Silent Hill 2 - Del 2 - Pyramid Head

00:00:01Alright! Vi sa just att det här är så himla enkelt och det hoppas jag att ni tycker också för nu är vi tillbaka med del 2 av genomgången av Silent Hill 2. Andra gången det kom ut. Så vi fick in tre tvåor här på snabbfart. Det kan nästan inte bli enklare. Så 2+2+2 är lika med det här avsnittet. Så... Sjätte avsnittet i andlig form med andra avsnittet i funktionell form. Så där, nu tror jag alla är borta. Exakt, nu är vi med. Visste ni just att det var enkelt? Precis, det är både enkelt och svårt på samma gång. Men för att göra det riktigt enkelt så, Jan, om ni hör det här så har ni missat ett avsnitt. Ja, det är bra. Där har vi det. Om det här var det första ni hörde om Silented 2-remaken som vi ska prata om i det här avsnittet. Så tänker ni så här, wow!

00:00:57Hur börjar det spelet då? Ja, det började i förra avsnittet, så då har ni gått för långt. Så då säger jag som i Monopol, gå tillbaka till gå. Ja, inte till fängelset. Nej, dit har vi inte kommit än. Nej, men det gör vi också faktiskt så småningom. Spoiler. Ja, och nu vi sa det extra mycket i första avsnittet. Vi kan säga lite grann här att det här är ju en total djupdykning. Så att spoilers kommer hagla likt snön en valfri novemberdag. i, vad vet jag, Medelpad kanske. Ja, där snöar det mycket. Jag tror att det snöar både en och två gånger där. Så tänk dig den frekvensen av spoilers, så är ni förberedda mentalt. Och vi lämnade på en cliffhanger. Jag försökte komma på något fyndigare namn i Silent Hill. En dimbank kanske, vad vet jag. Ja, exakt. Dimman tätnade.

00:01:54Det fanns ju någon dålig hiphop-låt på 90-talet, vad som gömmer sig bakom dimhöljet. Så man skulle kunna säga det också. Är dimhöljet ett riktigt ord? Det är det faktiskt. Oj, det var fint. DJ Dimhölja har talat. Ni hörde det här först. Eventuellt. Men ja, för att summera allting så var vi... Var någonstans? Vart är vi på väg? Vart ska vi? Vart är vi på väg? Vi har precis tagit, eller vi har inte precis tagit oss, vi har faktiskt varit ganska länge i ett lägenhetskomplex. Men vi har precis kommit till en dörr där innanför den så förändras ju spelet lite grann ändå, får man säga. Det kan man säga. Det kan man verkligen säga. Det är rum 201, eller rum, det är väl lägenhet 201 ska jag säga, tror jag.

00:02:53Och man kommer in i det här rummet, lägenheten, och i lägenheten finns ett sovrum som är ganska stillsamt. Det är väldigt fint, bäddad säng, det är nästan så att det ser lite trevligt ut till skillnad från alla de här... Alla andra rum. Exakt, för det känns lite sunkigt. Det är fortfarande James vi pratar om, så att alla vet. Just det, vi är fortfarande James Sunderland och James Sunderland är fortfarande... James Sunderland kanske? Precis. Fortfarande en 29-åring på drift i Silent Hill. På jakt efter sin... Precis. Valfri story clerk på jakt efter sin döda fru. Ja. Där fick ni summeringen. Mer summering än så blir det egentligen inte. Nej. Nej. Förutom i första avsnittet. Ja, det var det jag menar. Men i det här avsnittet får ni inte mer. Nej. Får ni breadcrumber tillbaka till första avsnittet och lyssnar ikapp? Exakt. Det är värt det.

00:03:52I det här stillsamma, väldigt trevliga sovrummet så hittar han en liten, vad heter det? Hanker chief. Näsduk. Snusnäsduk. Snusnäsduk som är lite, det är lite blodfläckar på den. Inte mycket, inte så att det är äckligt. Men han är ändå såhär, han tittar på den och funderar lite. Och medan han står där och funderar lite grann så hör han utifrån lägenheten ett ljud som låter Ganska obehagligt. Jag tänkte nästan på någon som står och slafsar i sig ribs. Ja, det skulle man kunna säga. Tänk er liksom väldigt organiskt. Väldigt organiskt. Väldigt obehagligt och väldigt stora ribs. Väldigt stora ribs, ja. Så han kikar ut ur det här sovrummet och runt hörnet och där står Pyramid Head och verkligen massakrerar en av de här fyrbenta varelserna. Legs-personerna. Legs-personerna. Och James blir ju... Vad är det som händer här? Så han... Det här är ju första gången man får se att de bråkar med varandra. Ja, faktiskt. Vilket är väldigt intressant att han, Pyramid Head, också... Han bryr sig inte om Legs heller. Nej, han gillar inte heller dem. Nej.

00:05:21James smyger så gott han kan och gömmer sig. Han tar sig inte ut ur lägenheten av någon anledning. Det kanske är där Pyramid är vid utgången. Jag minns inte riktigt. Jag får för mig att han blockar. Ja, han måste nästan ha gjort det. James smyger in i en garderob och det är en sån här garderob med ribbor som man ser igenom. Står man inne så kan man kika ut. Känns inte det som en typisk 80-talsgarderob? Verkligen. Också en typisk skräckfilmsgarderob. Exakt, men alla de skräckfilmerna kom från typ 70 och 80-talet känns det som. Ja, verkligen. Det är någonting som är lite härligt med de där garderoberna. Det är ju det. Men jag tycker inte man har sett dem i modern tid så ofta. Och speciellt inte kanske i Sverige. Nej, jag tror att... Jag vet inte hur populära de var här ens när de var populära. Men det känns som att det var betydligt vanligare i USA. Ja, verkligen. Vilket är lite konstigt. För man undrar ju egentligen vad syftet var.

00:06:17Vad menar ni att man säger? Ja, man står ju ganska ofta i garderoben och tittar ut. Det kan ju inte vara det. Nej, för det känns också som att de här ribborna är lite vinklade så att man kan se ut, men man kan inte se in. Nej, så är det någon typ av, om man ska djupdyka i de här, var det egentligen någon typ av ventilationsgrej? Antagligen var det det, eller så var det något litet fängelse för sina barn, så man kunde låsa in dem där. Den köper jag. In i garderoben nu, annars blir det ingen McDonald's ikväll. Exakt. Funkar varje gång. Jag tror på det. Men den här gången så var det i alla fall väldigt bra att det fanns. Verkligen. Så James står ju där och kikar ut genom de här ribborna. Och jag tror att Pyramid Head lite grann märker att han är där när han stänger till garderobsdörren. Så Pyramid Head släpper ju den här legs-varelsen som han håller på och jag vet inte om han äter honom eller henne eller vad han nu gör.

00:07:15Jag visste inte om det var mer någon rekreationsslakt på gång här. Ja, men det kändes lite så. Men jag har inget annat för mig. Så att jag kan lika gärna köra. Vad är det man brukar säga? Jag känner mig lite stressad. Överskottsenergi. Jag hugger på den här. Jag kör. Ja, det kan ha varit så. Det är inte helt förklarat varför det här pågår. Om vi ska vara helt ärliga. Nej, verkligen inte. Men Pyramid Head märker ju. Det försiggår någonting i rummet. Han går inte så snabbt. Han stampar ju fram lite grann. Det är väl typ den enda... Och det är väl också lite spoil. Det är väl någonting som man tänker på en gång. Förr eller senare kommer vi säkert behöva göra upp med den här. Men han är uppenbarligen inte så snabb i alla fall. Nej, exakt. Så det går att åtminstone springa. För James är inte heller snabb, men han kan ju springa. Han är snabbare, men inte snabb. Typ så.

00:08:15Men Pyramidhead ställer sig framför garderoben och det känns som att han faktiskt ser på James. Han ser James, men han gör antagligen inte det. Men James ser ju definitivt honom. Sen vet vi inte riktigt heller hur mycket Pyramidhead bryr sig. Det här är inte första gången de stöter på varandra. Första gången så brydde han sig ju inte alls. Nej, då stod han ju bara där. Och sen har han ju inte heller några ögon, så jag vet inte. Han har ju inte det. När vi säger Pyramidhead så menar vi verkligen att han har inget huvud. Alltså hela huvudet, ner över axlarna. Det är inte bara så att han har typ en pyramidfärgad hatt på sig. Nej, nej, nej, den täcker ju allt. Det här är en heltäckande mask. Precis. Han någonstans tog sig ett aktivt beslut att jag har det här istället. Jag kör det här. Och man får aldrig riktigt veta, det är inte som Darth Vader, man får inte riktigt veta hur han ser ut under masken. Nej, det är aldrig den här take my mask of, nej. Nej.

00:09:07Men när han står där och stirrar så rör han sig lite ryckigt och okontrollerat. Också lite klassiskt skräckfilmsaktigt. Tills han ställer sig helt stilla. Och James är lite såhär, vad ska jag göra? Vi har också hittat en pistol tidigare ska jag nämna här. Ja, man hittar ammunition först. Ja, det gör man. All ammunition i det här spelet är döpt efter fåglar. Ja, vilket vi inte riktigt kopplade. Nej, men det kanske var vilken typ av fågel man skjuter med. Vilken typ av fågel som man imiterar när man skjuter med. Ja, exakt. Lite så. Men jag för mig att vi först, alltså vi, som sagt, vi har kört originalet, vi hade inte kört remaken, det här var första gången vi körde den och vi tittade inte på några guider. Vi undrade, har vi missat vapnet? För att vi hittade ammunitionen först.

00:10:02Exakt, och eftersom man i originalet hittar pistolen ganska omgående. Men det gjorde man inte här, utan den dök upp allt eftersom. Men jag tror att det var eventuellt medvetet att de gjorde så att man skulle bli nervös. Shit, har jag missat någonting nu? Ja, speciellt. Det var en liten tease till alla som har spelat originalet. Jag tror att de gjorde det på lite olika ställen de spelat. Du får inte saker på exakt samma sätt. Nej. För att det inte ska vara exakt plankning och hålla det lite på spänn. Jag tycker att det gjorde det bättre, för då var man aldrig avslappnad. Nej, absolut. Återigen, de gjorde ett mycket bra jobb med att lägga sin egen lilla touch på vad som i övrigt kanske inte var så mycket deras touch. Nej, precis. De puttade lite på original-touchen. Ja, det gjorde de. Men James är ju, han andas...

00:10:57Oroväckande snabbt. Han är väldigt skraj. Han blir stressad. Han är väldigt stressad för nu står han ju liksom, det är ju tio centimeter mellan dem. Så han bestämmer sig för att, äh, jag skjuter. Så han skjuter tre skott på Pyramid Head och Pyramid Head reagerar först inte alls. Han står bara där. Som att inget har hänt. Och i hans värld har det typ inte hänt något. Nej. Det har det inte. Det måste låta väldigt jobbigt att bli skjuten i det där. För den är gjord av järn. Men hör han någonting? Nej, det är det. Han kanske inte har några öron heller. Vi vet ju faktiskt inte. Vi vet inte. Men när han har stått stilla en liten stund så börjar han igen rycka lite sådär. Läskigt. Och sen... Är det som att någonting kallar på honom så att han bara vänder sig om, plockar upp den här fyrbenta varelsen i ett ben och släpar med sig den och går ut ur lägenheten. Alltså man kan ju på något sätt tänka sig att så här, likt rovdjur så sparar han sitt snack till senare. Ja, exakt. Så han gick väl och lade den för att hängmöras lite. Hängmöras lite grann. Många ben att hänga på i och för sig. Ja. Ja. Undrar om det är lika mört som... Väldigt bra hängrad.

00:12:11Så det är så jag tolkar det i alla fall. Någonting, oklart vad, för det får man inte se. Och allt det här händer ju i en kattsyn också, så det är ingenting som är... Spelaren spelar sig inte igenom det, utan man är bara med och tittar på det. Ja, vilket är nog så stressigt. Oh ja, det är nästan jobbigare, för då kan man inte göra någonting. Exakt, då har man ingen kontroll. Så att... Ja, men lite så. Så att benen vandrar iväg med... Någonting som jag tänkte på, kom du ihåg om man faktiskt blev av med tre skott på riktigt? Hade inte det varit ganska coolt om de hade tänkt på det? Egentligen hade det varit ganska coolt. Generellt sett brukar man ju inte bli det när sånt här händer i spel. Men ja, egentligen, varför inte? Det hade varit lite coolt. Det är klart, hade man varit skjutglad och skjutit bort alla sina skott så hade det blivit jättekonstigt.

00:13:09Exakt, men spelet kan ju vara snällt och ge en tre skott mer än vad man egentligen skulle ha fått för att lägga till den här grejen. På något sätt. Jag får tänka på det om vi kör ett varv till sen. Kom ihåg att kolla magasinet innan man går in i det här rummet. Precis. Eller om det är någon där ute som vet. Om det är någon som vet, säg bara hör av er. Vi väntar på svaren. Ja, exakt. Vi väntar på svaren. Men James tänker jag också att det kanske är dags att dra. Det är dags att lämna den här lägenheten. Men när han försöker lämna lägenheten så går det lite annorlunda. För att när han öppnar dörren, då öppnar han dörren ut mot det som är gränd mellan två stycken olika lägenhetskomplex. Och han är ju inte på första våningen så han kommer ju inte ut på gatan. Utan tar han ett steg ut så trillar han ju rakt ner på marken några våningar ner.

00:14:03Men som tur är så finns det ju precis mittemot en annan dörr som är öppen, som han lyckas öppna. Så han kan bara hoppa rakt över till nästa hus. Då tänker man så här, hurra, tänker man. Man tänker fiffigt. Ja, gud vad härligt. Behöver jag inte lösa grejen med portkoden för att komma in i det här huset eller hitta en nyckel för att öppna det här lägenhetskomplexet? Jag är redan inne. Så himla härligt. Ja. Och det hade det väl varit också, och det kanske det är. Men det som händer är ju den härliga klassiska, den som vi egentligen väntade på hela tiden genom hela spelet. När kommer det hända? Även om vi kanske lite grann visste. Vi visste inte riktigt när, tror jag. Vi visste väl att, eftersom den ändå är ganska trogen. Men man hamnar alltså i det som de kallar för the other world. Tror vi att de kallar det. Ja, det gör de.

00:14:58Eller ja, i alla fall så vi alltid har kallat det, the other world. Ja, exakt, det var det jag tänkte nu, är det verkligen? Men det är i alla fall en annan värld, så det funkar ju. För det är ju lägenhetskomplexet som man kommer till är relativt likt det man har varit i, men the other world gör ju någonting med alla texturer. Det är mycket mera, vad ska man säga, en brun palett. Väldigt mycket skitigare, väldigt mycket. Lite mer rostigt. Industri och rost. Verkligen rostigt. Om man någon gång har tänkt så här. Jag skulle kunna tänka mig att bo i en nedlagd fabrikslokal. Gud vad härligt det skulle vara. Ja, då kan man spela det spelet. Då skulle man trivas jättebra i other world. Ja, det hade man verkligen gjort. Och då tänker man så här. För genom alla lägenheter i förra lägenhetskomplexet tänkte man så här. Gud, det är lite slitet här. Men sen får man också tänka att det här utspelar ju sig inte 2025.

00:15:572025, utan det är ju gammal inredning. Precis. Det är ju för all del, men det är ju lite, det är någon som har bott där och det är slitet. Ja, det är det. Men om man jämför med hur lägenheten ser ut i the other world så tror jag att man gladeligen ska bo i. Jag tar den lägenheten, det är lugnt. Om det är de här två jag får välja mellan så bor jag i den här 80's padden nu istället. Exakt. Det är som att det nästan inte är några väggar. Allting som har varit väggar har rasat och så har man ett nät av järn bakom istället som syns. Jag vet inte riktigt vad man säger på svenska. Tänk att man gjuter saker med cement. Exakt. Så har man ju det där skelettet i mitten. Ja. Och nu är det typ det som är kvar. Fast rostfritt istället.

00:16:52Ja, det är väldigt rostigt, väldigt skitigt, väldigt mörkt, väldigt fuktigt känns det som. Och egentligen så tror jag att det inte, för det här other world är ju liksom tanken att det ska vara, spegla ens persons sinne på något sätt som hamnar i sig intill. Ja, det är ju egentligen, tror jag, bara en annan dimension av samma plats. Ja, precis. Som vi säger till personens cykel liksom. Precis. Men i det här fallet så är den ju verkligen ganska lik så som det såg ut i The Other World i första Silent Hill. Så det är ingen jättestor förändring för James från hur det var för huvudpersonen i första spelet. Nej, det är sant. Det är väl den röda... Och rätt och fel, men jag tror nästan alla spelens other world är typ så. Mestadels, ja, för protagonisten. Men sen så får man ju också uppleva de andras other world och då kan det ju se lite annorlunda ut. Exakt.

00:17:49Men det är oftast en rostig upplevelse. Ja, det är det verkligen. Och i en av lägenheterna i det här andra huset så hittar James då återigen Angela, den ledsna tjejen från kyrkogården. Sad girl skulle man säga. Sad girl, och hon är verkligen sad. Och när han kommer in i lägenheten så ligger hon på golvet framför en jättestor spegel och leker lite med en... Ganska stor köttkniv. Jag skulle säga att det är en kniv som man skulle kunna karva kalkonen med på Thanksgiving utan vidare. Verkligen. Och det känns inte som att hon är glad. Hon har inte blivit gladare sen sist de träffades. Jag skulle säga att girl got weird, skulle jag säga. Verkligen. Weirder. Weirder. Och också när man får se liksom...

00:18:43kattsinne på henne, hon ligger där framför spegeln, så är ju den här kniven faktiskt redan blodig och det får vi aldrig riktigt något svar på varför. Nej, för att hon har ju inga skador. Nej. Men det är blod på kniven, ja. Ja. Så den här kniven kanske, jag vet inte, det kanske är en annan kniv. Som vi kommer prata om senare. Absolut. Men sen så är det ju så att det finns ju fiender där ute, hon kan ju ha kört någon typ av självförsvar. Exakt. Det är i alla fall, tyckte jag, och det här är ju en kattsvin egentligen. Man stöter på henne och sen övergår det till en kattsvin. Och det är därför vi kan beskriva vad hon håller på med så bra. Men jag skulle säga att det var den första kattsvin på kyrkogården. Så var det ju så här, den här personen har issues. När man träffade på henne nu så var det nästan så här, vad fan, ta kniven ifrån henne. Hon kan typ inte hantera den. Nej, hon är inte i sina sinnesfulla bruk att ha en.

00:19:39Det är en sån här person som inte ska ha en kniv. Det är typ det man tänker. Exakt, exakt. Det tror jag är exakt det de har tänkt sig. Det är de vibes man ska få, men de lyckas verkligen. Jag tänkte att James, ta kniven. Ta kniven nu. Innan hon spontanskär sig eller något annat. Exakt, man vet ju aldrig. Och det vill man inte behöva se. Nej, det är också en sån här grej. Det händer ju inte. Men man får känslan av att det skulle kunna hända någonting hela tiden när man pratar med henne. Ja, hon är väldigt labil. Hon är väldigt labil. Men de pratar i alla fall en liten stund. Och James säger att han har inte ännu hittat den han letar efter. Och då berättar han. För på kyrkogården så säger han ju bara att han letar efter någon. Han berättar ju aldrig vem det är han letar efter. Det är så?

00:20:34Och nu visar han en bild på Mary som han har med sig och säger så här. Det här är Mary, det är min fru. Jag letar efter henne. Men jag vet inte riktigt varför jag tror att hon skulle vara här. För hon har varit död i tre år. Han visar också att han kan vara lite crazy. Exakt. Och Angela reagerar lite på det här. Hon reagerar ganska mycket på allting han säger hela tiden. Hon är väldigt edgy. Hon har nära till sina känslor. Hon är både lite... farliga vibbar, men också lite agro-vibbar och lite allt möjligt. Verkligen. Speciellt med en kniv i handen. Precis, hon menar det. Eller man vet inte om hon menar det, men det hjälper inte att hon har en jättekniv med sig. Nej. Men så hon blir helt såhär, vadå, vad menar du, är hon död? Och sen vill hon aldrig riktigt, de har ju aldrig riktigt någon djupare konversation. Det är mest såhär, han säger någonting och hon säger, vad menar du? Och så säger han någonting annat och så säger hon, vad menar du?

00:21:29Så hon reser sig upp och säger så här, nej nu måste jag fortsätta leta efter min mamma. Och James säger så här, jag kan följa med dig, men hon vill inte det. Det är hon inte intresserad av. Till skillnad från vår illamående kompis Eddie så vill hon inte att vi följer med. Nej, hon vill vara ensam. Eller framförallt så kanske hon inte vill vara med James. Nej, man vet inte. Man får ju lite vibbar om att hon inte gillar män ganska tidigt. Ganska tydligt. Ganska tydligt. Det kanske också ska säga en liten inflikning att det var en av de ändringarna som jag tycker, de här lite osköna gaisen som gärna säger att de inte vill att någonting ska ändras, men som egentligen bara är typ inte progressiv. Och då säger jag det som en person som inte är en jätteförespråkare för hela dig och allt sånt där heller. Men jag tycker att...

00:22:26Bra grejer är bra grejer. Och den här versionen av spelet gör att alla personer ser mer mänskliga ut. Om man ska vara helt ärlig. Ja. Den tidigare spelet var det väldigt spelaktiga personer. Och speciellt på det japanska viset. Och nästan alla kvinnliga karaktärer i japansk spel från den eran var alltid såhär. Lite onormala och snygga på det här lite konstlade sättet. Ja, verkligen. Och här har de nu gjort så att hon faktiskt ser ut som en person. Ja, det gör hon. Och det var rätt många osköna dudes som var så här, nu är hon bara som ugly chic liksom. What? Japp, det var en av de grejerna som en del störde sig på och jag kan säga så här att jag tycker att de är idiots. För jag tyckte det här var bara så här, nu känns hon som en riktig person istället. Ja, verkligen. Och också, hur långt ska man gå för att börja insalta?

00:23:19Låtsaspersoner i spel. Det var ett såhär bara, alltså nu kunde hon inte vara het längre. Dude. Om det var det som du fastnade på när det gällde den karaktären så har du en del andra problem. Speciellt den här karaktären. Japp. Vad är det man brukar säga? Don't check up with Cray Cray. Yeah, no. Så att, om det är bara såhär, Shihato, det är såhär okej, ja men då förtjänar du kanske att faktiskt fastna i en relation med en sån här person, med en stor kniv. Dessutom. Så att jag tycker att de hade gjort alla karaktärerna i det här spelet mer mänskliga. Alltså de kändes som människor. Medan de i första spelet kändes mer som karaktärer i ett spel. Ja, ja men faktiskt. Man känner lite mer med dem här. Ja. Och det var det jag tycker de gjorde så himla bra. Nu kommer jag inte ihåg namnet tyvärr, men röstskådespelarna gjorde ett väldigt bra jobb i det här spelet.

00:24:19Röstskådespelerskan som gör, inte Angelas röst, men som gör Marys röst, har ett väldigt, väldigt isländsk klingande namn. Ja, undrar om det är något sådant. Ja. Men som sagt, överlag väldigt stabila insatser från. Det är verkligen en sak som de har fått väldigt bra kritik för också, att röstskådespeleriet har varit väldigt bra. Bättre än de andra skulle jag säga. Ja, och man kan ju verkligen förstöra ett spel. Oja, ibland är det ju så dåligt att det blir bra på den anledningen, men nu var det så pass bra att det blev bra istället. Och det gör just att man får en känsla av att hon är i ett väldigt skört mentalt state of mind, hur hon pratar. Ja, verkligen. Och på tal om hennes... sköra sinne, så frågar jag också James, han bara, men innan du går, vad ska du, ska jag ta den där kniven kanske? Kanske lika bra att jag tar den där eller? Det kanske, det kanske vore bäst för alla. Och hon säger så här, ja, ja, det är sant, för att ja, jag vet nog inte riktigt vad jag skulle göra med den om jag, om jag, om jag tog med mig den. Så det kanske är bäst att du tar den ändå. Ja, och det sättet hon säger på är så här att, tänkte hon ta livet av sig eller tänkte du ta livet av någon annan? Man får inte riktigt så här,

00:25:41vilket av dem det var hon menar. Nej, nej, verkligen inte. Men James säger så här, nej men jag tar den, det är bättre att jag tar den. Så hon sträcker fram den lite grann och han rör sig liksom in mot henne för att ta emot kniven. De är inte nära varandra så, men ändå. Han gör en rörelse mot henne och då attackerar hon honom lite grann. Hon gör liven i honom. Hon gör ett utfall. Och man blir så här, gud vad hände? Var det här någon typ av reflex hos henne? Exakt. Så fort hon har gjort det där så ångrar hon sig och så blir hon ganska upprörd och säger sorry, I've been bad. Och sen vet hon inte riktigt vad hon ska göra så hon lite småklumpigt lägger kniven på en skänk i det där rummet och sen går hon. Och då tänkte jag så här, okej det där var ju bra. Det vill säga att hon inte hade kniv, men sen tänkte jag så här.

00:26:41Å andra sidan finns det rätt mycket, du vet, fiender där ute. Och kanske hade behövt någonting att skydda sig med. Ja, jag tänker, i hennes fall hade det varit bättre om man såhär, ta det här järnröret istället. Ja, exakt, för det är inte lika individuellt. Det känns som att man kan slå sig med det, men det är mycket svårare att typ skära sig med ett järnrör. Ja, exakt, hon kan ju slå sig själv i huvudet med det, men det är ju inte lika, antar jag. Nej, så att jag kände, jag var inte såhär, det kändes inte helt bra att hon smög iväg helt. Helt försvarslöst. Vi pratar ändå, om man ska förklara hur hon ser ut, det är inte så här Miss Powerhouse 2000 på något sätt. Nej, och hon är ju lite ynklig också för att hon är i det här statet. Så även en sån här legs hade kunnat vara för mycket tror jag. Ja, exakt. Det känns inte som att hon är fysiskt eller ens mentalt. Nej. Så det känns inte bra. Hela den kattsynen var ganska obekväm, kan jag tycka. Ja.

00:27:38Det var den verkligen. Så det har de lyckats med väldigt bra. James går vidare. Det här är inte en jättestor bana, men det är relativt mycket rum. Mycket pusslande för att komma vidare. Det är en del med tim-, minut och sekundvisare för att öppna dörrar. Den tog vi ändå ganska snabbt. Ja, det var nog du som kom på det där när det stod H på en dörr. Det här är hour-dörren. Precis. Ibland så har man en moment. Exakt. One moment in time. Oj, oj, oj. Var det det här komplexet där det var ballonger? Med happy birthday eller var det något annat? Minst inte. Det är någon lägenhet man kommer in där det bara står happy birthday. Med ballonger. Och då vet jag att vi reagerar på så här. Vi tänkte så här, undrar om man får något om man skjuter de här ballongerna. Ja. Och så hade vi så lite ammunition, så vi bara, vi har inte råd. Vi har inte råd att prova. Så till denna dag så vet vi fortfarande inte. Nej, det är en anledning till att jag säger det. Och det är ju spoglish med inom brackets och spoglish. Men det finns en Achievement för att skjuta alla de ballongerna nämligen. Ah, okej. Och jag tror att just därför att man måste ha den här inre...

00:29:01beslutet om är värt att få management, men bli av med typ tio skott. Ja, det är ganska många ballonger. Det är mycket ballonger och det är mycket skott. Och i det här läget av storyn så har man inte så mycket ammunition. Nej, exakt. De skulle... Ja, mm. Hade det här kommit senare, då hade de ballonger där. Då hade vi pepprat som aldrig förr. Men jag kommer ihåg att relativt långt in i det här spelet så hade vi en sån här... Nej, det är bättre att vi använder milivapen än att skjuta saker. För annars är det, vi har typ fyra skott nu. Exakt. Och ett av de ställena kommer vi definitivt komma till senare. Oh ja. Ett annat rum i det här, eller lägenhet kanske, i det här komplexet har ganska mycket att göra med mått. Nattfjärilar, antar jag.

00:29:58Stora fjärilar. Och fjärilar, precis. Jag vill bara nämna det därför att just nattfjärilar och fjärilar förekommer ganska mycket och känns lite smått symboliska för det här spelet. Liv och död kanske. Men inte bara i det här spelet, men fjärilar har väl den i ganska många filmer och böcker. Exakt. Här kommer någonting, någonting som flyger över till någon annan dimension. Precis. Medan den egentligen brukar vara för att sörpla honung. Ja, exakt. De är bara fina. Ja. Utom de som har de här dödskallefjärilarna. Ja, de är coola i och för sig. De är mer coola. Ja. Och en sån fanns det ju också. Det är ju pussel som har med de här fjärilarna att göra också. Ja, det skulle vi kunna säga. Många av de här coola grejerna man stöter på är ju en del av...

00:30:49Men när man har tagit sig igenom hela det här huset i princip, det finns inget mer att göra, så kommer man ut på den här innergården. Klassisk innergård. Klassisk innergård med en massa boxar, lådor och containrar och lådor. Ja, exakt. Och bland de här lådorna så dyker ju Pyramid Head upp igen. Och vi är rätt säkra på att det finns bara en Pyramid Head. Ja, so far. Så nu, och nu är den här, och nu är vi ju ganska instängda, för det är inte... Det här är ju, det här området som vi är på, den här innergården, är ju större än vad det var i originalet, ska sägas. Mycket större, men det är fortfarande inte gigantiskt på något sätt. Nej, men det känns som att det är mycket mer grejer i vägen. Ja, jag tror att det var så de löste det.

00:31:50Du har en större yta, men du kan inte använda så mycket av den. Exakt. Så det man får göra är ju, framför allt måste man undvika hans svärd. Han har ett ganska stort svärd. Stort svärd var det. Ja. Vi kan väl säga så här att vi provade att vara lite nära. Mm. Det... Exakt. Det känns som att James har klarat av ganska mycket skada från de andra fienderna. Men Pyramid Heads värld är en ganska one-off. Ja, vi märkte att även om man kan ta ett par träffar, eller ganska många träffar till och med, med vanliga fiender, inte med Pyramid Head. Nej. Och det här är ju en bossfight, men... Första bossfight skulle man väl säga att det är. Ja. Men målet är ju här då inte egentligen att döda honom, utan det är ju bara att överleva. Exakt. Vi ska vara helt ärliga, vi kom inte riktigt på vad triggern var med att man antagligen skulle överleva en viss period och samtidigt göra så pass mycket skada att man triggar att eventet är över. Exakt. Och ju längre tiden går, ju mer man skjuter på honom, desto snabbare blir han ju. Så han blir ju också...

00:33:07successivt svårare och svårare att undvika. Precis. Däremot så var de ganska frikostiga med resurser i det här rummet. Ja, vilket var bra, för man fick verkligen fylla på hela tiden, vilket kändes... Det behövdes. ...mycket tacksamt. Annars hade vi nog varit fast i det rummet, tror jag. Ja, det hade vi varit ganska länge. Jag tror det. Speciellt om vi var tvungna att döda honom, för det vet jag inte ens om det går. Jag är inte helt säker på det. Vi gjorde det inte, skulle vi kunna säga. Jag är rätt säker på att det faktiskt inte går, med tanke på att det är en kattsyn ut. Ja, exakt. Så någon gång, om det är en osynlig tidsräknare. Eller skada och tid. Ja, exakt. Så någonstans så ringer de här, eller tjuter de här sirenerna. Silent Hill-sirenerna. Och det är inget diskret heller, utan det är så här... Nej, alltså det är verkligen ett sånt här krigslarm.

00:34:02Precis, Hesa... Vad heter den? Fredrik. Vad den nu kan heta i Maine. Hesa Garry tänker jag. Ja, exakt. Garry. Det är ett vanligt namn i Maine. Jag tror det. Men en visualiserar den typen av brölande ljud. Vilket får honom att lämna. Han bara öppnar en grind. Han är bara klar. Det är lite så här... Lite förnedrande. Ja. Det är så här... Fan, är det redan så här mycket? Du, jag måste dra nu. Så sticker han. Så står jag kvar där med 200 skott mindre. Använt kanske en och annan medicinflaska. Och så bara så här, jaha. Var det här allt? Var det här jag fick för... Precis, är vi klara? Och det är han. Han är nöjd. Han är nöjd. Han har dragit. Och vi går väl efter. Kanske inte direkt efter, men vi följer med honom. Han har ju öppnat dörren, så man väljer att utnyttja det. Exakt. Och när vi går ut genom den dörren, då är vi tillbaka i Bogworld igen. Vilket känns bra. När man kommer ut så här, mer färger. Mer färger, mer gråa färger än bruna. För all del, men man blir ändå lite så här, oh, nice. Ja.

00:35:31Ja men verkligen, det känns skönt. Och jag vill minnas att det var här man kom till den här tömda poolen där det var en massa monster i och så stod det en barnvagn mitt i poolen. Som man var tvungen att hämta någonting ur. Och jag för mig att det var väldigt irriterande. Ja. Vi hade, ja, alltså problemet var ju att man precis har haft en bossfight. Ja. Så att man var inte så här, vadade inte i resurser när man kom ut där. Verkligen inte. Och de var ganska många. Ja, det var typ sex, sju stycken där. Ja. Och återigen, inte ett superstort område. Och det är så uppenbart att man måste ner i... Tänk er en sån här community pool, typ. Det var väl också någon typ av gård. Ja, exakt. Och de... Och som sagt, i den här poolen som är tömd på vattenskvingar, så det är inget vatten i den. Där står den här barnvagnen. Och du och jag sa på en gång, så bara, ja.

00:36:30Någonting ligger i den. Där ska vi ner. Där ska vi definitivt ner. Och så var det. Så var det. Dit ner skulle vi. Jag kommer inte ihåg vad som var i barnvagnen faktiskt. Nej, jag har för mig att det var typ ett mynt. Ja, just det. Det var ju ett myntpussel. Ja, jag tror att det var ett mynt. Så ett av mynten skulle vi kunna säga. Det var fler. Men ett av dem låg där. Och jag har för mig att vi slog folk med plankan och lite annat där. Ja. Det var en fight. Det var en fight. To the death, som man säger. Ja, det var det verkligen för dem. Eventuellt så var de redan döda från början. Det var de väl lite grann. Men det som är väldigt fint med det här stället är att det har en till grind som leder ut till den vägen som faktiskt leder till Rose Water Park, dit vart vi är på väg. Ja, som ni kanske har glömt, men det var ju faktiskt dit vi var på väg hela tiden.

00:37:28Fast på kartan så var det så här, vi måste gå igenom det här huset och sen det här huset. Och sen den här andra dimensionen. Och den här bossfighten. Men vi har fortfarande hela tiden varit på väg mot parken. Ja, exakt. Och det här är det som jag faktiskt inte riktigt mindes. För jag hade för mig att det gick ganska snabbt att gå igenom de här husen för att komma till Roswater Park. Men det gjorde det antagligen. Det tog några timmar. Ja, exakt. Och det är väl... Men vi kan också säga så här att... Vi sa kanske det för oss nu, men vår genomspelning av hela spelet, där vi var överallt, var ungefär 30 timmar. Ja, det är ju... Vi gjorde det här spelet ganska långt, men det var för att vi var överallt och gjorde allting vi kunde. Ja. Så att, när vi säger att det gick ganska snabbt, får ni visualisera att det var snabbt som vi kanske... Snabbt för oss kanske var två timmar. Ja, typ så. Vi slog ihjäl många saker i de där husen.

00:38:27Verkligen. Så när James nu är på väg mot Rosewater Park så går han förbi, på ena sidan av vägen så är det en hög mur som är högre än vad han är lång. Ja. Och uppe på den här muren så sitter den lilla flickan som sparkade bort nyckeln och som stampade på James hand. Nu tillbaka, she's back. She is back och hon sitter där som att, ja, jag vet inte. Här är jag liksom. Ja, exakt. I sin hand så har hon ett kuvert. Så man får se hur hon lite grann vänder upp och ner och håller på med lite grann. De pratar lite grann en stund, inte om något viktigt, inte om kuvertet på något sätt. Nej, hon vill ju inte prata om det. Nej, och hon vill inte prata med James så mycket alls. Hon tycker inte att han är... Hon är inte sugen på att snacka med honom, av någon anledning.

00:39:21Och sen hoppar hon ner från muren, fast på andra sidan. Så att han inte längre kommer åt henne. Men innan hon hoppar ner där så säger hon till honom. You didn't love Mary anyway. Exakt. Hon vet någonting. Får man ju säga. Ja. Verkligen. Så James är ju nu väldigt sugen på att prata mer med den här lilla tjejen. Jag var inte sugen på det kan jag säga. Nej, inte jag heller. Hon var lite jobbig. Hon kändes lite jobbig så här. Inte helt säker på att det här är bra. Ja, hon var väldigt retsam. Det var ju hennes grej. Hela, precis, hon har hela den här. Precis, det går inte riktigt att ta henne på allvar. Och man är inte säker på att hon kommer att säga det man vill höra. Nej, exakt. Eller om hon säger sanningar, för att hon är ett barn. Exakt. Och hon har klivit på vår hand.

00:40:20Ja, hon har inte varit quiz hittills. Nej, hon är lite så här, kom igen nu. Behöver det verkligen vara så här? Behöver det verkligen vara, exakt. Men det kan ju inte bli värre, eller? Precis, det är så man brukar tänka. Det kan ju inte bli värre. Det kan inte bli värre. Men hon, det är också tänkt så här, hur kommer hon upp på muren? Men hon är ändå ganska liten, så det kanske inte är så svårt att klättra upp. Nej, exakt. Det stod ju lite sådär soptunnor bredvid där. Så jag tänker att hon kanske på något sätt lyckades hoppa upp på en sån för att komma upp. Hon är ju lätt. Det är hon ju. Det är liksom, till skillnad från Eddie, så är hon betydligt lättare. Ja, det är hon verkligen. Men James tar sig i alla fall till den här parken, Roswater Park. Den ligger alldeles på sjön i princip. Ja, så nära man kan komma. Så nära man kan komma.

00:41:14Jag hoppas att det här är the special place som Mary pratar om. Det är en ganska fin park, den är ganska stor. Ja, och om jag minns rätt så var det typ inga fiender i den här. Nej, väldigt lugnt. Mycket saker att plocka upp dock. Ja, det var ett gäng collectables och ammunition och annat. Ja, hattar. Hattar. Hattar. Som man i och för sig visserligen inte kunde plocka upp. Nej, men det fanns hattar. Men man är så pass långt nere att man ser vattnet. Ja, det gör man verkligen. Så efter att vi hade sprungit runt i hela den här parken så gick vi till ute på... Längst upp på vattnet så fanns det ett kafé som var uppbyggt på terrass. Ja, och typ deras lilla... Ett däck. ...pirområde utan pir. Exakt. Men sen lite längre bort så fanns det faktiskt en pir med en sån här Gazebo. Liknande grej längst ut. Och det är ganska dimmigt så man ser ju egentligen inte det här så himla bra. Men när man går ut, när James går ut efter den här piren så börjar han ana konturerna av en kvinna. Japp. Då tänker man så här, aha, special place kanske var Gazebo.

00:42:39Exakt och det är verkligen det han tror för när han kommer fram till den här kvinnan så säger han Mary. Tills hon vänder på sig och han ser, ja det där är inte Mary. Men hon är väldigt lik Mary och när hon pratar så låter hennes röst precis som Mary. Men hennes hår är blonderat med rosa toppar och hon har lite mer vågad outfit. Ja men hon är lite mer sådär. What's happening? Exakt, lite mer avslappnad. Och på tal om den här outfiten så har de ju faktiskt bytt ut den i det här spelet. I första spelet är den ju ännu mer vågad. Eller första spelet, i originalet så är den ännu mer vågad. Jag tror att vi ser, återigen det jag pratade om alldeles nyss, en mer så här, hur skulle den här personen ha klätt sig om det var en människa? Och inte en karaktär i ett spel. Ja, exakt. Och inte gjort av ett gäng japaner på 80-talet när de var ännu mer.

00:43:39Vissa skulle säga sexistiska, jag menar mer att de är som de alltid är, lite gubbsjuka i Japan. Exakt. Och de var det mer då än nu. Ja, mer öppet liksom. Ja, mer öppet. De kanske är lika sjuka fortfarande, men de är lite mer öppet. Men också nu som sagt, jag tror att de tänker så här, men skulle verkligen personen klä sig sådär? Antagligen inte, vi tonar ner det lite grann. Men fortfarande vågat, det är ingen snack om den saken. Exakt. Men så hon blir ju lite så här, vad, Mary? och frågar så här, påminner jag om din flickvän? Och han säger, min fru. Precis. Ain't no girlfriend. Min döda fru. Okej, det där är alltid konstigt liksom. Ja, verkligen. Men han förklarar ju för henne varför han är där. Han säger att han har fått ett brev från Mary och han säger att hon väntar i Silent Hill på deras special place. Och han hade kanske trott att det här var deras special place.

00:44:40Men det var det ju uppenbarligen inte. Nej. Men det är ju som vi sa i första avsnittet, att han vet ju egentligen inte riktigt. Han vet bara att någonstans i den här stan så tolkade hon att de hade haft ett special place. Ja. Och han kom inte ihåg vad det var för något. Nej. Så han hade väl såhär, jag hoppas att det var i parken, för där minns jag åtminstone att vi var. Vi spenderade en dag där tillsammans. Och det var nice liksom, men jag har ingen egen definition av vårt special place. Nej, exakt. De hade inte pratat om det här innan. Nej, vilket gjorde det mycket svårare för honom. Ja, verkligen. Men som tur är så är Maria, hon är ju lite påstridig sådär, får man väl säga. Spänning skulle man kunna säga. Lite, ja, lite needy. Lite needy, verkligen. Men hon har i alla fall ett förslag till vad som skulle kunna vara deras special place. För dit brukar Young Lovers gå. Precis.

00:45:40Så hon bestämde sig för att följa med James för att hjälpa honom att leta efter Mary. Ja, alltså till skillnad från de andra karaktärerna så är det bara så här, nu följer jag med. Ja. Han är ju lite så där, vet inte. Han vill nog egentligen inte tror jag. Han vill egentligen inte, men då blir ju hon ännu mer needy och säger så här, du vill väl inte lämna mig ensam i den här staden med alla de här monstren? Hon vet ju hur han ska manipuleras. Ja, och det funkar ju toppen. För han bara, ja nej, det är klart, du har ju rätt. Det är klart vi hänger på. Det skulle kännas lite jobbigt om du blev mördad. Ja. Okej, fine. Det var inte min idé, men you know. Men, men. Om vi måste göra det här så måste vi väl göra det här liksom. Ja, låt oss, låt oss gå. Så hon, hon tar ju lite grann kommandot. Hon bara, häng på. Jag vet vart vi ska. Hon verkar ju kunna stan liksom.

00:46:33Ja, hon har lite bättre koll på geografin än James. Och kanske har lite mer anknytning till stan. Hon kanske är uppvuxen där. Exakt, det vet vi faktiskt inte alls. Nej. Men på vägen dit de nu ska, till det här special place som Maria inte vill säga vad det är för någonting. Hon vill bara visa. Exakt, Miss Me At. Ja. Och här är det mer såhär follow me too. Ja. Vi har två... otydliga beskrivningar till ett ställe vi inte vet vad det är. Ja. Av två olika kvinnor som nästan är samma. Exakt. Ja. Exakt så konstigt som det lät var det. Ja. Faktiskt. Men. På vägen dit så kommer de till ett motell. Som, som de går in i. Och det här motellet är ju faktiskt det motellet som Heather och Douglas är i i Silent Hill 3. Det är sant.

00:47:29Det är, som sagt, det är ju en rätt liten stad. Ja, det är det ju. Så att de är ju bounds att springa på varandras. Ungefär samma kvarter, ja. Ja, exakt. Vilket ju sätt och vis gör det. Som vi sa, den enda riktigt röda tråden i hela den här serien är ju stad. Ja. Ja, det är det verkligen. Det är det enda som håller ihop allt. Ja, så det är ju en karaktär liksom. Så det blir lite så här, aha moments om man har kört alla de tidigare spelen. Ja, verkligen. Så i ett av motellrummen så hittar man Douglas hatt. Han hade ju såhär cowboy-liknande hatt. Och i ett annat av motellrummen så hittar Maria sin outfit från originalet. Och håller upp den framför James och säger. Tror att jag skulle passa i det här. Och det är en ganska vågad outfit. Och jag tror att det är det de menar. Det har hänt en del sedan det här. Så vi kunde inte göra det här. Men för alla de som är purists.

00:48:26Nu har ni fått se den. Exakt, den är med och vi har gjort något roligt av det. Vilket jag gillar. Det är typ perfekta touchen tycker jag för att göra sånt. Ja, och när vi ändå pratar om roliga saker, en annan kul grej är ju, för vi vet ju hur mycket bilfönster det finns att smasha i det här spelet, och det fortsätter ju finnas fler bilar. Så James gör ju det helt oberört nu. Han tänker inte ens på det. Det är så här, jag smashar väl för att kolla om det finns något. Men för Maria är det första gången det händer att någon går runt och smashar bilfönster. Kanske. Så hon blir ju lite så här, säkert att du ska göra det där. Japp. Jag kommer ihåg när jag gjorde så. You what now? Kommer du här och dömer mig nu? Vill du ha medicin eller inte liksom? Exakt. Vi behöver det här för att vi ska kunna överleva.

00:49:17Och det är en sån här perfekt touch tycker jag. Ja, verkligen snyggt. Och sen blir hon ju också efter ett tag, blir hon ju lite faced av allt. Hon bara, ja, ja, whatever. Han slår sönder bilfönster. Låt honom göra det. Det är hans grej tydligen. Eftersom det inte är någon som är här och kan bli upprörd så kan han få väl göra det då. Ja, exakt. Sen kommer man till en ställe där man nästan blir liksom påsprungen av en verkligen hord med olika fiender. Framför allt de här straight jacket. De konstiga, precis. De som inte vet om de är före detta patienter eller om de bara är så. Exakt, de som bara är insydda i sitt eget skinn. Ja, det är inte bra. Inte bra. Och det är inte bra för Maria och James heller, för de har ju inget sätt att försvara sig mot den här horden, förutom då att springa in i en gränd och stänga igen sådana här järngallergrindar.

00:50:13Men för att hålla den här grinden igen, för det går inte att stänga den på något sätt, så måste James använda sin trusty bräda med spikar. Och den har ju ändå varit med ett tag nu. När vi kommer hit är det ett gäng timmar som brädan har varit ett av våra favoritvapen. Ja, verkligen. Det hade inte gått att klara sig utan brädan. Nej, jag tror faktiskt inte det. Nej. Men turligt nog så precis innanför de här järngrindarna så finns det en, står det en bil som i huven har nedstuckit ett järnrör. Ja, och såklart av en händelse. Men det är ju då uppgraderingen av brädan skulle man kunna säga. Ja, det är det. Och det var ju, för det är skönt att ha det där vapnet när man vet att man inte, det här, det är ingen ammunition som går åt. Nej.

00:51:11Och det är inte ett jättedåligt vapen heller. Visst, det är några slag på de lite segare, finare, men det går ju fortfarande faktiskt att ha ihjäl allting. Ja, det går det. Och den går inte sönder, så den håller i sig hela spelet. Ja, och det är väl en av de grejerna som gör att man gillar de här milivapen mer, att de faktiskt inte går sönder. Som i en del andra spel. Shame on you, alla ni som gör så. I'm looking at you alone in the dark. Japp, japp, japp, japp. Inte okej. Inte okej. Men till slut när de har gått runt på gatorna en stund. Eller ja, James har följt efter Maria en stund på gatorna. Så kommer de till ett ställe som hon på något sätt indikerar att här kanske det är. Och James försöker öppna dörren. Det är en röd dörr med en fjäril på. Hon har ju också en fjärilstatuering på bröstet. Ja.

00:52:10Så man tänker så här, här har vi någonting. Det här kan hänga ihop. Så han försöker rikta upp dörren och han bara, nej okej den är låst, hur ska vi ta oss in? Och hon böjer sig, hon liksom vänder sig lite ifrån honom så hon står med ryggen till och sen så fiskar hon upp en nyckel från sin topp. Hon har ju uppenbarligen, precis som man tror, någon typ av koppling till det här stället. Ja. Så hon har ju en nyckel. Japp. Och man kommer in till vad som är liksom så här bak. Bakom rummen, det är kontor, omklädningsrum, någonting. För något slags etablissemang. Hon lämnar honom för hon har någonting som hon ska göra där inne. Vet inte riktigt vad. Men hon försvinner så att James får undersöka det här stället lite själv. Och sen till slut så kommer James ut i det som är etablissemanget. Här är det. Här är stjärnorna. Här samlas gästerna. Det är en typisk var skulle man kunna säga.

00:53:10Det är verkligen en typisk bar. Förutom att det finns en scen i mitten med en dansstång. Precis. Yogastången som vi kallar det. Exakt, yogastången. Och där dyker Maria upp och ställer sig vid den där stången och rör sig lite. Man får en känsla av att det inte är hennes första yoga. Nej, exakt. Hon har yogat förut. Men hon yogar inte så mycket nu, men hon ställer sig ändå där och är lite sådär. Men hon är ju lite suggestiv ändå på något sätt, får man säga. Och nu säger vi lite, fast vi menar mycket. Exakt, exakt. Finns det inte någonting, här är en liten utställning, finns det inte någon som heter Hot Yoga? Det gör det. Men kanske det hon håller på med. The Hot Yoga. Exakt, för det är ju yoga och hot. Hade det varit folk där, mer folk där?

00:54:03Så hade det varit en typisk sån här typ divebar, city, dance club. Jag tror vi alla har sett någon crime noir-film med ett dussin sådana barer. Där mycket endollarsedlar byter händer. Mycket endollarsedlar. Jag misstänker att det är sedlar. Jag har aldrig sett silverdollar. Nej, det hade blivit tungt. Det är himla tungt och kallt känner jag. Ja, eller hur? Otympligt. Ja, det är klart. Jag tror att det är... Hon säger väl aldrig egentligen rakt ut vad hon gjorde där? Alltså man får ju starka vibbar av att hon har jobbat där. Ja. Och har någon koppling. Men hon säger ju egentligen inte så här. Vad gjorde jag? Mitt jobb här var följande. Men hon verkar bekväm med stången. Ja, exakt. Exakt. Gör med det vad ni vill, som hon brukar säga.

00:54:59Hon verkar också ganska bekväm med baren. Eller ja, mer eller mindre. Det är det som gör det lite mer otydligt. Att hon verkar lika bekväm bakom bardisken. Precis. För Janes blir lite irriterad. Han bara, varför har jag tagit mig hit? Det här är ju inte vårt special place. Det förstår väl du också. Och då blir hon lite irriterad. Och sen så går hon och så... Och så säger hon, kan vi inte bara ta det lite lugnt en liten stund och vila upp oss från det här äventyret som vi är ute på med massa monster. Ja, hon blir ju faktiskt lite irriterad. Men hon har ju en poäng, ja det är klart det kanske är skönt att komma undan stressen som är där ute. Men samtidigt så ljög hon ju lite för honom. Ja, det gjorde hon. Och bara så här, nu går vi till det uppenbara special place, varför skulle vi någonsin ha gått till en divebar liksom? Ja, nej.

00:55:52Så hon blir väldigt så här, jag behöver bara ta en liten paus. Och då sätter sig James ner i baren och bara, okej, fattar. Och så börjar han ifrågasätta, är jag dum i huvudet? Kan hon verkligen fortfarande vara vid liv? Medan Maria säger så här, ja, nej, men du är hoppfull. Du är hoppfull. Precis. Hon är ändå så här lite, nu är det hon som är så här, kom igen nu. Ja, exakt. Ge inte upp nu liksom. Men sen häller hon upp två drinkar och säger så här, här, for to take the edge off, eller någonting sånt. Och då säger han nej. Han bara, nej, det här vill inte jag ha. Och hon bara, suit yourself, och så dricker hon upp sin. Och han tittar väldigt, väldigt längtansfullt efter sin drink. Men han dricker inte. För han är ju, som vi nu får påminna om, lite av en alkis. Det är han. Och det kan ju vara därför han säger nej. Nej, jag måste vara fokus.

00:56:50För att jag måste faktiskt hitta min döda fru. För då kan jag inte vara sådär daydrunk som jag har varit ett tag. Som jag ändå alltid är. Om man ska vara snäll, ja. Nu är tillfället där jag ska... Ja, på något sätt när han hade chansen så tackade han nej nu. Ja, vilket ju ändå var... Ja, visa karaktär som man brukar säga. Ja. Så det var bra. Så till slut så beger de sig faktiskt vidare till det stället som faktiskt var det stället som Maria tänkte var deras special place. Och det är ju en staty. Av en kvinna. Vars story är att hon är fast på en öde ö. Och i varje kväll så tänder hon ett ljus för att hon har en älskare som bor på fastlandet. Som ror ut. Han tittar efter det här ljuset som hon har tänt. Han ror ut med mat. De äter middag tillsammans och så ror han tillbaka. Och det här gör han varje kväll. Han är definitionen av, vad heter det, mönstermänniska. Vanemänniska, där har vi det. Varje kväll sätter han sig i ekan och paddlar ut till ön. Ja. Tills han då en dag när det är storm drunknar. Ja. Problemet med att paddla ut i en storm är att man inte alltid paddlar in igen.

00:58:09Nej, exakt. Men då stannar man där. Ja. Och storyn med den här kvinnan då är att hon fortfarande, än idag, varje kväll, tänder ljuset och hoppas på att hennes älskare ska återvända. Så är det. Och hon hade ju blivit satt på ön som ett kollektivt straff. Ja. För att hon var en häxa, har jag förvånat mig på att hon påstod. Exakt. Det här är ju, det här är ju main. Det är Maine och det är lite förr i tiden som den här legenden kom ifrån så att hon var en av de här du är en häxa, människa grejerna. Ja, och det är en fin story men Janes blir lite irriterad och bara så här men det här är inte heller vårt special place, det här är inte det. Kan du sluta med en massa icke special places här? Exakt, nu måste vi till the special place. Så de sätter sig ner på bänken, de pratar om vart de ska gå härnäst.

00:59:04När de helt plötsligt hör ett skrik. Så är det. Och då undrar vi alla, vem är det som skriker och varför? Och den karamellen får ni suga på. Om man har karameller i sig. Mer mediciner och kanyler. Exakt. Den får ni injicera ett tag. Nej, kanske inte. Vi uppmuntrar inget sånt, ska jag vara väldigt tydlig med. Utöver det här spelet så kör inte upp saker som ni hittar på stan. Nej, gud, gör det verkligen inte. Faktum är att jag tror vi har väldigt lite drickmedicin överhuvudtaget i Sverige. Ja, det är hostmedicin. Det är väl typ det. Den däremot, hittar ni typ tio flaskor hostmedicin, bara svep som aldrig förr, det är så jävla gott. Det är bra att ha och det är gott. Så är det. Men här och nu så tänker vi inte avslöja mer, utan vi har en cliffhanger igen och...

01:00:00Spoiler igen då för att ha det som en röd linje. Vi kommer nu ha cliffhangers i alla avsnitt fram tills vi är klara med det här. Det är ett fult litet knep som vi har lärt oss. Som vi utnyttjar brutalt. Så mycket vi bara kan. Men vi hoppas att ni har haft det. Våran definition av mysigt. Det vill säga lite obehagligt. Lite otydligt. Lite skräck här och där. Men på det där... mixade, trevliga sätt man vill ha mer. Man vill komma tillbaka. Och det vill vi också, så vi kommer ju vara här med avsnitt 3. Och fler än så kan vi här och nu säga att det blir. Det blir ett gäng avsnitt till, så vi hoppas ju att ni är med oss på hela resan nu. Men här och nu är vi nöjda för den här gången. Så vi ses igen när Skriet från vildmarken avslöjas. Men fram tills dess får ni ha det jättebra. Vill ni höra på annan skräck så finns det både tidigare avsnitt nu av den här.

01:00:58Och även väldig massa Resident Evil avsnitt där ute också om ni inte kan hålla er. Så att där har ni det. Vi säger tack och hej för den här gången och på återseende alldeles snart. Tjingeling.