen.

00:23:47Men då känns det ändå som en trea värd att sniffa på med snygg grafik och det jag kunde se, bra musik och många klassiska ingredienser från Castlebania-serien. Men inte riktigt så... tajt som man vill eller fullt så kastat. Ja, och sen är det också den här gamla klassiska att det är klart att man kan göra det. Om man nu inte vill gå in blind så skulle jag rekommendera att läsa på lite vilken rutt som är lämplig att ta för att det är fruktansvärt irriterande att man går till fel område som jag gjorde först. dog tjugosextusen gånger på grund av att man inte lär sig rummens mekaniker och hela tiden så kommer du längre och längre ifrån din save point så att det blir så här. Det blir bara frustrerande, men du kan verkligen välja en annan rutt så att du får lite andra bättre, typ dubbelhopp eller airdash eller någon trevlig abilities och då blir det ju helt plötsligt väldigt mycket mer trevlig spelupplevelse. Så jag skulle nog starkt rekommenderat.

00:24:47Kika lite på nån liten typ av guide. Det här osar ju lite potentiell speed running-kandidat. Jo, sleaterboarden släpps i morgon, tror jag. Så när ni hör det här finns den antagligen live. Då kan ni se att Oscar ligger etta i världen. Nej, nej. Då kan vi se att Oscar inte ligger etta i världen. Jag tog en liten titt på... hur de gör det. Det känns bara med, för det är så det funkar. Under system setting drar du ner så att du blir helt odödlig. Allt handlar bara om att du ska hamra dig igenom så fort det går. Det är fel sorts utmaning. Ja. Det var inte för mig. Oskar hade kunnat vara bäst i världen om han ville, men han vill inte. Det är så vi säger. Där har vi det. Men i alla fall, det kunde varit bättre men fortfarande en stabil och solid upplevelse. Låter det som? Ja, det tycker jag. Och jag misstänker, eller jag är helt säker, men du har ju kört PS-versionen, eller hur? Ja. För jag misstänker att det kommer att trilla ner på alla möjliga ställen. Så om ni är ute efter det så finns det nog där ute. Ja, allt ett gitch-investerar sig. Det är väl om man tycker att man skulle vilja ha det med sig som man spelar det på Switch. Kanske. Alltså på en...

00:26:12Trevlig resa eller nåt sånt. Precis. Linda, har du hunnit ladda om? Ja. Du kommer tillbaka starkare än nånsin. Nej, men jag känner att det är så mycket... Det här är en bra brygga över till det spelet som jag tänkte prata om. Därför att det är lite Castlevania-inspirerat. Noice. Och det här är ett spel som heter Silver Pines. Som ju är ganska nytt. Som är väldigt, väldigt nytt. Och också... av en svensk studio, vilket är väldigt kul. Det är det. Två för två så länge. Det här handlar om en privatdetektiv som heter Red Walker. Han vaknar upp i en stad som heter Silver Pines. Va? Vad säger du? Det är i och för sig ett väldigt bra namn. Det är ett väldigt bra namn. Väldigt juligt, i och för sig. Det är sant. Det tänkte jag inte på.

00:27:07Så att en gång om året så kan de casha in riktigt hårt. Exakt. Men han vaknar upp i den här stan lite ovetandes om inte kanske vem han är, men lite kanske också vem han är och var han är. Med ett uppdrag. Han ska nämligen hitta en försvunnen musiker som heter Eddie Velvet. Okej, det är ett bra namn. Speciellt om han var, speciellt om han var Smooth. Ja, vilket, det verkar ju som att han är det. Och allt han vet... Han har ju nån form av klient som vill att han ska hitta Eddie Vedder som jag vill kalla honom, men det heter han inte. Han pratar bara med klienten i gamla payphones som finns i den här stan. Det som är lite jobbigt för honom när han ska hitta Eddie är att han inte vet hur Eddie ser ut. Okej, så han har inte ens den klassiska: Har du sett den här mannen?

00:28:04Nej. Så han får ju bara börja med att gå runt i stan och fråga. Och stan består ju av en massa konstiga karaktärer. Den är ganska tyst. Det är lite konstigt. Den känns ganska öde. Men det finns ändå en del karaktärer i den här stan. Men också tyvärr då en del monster. Och det här är ju verkligen en stad som... Det för ju vibbarna väldigt mycket till Silent Hill. För det är ju... Man går runt på gatorna. Det är lite dimmigt. Man går förbi ett motell som känns bekant. Men det är väldigt... Och jag tror att... De är också ganska uppriktiga med att de har tagit väldigt mycket inspiration från Silent Hill, från Resident Evil. Vad heter det? Hälso items, healing items, är Herbs. Nice! Det måste hon få pluspoäng för. Och nu också från det nya Silent Hill, Townfall, för man sparar också i den här payphonen. Okej, då undrar man ju, kom det här ut tidigare än Townfall?

00:29:03Exakt. De kom ju ut samma år. Definitivt. Det skulle kunna vara så att Timefall blev inspirerat av dem. Nu kom de ut så nära inpå varandra att det är svårt att se vem som var först. Men det känns som att Payphones... Har det gått så pass lång tid nu sen de försvann att det har blivit nostalgi? Jag tror det. Och det här utspelar sig också på 90-talet och det är väl en stor del av det. För er som inte var med... Eller som var mer men inte var tillräckligt gammal. På 90-talet fanns det alltså fortfarande payphones. Väldigt många i antalet ska vi säga. Det var så man snabbt kunde ringa någon. Tror du eller? Skrämmande tanke bara det. Att man inte alltid kunde ringa folk. Men så var det. I det här spelet måste man dock använda mynt för att ringa och spara. Så man behöver fortfarande någon motsvarighet till ink ribons för att kunna spara. Men.

00:30:00Ja, det är ju ett mysterium och det är väldigt mycket... Vad ska hända när jag hittar Eddie? Det är fortfarande väldigt oklart. Nånting har ju hänt med en själv och man vet inte riktigt liksom... Man får lite ledtrådar kanske om sitt eget liv också under den här tiden som man försöker hitta Eddie. Men sen är det ju också som i Casselvania, precis som Oskar pratade om tidigare, man hittar abilities. Man dricker kaffe kanske för att få bättre uthållighet och sådana saker. Man hittar andra saker för att lättare kunna slå ner väggar för att komma vidare. Det är väldigt mycket pussel. Ett pussel kan finnas i ett rum men du måste ha gjort en massa andra saker tidigare. Vissa rum är helt meningslösa men man fattar inte det förrän man har gått dit 25 gånger. Det är lite häftigt. Hur stort är spelet? Runt 15 timmar.

00:30:57Okej, det är ändå ett stadigt spel. Och vissa av oss här hävdar ju bestämt att det är till och med en fördel numera. Att man håller sig runt 10, 15, kanske 20 som bortre gräns. Hellre än de här 50-150 timmar. Ja, absolut. Men det är ju en ganska linjär story trots att man kan gå på mycket villovägar. Sammantaget, vad tror vi? Sniffar vi på trean igen eller är det högre skalor? Högre, tror jag. Ah, nice. Det har ju sina konstiga små... Querks. ...grejer som är... Ja, men exakt. Querks som kanske inte riktigt är helt hundra. Men estetiken är fantastisk. Det ser ut som en sidoscroller, men det är animerade karaktärer. Det är en väldigt trevlig stil av det jag har sett. Ja, verkligen. Sånt brukar vi ju slå ett extra slag för, så vi får väl göra det igen. Men den får ju också som sagt dagens dubbel med tanke på att det också var en svensk studio. Ja, vilket är jättekul. Det är väldigt kul. Det får man ju ändå säga, trots att spelbranschen just nu kanske inte varit i ett sämre skick på 10-20 år så är det ändå ganska mycket svenska studior som fortfarande klarar sig just för att de är lite storleken mindre. Så att de inte är inblandade i de här jätteföretagens problem som de har just nu.

00:32:24Extra kul när när det går bra. Jag tror att det här spelet faktiskt sålde ganska bra. Ja, det gjorde det. Med tanke på att de är fem utvecklare som har byggt ihop det här spelet på fyra år visserligen. Men jag tror att de sålde åtminstone hundratusen. Det är bra. Det räcker till halloweengodis om vi säger så. Ja. Nice! Men det känns som två starka kort från indie-kollektionen skulle vi kunna kalla det. Jag tänkte hoppa till en Det här är en skum serie. Låt mig kliva tillbaka ett steg. Vi pratar om Clive Barkers Hellraiser som ju egentligen är mest känd som ett antal skräckfilmer men som också har ett antal spel. Nu har det senaste kommit ut med Clive Barkers Hellraiser Revival för att det var ett tag sen.

00:33:21Det är Sabre Interactive som har gjort, vilket känns som ett underligt val för Sabre Interactive på senare år har väl varit mer kända för Space Marine spelen där man visserligen har ihjäl skrämmande många fiender, men lite annan genre sådär. Men här har man i alla fall hoppat in i Hellraiser serien och den här blev ju väldigt kontroversiell för att de har valt att vara väldigt Hellraiser. Och ni som vet vad det betyder vet att det är väldigt brutalt, väldigt ocensurerat och Ganska ockult, kladdigt, bisarrt och kanske lite jobbigt att titta på. De tänkte: Är det det vi ska göra, så är det det vi ska göra. Det tror jag slutar med det gamla vanliga, att en del länder... Det ser ju kladdigt ut, måste man ju säga. Ja, och den här vanliga grejen att man flår nån levande, inget mer. Men ser man en och annan boob...

00:34:16Då är det kört. Då är det så himla kört där ute. I kombination alltså. I kombination ska vi inte... Då får man inte ens närma sig Tyskland med... Lång... Nej. Men de hade i alla fall en del problem med det tills det faktiskt visar att de visar inget explicit egentligen. De är väldigt bra på det här klassiska att man nästan visar allting fast man visar ingenting. Så jag tror att de eventuellt lyckades komma in på en del marknader efter ett tag. Men när man ser det så här snabbt så var det så här... Jag tror att det är... Nån scen som är på nån BDSM-klubb där det körs hårt både från tortyrvinkel och annan vinkel. Det är mycket läder, en myriad med dildos, av nån anledning. Men det kanske är det man behöver för att ta sig igenom en tortyrkväll på BDSM-klubben. Men det var mycket som fick folk att säga: Wow! Spelet i sig fick ganska bra betyg. Folk som gillade serien var så här: Ja, ja, det här...

00:35:10Äntligen får vi Hellraiser som Hellraiser ska vara. Inget att de försöker skala ner det eller göra om det. Men det här handlar då, om man ska gå in på storyn, om... Och det är inte så många spel. Men det här är alltså en mc-hårding som är huvudpersonen. Aiden och hans flickvän Sunny. Som, ur exakt, de får tag på en pussellåda som kallas The Agenesis Konfiguration. Och eftersom Sunny är så där lite glatt amatörintresserad av det ockulta så skojar de lite med den här lådan, vilket ju såklart inte är. De lyckas öppna den, och då öppnas en portal till The Labyrint som är den här mardrömsvärlden i Hellraiser-universumet. Där inne bor Xenobites. Det är de ikoniska demonerna med spikar eller nålar i ansiktet som är omslagsbilden för hela Hellraiser-världen. De dras in i den här världen, och där går det lite dåligt för de båda. Aiden blir tillfångatagen, men...

00:36:07Sunny blir flådd, levande, vilket kan vara en dålig dag på jobbet. Så hon går sönder lite grann. Går sönder lite, på utsidan i alla fall. Men hon överlever ju då, för det här är ju en mardrömsvärld. Så man kan bli flådd och ändå vara med. Vilket ju inte är något man egentligen skulle vilja vara med om. Så här måste ju då Aiden ta tag i saker och rädda sin flickvän. Så man skulle kunna säga, rent nedkokat är det här att han försöker rädda sin flickvän. Känner han igen henne? Ja, alltså... De delar på dem. Han får se när hon blir flådd, men sen åker de iväg. Men det som många gillar är att originalmonstret Pinhead är med och spelas av Doug Bradley, som var originalet. Det fick de mycket poäng för. Aiden gör en deal med Pinhead om att jag får egna special powers.

00:37:02Så att jag ska kunna rädda Sonny. Och när han får nånting som jag tror att han inte säger riktigt rakt ut vad det är. Men han har inte så mycket val. Så han måste gå runt och hitta artefakter som visar sig vara riktiga personer. Som han sen måste plocka isär och offra hjärtat från. Perfekt. Och när han offrar de här hjärtana så byggs Sonny ihop igen. Nån annanstans. Så det är lite så här. Du dödar lite guys för att din flickvän ska finnas till igen. Och utan att säga för mycket så finns det flera olika slut. Så att... Jag antar att det betyder att man kan spela det här spelet flera gånger. Det är en riktig kärlekshistoria. Ja, det skulle man kunna säga. Det är sånt där som värmer. Myskräck och kärlek, det låter ju fantastiskt. Så om ni tänkte: Vad behöver jag den här halloween? Så kanske det är Hellraiser Revival. Och det finns ju till allting. Det är PC, Playstation, Xbox och Switch 2. Och som sagt, jag tror att det överlag är väldigt bra betyg från åtminstone fans av serien. Är det ett långt spel?

00:38:00Det är ju klassiskt. Det är action. Jag kan tänka mig att det är 10–15 timmar. Rimligt. Det är lite det just nu. Staden är tur, så kanske man kan få tag i det billigare. Jag vet inte om de har demo, men det är inte omöjligt. Vill ni prova på det, så kanske det går. Linda, hade du skräckblandat godis? Absolut. Jag kan köra till med en trippel. Oj! Jag har ett till svenskt studiospel på listan. Ett ganska gulligt spel, men som är riktigt läskigt också. Hold your horses, men sen löser sig allt. Det heter The Midnight Walk. Det låter ju mysigt. Väldigt mysigt. Det som gör det här mysigt är att det är stop motion, typ. Med en lervärld. – Såhär claymation. – Ja. Och det är väldigt, väldigt vackert. Och man är en liten figur. Vet inte riktigt vad det är för någonting. Man kallas för the burnt one.

00:39:17Det börjar med att man vaknar upp i en kista i en värld som är förstörd. Någon har tagit solen, typ, och tagit bort allt ljus. Så eld är en väldigt stor grej i det här spelet. Det används för allt. För att lösa pussel, för att hitta sin väg framåt, för att distrahera fiender. Och så träffar man en liten... Det är typ som en liten lampa. Potboy. En hot boy. Som man måste bli kompis med. Som sen följer med en och hjälper en att ta sig framåt på den här Midnight walk. Egentligen är väl hela objektivet med spelet att man ska lyckas få tillbaka solen igen. Men man går på Midnight walk för alltid annars. Jaha! Antingen gör man det eller så gör man det inte. Exakt. Man har också en kompis som är ett hus, som också kan röra på sig. Det är lite som ditt fyrtorn, fast den har ben. Som en halv spindel – fyra ben. Så vi har en liten lampa och ett hus? Ja, det är ens kompanjoner på den här Midnight Walk till att kanske lyckas hitta solen igen. Och sen är det massor av monster på vägen.

00:40:36Det låter mer och mer som nån typ Studio Ghibli-film. Ja, fast lite mer... Vad heter det? Nightmare before Christmas. Åh, lite ljushår. Tim Burton-konstigt. Exakt. Lite den stilen. Det är ju väldigt häftigt i sig. Ja. Väldigt fint. Och det är också en sån här, den har två slut. Och ja, inget är bra. Båda är bra. Okej, precis såhär, det slutar aldrig bra. Men det här, du kom tillbaka och bara vände på allting. Ja, men det är, ja, fint spel. Mycket symbolik och väldigt, väldigt vackert att spela. Nice! Det låter ju igen som att du är på de övre betygsskalan. Ja, det här är ju alltså bara för estetiken. Bara för hur det här spelet ser ut så får det ju. Det är definitivt en fyra där och sen är det beroende på vad man har för förväntningar på att spela ett skräckspel så. Men det här är, det är gulligt, mysigt och lite tungt. Så på det sättet så är det. Ja, bra spel. Trippel svenskt, trippel indie och alla får.

00:41:55En stadig samling pumpor. Nu byter vi skala och säger att det är pumpor vi delar ut. Har du nåt pumpaspel att bjuda på? Nej, det har jag inte. Men vi har ytterligare ett spel som är lite i ropet. Det kom för tio, elva månader sen, förra året. Men det har lite med AI att göra. Det är ju läskigt i sig. Men vi pratar om ett spel som heter Routine. Skräck är ju antingen low key, ut på landet, konstiga fyrtorn, lampor eller så är det sci-fi. Här är det retrofuturistisk sci-fi. På lite samma sätt som i Aliens, där det är low tech, high tech. Allt är lite slitigt och använt. Man dyker upp som en mjukvaruingenjör på månbasen Union Plaza, vilket låter som ett hotell. Ja, det gör det verkligen. Så kan det vara ibland. Lite som i Deadspace är man där för att felsöka och reparera ett system. Det här är säkerhetsnätverket ASN som har ballat ur. Spelet börjar efter att man har vaknat upp ur en...

00:43:18sju dagars karantän och som väldigt många andra spel så upptäcker man att det är inga människor kvar på den här basen utan alla är borta. Och de enda som finns här är AI kontrollerade robotar som har programmerats om för att brutalt mörda alla som dyker upp och inte är robotar. Någonting har gått väldigt, väldigt fel skulle man kunna säga. Och det här är ett ganska långt spel, men det är också ett ganska svårt spel så det tar längre tid tror jag än vad... Om man visste och körde på väldigt, jag vet inte om man kan spela på väldigt, väldigt enkelt, men om man hade kunnat göra det tror jag det hade varit betydligt kortare än vad de flesta fick ut av det. För att det är mycket sneaking och det är ganska svårt. Men det visar sig ju då att det är som i många sådana här spel att det egentligen hade att göra med en sjukdom, någon typ av smitta som spridit sig. Och AI:n gjorde, precis som i Resident Evil 1 filmen.

00:44:09Den tog det draska beslutet att det är bättre att vi bara mördar alla människor för då sprids inte smittan. Och sen så... Fair enough. Och sen så var det istället den nyheten att AIn har gått rogue som kom till jorden så att de skickade ut dem för att fixa fel saker. Så när man väl plockar bort AIn så släpper man ju ut den här smittan igen då. Och det känns som man varit med om det här förut men atmosfären i det här spelet är så pass bra att det ändå så här, okej, man börjar ana vad det är på väg någonstans. Någonstans halvvägs. Men det funkar ändå. Man får fortfarande vara med på den här personens resa till... Jag klarade det, men två sekunder senare inser man: Nej, det gjorde jag inte. Jag var bara lurad. För att den här AI:n har ju då skyddat mot den här smittan som visar sig vara någon slags levande biologisk organism som finns på månen. Så det slutar ju med att man... Och det här är egentligen... Man kanske ska säga så här, brasklapp. Det här spelet har inga bra slut.

00:45:06Det var ju trist. Utan det är mer så här... Du får se hur dåligt det kan gå när saker går dåligt. Men med en trevlig atmosfär och bra grafik och grejer. Så det slutar helt enkelt med att man blir en del av den biologiska entiteten på månen. Okej. Och 26 år senare, som gör lite samma tidsresa i hopp igen. Så 26 år senare kommer en ny expedition till månen för att ta reda på vad som hänt. Därav namnet Rutin. Det visar sig att man själv, när man kommer djupare in i den här storyn... De har varit där tidigare och hittat resterna av en ännu äldre bas. Det fanns ingen prinsessa där heller? Prinsessan gömde sig väldigt långt ner i underjorden i så fall. Men det som jag tror skäller i det här spelet är just att atmosfären och storyn är så pass bra. Sen vet jag att en del alltid...

00:46:01Fanns det inget bra slut? Refund om det hade varit möjligt. Men det kan man inte för det har gått mer än två timmar så att Steam säger nej. Men om man hade kunnat. En del är ju väldigt såhär, kan man inte få ett bra slut så hatar jag spelet. Jag är mer sådär att om man kan få ett dåligt slut och det är rimligt, fine. Ibland är det också så himla tänkvärt med de dåliga sluten. Det är oftast då som man har lagt ner lite mer tid på storyn för då har man tänkt efter och det känns lite djupare. Vill man bara ha happy ending så är det det enklaste man kan göra som den som skriver stories, på nåt sätt. Oskar, du såg konfunderad ut. Jag tänkte säga att det finns ett dåligt slut även i Castle of Ania. Det finns t.o.m. tre slut nuförtiden. Men det finns också ett bra slut? Ja. Jag håller med. Har man en bra story kan ett bra slut vara fantastiskt. Men ett slut som jag vet att jag hatar, som alltid är i skräckgenren är den oövervinnerliga ondskan. Man gör allt rätt, men så vinner ondskan. Jag hatar det slutet. Det känns som den billigaste copouten i genren, när de gör en sista...

00:47:13I filmer kör de en sista vy, så ser man att monstret smyger vidare någonstans fast de just har förstört allting. Det påminner om en film som jag har glömt. Det slutar med att de kör in en bil med en bomb i FBI:s högkvarter. Så säger det bara kaboom, så är det slut. Så de har jagat de där hela filmen. Jag vet att det är ett enkelt sätt att kunna göra uppföljare. Men det är så här, kom igen nu. Hitta bara på en annan film som är bra istället. Det känns som ett väldigt lazy ending, tycker jag. På samma sätt som ett bra slut kan vara dåligt så kan ett dåligt slut också vara väldigt dåligt. Ja, det är sant. Jag kanske mest refererar till psykologisk horror där det oftast är... Det finns ju inte så många happy endings. Nej, det går inte. Däremot vill man ha nåt som känns mer djupt, profound även fast det är dåligt. Det håller jag med om.

00:48:09Vi har inte så många minuter kvar. Ska vi nämna några rekommendationer? Jag tänkte nämna två spel som jag och Linda har kört: Alan Wake 2. Vill man ha ett spel som både är mysigt, konstigt och bitvis läskigt: Alan Wake 2. Och relativt långt också, om man vill vara grundlig. Vi fick ut väldigt många timmar av den resan. Ett av delserierna var definitivt på skräckterritoriet. Och även ett spel som vi spelar just nu, Silent Hill Townfall som inte utspelar sig 1983, men på 90-talet. Det finns telefonkiosker. Och disketter. Disketter, absolut. Det är så mycket vibes för oss som var med på 90-talet. Det är väldigt mycket åt det psykologiska skräckhållet. Man vill ha en slow burn som kan få... pulsen att gå upp både en och två, tre, fyra, fem gånger. Atmosfärisk och miljöerna är... Nu kanske jag är lite... Alltså, jag gillar ju den här brittiska öarna-grejen. Så att med det i ryggen så tycker jag att miljöerna är supermysiga. Men om man inte går igång på liten småstad vid kusten, antingen... I det här fallet är det Skottland, men det kunde varit var som helst på de brittiska öarna. Så är det kanske något mindre lockande, men jag tror att både du och jag tyckte att så här...

00:49:35Stilen har de lyckats få till ordentligt. Verkligen. Verkligen. Så att det var mina korta småglimtar. Är det någonting mer ni vill peta in som rekommendationer? Alltså jag tycker ju att det bör nämnas så här års mest för att det är så fruktansvärt stämningsfyllt. Och observera att det första spelet, inte det andra spelet. Det första spelet så är ju Enders Lillis fortfarande ett magnifikt spel. Så är det. Så här. Är det nåt spel vi skulle kunna rekommendera alla år som vi har haft skräckspel? Nåt som är bra år efter år, som man fortfarande kunde rekommendera fast det var över tio år gammalt? Ja, alltså... Jag skulle ju klicka till med Parasite Eve, men... Jag vet inte, jag har tagit upp det så många gånger. Jag vågar inte heller säga mitt spel i så fall, för det kommer ju vara Silent Hill. Och egentligen vilket av dem. Ja, precis. Vi kanske helt enkelt får säga att det är svårt att välja ett spel, men de spelen som vi kommer tillbaka till varje gång vi får chansen är fortfarande starka kandidater. Vi kanske kan samsas om då att vi väljer Ruigish Mansion.

00:50:52Som det ultimata skräckspelet. Luigi's Mansion 2. Det är ju gulligt. Det är det faktiskt. Så det var faktiskt inte ens... Det var inte bara ett skämt. Det är faktiskt ett väldigt trevligt spel också. Med tanke på att vi inte kan enas får det förbli det. Jag har ju en lista på spel här som jag är lite sugen på att spela. Men nu kan jag tyvärr inte... Det här blir namedropping och inte så mycket mer. Ja, det funkar absolut. Tenebrith Somnia. Åh, mycket bra. Ja. The Consumed har jag på en kanske-lista. Och sen The Doll Shop. The Doll Shop låter väldigt skräckklassiskt med tanke på att det är mycket dockor i skräck. Exakt. Jag hade en bok när jag var liten som jag läste om och om igen som hette Agnes Cecilia, som lite grann handlade om en docka. Det är ju nästan en spökhistoria. Det är det absolut.

00:51:51Var inte det en del av en serie? Jag vet inte om det var en del av en serie. Maria Gripe, som författaren hette, skrev ju några... Tordyveln flyger i skymningen. De hängde ju inte ihop storymässigt. Men jag vet inte om de hängde ihop i nån antologi. För alla som inte vet vad det är för böcker, de var populära på 80-talet. Det var de verkligen. Men Agnes Cecilia var bäst. Och det finns... än, jag tror att det är en serie, om det inte är en film. Det var nog en film. Den var inte helt hundra, men ja. Men den finns därute för er som vill ha lättsmälta versioner av böcker. Ja, verkligen. Och där tror jag vi har det. På den skräcknoten så är vi klara med årets, vad ska man säga, mixlista, kan vi säga. Kanske ska summera med att säga att det vart mera bu än bä i alla fall.

00:52:46Ja. Vi kan summera med att det var mycket svenskt på listan också. Pumporna flödade över. Inget spel tyckte åtminstone att det var tre som sämst vilket ju får anses vara bra. Vi är klara för i år. Tiondeåret är i hamn. Det känns rimligt att Oscar får sätta ut pumpan och sätta tonen. Och med det så tänker jag att se nu till att ladda upp med ordentligt med godis. Någon trevlig skräckfilm. Kanske bjuda på lite pumpasoppa också. Man vet aldrig. Men med det så säger vi tack och adjö för idag. Så hoppas vi att vi hörs nästa gång. Ha det bra här ute. Adjö, god natt. Tjingeling. Make a treat.