Skräck 2025 - Ruskigt värre!

00:00:00Då säger vi hej och välkomna till spelfarsan med vänner. Det är dags för skräckupplaga. Det är dags för rysligt mys i oktobermörkret kan man säga. Som vi sa, jag tror vi har sagt den här förut, men det är den riktiga oktoberfesten. Exakt. Den som alla gamers med värdighet firar. Ingen öl inblandad. Eller väldigt lite öl inblandad. Eller mycket öl inblandat. Men det är primärt skräcken. Och man tröstar sig då med ölen istället. Kanske så vi ska säga. Men vi är tillbaka. Vi kommer inte ens att försöka oss på att säga hur många gånger vi har gjort det här nu. Men det är mer gånger än en. Och eventuellt fler gånger än två, tre, fyra. Det kan vara så att det är sjätte, sjunde gången vi gör det här. Det är inte alls omöjligt. Men...

00:00:54Det är i alla fall 2025-versionen av Skräckfesten. Så vi kommer att, som vi nog har gjort åtminstone tre, fyra gånger, välja lite spel som antingen är helt nya eller som vi bara tycker är spännande att lyfta fram. Och det enda gemensamma är att de har någon typ av skräckröd tråd. Man skulle kunna kalla den blodröd om man verkligen vill gå in i temaskräck här. Men innan vi gör det så kanske vi ska försöka oss på... Lite. Men den var där. Den var där. Jag har försökt mig på ett litet tema här idag. Okej, vi har en evil looking pumpkin. Det är bra. Som gör någon form av hårdrockstecken kanske? Ja, den är lite cool. Det är inte hanglose. Jag gillar den. Jag vet inte vad den heter. Nej, det är ingen som vet.

00:01:54Den är där ute. Living its best life, som man säger. DC Brow. Okej, det är från Washington DC då, antar jag. Och Brow är väl? Annars vet jag inte. Annars är det DC Comics som har gjort den där pumpen. Där hörde man också lite. Det kan vara DC Comics. Den kör lite on and off där. Man kan säga att de senaste avsnitten har ljudkvaliteten från din gått upp med 95 procent ungefär. När det gäller dryckesljudet. Den är inte riktigt där hela vägen än. Den vet inte vad den ska vara. Nej. Men ska den smaka pumpa då? Det här är ... Ja, det är en Pumpkin Spice som vi alla vet är så himla populärt och inte jättegott alltid tycker jag. Men den ser rätt mörk ut. Mm. Övertygad eller måttligt övertygad? Den smakar ... Pepparkaka. Okej, det var nog det sista jag skulle ... Det är lite betydligt för pepparkaka. Det ... Ja. Men det är nånting som ... Som är väldigt likt Pumpkin Spice och pepparkaka på nåt sätt.

00:02:58Är det? Jag tror jag har för lite erfarenhet av Pumpkin Spice A. Eller så är det bara mitt huvud som blandar ihop de två smakerna väldigt mycket. Jag vet inte riktigt vilket av det som är sjukast. Det kan det vara. Antingen så har du hittat helt rätt, eller så är du helt lost. Helt fel ute. Ja, jag vet. I pepparkakan. Jag vet inte vilket som är värst. Vilket som kan vara sant. Nej, precis. Eller är någonting sant? Är någonting sant därute? Nu är vi där nu. Allting blir konspirationsteorier på en gång. Oh no. För att göra det riktigt läskigt. Men jag tror att alla de grejerna får vi välja till en annan djuplodande serie när vi går på sånt. Men själv kan jag inte påstå att jag har lika mycket coola pumpor. Utan jag kör en classic. Men det får duga. Den är åtminstone rysligt välkänd. Om man vill få in åtminstone ett ord i meningen. Väldigt snyggt. Oscar, har du något spicy i muggen?

00:03:58Hyfsat. Jag fortsätter på en trend sedan tidigare. Så jag har belgisk apelsin skulle man kunna säga. Det är varm choklad och cointreau. Inte blodapelsin alltså. Nej. Det var nära. Men då kan vi alla känna oss trygga. Vi har det vi behöver för att ta oss igenom den här rysliga timmen. Tillsammans. Jag tänkte så här. För att göra det lite. Jag tror att vi kanske gjort det här någon gång för jättelänge sedan. Men jag tänkte att. Vad är definitionen av ett skräckspel 2025? Jag lät en AI-vän därute svara på den frågan. Så här kommer då AI-svaret som det såg ut när vi spelade in det här avsnittet. Och då skrev jag bara så här, vad är ett skräckspel? Men då fick jag tillbaka det här svaret. Ett skräckspel är ett datorspel eller konsolspel som syftar till att skapa rädsla, spänning och obehag hos spelaren.

00:04:57Genren kombinerar ofta mörka miljöer, skrämmande ljud, överraskningsmoment och berättelser med övernaturliga eller psykologiska teman. Spelaren kan behöva överleva hot, lösa gåtor eller utforska skrämmande platser, ofta med begränsade resurser eller försvarsmöjligheter. Där har vi det. Där var AI-svaret på ett skräckspelare. Skolboksexemplet. Jag tänkte ändå säga att den var ändå inte så fel. Man kan hålla med om det mesta den säger ändå. Det enda som vi behöver lägga till i det här är att det måste vara mysigt också. Men den är kanske lite mer vi. Exakt. Det kanske är en lite annorlunda avvikande definition. Men ändå väldigt viktig. Mys är viktigt. Precis. Och det är det som avgör då att det här var en AI. Det var där den gjorde bort sig. Och ibland mysigt. Den var inte med.

00:05:56Och X gonna give it to you. X, försök i alla fall. Det är lite det han gör. En del skulle hävda att han har gjort det länge och väl. Men han är åtminstone en klassiker. Och alla ni som inte vet vad vi pratar om. Om ni söker på X gonna give it to you. Så kommer ni få upp en del saker som är helt rätt. Och en del saker som säkert är helt annorlunda. Ganska fel. Ganska fel, precis. Men... Jag vet inte riktigt hur vi ska börja. Vi kan väl säga då att från början. När det här begav sig första gången. Så var det så att vi försökte prata om skräckspel. Som hände samma år som vi spelade in avsnittet. Sen kom vi på att det var lite för hårt mot oss själva. För att ibland så vill man ju gräva fram en klassiker. Lyfta fram den. Så då sa vi att vi alltid har möjligheten att bara lyfta fram skräckspel. Som vi tycker förtjänar lite uppmärksamhet. Och oftast blir det någon typ av blandning. Att någonting är från året för att vi spelar in. Och så är det någon klassiker. Och...

00:06:52I år kan jag säga att jag har lyckats rota fram två saker som är relativt nya. En är från 2024 och den andra är från 2024 och 2025. Just det. Och... Det är inte ofta ett spel... Precis. Det är inte ofta ett spel kan komma ut två år i rad. Men det här har det. Kommer få höra varför när det är dags. Men jag hoppas att ni alla därute känner att det där är konstigt. Det är så jättelogiskt när ni väl för det. Så det är lite coolare nu innan ni vet. Sen blir det mer så här. Againo. Men jag tänkte så här, Oskar, du som ändå är den som brukar digg deep för att få fram ett skräckspelprov. Du hade ju faktiskt ett ganska enkelt val. Så det kanske är du som vill börja liksom. Ja, det kan jag göra. Jag har ju av någon anledning haft en förkärlek för Dying Light-serien.

00:07:44Och i år, ganska nyligen dessutom, så kom ju The Beast. Som från början skulle vara DLC i Dying Light. Men till sist blev ett fristående spel. Även om det är byggt på fortfarande Dying Light 2. Så det känns igen i någon mening. Och det här spelet är... Är det EU5? Tänkte jag bara fråga innan vi börjar. Nej, som jag förstår det så är det ju baserat. Det är ju fortfarande en upphottad version utav samma motor som Diangle I2 är byggd på. Det ser ju väldigt snyggt ut, det var lite det jag skulle landa i. De har lyckats bra med miljöerna i så fall. Ja, som jag förstår det så är det inte ju fem, men jag kan ha fel. Jag kanske har, ja. För att i så fall så har de gömt det snyggt. För det brukar annars vara det första som slår en. Ja, det är sant. Och vi kanske då ska säga att det här är samma person som första spelet också. Precis, så det handlar ju om Crane. Han blir ju efter första Dying Light. För man ska ju säga att han har ingenting med det andra spelet att göra. Så försvinner han i tio års tid. Den är på flykt från Jere i princip.

00:09:11Och sen så blir ju han då till sist tillfångatagen och insläpad i ett laboratorium där han blir torterad och utsatt för DNA-experiment under ett antal år. Till slut så blir han räddad. Det är egentligen ett annat experiment som går åt skogen. Labbet blir bara en slafsig köttmassa i princip kvar och sen så försvinner det. Lyckas han ta sig ut. Men han har också då den här generna i sig. Så det är en del av spelet att han kan bli väldigt mycket mera kraftfull än en normal människa. Så att han har The Beast-mode och det är därifrån undertiteln till Dying Light kommer ifrån. Men med det sagt då så. Det är spelets början efter labbet. Så kommer man ut i Caster Woods. Som är spelets öppna värld. Eller sunbox area. Man skulle kunna jämföra det. Det här spelet går att jämföra väldigt mycket med Falce Ride 5. Så för min del så var det ju bra. Med tanke på att jag gillar Falce Ride 5 väldigt mycket också. Det är samma typer av miljöer. Och man har lite.

00:10:34samma upplägg som Bark Rive hem också. För man har en antagonist i form av The Baron som är herre på täppan. Den ägare av domänen så att säga. Och spelet går egentligen ut på att frita hans vänner. Få hämnd på The Baron. Och i princip förstå lite grann vad som hände under alla de här åren som han var instängd i labbet. Det är den Korta versioner. Jag tänkte säga också att det är första gången man är i Europa. Som jag förstod det. Och att hela den här lilla världen är en dalgång. Så det är ett stort område men ändå begränsat av naturliga skäl. Precis. Och det här ger ju en ganska frisk fläkt jämfört med de första två spelen. Som är då urbana förutom det finns ett tillägg till Dying Lights. Jag har glömt vad det heter, kallt eller något sånt när man är precis utanför stan. Men i vilket fall som helst. Och sen har man också gått tillbaka lite grann i rötterna. Så att man har lite mer fokus på lite svårare parkour. Lite tyngre fighting. Och sen förstås hela den här biten av att man går in i den här Beast-mode. Så att mycket av spelets story går ut på att man slåss lite mot sig.

00:11:58Själv, i och med att för att överleva så behöver man hitta och injicera sig med ytterligare DNA för att utöka sin kraft. Vilket gör att man blir mindre och mindre mänsklig i någon mening. Och mer och mer monster. Man är ju lite av någon slags blandning mellan Hulken och en vampyr. För att man måste, när man får den här Beast så hulkar man ut och går bärsärkagång. Och kan slå folk med labbarna som man säger. Så att det gör ont. På riktigt. Och de här fienderna som man kan få ytterligare DNA av kallas för chimeras om jag minns rätt. Så det är specialfiender som också har spliceat DNA som man vill spöa på och sen injicera en spruta med deras DNA i sin egen kropp. Mysigt. Sådär, du vet, normala grejer som man gör. Ja, gud. Injicera saker, det är alltid härligt. Härligt det här. Och så ska vi säga så att på klassiskt manér så är det ju...

00:12:54Dåligt med resurser. Man har ju fortfarande kvar det här konceptet av dygnscykler. Där monster överlag. Betydligt tuffare och svårare på natten. Och mindre problematiska på dygnet. Man är fortfarande ute och letar efter resurser. Etc, etc. Så det är fortfarande dying light. Som gått ifrån konceptet på något sätt. Och fortfarande riktigt lika för jäkligt. Att alla stålrör går sönder efter 10-15. träffar sådär. Är alla stålrör i den där dalen gjorda av aluminium eller vad är grejen? Snarare är alla stålrör i hela Dying Light-serien, vilket täcker ganska stort. Den spelvärlden upptäckte aldrig järn. De höll sig till de mjuka metallerna. Var hittar man de här järnrören? I en dalgång? Det är uppenbarligen en liten dalgång någonstans i centrala Europa. Det är där de är. Men de kunde gärna fått avstå. En grej som jag funderar på som en del tog upp som en

00:13:52Av få dåliga grejer, för många tycker att det här spelet har varit bra. Men när man dör så förlorar man experience. Hur ställer du dig till det? För i ett parkourspel där man försöker göra massa hopp och sådär, där är det lätt att missa. Är det verkligen en bra mekanik att man förlorar på att göra risky moves, eller vad man ska säga? Nej, det är det väl inte, skulle jag vilja säga. Jag tycker att all sån här typ av straffdispekanik bara hämmar upptäckarglädje, i princip. Jag förstår ju andemeningen av att man vill göra det mera pulshöjande eller stressande eller vad man nu ska göra. Men jag tycker det är precis som Hall of Night är ju ett perfekt annat alternativ för den här mekaniken. Jag tycker det ger mer om man inte har den här typen för att det ger oväckarklädjen snarare än... Nej, jag håller nog med.

00:14:50Om de nu hade velat göra att det är någonting som ryker, så dra 100 dollar ur ens lilla plånbok då, in game, om någonting. Även fast inte det heller är speciellt logiskt. Men, för jag har sett så många som har gjort sådana här, klättrar upp för ett torn, hoppar och missar med någon millimeter till ner och dör och så bara, you last 600 XP. Och då är det så här, hur sugen är man på att klättra upp för det här tornet igen bara för att se om det finns något coolt där uppe om man inte måste? Det är lite... Och riskera att förlora ännu mer XP. Exakt. Exakt. Ska man ha förlustmekanismer överlag i spel, då ska det vara mer av permanenta bitar. Till exempel att du försöker överta landområde eller vad det nu är. Och misslyckas du så blir du tillbakaknuffad. Eller att du får den typen. För det är så löjligt just experience. Ungefär som att om något har du väl lärt dig på att du ramlade ner. Det vore ganska skönt om det var så att man känner att det ligger där.

00:15:49Det där gör jag inte om. Och så får man 200 experiment. För att man lärde sig. Ja, men lite så. Det hade varit nice. Men... Och så borde det väl vara mer realistiskt egentligen. Man lär sig av sina misstag. Förutom att man är dead. You did it. Ja, det är svårt att lära sig något av det. Visserligen. Det är väl lite där som det blir ett problem. Att om du trillar ner från det här tornet. Så studsar man oftast inte bara tre gånger på marken. Så här boing, boing. Och sen. Men, det hade väl kanske varit bättre. Med tanke på att de här rören är speciellt, you know, realistiska heller. Så kanske man kunde ha fått studsa lite på dem. Men vad tycker du om fighting-systemet överlag då? För det här är ju mycket mera, vad ska man säga, kladdigt och närkampsbaserat. Med nävarna än en del tidigare. Men, ja, alltså jämfört med tvåan så tycker jag att det är bättre. För att det är tyngre, mera intimt.

00:16:47Det ger lite mera survival horror-känsla. Tvåan hade ju is. Alltså mot slutet beroende också på hur mycket väl mist om vad man ska plocka upp. Så kunde det i princip bli ett kul FPS i sina... Appade lite. Sämsta eller bästa stunder beroende på hur man ser på det. Men här är det ju verkligen... Det är ju byggt för att du ska... Ja, i bästa fall vara beväpnad när du måste göra någonting. Och ofta så försöker de ju pusha till att du inte ska vara det och att du ska ta andra vägar förbi eller att försöka, ja, lösa det på andra sätt. Det är ju inte alls tänkt att vara ett domspel eller någonting i den stilen. Nej. Snarare tvärtom. Och det är väl egentligen det... Som jag tycker verkar, alltså det bästa i det här är att jag går tillbaka lite mer som det var i första spelet. Du ska inte plocka alla fiender ut. Och de har ju hela den här, att man kan smyga runt. Man kan choka fiender nu också. På ett väldigt brutalt och härligt sätt. Förutom att de redan är döda. Eller är de det? De är ju zombies. Ja, ish. Håller jag på att säga. Så det där är ju hela det här.

00:18:15T-viruset, höll jag på att säga, som George drog ut, är ju inte riktigt... Hur ska vi säga? Det är ju någon variant på sånt. Vi kanske också ska säga som en sista liten grej, att som du var inne på, det har gått många år sedan första spelet. Så att det här... I första spelet så fanns det ju fortfarande, jag kommer inte ihåg vad de kallade det, men någon typ av nästan vaccin man kunde trycka i sig med jämn och mellanrum. Det finns inte längre, för det tog slut för länge, sa de i början av spelet. Men det är väldigt sällsynt. Om jag förstod saken rätt. Så det finns ju, det ska ju sägas att det finns ju ett, ska vi kalla dem, resistance-gruppen. Ett par, ett antal NPC:er som inte är zombies. Så det finns ju en liten klickare kvar, det gör det ju. Men det är ju väldigt, väldigt få människor mot hur mycket zombies det finns därute. Precis. Och om man ska säga då, tidsmässigt, vad får man ut? För det känns som att det är ett ganska stort spel av det jag har sett i alla fall.

00:19:14Mm. Och det är som vanligt. Det finns ju massor med achievements och smått och gott att plocka upp. Och hemliga vapen och allt möjligt jox. Men jag tror jag slår 27-ish timmar. Någonting sånt. Det är ändå rätt nice. Fast det är så pass mycket att man hinner slå många zombies i huvudet. Men det är inte så långt i det att man har tröttnat på det. Nej. Och som sagt, jag gjorde absolut inte allt. Du kan, vill du så kan du säkert trycka ut. Minst under 35-40, för alla små regimens och sånt. Tror du att det kommer att komma ett DLC till det? Vilket är lite speciellt med tanke på att det var ett DLC från början. Så DLC till DLC. Kanske, jag hoppas nästan på att de nu tar ett steg och funderar på vad... Hur ska vi säga, för de lämnar det ju med en viss cliffhanger i att när man väl har lyckats...

00:20:11Ge inte organisten på käften, höll jag på att säga. Så blir man kontaktad av J.R.E. igen. Och typ såhär. Hej, KDH oss som har ställt till allting. Vi skulle ju röka fredspipa och så skulle ju du kunna få jobba med oss istället. Typ, inga... Ja, alltid glömt. Medan karaktären, huvudkaraktären har ju den goda smaken att bara säga F-Off i princip. Och så rida in i solnedgången. Så det är klart att det finns en... Potentiellt kan du säkert hitta på något nytt. Det är också ett avsnitt vi kanske har någon gång. Oavsett spelvärld, varför de här evil corpos alltid beter sig likadant. Man kommer tillbaka med ett offer you can't refuse, tänker de. Och sen blir de alltid chockade när folk säger att jag inte ser att du har torterat mig i 20 år i ett secret lab. Svårt att glömma den perioden i mitt liv.

00:21:07En rolig idé annars vore det att spela mellanchef på ett sådant här evil course. Man är inte riktigt insyltad i någonting. Men det är så här, det är alltid lite slut i kopiatorn och man märker att det inte riktigt heller. Kaffet är inte det bästa och så där. Eller så blir man de som skickar iväg folk på uppdrag och bara, nej men det här, du måste klara det här. Jag tror att det fanns något sådant spel för några år sedan. Det är typ en Moneypenning. Ja, men där man hade något secret lab som man körde. Så kanske det som är någon typ av blandning mellan X-com och Secret Lab från ett evil corpo-perspektiv. Där man hårt torterar lite guys vid sidan av. Bara sådär. Alltså jag tycker fler spel där man spelar som den onda. Ni hörde det här först, Indiestudios därute som är på jakt efter nya härliga idéer. Eller att du är den nya CSR-chefen som kommer in och ska vända ett evil corp till att bli hyalylle.

00:22:01Fast då blir man ju oerhört mördad av några evil henchmen tror jag. Men det kanske är en del av utmaningen. Man måste låtsas att man är en av dem. Tills man vänder skeppet. Är det någonting du vill summera The Beast med som avslutning? Ja, alltså så här. Jag tycker ju att jag gillar ju den här idén. Att man har tagit det till att bli lite mer utav den värld har det ju varit tidigare. Men nu är det ju verkligen öppen värld i och med att tidigare har man ju ändå varit isolerad till någon form av stad. Så att det ger ju en vid sin sjungvärld på ett helt annat sätt. Så att jag skulle vilja säga att fortsätt gärna i den här stilen. Gör ett Dying Light 3 men behåll gärna den här typen av mekanik. Och sen är det förstås att ja, det beror ju också på. Vill man ha

00:22:52mer åt Farkler-stilen som jag tycker om så är det ju perfekt. Men man blir nog besviken tror jag om man är inställd på close quarter survival horror. Typ alla Resident Evil 3 eller någonting i den stilen. Men det är fortfarande en bra blandning av plattformande också i någon mening. Så det har ju viss unicitet i det. Så att på det hela taget, det är ett stabilt spel. Gillar man serien så kommer man inte vara missnöjd med det här. Utan det... Det blir en tummen upp med andra ord. Ja, det blir det. Nice, nice, nice. Vi hoppar över till Linda som har lovat ett antal spel. Men du får väl avgöra själv vilket som känns hetast för sekunden. Ja. Okej, och jag har valt tre spel som alla känns lite likadana. Det finns en röd tråd och jag tror att den röda tråden kanske är i motsats då till Dying Light är inte värd och väldigt Silent Hill-inspirerat på något sätt tycker jag. Det är den tysta tråden. Ja, jag tänker högaktuellt på något sätt. Tyst och aktuellt.

00:24:08Och det första är ett spel som jag tror släpptes i år. Okej. Faktiskt. Och som heter Luto. Luto. Luto. L-u-t-o. Det är, jag tror att det är spanskt. Luto. Så Luto. Luto. Exakt. Vad betyder det? Ja, det betyder sorg. Okej. Okej. Ja, men det känns ju, då ligger det på rätt sida av planhalva. Verkligen. Och det är väldigt PT, definitivt PT-inspirerat, definitivt, och kanske the room lite grann. Så att ni förstår ju vad jag menar med inte öppen värld. Man är en kille som heter Sam som är hemma i sin lägenhet och ska gå ut, men det går inte att komma ut. Alltså han försöker, men det går inte. Exakt. Och det händer väldigt mycket saker i den här lägenheten och den förändras hela tiden så det är liksom inte statiska miljöer utan ju mer man upptäcker man upptäcker saker i form av kanske lappar, dagböcker, väldigt mycket sketch, sketchbooks, ser ut som blyertsteckningar typ som är delar av pussel.

00:25:24Och ju mer man upptäcker, ju mer får man reda på storyn och vad som kanske har hänt Sam tidigare. Men varje dörr man öppnar leder bara djupare och djupare ner i den här skräckvärlden som han befinner sig i. Och det är väldigt, väldigt symboliskt på det sättet att egentligen så kanske det inte är sin lägenhet han är fast i, utan kanske sitt eget psyke. Aj. Med djup. Jag tänkte säga, annars låter det lite som Stranger Things. Jag tycker det låter som en blandning av det, men väldigt mycket The Room också, att man har sin lilla lägenhet som känns ganska bra i början, men sen börjar det hända grejer. Exakt, det är liksom inte det trygga hemmet som man är i. Och mer och mer saker öppnas i det här huset, och det är väldigt olika beroende på vad som händer i spelet. Rummet man kommer in i kan vara dränkt av solsken och vara fint. Sen är det också de här riktigt mörka rummen.

00:26:21och mörka dårorna och mörka trapporna där man ser skuggor och verkligen atmosfären är superhärlig och ljudet, musiken och ljuden bygger verkligen upp den här härliga stämningen. Det finns en sak som är lite konstigt och det är att det finns en sån här narrator röst som berättar som säger typ såhär: Idag ska Sam gå upp och gå till jobbet precis som han Man gör varje dag. Man bryter av lite grann mot den här härliga atmosfären. Men jag tror att man kanske vänjer sig vid det efter ett tag. Men i början så är det lite konstigt. Och det är inte hans röst då, utan det är någon helt annan? Jag vet inte, för man hör aldrig honom prata. Men det känns som att det är en berättarröst som berättar vad som händer. Lite grann som den här Stanley Paraple. Det var exakt den jag tänkte på. Det är lite komiskt. För där är det ju nästan en tredje karaktär som är en sån här fourth world breaking hug.

00:27:13där den där rösten stör sig på att han inte gör det han borde göra massa gånger. Exakt, och det är nog lite grann samma sak här, men man får lite hintar om vad man kan göra och vart man ska kolla och leta efter saker. Det är ju ett pusselspel verkligen, men i sitt eget ... Psyke. Det är mörkt. Det är verkligen att hantera sorg och depression och kanske förlust av... Jag ska inte spoila för mycket. Men det är verkligen ganska tungt. Så det är ett psykologiskt slut, så att säga. Det finns ett slut. Eller är det bara så där att man lämnas med frågor? So many questions. Nej, men det finns ett slut. Och tänkte bara så här, det här är väl då någon typ av pussel och psykologisk skräck? då eller något åt det hållet. Mer än att man slår folk med ett järnrör. Absolut. Det är ingen fight överhuvudtaget. Ingen combat alls. Förutom in your mind just nu. Exakt. Vilket är nästan värre. Och speciellt så tycker jag att det funkar toppen. För att ibland så är det ganska skönt att bara gå igenom sådana spel där man känner att okej, jag behöver inte bry mig om att hitta vapen. Jag behöver inte bry mig om att hantera hur mycket inventory jag har kvar. Utan jag måste bara

00:28:30Jag bryr mig om att faktiskt försöka ta mig igenom det här med mitt psyke i behåll. Precis. Men kan man liksom göra fel så att man får göra om det bara? Att olika val ger olika saker och så löser man det och går vidare. Ja, exakt. För jag tror inte riktigt man... kan göra fel. Man kan ju misslyckas med pussel och det kan vara ganska frustrerande men inte fel direkt. Tror jag, om det inte finns så att för att nästan varje dörr man öppnar så öppnas det något nytt eller huset har förändrats. Och det vet jag inte om det kanske kan hända på olika sätt. Intressant. Men annars är det nog ganska linjärt på det sättet. Men det finns ju spöken som verkligen ser ut som mannekins, provdockor. Som har ett lakan hängt på sig. Som bara kan stå på ställen. Ja, exakt. Fullvuxna Labans. Wow. Alltså det här låter intressant. Men det är väl mer då ett berättande psykologiskt pusselspel än ett ...

00:29:30Alltså man är med på resan mer än att man gör resan själv. Ja, exakt. Verkligen. Och det är också typ tre, fem timmar. Beroende på hur duktig man är på att lösa pussel. Det finns också, det här kom ju faktiskt ut som ett demo 2023. Och då hette det Choice. Och jag är lite fundersam på om vi kanske har kollat på det när det kom ut. Jag tror nästan att vi har det. Men vad härligt att det är tillbaka. Ja, nu finns det på riktigt. It's out there, precis som X-Files just nu. Men vad nice. Första då i Silent Hill-andan. Klart, skulle man kunna säga. Jag har valt två spel som också har lite sam... Nej. Lite grann. De har en tråd som kanske är ljusröd, inte mörkröd. Men det finns teman som de delar med sig av. Men det här...

00:30:29valde jag egentligen för att jag gillar serien, den klassiska skräckserien The Thing. Eller det är väl en film egentligen, som de gjorde en serie av och sen en uppföljande film som jag tror var jättedålig. Men just det här när man är fast på en isolerad plats med någonting, oklart vad det är, men som långsamt har ihjäl alla personer runt omkring en och man vet inte riktigt vad det är. Och det här var ett ställe som jag aldrig har sett. De har inte applicerat det på den här sortens ställe tidigare. Det är alltså ett spel som heter Still Wakes the Deep från 2024. Och det är ju då att placera en oljerigg ute i Nordsjön utanför Skottland någonstans. Och man är ju då fast på den här ringen. Så när det börjar hända en massa grejer så är det inte så att man bara kan åka hem. Utan de är där de är. Och det är på 70-talet. Så det är estetiskt ganska häftigt också. För det är massa gamla grejer överallt som man tänker så här.

00:31:26Det där tycker vi är coolt, men då var det bara life as usual. Men det som är lite häftigt är ju då att man är bara en helt vanlig person. Det är ju en del skräckspel där man är, vissa ser då till exempel Resident Evil, där man oftast är en tooled-up action guy i åtminstone en stor del av spelen. Här är man bara en snubbe som jobbar på en oljerigg och som dessutom har ett trassligt liv där hemma. Jag tror att det börjar med att det är... jul, jultid eller något sånt där. Och han läser ett brev där hans fru egentligen säger att om inte du fixar din livssituation så tar jag barnen och lämnar dig. Så han har det jobbigt redan från början. Och sen börjar det då hända massa saker. Och man heter Cameron McLeary, riktigt skotskt. Väldigt skotskt. Ja, men det är så här. Och det är en av grejerna om man gillar det. Alla dialekter i spelet är ju liksom...

00:32:23Very Scottish. Så det är inte så här. Det är inte den här. Eller ja, inte den. Då är man på fel oljerigg som man säger. Utan det är väldigt, väldigt, väldigt skotskt. Vilket också gör det ganska häftigt. För det är inte speciellt många spel som har den touchen överhuvudtaget. Så att det var också lite kul. Men utan att försöka spola för mycket då. Så det händer en rätt stor olycka i början. Och redan där blir det då jobbigt. Men sen så. Drabbas då den här platsen av lite olika stormar. Och någonting onaturligt börjar påverka hur det fysiska utrymmet ser ut. Och det börjar hända olyckor överallt. Det är en oljerigg, men de är ganska stora. Det finns många, många nivåer som man kan ta sig runt på. Så dialogen går ut på att man pratar med folk vid telefoner och annat. Och oftast så slutar det med att de dör medan man pratar med dem.

00:33:20Och så är det alltid så att man står där och bara, vad händer nu då? Så att man träffar aldrig på super, supermånga personer, även fast det är många personer som uppenbarligen är på den här riggen då. Det är antagligen hundratals personer egentligen, men man stöter aldrig på mer än kanske någon åt gången sådär. Och precis som Alien Isolation så går det ut på att man ska överleva, men också utforska och smyga runt. Det är inte ett spel där man samlar på sig åtta vapen och skjuter allting som rör sig, utan man springer väldigt mycket mer än att man springer och slår på saker. Och ja, klaustrofobiska korridorer, undvika faror. Som sagt, jag tyckte första två tredjedelarna av spelet var jättejättebra. Men som alltid, när man väl får se monstren. Så blir det underligt nog nästan alltid lite mindre läskigt. För att det är svårt att slå fantastiskt. Tycker du att spelet gjuter olja på vågorna? Självklart. Men visst är det lite såhär jobba sig fram på vissa ställen. Jag har för mig att jag har sett några såhär...

00:34:18Kanske Let's Play när folk har lite problem med att komma framåt för att man ska typ gå på väldigt smala. Mycket saker går sönder på den här oljeringen kan vi säga. Man måste göra en del hopp som kanske jag personligen helst inte hade behövt försöka mig på. Det kommer ju, eftersom det är vatten såklart, översvämningar händer. Det brinner på en del ställen. Korridorer rasar in. Och sen när monstren faktiskt börjar dyka upp så är det också ganska många scener där man blir jagad. Vilket är ordentliga stresspåslag. Så att, ja. Men är det en plattform eller är det som i och med att vi har sålt i två, att det är flera som sitter ihop i någon sorts kluster? Det är en. Man är superisolerad men det är ju en jämtisk plattform. Så det är många, många våningar.

00:35:05Och man, utan att spoila då, jobbar man sig långsamt in i hjärtat av... Jag tror man slutar med att man är på originalnivån så långt ner. Om det till och med är så att man är under vattnet då. Och det är ju då psykologisk skräck. Så även om man då tar sig framåt så är det aldrig så att man känner att man är den som bestämmer eller har koll på läget. Utan det är bara att försöka överleva till nästa rum. Och skrika mycket saker med skotsk dialekt. Vilket ju är kul. Ja, och ska man ta det också utan att spåra slutet så är slutet också lite sådär att folk vet inte riktigt vad det är som händer i slutet. Eller det finns två olika lägen, en del är helt säkert vad som händer. En del andra är mer såhär, var det en mindgame här av något slag? Så att det är också lite intressant. Det blir lite av en tolkningsfråga. Och det har att göra just med det psykologiska mer än vad som fysiskt händer. Det fysiskt som händer, det kan man se.

00:36:05Men var själva spelet landar någonstans, inte lika tydligt. Men där har vi i alla fall det första och kanske bästa och enda skotska skräckspelet där ute på en oljeplattform. Ja, kanske. Jag tror inte det finns så många andra som stämmer in. Men å andra sidan är det lättare att vinna den trofén när man är den enda i kategorin. Beskottish horror game. Beskottish horror game. Den får de. Och varför inte? Varför inte, känner jag. Så att, ja. Det som också är lite roligt är att det här mest skotska är att alla är gjort av ett gäng som heter The Chinese Room. Oj. Oväntat. Väldigt oväntat. Man kunde ha tänkt sig att det skulle vara The Haggis Bros eller nånting, men nej. Chinese Room. Det hade varit kul. Är de skottar som har gjort det, eller är de... Jag försökte kolla upp det, men jag är inte säker på...

00:37:00Jag hoppas att de hade någon med. Men annars har de åtminstone fångat vibesen. Bra, det får man säga. Jag är i alla fall inte ett dugg mer sugen nu på att bli en oljeguy på en plattform i Nordsjön. Det är väl notoriskt livsfarligt. Även utan Cthulian like monsters from the deep, absolut. Så att tummen upp för spelet, tummen ner för livssituationen, säger jag. Så det är väl ungefär. Och jag skulle tänka att de som gillar det här mest... Även om man tjänar jättemycket pengar. Jättemycket pengar tjänar man, men om man säger, är man 100% död så får man inte ut så mycket av de pengarna. Vilket är då det lilla kruxet som vi brukar säga. Men jag skulle säga att de som gillar det här spelet mest är väl antagligen de som går igång på spel som Alien Isolation till exempel, för att nämna någon lite mer känd i samma kategori.

00:37:52Mår ni bra av att ständigt vara under psykisk press och springa från allting som rör sig med väldigt små medel att kunna slå tillbaka med, då är det här ett spel för er. Ni som vet vilka ni är där ute, bara så här, det här är för mig. Men Linda, tillbaka till din röda tråd med spel nummer två. Jag fortsätter i någon form av ... Det här kanske är lite mer, inte helt följer den här tråden. Men det är väldigt Silent Hill äskt. Därför att det heter Broken Lawr, Low. Så det här är en del av en antologi som heter Broken Lawr. Så det finns kanske fem andra små ganska korta skräck, psykologisk, horrorspel. Och den här heter Low. Och den utspelar sig... Alla baseras egentligen på någon form av japansk folklore. Och den här utspelar sig i en dimmig liten by i Japan. Och då kände jag att det här är högaktuellt med Simon Tille. Det här har vi sett i nutid. I närtid. Verkligen. Och här spelar man som en tjej som heter Naomi Montgomery som har blivit kontaktad av en japansk musik...

00:39:11Producent, talangscout kanske, som bjuder in henne till den här byn då som heter Kirisami Mura. Det låter coolt. Kirisami. Och det betyder... Jag tror att det betydde någonting med The Fog City eller något sånt. De har alltid så coola namn. Jag önskar att jag bodde i dimstaden bakom sjön. Vi har inte så coola namn. Håll den tanken innan, du får veta lite mer om den här stan innan. Hon kommer till den här stan, hon ska ju träffa den här musikproducenten som ska hjälpa henne med hennes musikkarriär för det är därför hon är där, för att hon ska bli en musikstjärna. Och när hon kommer till den här stan känner hon direkt, det är ingen stad, det är en liten by. Så när hon kommer till den här byn så känner hon direkt att det är någonting som är lite konstigt. Det är väldigt dimmigt.

00:40:01Det är nästan inga människor alls, eller det är inga människor alls. Och hon får, det enda sättet hon kan kontakta den här ... Han heter ... Jag vill alltid ... Jag kommer inte ihåg vad han heter. Någonting på hi. Han heter inte Hideo, men ... Det är inte Mr Kujima som gömmer sig i byn alltså? Det är inte det. Det skulle ju ha varit passande. Verkligen. Men hon ... Det enda sättet hon har kontakt med honom just nu, det är via ... Så antingen att han lämnar voice messages eller att de har kontakt. Och det enda han säger är typ ta dig hit eller ta dig dit eller sväng höger vid den där när du ser den där bla bla någonting. Så han ger henne bara väldigt obskyra vägbeskrivningar som hon inte riktigt lyckas tyda. Så hon hamnar lite vilse i den här byn.

00:40:53Och byn är också lite grann som lägenheten eller huset i förra spelet förändras hela tiden. Det är väldigt svårt att hitta rätt så det är verkligen meningen att hon ska vara vilse här. Men hon hittar en massa hintar om att det har funnits ett tempel men nu är det borta på grund av dimman. Och hela den här folkloren eller hela den här mytologin går ut på att det har hänt, det är någonting hemskt som har hänt i det här templet. Och på något sätt har hon kallats till den här staden. Även fast hon aldrig egentligen kanske riktigt träffar den här personen som hon ska träffa och hon får veta mer och mer om vad det är som har hänt. Också väldigt spännande. Jag börjar känna vibesen från Silent Hill här. Man dras till en plats. Verkligen. Det har hänt grejer. Exakt. Det är väldigt mysigt. Det blandar ganska fin

00:41:51fin grafik med väldigt lo-fi-grafik i vissa moment. Så det är lite kul. Så det har en egen grafisk stil, skulle man kunna säga. Ja, lite uppblandad stil. Det är nice. Det är ett minuter långt, så det är verkligen så här, där kan du spela igenom på en sittning. 80-ish. Sånt gillar man ju. Så att man skulle kunna sätta sig ner och köra igenom hela spelet i en sittning utan vidare egentligen. Absolut. Och detsamma tror jag gäller De flesta, eller alla, av de här spelen i den här antologin. Finns de som man kan köpa hela paketet i en enda bandel? Jag tror det, eller åtminstone att man kan köpa några stycken. Kanske inte allihop. Någon form av japansk mytologi. Det kan vara ganska olika, men alla är då i Japan antar jag.

00:42:43Ja, jag förutsätter att det är så. Jag har inte kollat så noga på de andra faktiskt. Jag fastnade i den här när jag såg storyn. Men jag gillar ändå upplägget. Det är korta spel, men att det finns någon typ av såhär. Om man kan deras mytologi så får man ut lite mer. Och kan man inte det så får man åtminstone ut ett konstigt surrealistiskt skräckspel i Japan. Så att det är såhär win-win. Ja, så får man lära sig lite grann. Det är ju kul. Japansk mytologi är ju lite kul ändå. Så det är väldigt, man får lära sig någonting. Det finns ju monster i det här spelet. Och de är ju faktiskt baserade på riktiga japansk folklore. De har ju mycket sånt. För alla er som inte är riktigt insatta, men Japan har väldigt mycket andar och konstiga djur. Både sådana som är snälla och sådana som är lite mindre snälla om man ska vara diplomatisk.

00:43:36Verkligen, och de kanske man stöter på i det här spelet. Jag misstänker, med tanke på att det är ett skräckspel så stöter man tyvärr oftast på de som är lite mindre snälla. Det är inte Hugo som dyker upp alltför ofta. Nej, det är väldigt sällan Hugo dyker upp i skräckspelande. Jag tänker på att säga vad Tord Bang kompis, den säger han inte så ofta. Nej. Damn him. Så att... Men... Okej, vad... Svårt att säga, men... Det här med... Jag försökte komma på... Är inte det en subgenre i sig nästan, det här med dimma i skräckspel? Ja, verkligen. Det känns som att det är någonting som inte bara finns i Japan, den finns ju typ i allas skräckkultur. Alltså vi har ju den här jättekända filmen The Folk. Ja, men visst är det det? Saker...

00:44:22Jo, men det är ju ett sätt att skapa spänning och skapa mysterium. Så det är klart att det är en viktig ingrediens i all skräcken. Och sen så är det ju nästan alltid... Ja, det är ju så övertydligt. Exakt. Och man vet inte... Det kan göra en helt normal grej läskig. För det kan vara så här, du är på väg till Ica och helt plötsligt så är det dimma överallt. What happened? Exakt. Någonting som var jätte-jättebekant blir helt okänt på en sekund. Och eftersom du inte ser något så kan vad som helst hända där ute också. Ja. Mer sånt tack säger jag utan att ens veta vad jag menar. Men, men, ja, coolt. Jag gillar ändå idén att de har bundit ihop det på det sättet. Så att, se det kanske blir så att i något kommande skrivsnitt kanske de andra delarna dyker upp också. Får vi se om det fanns en röd linje även när det gäller det. Jag tänkte att då hoppar jag på min andra, som sagt något mindre djupröda koppling till det första spelet. Men utöver att det finns.

00:45:19Finns lite grann, men det här spelet har då alltså kommit ut två gånger. Det var ju det som var lite speciellt med den här och det första gången kom den ut 2024 och då kom den ut till VR. Så det var inte svårare än så att det kom ut till VR först och sen så kom det ut en gång till i år, fast inte med VR-stöd. Vilket är lite så det har blivit. VR blev ju aldrig riktigt det där fantastiska, stora som alla spel blev. Så att för att maxa, antar jag, försäljningen. Så är det ganska många som numera ger ut ett VR-spel. Och sen så kör de ett försök till. Och så ger de ut det på ett vanligt sätt. Och det här spelet heter Alien Rogue Incursions. Det är ett spel i Alien-serien. Och det är lite inne just nu. Men vi har ett nytt Alien Isolation på gång. Och det här är som sagt spel som gör sig ganska bra i VR. Så att...

00:46:14Jag kan förstå varför de väljer franchiset, för det är mörka miljöer, många äckliga monster och man är oftast ensam där ute och ska försöka ta sig igenom. Det som är den stora frågan i alla alien-spel är ju då om det är ett alien eller ett aliens. Så att det är psykologisk skräck där man har typ i bästa fall ett par vapen att ta sig runt. Eller så är det aliens där man är en guntoting marine som skjuter på allting som rör sig och ändå förr eller senare blir mördad. För att aliens är snabbare och mer. Jag vet inte, de är bra på att smyga sig på även om man har massa vapen, vilket vi har satt i filmerna. Och det här är då alltså ett spel som är mer åt aliens-hållet. Det vill säga att man är en X-Colonial Marine som heter Zula Hendrix. Och det börjar med att man kraschlandar på en främmande planet. Som ofta i den här serien. Det är väldigt dåliga rymdskepp i aliens-universumet. De kraschar väldigt ofta på saker eller så händer det.

00:47:12Trevliga saker i labb. Men det är definitivt något som händer underligt ofta. Men man kraschar på den här planeten och vaknar upp då. Och det här stället heter Purdan. Jag tror inte att det är någonting som har varit med tidigare i den här låren. Det finns ju i och för sig en massa böcker och sånt där. Så om någon av er vill ha det på så kan det absolut ha hänt. Men jag tror inte det har hänt i spelvärlden tidigare i alla fall. Och ja, någonting har gått fruktansvärt fel. Och man är en ensam överlevare då. Men... Av en händelse så finns det en övergiven Wayland Utani-anläggning i närheten. Och självklart måste man då in och ta sig ett litet kik. Men, ja. Sundor Morphs. Det är någonting som Wayland alltid lyckas bra med. Och det är att misslyckas med sina labb. Så att de här aliens tar sig alltid ut. Och precis det har hänt här också. Så det är det det går ut på. Man ska försöka ta sig därifrån och överleva. Men samtidigt då utforska den här.

00:48:08basen och ge många aliens på nöten medan man är igång. Och ja, det är de klassiska vapnen. Så gillar man aliens så får man sin Pulse Rifle, man får sin Flamethrower och de mixar ren action med stealth. Och ja, jag tror att det egentligen är så att om man försöker köra som ett rent actionspel hela tiden så kommer det bli jobbigt. Så jag tror att det måste känna av situationen. Men det är mer betydligt mer action än i Alien Isolation, så det är ett action-skräckspel där man ibland skjuter lite mycket och ibland skjuter lite mindre. Så att där har vi det. Och jag tror att det som gör det här lite speciellt. VR-spelet var hela spelet, men jag tror att de delade upp den här som kom nu i två delar. Just för att det tar tid att få bort VR-biten. Så jag tror att de även eventuellt lämnade det här på en cliffhanger mitt i. Bara för att göra det riktigt så där spicy för alla som hoppade på den här. Så det kanske blir 2024, 2025 och 2026?

00:49:04Det är inte omöjligt att det skulle kunna bli så här. Första gången ett spel har kommit ut tre år i rad. Det är någon typ av rekord. Och som sagt, jag kan ju också säga att det finns lite resurssamlande och lite pussel och sånt där. Så det är inte bara att man skjuter på allting. Och så ska man ju då ta reda på vad det är som har hänt på den här stationen. Men vet alla att det är... Alla som har sett någonting i den här världen förr vet att de har försökt göra någonting de inte borde göra. Det är alltid det de har haft. Att det här företaget inte har gått i konkurs är egentligen det största mysteriet i det här ungefär. Med tanke på alla deras... Jätte, jättedyra projekt som hela tiden misslyckas. Riktigt, riktigt hårt. Så att, ja, gillar ni aliens så tror jag att ni kommer hitta någonting här. Det är väl ungefär det jag skulle vilja summera det till. Och såklart, inte att glömma, det finns chestbursters. Så att, ja. Det finns lite baby horror-skräck också. Det är inte aliens utan en och annan spräckt rib cage. Men det är väl egentligen det.

00:49:59Och den röda linjen var ju då som sagt att man är ensam på ett stort ställe. Vad är det man säger? Vi mot rubbet brukade man säga förr. I det här fallet så är inte det så bra, men där har vi det. Man är ensam mot väldigt många monster som har mycket, mycket, mycket, mycket större tänder än vad man har själv. Och de här har dessutom syra, så de kan ju dessutom bara spotta på en och så blir det jobbigt. Ja, jag blir alltid stressad bara av att tänka på alien. Ja, de är inte trevliga. De är ju inte det. Men, ja, jag vet inte riktigt, vill man egentligen, alltså ett alien-spel bara för att, man vill ju egentligen att det ska vara orättvist. Alltså annars är det ju inte aliens. Om man hade varit så här, här kommer jag med min stridsvagn, då hade det ju inte ens varit i närheten av så roligt. Som det är när man hela tiden känner sig att om den här, även om jag vinner och den här alien exploderar i mitt ansikte, då dör jag för att den är fylld med syra liksom. Så att det...

00:50:59Det är det jag gillar, att man känner sig alltid som man har ett gigantiskt underläge. Och det är nice. Det låter kanske inte det, men får man till balansen så är det oftast en rätt bra mix av skräck, stress och man samtidigt måste bestämma när och var det är värt att skjuta på saker. Men där har vi det. Man blir extra lycklig när man klarar av det. Precis, när man klarar av det. Men det var mitt fel. Så mycket monster för mig, så då passar jag tillbaka en till SILE. Inspirerade hörnet för att sy ihop det här. Ja, och det här sista spelet som... Det här är ett lite äldre spel, 2018. Och det här är verkligen Silent Hill 2. Jag vet inte, jag ska inte spoila någonting. Men det är verkligen Silent Hill 2. På något sätt. Plus att det är The Room. Därför att det här är återigen, man är i ett hus. Och man spelar som... Åh, nu har jag glömt bort hans namn. Han heter någonting. Kanske australiensiskt, för det är ett australiensiskt spel.

00:51:58Och man får en leverans hem till sin fru. Men ens fru är inte där. Och huset börjar förändras. Fotona, ansikten på foton förändras. Små saker förändras i huset. Och man börjar förstå att någonting har hänt här som inte jag riktigt vill se eller vill veta vad som har hänt. Men man måste ju ändå försöka ta reda på det såklart och nu kanske alla som har stenkoll på Silent Hill 2 förstår vad det är som har hänt. Men det här är också ett väldigt tungt spel. Väldigt mycket gå igenom sin egen personliga sorg. Kanske att man känner att man har gjort dåliga saker. Ens egna guilt. Väldigt mycket. Tungt. Det är inte lika mysigt som You got mail, vilket var det jag tänkte säga först. Precis. Det börjar så. Men sen blir det lite mindre Tom Hanks, höll jag på att säga. Väldigt mycket mindre Tom Hanks. Men det är verkligen så här. Det spelar in verkligen i det spelet som jag har nämnt här. Att det är väldigt föränderliga miljöer och man måste verkligen ...

00:53:19studera miljön och saker som finns i den miljön man är för att förstå och lära sig vad det är som har hänt och vad det är som tynger en. Det handlar väldigt mycket om hur man mår och vad man har gjort i sitt liv och vad man väljer att förtränga och hur det går när man gör. Det är intressant därför att det finns en Inte en fiende direkt, men en fiende kanske. Vi får kalla det för en fiende. Som liknar, känns väldigt inspirerad av Pyramid Head också. Förutom att det inte riktigt är en pyramid han har på huvudet. Men någonting liknande. Så det är någon typ av, tror du det är medvetet allt det här? Eller är det bara att de har rocket hamnade? Det känns ju, det känns ju supererat. Men... Kanske har råkat hamna där. Den har väl ett... Tanken med det här spelet är att det ska handla lite om domestic abuse. Så det kanske är byggt utifrån det. Men det är ju... Återigen, sajten till 2. Absolut. Okej, men då har vi egentligen en samlingsspel som i din samling alla har mer inre mörker, psykologisk press och den här mer råa skräcken i...

00:54:39Det är inte så mycket saker man bara kan skjuta på så blir allting bra, utan det är mer att man måste ta tag i inre demoner och problem. Som den röda linjen då. Exakt, precis så. Man är fångad och försöker fly, men det man försöker fly ifrån kanske är mer sig själv än någonting annat. Medan mina saker är riktiga monster som försöker äta ens face som man försöker fly ifrån. Så där har vi de två olika delarna på skräckspektrat helt enkelt. Och sen har vi Oskar i mitten som bara hoppar från hus till hus och hoppas överleva. Så vi har fått in hela spektret där. Och där... Det har varit en bra blandning. Ja, och där landar vi. Vi har valt de här spelen för att vi alla tycker att de har någonting positivt. Var det någonting som ni tyckte lät läskigt nog, men samtidigt härligt och mysigt, så har ni ett gäng att välja från. Och faktum är att även fast vi inte sa någonting, så var det äldsta spelet vi hade nu från 2018, så vi var lite...

00:55:33nyare spel den här gången än det har varit en del andra gånger, vilket då gör att de säkert är tillgängliga på de flesta ställen också, vilket ju är ett plus om det är så att man vill ha de här på på sin backlog, höll jag på att säga, men det kanske redan nu om ni inte har något spel att spela just nu så kanske ett av de här som blir nästa. Vi har inte så mycket mer att säga den här gången tror jag, mer än att vi. Det är alltså konstigt att säga det, men vi hoppas att ni kommer ha en riktigt ryslig stund med de här spelen, fast på det där. Ni som har varit med oss länge vet min och Lindas definition av vad skräckspel är. Det mys-skräckiga spelet som vi alltid letar efter i våra skräckspel. Så det är positivt laddat, tror inget annat. Och med det så puffar vi kanske över den här skräckblandade listan till Oskar att ta med till biomörkret och gotta ner sig. Ja, jag tänker att vi har nog...

00:56:28Som vanligt varje år kryssat av en bra lista trevligt mysiga skräckspel. Med det så kilar vi vidare i hösten och hoppas på fler och härliga spel framöver. Med det så tackar vi för ikväll och säger adjö. Hej hej!