Silent Hill 2 - Del 1 - Our Special Place

00:00:00Då säger vi välkomna till Silent Hill igen. Och ja, vi menar det. Det menar vi verkligen. Obehagligt välkomnande ändå. Eller till en obehaglig stad kanske. Fast är det det? Det är det vi kommer djupdyka i nu i många avsnitt. Eventuellt. Men ni vet hur det är med oss. Vi säger att det ska vara x antal avsnitt. Och så blir det minst. Dubbla antalet. Så vi tänkte inte ens gå ut på den tunna isen den här gången. Utan vi säger bara välkommen till. Serien i serien. Det vill säga Silent Hill-serien. Men serien om Silent Hill 2. Och då menar vi båda spelen. Men med fokus på remaken. Som kom ut 2024. Så att jag hoppas att ni benade ur det där. Vi kommer vara på allt. Men vi kommer bosätta oss i nutid. Ish. Ja.

00:00:59Vi lämnar det. Förhoppningsvis så är ni med oss på resan i alla fall. Och som vi tar ändå för att en del av er kanske inte har lyssnat på några av de här serierna tidigare. Men det vi brukar är att vi pratar lite om hur spelet uppstod och när och under vilka premisser. Och sen så brukar vi djupdyka i själva spelet. Och så går vi liksom igenom spelet från början till slut. Och sen efteråt så brukar vi ha lite funderingar och tankar och annat. Och vi brukar även ha det under spelets genomgång. Det kommer vara utlägg, vi kommer bre ut oss, vi kommer fundera på saker. Det kommer vara gigantiskt mycket spoilers. Alltså så mycket spoilers. Det är svårt att undvika. Med andra ord, det kommer vara helt meningslöst att lyssna på det här om ni inte vill veta vad som händer i spelet. Så ni har nu blivit varnade. Vi säger det kanske en gång i början på varje avsnitt, men vi säger det extra mycket här för det är här.

00:01:57Det här börjar och vi brukar ha rekommendationer men jag tror att just i det här fallet så efter med tanke på att vi kommer fokusera på remaken som kom ut 2024 så är det inte 100% nödvändigt att ni lyssnar på avsnitt 1 om första spelet. De är ganska fristående till skillnad från Resident Evil-spelen. Men ni får såklart göra det och det finns i inspelningsstund delvis där om vi ska vara helt ärliga. Exakt. Ni kan få en tease om hur det var och sen komma hit. Men ja, det går jättebra att börja här i det vi försöker se på omvägar. Så är det. Och för er som har varit med ett tag, vi brukar prata om vad vi har i glasen. Vi hoppar över dem i de här djuploden och säger bara att vi har glas. Och de är inte tomma. Nej. De kanske till och med är två. Det kan vara mer än ett glas. Så där har vi det.

00:02:53Men vi känner oss redo, så förhoppningsvis är ni också det. För att nu kör vi helt enkelt. Och vi börjar. Vi höll på att säga tillbaka på förra århundradet, men det är det faktiskt inte. Utan det här är på rätt sida eller på den här sidan. Beroende på hur man ser det. Så första Silent Hill 2 kom alltså ut 2001. Så den hann precis över millenniebreaket där. Och kom till Playstation 2. Så nu har vi släppt den här. The olden days, som man säger. Ja, det har vi verkligen blivit. Och jag tror att du och jag kom fram till att grafiken nu är så pass okej att man nästan kan köra det fortfarande. Det skulle faktiskt gå. För det har ju dykt upp ganska mycket videos som jämför hur många av scenerna. Framförallt kanske cut scenesen men också game play. Hur stor skillnad det är i remaken från originalet. Och jag har alltid tänkt att det här kommer vara så stor skillnad. Det kommer inte ens gå att titta på hur originalet ser ut. Men det ser faktiskt inte helt hemskt ut. Nej, det gör inte det. Så att jag kan inte rekommendera det längre. Speciellt inte efter att remaken kom ut. Men vi kan väl säga så här att om ni tittar på spelet. Kanske på YouTube eller annan.

00:04:09Valfri plats. Så tror jag inte att ni kommer må så där dåligt som jag gör när man ser vissa tidigare spel som är så här ett gäng kuber som är ute på äventyr. Utan det här spelet ser fortfarande ut som ett spel. Även om det finns en kub även i det här spelet. En stor kub. Kanske för stor. Vi kommer till den sen och tyvärr får vi säga kommer vi till den. Underligt nog så nämnde vi kanske den enda tråkiga delen av hela spelet på en gång. Fast å andra sidan, ni kanske inte håller med. Vi kanske är ett ensamt läger där, vad vet jag. Men det får vi avgöra när vi kommer dit. Men i alla fall, 2001, då händer det här. Och vi kanske ska säga det för alla de som inte vet, men det är alltså Konami som ligger bakom den här serien. Så japanskt rakt igenom, även om serien utspelar sig i the US of A. Så det är lite exotiskt val för en japansk studie att passera.

00:05:06hela sitt franchise på en annan kontinent än sin egen. Ja. Och närmare bestämt i Maine, det här pratade vi väl om kanske i början på Silent Hill. Men man tror, jag vet inte om vi vet, men man tror väl i alla fall att det här utspelar sig någonstans på östkusten, antagligen i Maine. Man får de vibbarna. Och jag har för mig att vi till och med sa att någonstans kanske de nämner det också, fast det är väldigt flyktigt. Ja. Men man får definitivt de vibbarna. av omgivningarna man befinner sig i. Så att det är den liberala östkusten som vi säger. I det här fallet den förskräckliga östkusten. Ja, i det här fallet. Och vi kanske ska säga då att det är... Jag vet inte om de visste hur många spel det skulle vara, men det är alltså del två i en serie där egentligen den enda röda linjen är att det på något sätt har med det här samhället att göra. Det är lite olika personer som är huvud...

00:06:05Speciellt senare i serien, det är lite olika huvudpersoner. Det är lite olika skäl, men de har då Silent Hill som ankaret som håller ihop allting. Och de brukar beskrivas som survival horrors. Även fast, precis som i Resident Evil, så slirar de senare spelen in lite mer på action. Action horror, om det är en... Det kanske det är. Tänk er mer deadspace. Man skjuter betydligt mer saker ju längre in i serien man kommer. Ja, verkligen. Man får ju tycka vad som helst om det. En del tycker säkert att det är supernice. Just vi två brukar säga att vi hellre håller oss på survival horror-delen av spektrat. Där man har mindre resurser och mer skräck helt enkelt. Och kanske till och med åt det psychological horror-hållet. Det gillar vi. Eller ja, ni förstår vad vi menar. Jo, vår definition av härligt och mysigt och allt sånt där har vi gått igenom många gånger för de som har lyssnat på oss.

00:07:01Den är inte den klassiska definitionen, utan ju mer obehagligt och läskigt det blir, desto nöjdare blir vi. Något fel är det på oss, vi har inte kommit på vad det är, men vi vill att ni ska veta vad definitionen står för. Annars skulle det kunna bli förvirrande. Det kan bli konstigt annars. Det kan bli konstigt även med, men det kommer bli ännu konstigare utan. Men i alla fall, det här kom ut 2001 och det var gjort av ett team som heter Team Silent som var en undergruppering hos... Konamios Entertainment Group i Tokyo. Och den kom ut i Playstation 2, som sagt. Och det var James Sunderland som är huvudpersonen i det här spelet. Som är en änkling, säger man på svenska, va? Ja, exakt. Hans resa till Silent Hill, där han letar efter sin döda fru. Och det var hisspitchen, egentligen. Och jag tror att den säger inte så mycket mer än att det är någonting som är lite konstigt här. Med tanke på att han då letar efter sin...

00:08:01Döda fru. Och då efter att han har fått ett brev från sin döda fru. Det är där twisten kommer. Att leta efter sin döda fru har nog en och annan äventyrare gjort i spel. Men när frun har skrivit, inte lika vanligt. Ett brev från Beyond the Grave. Precis. Så att där ska man väl kanske säga att originalet var. Och sen så fick det också en port till Windows. Tror jag någon gång så här ett år senare eller något sånt. Och den kom eventuellt också till Xbox och lite annat. Den spreds lite mer brett än första spelet, men inte till allting som det är mer numera. Det var lite spridning, men inte som det numera är. Och vi tänker egentligen inte säga så mycket mer om den, utan det var där det började. Och man skulle väl kanske kunna säga att det fick bra kritik. Första spelet ansågs bra, andra spelet ansågs bättre. Så det var egentligen där de började bygga sin legacy kring serien.

00:09:01Över åren så skulle man egentligen bara säga att den har växt, blivit en kultklassiker. Och så pass mycket att det nu alltså 2024 räckte till att göra en fullfjädrad remake av spelet. Och det gör man ju bara spel där man vet att det finns en stor fangrupp där ute och många som skulle vilja testa det igen. Så att det i sig är ju ett bevis på hur uppskattat det här spelet blev i efterhand, skulle man kunna säga. Ja. Och då pratar vi helt plötsligt om en annan studie. Det är ju fortfarande Konami som äger själva franchisen. Men nu hade de lagt ut det på ett team som är kända just för att göra remakes och remasters åt andra företag. Och det är Blueer Team. Som gjorde ett fantastiskt bra jobb med den här remaken.

00:10:01Vi kommer ju säkert nämna det ett gäng gånger under de här serieavsnitten. Men vi tyckte, och det står ju för också, att det här var ett spel som kanske till och med var bättre än originalet. Exakt, det är väldigt kul för jag har hört det från ganska många. Att även, alltså sådana som verkligen älskade Signed Till 2, som verkligen är så här, originalet är, det är ett fantastiskt bra spel. Men om någon skulle fråga mig nu, någon som inte har spelat Signed Till 2, vilket jag ska... spela, så hade till och med de här hardcore fansen kanske sagt kör remaken. Jag hade definitivt sagt det. Det var därför vi sa så. Titta gärna på en video, originalet, men kör 2024-versionen. Och som sagt, det är en remake och inte en remaster, så den är gjord från the ground up. Och det märks. Det är definitivt ett hantverk. Men vi ska också säga att det var det första Silent Hill-spelet som kom ut.

00:10:59sen 2012 när Downpore kom ut. Så det hade gått ett rejält tag där utan några Silent Hill-spel överhuvudtaget. Ja, och sen helt plötsligt så annonserades det här och lite andra. Så Silent Till har fått något form av uppsving och kanske desto mer nu när det här har släppts och fått så bra kritik. Verkligen. Jag tänkte säga det, jag tror att det kan nu i efterhand visa sig att det var här som Silent Till kom tillbaka på riktigt. Efter att ha, om man ska vara lite ärlig, Det är som vi sa alldeles nyss. Tvåan var höjdpunkten även när det kom ut första gången. Och sen så blev det långsamt lite mer tveksamt per spel. Tyckte det generella gaming-crowdet. Vi som sitter och pratar just nu här kanske tyckte om en del av de senare spelen mer än den generella gamen. Men tvåan är det som ansåg var höjdpunkten. Och sen så tappade det långsamt. Och när Downpor kom ut 2012 så...

00:11:57var det inte värt att göra fler just då, för att folk tyckte att det inte riktigt var samma sak längre. Men då tog det fram till 2024 innan det var dags att göra en relaunch. Och så här i efterhand så gick det ju jättebra. Men det hade gått rätt många år, så det var ju en hel generation med gamers som antagligen alla hade kört ett sånt här tillspel när remaken kom ut. Vilket ju är både bra och dåligt, om man ska vara helt ärlig. En lyx för dem, känner jag. Ja, precis. Och... Kanske egentligen inte ska säga så mycket mer än att istället för PS2 så kommer det här alltså ut till PS5. Så ni ser själv hur många generationer som har gått där emellan. Och nu är de här informationen, jag vet inte om den är uppdaterad precis idag, men förra året så hade den sålt över 2 miljoner exemplar, vilket får anses vara väldigt bra för ett spel som ändå kom ut 2021 ursprungligen. Och den fick en del priser.

00:12:55På British Academy, Games Award, Golden Joysticks Award, Game Awards och betygsmässigt så var det liksom egentligen bara väldigt höga betyg överallt. Så att Bluebert team definitivt så pass framstående numera att de till och med kan driva sina egna projekt. Så att det här var kanske det som också kickade igång deras resa som studio framöver. Men ja, det är ett litet annat avsnitt vi kanske kommer göra någon gång i framtiden. Men det vi ska säga var att. Rent marknadsmässigt, säljmässigt och utvecklingsmässigt så var remaken en framgång på alla sätt. I alla fall av det man kan ha hört och läst. Ja. Så är ni intresserade av det så kolla gärna upp det mer. Men nu tänkte vi att vi hoppar över till vad som faktiskt händer i spelet istället. Och det enda gemensamma skulle man kunna säga för de här spelen är att storyn är identisk. Den har ni inte ändrat på.

00:13:53De har varit väldigt faithful till originalet på många, många sätt. Och det var kanske därför också som vi tyckte den var så bra, att de tog det som fanns men lyckades på något sätt göra det bättre utan att tappa någonting. Ja, verkligen. Jag är mycket imponerad. Det är vi. Men ska vi ta det från början då? Jag lämnar över... Jag vet inte vad man lämnar över i den här serien. Vad brukar man ha? Ett brev. Just det, jag lämnar över brevet till dig så är det bara att köra igång. Ja, och som vi nämnde så handlar ju det här om James Sunderland. Han kommer till Silent Hill i tron, kanske hoppet, att hitta sin fru Mary som har varit död i tre år. Och man känner redan från början på James den här stämningen. Han är förvirrad, han är sorgtyngd, kanske...

00:14:48Lite deprimerad till och med. Han vet att... Det kan man nog säga. Ja, det är inte hans bästa dag. Eller tid i livet. Eller år. Eller år. Exakt. Eller de senaste tre åren kanske, till och med. Utan att spoila det mer än nödvändigt. Som sagt, jag bryr mig egentligen inte om spoilers. Men själva startscenen är väldigt... Redan där kände jag att det här kommer bli bra. För att man står där på utsikts... Vad heter det på svenska? Utsiktspunkten. Ja, precis. Visten. Utsiktsplats. Det var inte svenskar. Utsiktsplatsen kan vi säga. Där man då skulle kunnat spana ner mot staden. Men det är så mycket dis i luften. Eller dimma kanske vi ska säga. För det är inget smog. Men man ser inte stan. Men man ser... Man hade sett den om man hade kunnat. Och redan där så insåg jag att det här kommer bli stämningsfullt. Och de har också lite humor. För att man kan omedelbart...

00:15:48försöka springa därifrån. Och då får man en achievement för typ leaving early eller vad den heter. Exakt, och det är också kul. Det är ju, även fast det är lite mörkt så finns det någon form av humor och framför allt kanske i de här achievementsen. Och det är egentligen en röd linje genom hela spelet, att de har petat in en del, både lite bisarra och humorfyllda achievements här och där. Just för att jag tror att de vet själva att det är ganska tunga. ämnen man pratar om. Så de försöker lätta upp det lite grann med att peta in små russin här och där som har lite humor ändå. Verkligen, och det var ju också en stor grej när det släpptes att det var lite tabuämnen man tog upp i det här spelet. Jag vet inte om vi behöver säga det, men ni är ju här av en anledning och jag antar att det är för att ni vill höra på det här. Men Silent Hill 2 är ett ganska tungt spel på många sätt. Så tycker ni att det är jobbigt att höra om psykologiskt tunga ämnen så har vi gett en liten varning här för att det är...

00:16:42Det är ett obekvämt spel på många sätt. Det är det verkligen. Och James är ju obekväm redan när han kommer till Silent Hill. Och han vet ju att det här kan ju antagligen inte vara sant, men ändå. Kanske. Han och Mary har varit i Silent Hill tillsammans tidigare. Och framförallt så tror jag väl att det är Mary som vill återvända dit någon gång. Det var hennes dröm. Men sen blev hon sjuk och hon dog. Men nu har hon ju då skrivit ett brev. Och ett brev. Efter sin död, vilket är det som är det lite konstiga i den här situationen. Precis. Och i det här brevet, det är ett ganska långt brev, men i det här brevet så säger hon att hon väntar på James in their special place, vilket då ju är Silent Hill. Det här brevet inleds ju med vad jag skulle känna är ganska ikoniska ord som man har hört så himla mycket.

00:17:37In my restless dreams I see that town, silent hill. Vilket är, som du säger, ikoniskt för oss som har varit med från tidigare. Ja, verkligen. Hon säger också att jag väntar här på dig, men du är inte här. Jag är här ensam nu. Så att, men nu. Han har tagit sig till Silent Hill och stämningen är ju som jag sa, fantastiskt redan på början. Han har parkerat sin bil uppe på den här utsiktsplatsen och gått in i ett, vad är det, allmänna toaletter. Japp, han är ganska sunkig. Låt oss vara ärliga. Exakt, det är inte mysigt. Han har ett sånt här, jag tittar och pratar med mig själv, ögonblick med spegeln på väggen. Det har han, och man ser hur han lite grann skakar. Han tittar i spegeln, han tar sig i ansiktet. Jag vet inte, vill han försäkra sig om att det faktiskt händer, det som händer? Jag tror att det kan vara det. Han är nog en blandning av allt möjligt, för det är ju så här, som sagt, en mentalt inte helt stabil person. Vilket jag tycker också, vi kommer säkert in på det fler gånger, men han beter sig inte som man själv skulle göra i väldigt många situationer. Utan det är så här,

00:18:52Väldigt mycket obekväma tystnader, konstiga pauser. Och jag tror att det är hundra procent medvetet att de gör så. Men det gör att det hela tiden blir så här, snälla, säg någonting. Gör någonting. Nu är det konstig stämning. Eller typ, säg inte det där. Precis. Och om du säger något så var det där inte det du skulle säga. Och jag tror att det är klockrent för att det här är en person som är i obalans på många sätt. Och det får de verkligen till, för när man sitter och spelar så här, nej, jag skulle inte gjort så där. Jag skulle inte sagt det där. Här skulle jag nog ha sagt någonting. Så var beredda på det, att det kommer vara mycket så där, oh, moments. Så är det bara. Och jag tänkte så här, vet vi någonting egentligen om hans ålder?

00:19:43Ja, det tror jag faktiskt att vi gör. För jag tror att när det här spelet släpptes, originalspelet alltså släpptes för första gången, så fanns det en liten så här, några meningar om honom. Och det kan ha stått hur gammal han var där i, antagligen. Det stod att han jobbade som någon form av office clerk. Ja, just det. Han var en sån, ja. En kontorsmänniska. Ja, av något slag. Och gissningsvis så stod det väl någon ålder där också. Men vad kan man tänka sig? Han ser ju, nu i remaken så ser man ju, kan man ju avgöra lite mer kanske ålder. Och han ser ju lite äldre ut, men jag tänker mig att de kanske tänker att han är i 30-årsåldern. Du har helt rätt. Jag gjorde en sån där snabb liten fusk-googling och han är 29. 29, ja.

00:20:33Han ser lite mer sliten ut för att vara 29. Och du hade rätt, han var en så kallad storeclerk. Storeclerk? Han har jobbat i någon typ av affär. Någon typ av affär, ja. Exakt vad verkar de inte ha sagt, så de lämnade öppet. Så om ni ser framför att han jobbade i en järnaffär så gjorde han det. Ja, exakt. Det är mycket, alltså, vi stöter på järnrör i det här spelet. Det gör vi, det var lite därför jag sa det. Han kan handskas med redskap, märker vi sen. Det kan han absolut göra. Men där har vi det! Inte supergammal alltså, skulle man kunna säga. Nej, i sina bästa år. En man som borde varit i sina bästa år. Exakt, borde verkligen ha varit. Men från den här utsiktsplatsen så finns det en liten trappa som leder till en liten stig.

00:21:22Som han går nerför. Jag vet inte varför egentligen. Jag antar att det inte gick att köra hela vägen. För det är ju ganska blockerat. Vägarna där uppe är ju blockerade. Så han kan ju inte köra raka vägen in. Så han har parkerat här. Jag tror inte man får det förklarat. Mer än att man ser själv att det finns inga... Det finns ju en tunnel, har jag för mig, som är blockerad. Så att man kan inte köra längre. Vilket jag antar var så att det här är bilvägen. Om du hade velat köra hela vägen till stan så hade du kört in i den här tunneln. Men den är blockerad. Exakt. Så nu får han istället gå ner på en stig och i den här skogen. Och det börjar ju så himla bra. Jag vet inte, det är någonting med den här stämningen som de ändå lyckas bygga upp direkt med den här dimman. Och lite grann av de här skogsljuden. Det är lite kul just för att skogen, när vi spelade, och vi har ändå kört originalet. Visst, det var ett tag sedan. Inget snack om den saken, men vi har ändå ett hum om vad som händer. Och då var den så här.

00:22:22Kommer det hända något nu? Kommer det hända något i skogen? Och då vet man egentligen att nej, det gör det ju inte. Men stämningen var så pass att det ändå kändes som att det skulle kunna hända någonting. Och det fick de till på en gång. Verkligen. Och det som är annorlunda med remaken är ju eftersom att kameran är alltid over the shoulder. Men i originalet var det inte det. Så då kunde man ju se honom springa på lite håll nerför den här stigen. Så det var lite annorlunda. Men när han går ner för den här stigen så hittar han en brunn med en röd fyrkant i som lyser lite grann. Och det här är ju då det som är våra saving points. Yes, och vi hade rätt där. Vi sa att det här skulle kunna vara en saving point. Det var det. Ja, och det var det. Vet inte varför de är röda fyrkanter. Jag tyckte ju säga, jag tror aldrig man fick någon förklaring till varför de ser ut sådär. Men det är mycket annat i den här stan som man inte får en förklaring till varför det ser ut som det gör. Det är bara så här.

00:23:21Det är så det är. Det är bara att gilla läget. Och vara glad varje gång man hittar en savepoint. Och det var vi. Det kanske vi ska säga från en rent gamingperspektiv, att savepoints i det här spelet var faktiskt generellt sett jättebra. Det var inte så att man behövde köra om jättestora mängder. Om man dog. Så balansen tyckte jag genomgående var bra. Vilket kan vara ett stort minus i sådana här spel, att man får köra om saker, blir frustrerad eller fastnar. Men det tyckte jag nästan aldrig vi gjorde när vi körde det här. Nej, det funkade toppenbra. Plus att det var kul när man kom in i den här save-skärmen när man skulle välja sin slott. Så var det som att man såg James från den här save-fyrkantens perspektiv. Så när han lutade sig ner över någonting så såg man honom liksom underifrån.

00:24:15De här små detaljerna var de genuint bra på egentligen i hela spelet. Allt det tillsammans gör att upplevelsen blir så mycket bättre. Verkligen. Men det första stället som man kommer till efter att man tagit sig igenom den här första lilla härliga mysiga skogspromenaden är såklart kyrkogården. För varför inte? Det är ändå psykologiskt likt. Varför skulle man inte börja där? Ja, det känns naturligt. Men, spoilish, det händer inget konstigt där. Nej, egentligen inte. Han ser en ung kvinna som går runt lite grann, kollar på gravarna. Jag vet inte om han sätter handen på hennes axel eller om han bara kommer väldigt nära. Hon blir ganska rädd direkt. Och hon är ju verkligen inte en happy och lucky tjej. Det här är en...

00:25:12Tung stämning runt hela henne. Ja, obekväm skulle jag säga. Väldigt obekväm. Och på en gång också. Ja. Det här är ju typ första, när man tänker så här, oh. Det kommer vara ett sånt spel. Ja. Verkligen. Och hon undrar, vad gör du här? Varför är du i Silent Hill? Är det inte bättre att du bara vänder och åker hem? Silent Hill är ingen bra stad att vara i. Men hon hjälper honom ändå. För han frågar egentligen henne bara hur han hittar in till Silent Hill härifrån. Så hon ger ju honom ändå den här vägbeskrivningen. Även om hon avråder honom från att gå in i stan. Han är ju det vid ett antal tillfällen. Alltså nästan alla han stöter på kanske säger så här. Här ska du inte vara. Här borde du inte vara. Ja.

00:25:58Här har vi just den grejen, han bara struntar i det de säger. Utan han frågar alltid bara så här, vad ska jag gå för att komma till X eller Y? Så att om de säger så här, åk hem, så hoppar han alltid över det. Om jag vill till stan, då går jag höger, vänster. Så att det är lite lustigt sätt att hantera det, för att han nämner aldrig något. Han svarar aldrig egentligen på de frågorna, utan han bara hoppar över dem och går. Går vidare. Han är väldigt målmedveten. Otroligt målmedveten, och det är egentligen en röd linje genom. Hela spelet. Han är där av en anledning. Egentligen spelar det ingen roll vad som händer under vägen dit. Han har redan bestämt sig. Ja, verkligen. De pratar lite grann med varandra. Inte så djupt. Han säger att han letar efter någon. Han säger inte vem. Och Angela säger att hon letar efter sin mama. Det är så hon kallar sin mamma. Mama. Nu fick ni höra namnet också. Jag tror inte vi sa det innan.

00:26:54Just det, just det. Hon presenterar sig som Angela. Och hon säger också att hon letar efter sin pappa och sin bror och trodde kanske att hon skulle hitta dem här. Och då är de ju på en kyrkogård. Hint hint, kanske vi ska säga. Utan att spoila det riktigt än så länge. Men i efterhand så inser man varför hon säger exakt vad hon säger. Ja. Och James frågar henne om det är farlig design till. Och sen säger han typ, nej men det spelar ingen roll, jag ska ändå gå dit. Så det är mer så här, han kommer på sig själv. Det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll. Jag sticker vidare ändå. Ja, och det gör han. Han tar sig ut ur den här kyrkogården och kommer in på ett område som känns lite grann som industriområde. Det känns som att det är bilmekaniker och modders. Jag tänkte säga att det känns som en typisk main-grej. Jag tror att de har en del trädindustri med nästan lite sådana här rutiga skjortor.

00:27:52Absolut. Och sen lite, som du säger, det är USA, så man har lite bilmeck och lite sådana här gårdar. Bakgårdar, så typiska amerikanska bakgårdar, det står lite skräp liksom. Så att, där får man höra lite om vibesen skulle jag säga. Med sådana här järnstängsel och hänglås. Och här har vi faktiskt en intressant grej. Och vi kommer komma in på det sen, men det här är ett spel som man kan spela om. Det är ett spel som har många, många slut. Det kanske vi skulle säga att det här... är en serie som är känd för det. Och även originalet hade väldigt många olika slut. Och det tog de med sig. De har till och med lagt till, tror jag, tre nya slut i det här spelet. Så att nu är vi uppe i vadå, tolv slut eller nåt sånt där? Ja, det är många olika slut. Väldigt, väldigt många. Och man kan alltså spela om det i New Game Plus. Och man kan inte spela på den inställningen från början. Man måste klara att spela en gång. Och jag tror man dessutom måste klara på minst normal. Så att om ni är ute efter sånt, så...

00:28:50Kom ihåg att ni får inte spela det på Story Mode, tror jag det heter, när det inte är någon action överhuvudtaget. Ni kan inte komma lätt undan. Exakt, utan då måste ni åtminstone köra det på den normala startinställningen. Jag kommer inte ihåg om det kallades normen eller om det kallades normen. Den som spelet har när man startar det, det är den ni måste förhålla er till. Och det jag försökte komma till var att om man då kör ett nytt gameplus, så om man kommer till det här området som vi precis pratade om, så hittar man det bästa vapnet i hela spelet. Om det är varv nummer två. Och det är, tror jag just, om det är en motorsåg. Jag tror att det är en motorsåg. Om man hittar i en stock vid sidan av vägen. Och den är så OP att den dödar alla icke-bossfiender på en träff. Ja, det är ett galet bra vapen.

00:29:41Om man bara vill köra, det är ju i princip som att köra StoryMode nästa gång, förutom att tienden är där, men man har ett superbra vapen som aldrig tar slut på ammo. Och jag tycker att det är en perfekt balans att de har det på varv två. För det är så här, det vapnet kommer förstöra hela balansen i spelet. Och det vet de. Men du har redan kört spelet, så då tänker man så här, vi kommer inte tvinga dig att lägga lika mycket tid igen. Av någon anledning vill du köra om spelet, du kanske vill hitta nya slut, du kanske vill hitta alla saker du inte hittar kollektiva och sådär. Och då tänker vi inte tvinga dig att köra lika länge, utan här får du ditt jätte-mega-vapen som belöning för att du har klarat spelet en gång. Sen vill du använda det så är det fritt fram. Man kan ju såklart bara springa förbi och lämna det, då är det där. Ja, men det känns ju dumt. Det känns ju dumt om man har förtjänat det. Men det jag gillar är att det är inget påtvingat på något sätt, och det finns där om man vill ha det.

00:30:33Jag tänker bara på framsidan på Resident Evil 1 när han står där med galen motorsåg. Det är nog en hommage till det misstänker jag. Ja, det är det säkert. Men på tal om collectables också så kommer man faktiskt här förbi en liten viadukt typ som nu är helt igenbommad. Men i originalspelet så var det här man fick den här radion. Som vi kommer prata mer om sen. Och pistolen. Och man fick också träffa på sitt första monster här. Men i remaken så är den här, det är ingenting speciellt där. Men däremot så får man ett så kallat memory. Som då är en collectable i genomspelet. Och det är ju en liten, i det här fallet i alla fall, en liten nod till originalet. Och jag tror kanske att många av de här collectables som är just memories är små nods till originalet. Jag försöker...

00:31:26Vi kan säga att vi körde det här spelet egentligen nästan på en gång när det kom ut, remaken. Och vi tittade inte på några guider överhuvudtaget, utan vi körde det rakt på. När vi spelade spel försökte vi vara väldigt grundliga. Vi sprang omkring och letade på många ställen. Jag tror vi hittade det mesta, men vi hittade inte allting. Nej. Vilket är helt ofattbart att vi inte gjorde. Och jag tror att vi kom till och med fram till att allting finns inte där varv ett. Nej, just det. Vi hittade inte allting för att man inte... kan hitta allting helt enkelt. Om det är några saker som är tingsamma, men den där minns jag att jag hittar, då är det antagligen för att ni har kört det här mer än en gång. Eller hittat ett annat slut. Vissa är kopplade till vilket slut man väljer också. Vi kommer prata om, för att göra det tydligt, första varvet och med det bra airquot-slutet. Det är så kallat happy ending. Precis.

00:32:22Det är det som är huvudspåret och det är det som större delen av spelarna stöter på. Om man inte gör massa konstiga val medvetet på vägen så är det här de flesta hamnar. Så det är det vi kommer prata om i den här serien. Ja, det är det. Men på det här industriområdet, jag tror till och med att det är en florist. Man går in i någon form av florist eller blombutik i Nato. Jag minns att vi reagerade på hur otroligt snyggt det var när vi gick in i den. Ja. Vilket var så oväntat. Verkligen. Men vissa grejer var snygga. Så här var det mer så här. Jag får mig att när vi gick in så här, okej, de har verkligen lagt tid på det här. Har jag för mig att vi sa när vi kom in där. Ja, ja. Allt det här pusslandet, jag tror det första pusslandet är väl typ att hitta en nyckel. Och jag tror vi hittar i någon sån här liten safe box som också har en nyckel. Det var ganska relativt lätt. Vilket är trevligt när det är första.

00:33:19Exakt, det är en bra början, för sen blir det ju lite klurigare. Det tar väldigt mycket längre tid att lösa pusslen, åtminstone, om inte annat. Vi, utan att ens låtsas, vi brukar vara ganska bra på att lösa pussel. Men en del tog ett tag. Det är inget snack om den saken. Jag gillade det. Jag gillade att pusslet faktiskt var genuint rättvisa, men utmanande. Ja, verkligen. Utom kanske ett eller två. Utöver det, bra balans. Ni kommer märka vilket det är när vi kommer dit. Men till slut så tar man sig fram till den här lilla stora vägen som leder in till Silent Hill. Eller den östra sidan av Silent Hill tror jag att man kommer till först. Och man hittar en karta, jag tror de kallar den för East South... Nej South Vail kanske? Jag tror det var South Vail, ja precis.

00:34:13Alltså stan i sig är ju inte gigantisk på något sätt. Men man får olika bitar av kartan i olika platser ska man kunna säga. Ja, exakt. Och när man hittar den här kartan så inser man ganska snabbt att det är bra feature med den här kartan. Inte bara för att det dels är en liten stad, den är ganska lätt att hitta och den är ganska lätt att följa. Men han använder också kartan som en slags anteckningsbok för att komma ihåg. Dels vart det finns kanske ett pussel, så ritar han ut det på kartan och sen så stryker han över vägar som han vet att här kan vi inte gå. Om vi har gått fram till den vägen och tittat och insett att vi... Kartan var superbra i det här spelet tycker jag. Alltså det finns spel som gör kartor så mycket sämre. Den här var enkel att använda, enkel att se vad man hade gjort, enkel att se vad man hade kvar och som du säger också enkelt att se ställen man hade gått på och ställen man inte kunde gå vidare genom.

00:35:09Så att man sparade massa tid där. Och det var ett bra gränssnitt, så det var lätt att förstå faktan också. Ja, verkligen. Och sen tror jag det var någon liten, man såg en liten animation när han skribblade ner saker som man visste, så här, nu har han skrivit någonting. Jag kommer ihåg att vi sa det ibland, så bara, nu gjorde han någonting, öppna kartan, vad var det han gjorde, är vi klara här nu? Ja, han har kryssat över, vi är klara. Härligt. Ja, vilket är också superskönt. Jag gillar verkligen det där med att nu är jag klar med det här rummet, då är det... Ja. Som vi var inne på, vi har inga problem med att det kan vara saker som är svåra att läsa eller pussliga och sådär. Men någonting som jag tycker är genuint frustrerande i alla spel är när man letar på ett ställe som är klart. Du är klar här, du kan inte göra något mer. Att få reda på det tycker inte jag är fusk, utan det är bara bra. Då kan man släppa det och gå vidare. Det tyckte de gjorde jättebra i det här spelet. Verkligen, verkligen. Den här kartan i första hand tror jag inte hjälpte kanske.

00:36:01oss eller James att hitta i samtidigt till, men däremot att hålla reda på en massa saker som annars bara är slöseri med tid. Och att komma ihåg sidospår också. Exakt, vilket är toppen. Vart var det nu igen? Var det inte någon grej som, och så kunde man se så här, just det, där låg den, bra, då borde vi kunna gå till den nu, för nu är vi på den gatan. Det var mycket sådana grejer som man fick indirekt. Vilket verkligen var toppen. Men han hittar ju faktiskt in till staden också och staden är ju dimmig. Alltså den är väldigt, väldigt dimmig. Och det första man inser är att man är inte ensam på de här gatorna för han ser sin första, jag vet inte vad de här heter, och vi får inte se den på särskilt nära håll till en början, utan man ser bara i dimman, någonting som är lite människoliknande, men som liksom stapplar lite fram. Nästan som att det var ett fyllo som håller på att ta på sig jackan, men inte riktigt har hittat alla ärmarna. Jag tänkte typ säga exakt det. Tänk er lite fredagsfyllo på stan. Men det är nästan den bästa jämförelsen, för den är så pass mänsklig att den skulle kunna vara en människa.

00:37:12Men den rör sig lite sådär weird. Och här kanske vi också ska säga att originalet hade också dimma. Ja. Vill man vara elak så ska man säga att den hade dimma för att det var enklare att inte ladda in en hel stad på den tiden. Ja. Nu är det inte det, utan nu är det enbart för att det skapar en galet bra stämning. Och det märks. För att, som jag sa alldeles nyss, staden är inte gigantisk, men den är fortfarande gigantisk jämfört med originalet som var... Inte stor. Den hade alla gatorna. Det är samma gator, men husen var färre. Och nu känns det som en småstad, för att alla hus finns där. Ja, verkligen. Det är ju väldigt, väldigt många hus. Man kan ju inte gå in i alla. Men de är där. Ja, och det skapar en annan stämning. För det känns som att man är ensam i en liten stad istället för att man är ensam på en liten gata, som det var kanske mer i originalet.

00:38:12Om man ska vara helt ärlig. Visst, under den tiden det var då så gick det inte att göra så mycket mer. Men nu har de tagit alla fördelar av att vi har kommit väldigt mycket längre. Så nu har de faktiskt ritat upp och renderat ut alla de här gatorna på riktigt. Vilket redan där skapade en helt annan känsla tycker jag. Verkligen. Och sen med det också så har de ju faktiskt tagit bort de här laddningsscenerna som var när man gick in och ut ur hus eller rum. Vilket ju är fantastiskt att... man kan göra när man växte upp med spel som alltid gjorde så. Men det är också, det tar ju bort lite av den här känslan av att nu kan jag i alla fall andas lite under den här tiden det tar för spelet att ladda in nästa rum. Det kommer vi ju vara in på, men liksom fienderna är ganska envisa. Verkligen, och de har inget problem att följa efter dig när du håller upp dörren åt dem eller om du inte ens håller upp dörren. Precis, ibland så tar de den friheten helt på egna. Ja, verkligen.

00:39:09Men James, i ett av de här husen tar sig James faktiskt in och det här huset har ju verkligen sett bättre idag. Det ser verkligen ut som att det har stått tomt ett tag och det kanske har varit någon där inne som inte ska vara där inne. Det ser inte bra ut. Men här hittar man radion och det är ju en av Silent Hills ikoniska. Mest ikoniska, vad ska man säga, features kan man säga, men hjälpmedel, verktyg. Har man kört ett sign-it-hill så har man använt en radio mycket. Verkligen. Och den börjar ju låta. And-radio kanske vi ska säga också. Ja, just det. Som han. Ja, gud. Han går inte och bär en bunge. Nej. Det hade varit coolt, men nej. Men den börjar ju låta och spraka så fort det är en fiende i närheten. Och den börjar ju spraka ganska omgående efter att man hittar den. Och vi får äntligen, äntligen säga, men ja. Vi får se en sån här varelse up close. Och jag vet inte exakt hur den ska beskrivas. Men det är ju en väldigt humanoid, mänsklig form. Och överkroppen är liksom insydd i en sån här straight jacket som är gjord av hud i princip.

00:40:26Vi försökte, och det här gjorde vi ju för att vi slog ihjäl, låt oss vara ärliga, väldigt många sådana här. Vi var inte fredsälskare i det här spelet. Oh no. Nej. Det kanske vi ska säga också, det finns, jag tror att det eventuellt finns någon shamement för det också, att såhär, ha inte ihjäl mer än x antal. Man kan smyga runt i det här spelet. Ja. Vi smög inte runt så mycket som man kan smyga runt. Inte jättemycket. Nej. Vi gjorde det av olika anledningar, men en av dem var faktiskt för att vi insåg att det är lättare att veta att alla är döda än att det kan vara någon som anfaller en bakifrån, helt enkelt. Ja, för det hände ganska mycket. O ja, speciellt i början. Väldigt, väldigt mycket. Men det här är ju också typ en av de första kattsinsen med, ja det är definitivt den första kattsinen med en fiende. Man ser hur den kommer stapplandes.

00:41:21Och James, i det här huset, eftersom att det är övergivet, så är det ju också, de har spikat igen fönstren med brädor. Så man ser ju hur han drar lös en bräda från fönstret för att använda som någon form av Milei-vapen. Klassisk skräckspels-första vapen. Brukar antingen vara ett basebollträ eller en bräda. Det är typ alltid de två. Ibland ett järnrör, men oftast inte som första vapen. Det kanske är så här, nummer två. Exakt, exakt. Och det här vapnet använder han för att döda. Ta inte så många, de är inte jättesvåra att döda. Det här är ju en dussinfiende. Den här dyker upp ganska ofta. Men det de gör som är väldigt irriterande, det är att de spyr ju upp någon form av... Ja, jag vet inte vad det är. Vi lärde oss snabbt hur de här reagerar, skulle vi kunna säga. Det gillar jag också. Alla fiender har mönster. Och man kan lära sig dem. Och gör man det som så här...

00:42:19Nu tänkte han inte spy. Då hoppade man undan. Och visst, tusen gjorde de det. Och sen kunde man in och slå dem igen. Så att det är värt att vara lite uppmärksam. För då kan man komma undan med väldigt mycket mindre skada. Det gör ont när fiender träffar i det här spelet, kan vi kanske säga. Även på Normal. Och speciellt i början. Ja, det gör det verkligen. Och det uttrycker sig så att hans jacka blir blodig. Plus att man får den här röda ramen av blod runt. Precis, ni har inte någon typ av mätare överhuvudtaget i det här spelet. Och det är också en av grejerna som jag tyckte de skötte jättebra. Vi var inte helt hundra på exakt hur död man var. För att vi, och nu ska vi inte låta så här kaxiga, men vi dog inte speciellt många gånger under det här spelet. Utan det tog rätt lång tid innan vi kom på exakt hur död man var när skärmen var olika steg av röd.

00:43:12Ja, och värt att nämna kanske också är att de health, det fanns ju en liten drink man kunde dricka, en first aid drink. Och det fanns också syringes, så att han hittade ibland sprutor som han bara körde in utan att... De är då inte lika vanliga och som ger mycket mer umf. Ja, exakt. Men han är ändå modig som skjuter upp mig. Han skjuter ogenerat upp en okänd sprutas innehåll och bara, ja. Still a life. Det är ju... Men eftersom vi då, kan jag inte säga det, alltså vi var runt och letade överallt. I slutet av spelet så hade vi många health drinks. I stort sett hela tiden. Exakt, i början var det mycket. Vi hade typ 10 plus hela tiden i stort sett. Så att det påverkade ju såklart svårighetsgraden indirekt för att vi hittade så mycket resurser. Vilket ofta är en sak i skräckspel, att de är nästan alltid som svårast i början. För att man bygger långsamt upp karaktären och man får mer resurser. Så är det bara. Ja. Jag läste någonsin också att kritiken mot den här radion i den här remaken är att den behövdes inte riktigt därför att James tog liksom självmant upp

00:44:30sitt vapen så fort det var fiender i närheten. Så det var liksom inte på radion. Man fick inte, som spelare i alla fall, reagera på radion och förbereda sig för det. Han reagerade själv på radion och tog upp vapnen. Jag vet inte om jag egentligen tänkte på det riktigt. Nej, jag tycker att det var ett bra val för att man kan ju också inte använda radion alls. Ja, och jag tänker mig att det är väl kul att se honom om han märker när radion går igång. På något sätt tycker jag bara att det bevisar att han inte är dum i huvudet. Hur lång tid hade det tagit dig själv att komma på så här, varje gång den här surrar till så dyker det upp typ en zombie två sekunder senare? Ja. Efter att det har hänt en två, tre gånger hade man nog så här, då var det dags igen. Ja, jag vet inte. Hade det varit jag hade jag aldrig släppt. Alltså jag hade ju alltid haft vapnet framme, men. Jag hade åkt runt i en bil. Ja, allra helst. Eller åkt hem igen med min bil. Absolut. Vi kanske också ska säga att, eftersom jag gillar att...

00:45:27hitta saker så slog vi sönder alla fönsterrutor i hela spelet. Exakt, och det var ju faktiskt en väldigt rolig grej att man kunde dels slå sönder skyltfönster och ibland om man hade tur hitta någonting roligt bakom. Det var kanske därför vi hade så mycket health och ammunition så småningom för att det fanns i skyltfönster. Men det fanns ju framförallt i bilar och jag tror inte det var en enda bil som hade ett helt fönster när vi lämnade Siling till. Jo, men som du sa, man blir belönad. Jag älskar spel som uppmuntrar att man letar runt, vilket det var. Många av de här bilarna hade oftast en liten healthpack eller ammunition eller något annat i fram eller baksätet. Det var inte bara en ruta per bil, utan man var tvungen att slå in alla rutor. Ibland slog jag in rutan även när man hade hittat en grej. Och spoilers, det finns en achievement för det också. Så man fick belöningar. Exakt, det är många belöningar för det här. Och det var ju kul.

00:46:24Faktiskt. Det är inte ofta man helt utan någon typ av straff kan slå in vilka rutor man vill. Nej. Verkligen inte. Men här kunde man. Så om inte för någon annan anledning... Jag kan inte ut i den riktiga världen, men om ni har velat slå sönder alla rutor i en stad så har ni chansen nu. Det här är staden för er. Silent Hill, din stad. En stad som är övergiven med en... av någon anledning många hela rutor fortfarande. Ja. Lite avsides från där man börjar, vilket känns mer som en stadskärna med lägenhetskomplex och sånt, så finns det också en liten villa, små villor som ligger där. Så när man springer runt bland de här villorna så helt plötsligt går radion igång och Marys röst hörs. Men det är väldigt hackigt. Den här radion är ju, ja, den funkar inte helt hundra alltid. Det är inte så mycket mer än statligt.

00:47:22Precis, man får lite bitar och så där, men ja. På den vägen. Ja, och man hör hur hon säger typ James, where are you, come to och sen hör man inte riktigt var hon är. Men det här får ju James att bli ännu mer säker på att Mary faktiskt finns i den här stan. Ja, och det kan vi se också att även fast hon sa att Meet me at our special place, han är inte riktigt säker på var någonstans i stan det var. Han vet att det var i stan, men exakt var, det var så här, I don't remember. Nej, det är inte helt solklart för honom. Nej. Tur för honom att den här stan inte är så stor ändå. Det hade varit jobbigt om det hade varit liksom, det är New York. Jag tänkte, vi säger så här, möt mig i Tokyo. Oh no. Han kommer att vara här resten av livet och fortfarande antagligen aldrig hitta rätt ställe. Exakt. Så där hade han tur.

00:48:17Ja, där hade han väldig tur. Han hittar en tändsticksask som det står McNeillys bar på. Som han bestämmer sig för att det här känns bekant. Jag kan gå dit. Och när han kommer dit så är fönstren i baren igenklistrade med gamla tidningar. Som han gjorde. Slängde på tidningarna och drog på lite lim. Helt igenklistrat. På insidan står det There was a hole here, it's gone now. Ja, det kändes bra när man såg det. Oh yes, det kommer jag ihåg från originalet. Ja, exakt. Och i originalet får man väl lite mer hintar också av att James faktiskt säger att han kanske efter att Mary dog har druckit lite för mycket. Eller kanske till och med innan. Han har krökat rätt hårt. Han har druckit rätt mycket. Och att det där står just i en bar kanske betyder någonting, men ingen vet. Förutom kanske de gamla Team Silent-grabbarna. De vet. Men i den här baren så finns det en jukebox som han märker ut på kartan. För dit måste vi hitta tillbaka, för den är trasig. Det är mycket saker i det här spelet som initialt är trasiga. Så vänj er vid den tanken.

00:49:42Det är mycket småprylar som ska hittas. Och det är ofta, det är ju Fetchquest som är liksom, du ska hitta tre delar för att det här ska funka. Så det är väldigt mycket liksom ändå springa runt och hitta saker. Alltså det är ju, precis som du säger, det är ju Fetchquest. Men Fetchquest i sig, och det tycker jag mig värt säga, är inte nödvändigtvis dåliga. Det är bara när de inte har någon mening eller välgjord story kring så blir det oftast rätt trist. I det här spelet så funkar det jättebra för att det finns en anledning hela tiden. Ja, och det funkar ganska bra därför att även om den saken du ska hitta hör till ett annat pussel så måste du lösa något pussel för att hitta den biten. Så det är ständigt pusslande och det blir ganska bra. Speciellt när man ska röra sig över så mycket, så stora ytor som man faktiskt... Det är väldigt stora banor i det här spelet, om man ser det för banor. Ja, men det kan man nog göra. Även fast det som sagt ser open-worldigt ut så är det ju inte det.

00:50:42Vilket, de har skapat, illusionen är väldigt välgjord, om man säger så. Men det är definitivt så att du kan inte springa iväg överallt. Och vill de inte att du ska kunna gå till ett ställe så är det stopp. Men till skillnad från gamla spel där det var sådana här osynliga väggar så har de här ofta satt upp en barrikad eller någonting annat som gör att du inte helt enkelt kan ta dig vidare. Det gjorde också att känslan var bättre i det här spelet. Okej, jag förstår att jag inte kan gå vidare på den här gatan för det står 50 bilar i vägen. Ja, exakt. Eller det är ett stort hål. Eller det är jättemycket presenning och så. Så de har inte skött det på ett bra sätt. Jag tycker verkligen det. Men James får ge sig ut, tillbaka ut till staden för att hitta alla de här delarna till jukeboxen. Så går man förbi den här Happy Burger som är, vad heter det Happy Burger? Jag tror det. Också.

00:51:27Ingenting egentligen som händer där förutom att det är lite så här nostalgisk och roligt. Väldigt nostalgisk. Vi kan också säga att man såg redan på utsiktsplatsen en reklamskylt för The Bowling Alley i stan. Just det. Peace Bowlarama. Precis. Som också är en sån här, man ser att det finns på kartan, men de säger ingenting om det. Nej. Så det är också en sån här grej som är så här, ja, kanske kommer vi dit sen, vad vet jag. Ja, exakt. Man har ingen aning. Det kan bara vara en dekoration. Utfyllnad. Vilket jag tyckte var nice. Det fanns mycket sådana där. Lite skyltar och sen ibland såg man att det stället finns faktiskt på riktigt. Ja. Vilket är kul. Det var riktigt nice. Men i den här staden så finns det också ett lägenhetshus som man kommer in i. Och i en av de här lägenheterna i badrummet så finns det ett hål i väggen. Och James? Han är lite modigare än vad man själv skulle vara. Jag skulle aldrig stoppat in min hand där och tänkt att jag skulle hitta någonting värdefullt där inne.

00:52:26Nej, inte så här. Äh, vad fan. När vi säger hål i väggen, det är inte så att det ser inbjudande ut på något sätt. Nej, det är ett skitigt badrum, det är ett skitigt hål. Och det är verkligen, det finns ingenting som säger, det är inte som med Silent Hill 4 där det verkligen står, här är, det här är hålet. Det är ett hål som har tänkt sig att om jag skär mig på någonting här så behöver jag 15 stelkrämssprutor stat för att inte dra på mig det. Exakt, men om det är något han har med sig så är det sprutor. Det är sant. Vilket han i och för sig har hittat, så man vet inte om de hjälper. Skulle behövt 15 steg kransprutor efter att ha tagit de sprutorna. Precis, det är den här loopen som man aldrig kommer ur. Har man väl börjat skjuta upp så, okej, vi släpper den. Men han tvekar lite, men ändå. Han sticker in. Han har inte mycket val om man ska vara helt ärlig. Nej.

00:53:20Och det är också så här, han börjar liksom sticka in halva underarmen och sen helt plötsligt så är liksom hela underarmen nere i. Han är tvek, lite sådär. Och sen så här, äh vad fan, jag måste ju liksom. Jag kör på. Men det var bra att han gjorde det för att han hittar ju faktiskt då här den sista delen till jukeboxen som han behöver för att laga den. Så han går tillbaka till McNeillys bar för att laga den här jukeboxen. Den startar och musiken som kommer ut får honom att minnas saker. Han känner igen och det är en ganska härlig liten musiksnutt. Musiken är bra. Musiken i spelet överlag är jättebra. Ja, verkligen. Det är värt att nämna. Det är mycket. Och även alla ljudeffekter var otroligt bra i det här spelet. Ja. Det var en stor del av den här extremt obekväma stämningen som fanns hela tiden. Att man hörde saker som i 99 fall av 100 inte var någonting. Ja, och allting var välplacerat på något sätt. Väldigt välplacerat.

00:54:26Och också på tal om musik så hittar man ju, vilket vi inte kommer kanske ta upp så mycket i den här sammanfattningen. Men man hittar ju musik-cheats, noter. Och de här är ju också väldigt, om man är intresserad av betydelsen av dem så kanske det finns en lite djupare betydelse i vilken typ av musik han hittar och var han hittar och vilka sammanhang och så. Det finns väldigt mycket teorier om Silenty 2 och saker i den. Och vi sa ju det, men vi kommer köra liksom, visst vi kommer gå på djupet på en del grejer, men det här är ett så stort spel så att allting kommer vi inte kunna gå igenom, utan vi plockar lite mindre av vissa saker. Lite godbitar för att ta oss framåt. Annars hade det varit 20 avsnitt senare så hade vi fortfarande varit i första området. Så är det bara tyvärr. Ja, och när han lyssnar på den här musiken så säger han högt för sig själv.

00:55:22Park on the Lake. Och så får man se ett minne av när han och Mary spenderade en dag i den här parken som då heter Rosewater Park. Man får se den här skylten när de står i den här Gacibo som är ute på piren. Det ser väldigt mysigt ut. Det ser väldigt bra ut. Ja, verkligen. Väldigt mysigt. Men för att komma till Rosewater Park när vi tittar på kartan så inser vi att vi måste gå igenom Woodside. apartment, ett annat lägenhetskomplex. För att det är så mycket vägar som är, det går inte att ta sig dit på något annat sätt. Nej, och det är som sagt, återigen, kartan som så här, vi tog upp den och tittade, nej, det här är nog den enda vägen. Så att man får inte liksom gå dit nu, utan det är så här, nej, vi måste gå dit och kolla. Och det tyckte de gjorde bra, att det finns bara en väg egentligen. Men det känns som att man gör ett aktivt val. Ja.

00:56:21Ja, men det är kul. Och i den här Woodside Department så kommer man in i, jag tror nästan till och med första lägenhet man kommer in i så är det liksom en sån här provdocka typ som man hänger kläder på. Mannekäng, provdocka. Där det sitter fast någonting lite lysande. Så han går fram till den, plockar upp den här, det är en ficklampa. Toppen, det behövde vi verkligen faktiskt. O ja. Den är också en riktigt sån här. uppskattad liten trinket att ha med sig. Verkligen. Men de här kläderna som provdockan har på sig är ju identiska med kläderna som Mary har på sig i det här. För han har ju ett litet foto på Mary med sig. Och det här är ju hennes kläder. Eller väldigt likt. Det känns spooky. Någonting lite weird. Ja, verkligen. Men

00:57:17Ficklampan, tack! Ficklampan, vi behövde den. Men också, inte tack för när vi tänder den och testar den. Så det första vi får se är ju en ny form av monster. Också mänsklig om man säger. Mer än inte, men sure. Mer än inte. Men om man tänker sig att man har en sån här riktig prov. Den som Marys kläder satt fast på hade inget huvud. Som de brukar ha, som de myser ut ibland. Men här är det som om man har tagit två provdockor, dragit isär dem på mitten och stoppat ihop dem igen, men med bara två underdelar. Så det är liksom fyra ben. ZZ Top hade älskat dem. Ja, det här är legs, legs, legs. Det är det. Det är faktiskt bara det det är. Och de här har en dålig vana av att försöka smyga iväg och gömma sig. De är väldigt, väldigt duktiga på det. De är det.

00:58:12Man kan komma in i ett rum, vara inne i ett rum en halv minut innan man bara shit. Japp, den har stått och tryckt mot kylskåpet hela tiden. Och de är inte, om man ska vara ärliga, de vet att de inte är så bra. Så att de håller sig undan så länge som möjligt, för att de lever väldigt mycket på överraskningsmomentet. Det gör de verkligen. Men det är tacksamt att de inte har några munnar i alla fall, för att de kräks ingenting. Nej. Och efter ett hand så blev det ju så att man sa, tja, gud vad skönt, det är en sån. Ja, faktiskt. Då behöver man inte vara beredd på att någonting exploderar eller kräks på en. Man kommer fram och bara vevar igång. Ja. Men också alla fiender, som sagt, finns väldigt mycket symbolik i hur alla fiender är utformade. Och det kan man ju också läsa väldigt mycket om. Det finns mycket teorier. Det tror jag definitivt var ett aktivt val också, att det skulle vara så. Ja.

00:59:08Verkligen. En av fienderna som också börjar dyka upp i det här lägenhetskomplexet då är ju kackerlackorna. Och de har väl egentligen ingen symbolisk mening. De var med i första i originalet och sen så har de bara fått hänga på. Det var typ rimligt att det skulle finnas kackerlackor i övriga hus. Typ så. Och det är ett skräckspel, så varför inte? Hade blivit förvånad om det inte fanns kackerlackor i de där husen? De är inte jättefarliga heller, men de är rätt störande. Ja, det är de verkligen. Men det är ju såklart väldigt, väldigt mycket pusslande i det här lägenhetskomplexet. Det är flera våningar. Man kan ju spendera ganska mycket tid här. Även dit. På grund av oss så fick James spendera mycket tid där. Så skulle vi kunna säga. Så var det. Men i en av de här korridorerna, så av någon anledning så är den korridoren avdelad med ett galler.

01:00:05Precis på andra sidan gallret så ligger det en nyckel. Det är bra för vi letar, vi är ett lägenhetskomplex. Vi letar ständigt efter många låsta dörrar. Vi letar ständigt efter nycklar. Så James sträcker sig in och han når den precis nästan när det kommer fram en liten flicka och bara sparkar undan nyckeln. Och sen så stampar hon på hans fot. Japp, och det är det enda som är såhär. Om man tänker såhär på en gång. Damn it! Tänkte man. Det där var inte det vi ville. Det var verkligen inte. Och också små flickor i skräckspel. Speciellt japanska. Speciellt japanska, vilket ju det här är. Det enda som inte var tropigt med henne var att hon inte hade långt svart hår. Nej, nej. Hon var väldigt blond. Det var betydligt mer, kanske naturligt med tanke på var man är någonstans, men mer en amerikansk liten tjej som sprang omkring.

01:01:04Exakt lika störande som en japansk linje hade varit. Verkligen. Och James brukar ropa efter henne och bara hej. Men hon har ju redan, hon har för länge sedan struntat i det där och bara sprungit vidare. Hon var klar som man säger. Hon var klar. Det sker mycket andra läskiga eller obehagliga saker i det här lägenhetshuset. I en av lägenheterna som man kommer in i så är det en TV som står på. Det är väl bara liksom myrornas krig eller något, men den är på. Den lyser väldigt starkt. Det är svårt att missa att den är på. Och mittemot den så står det en fåtölj. I fåtöljen så sitter det en död man. Det är en handduk eller filt eller någonting och det är väldigt mycket blod. Alltså, det byggs långsamt upp. Alltså, som sagt, i början så är stan typ övergiven, men man hittar lite folk. Allt eftersom. Lite här och var. Inga av dem i speciellt bra skick. Väldigt, väldigt få.

01:02:01Väldigt, väldigt få. Och de man hittar kanske man helst inte hade hittat heller. Verkligen inte. Som fortfarande är vid liv, så att säga. Som nästa karaktär som vi stöter på, för vi kommer till en annan, på en annan våningsplan så finns det också ett sånt här galler. Och när man går fram till det här gallret, så på andra sidan gallret så står Pyramidhead. Ja. Och alla känner väl till hur Pyramidhead ser ut? Jag tänkte säga, det är väl om någonting så är det två stycken fiender som är ikoniska för Silent Hill-serien. Och det är ju Pyramid Head och en person inom sjukvården. Verkligen. Verkligen. Så är det. Och här står ju Pyramid Head helt liv... Han gör ingenting. Han bara står. Han bara står. Vi kanske ska säga också lite kort, för de som inte vet, men Pyramid Head är alltså en rätt kraftig bit.

01:02:59Om vi säger så. Som man inser ganska omgående att den där personen vill man inte ha problem med. Nej. Han är lång, han ser ut att vara stark, för man ser hans armar. Och han har på sig, på huvudet, jag vet inte om jag egentligen skulle beskriva det som en pyramid i formen. För det är ju inte riktigt en pyramid. Det är ju mer en hjälm som har en skarp kant. Ja. Raka vinklar. Väldigt raka vinklar. Väldigt raka vinklar. Och det som också är kul för att Pyramid Head har ju verkligen fått mycket uppmärksamhet för att vara en ikon för Silent Hill-genrens hela IP. Även fast han egentligen bara finns i Silent Hill 2. Ja, och det säger väl också då kanske om vilken ikonisk del av serien 2 är. Många av de tropes som serien har fått är egentligen från 2. Ja, verkligen. Det är det.

01:03:57I en annan lägenhet som man kommer in i så står kylen vidöppen och ut ur den här kylen så sticker det fram ett par ben. I kylen är det en död man, en till död man. Ja, han har, jag vet inte hur han hamnade så. Det har jag för mig att vi funderade på också, men han är det. Han gillar läget. Men det är också någon som inte är död som är i badrummet som mår väldigt dåligt. Ja. Ja, jo, det. Det vet man. Eller det ser man. Och hör och sen ser. Och James går in i badrummet. Vem är det som är där? Och det är då vi för första gången får träffa Eddie som vi får reda på sen att han heter. Och han hänger över toalettstolen och mår väldigt dåligt. Men han vänder sig ändå om när James kommer in och säger så här. Det var inte jag som gjorde det. Jag dödade honom inte. Vilket alltid är.

01:04:56Det blir aldrig bra när man säger det. Nej, exakt. Det är väldigt konstigt. Innan man säger hej så säger man: Han var död när jag kom hit. Jag lovar att jag hittade honom så här. Ja. Så att det är väl en kattsyn som bara osar. Obehaglig stämning, tyckte jag. Ja, verkligen. Och de pratar lite grann om varför de är där. Eller ja, framför allt om varför Eddie är där. Och han säger väl att... They are chasing me. Så att någon är ute efter honom. Och James föreslår ju att Eddie ska ta sig därifrån. Och Eddie frågar, kan du följa med mig? Och James kan ju förstås inte det, för han är ju... Till skillnad mot Angela så vill han ju faktiskt ha hjälp. Ja. Även fast han känns lite shifty. Så jag förstår att han...

01:05:53tacka nej. Alltså, James. Men han frågar faktiskt så här, kan du följa med? Ja. Och James bara, nej, tyvärr. Sorry. Sorry, du. Jag har annat för mig. Ja, och det har han ju. Så han lämnar Eddie där med sin toalett. Han gav honom rådet att liksom sticka ifrån. Lämna medan du kan. Och sen då i det här lägenhetskomplexet till slut så kommer han till lägenhet 2, 01 och här. Förändras allt. Det skulle man kunna säga. Om ni vill veta vad som händer i den lägenheten så vet ni vad ni borde vara. Eller det kanske ni inte gör. Men vi vet vad vi borde vara, det vill säga i avsnitt två om Silent Hill 2. Där den här resan fortsätter. Det känns som att även fast vi har plockat bort och förkortat så är vi knappt i början av den här resan. Så det finns mycket kvar i...

01:06:50den här godispåsen från Signer till 2. Så vi hoppas att ni vill vara med oss på den resan. Vi vill definitivt vara med på den resan, så att ni behöver inte vara ensamma. Don't you worry, som jag säger. Men här och nu så säger vi tack för den här gången. Och som sagt, vi rekommenderar att ni, om ni inte kan hålla er till nästa avsnitt, lyssnar kanske på vårt första avsnitt om Signer till 1. För att få lite mer kött på benen kring vad den här serien kommer ifrån. Och vill ni ha mer skräck så har vi också en väldigt lång serie om Resident Evil. Som ju visserligen inte är samma typ av skräck. Men fortfarande på skräckplanhalvan. Så om ni inte kan hålla er och behöver lite fix under tiden. Så finns det mycket att ösa ur när det gäller dem.

01:07:32Vi pratar om exakt alla spel som har kommit ut hittills va? Så är det. Så det finns både ett och många avsnitt. Jag tror vi är uppe i 16, 17 någonstans under tiden vi spelar in det här avsnittet. Så det finns. Men som sagt, där får ni välja om ni vill hoppa in. Men vi hoppas att ni kommer tillbaka hit i alla fall. Och vi ses och hörs när vi ses och hörs. Hejdå för nu! Hej, hej!