Silent Hill 2 - Del 3 - Brookhaven Hospital

00:00:00Då var det dags. Igen. Igen. Och igen. Var ni med på den? Jag vet inte om ens jag var det. Eller om vi var det. Men, ja. Gjort är gjort. Och det kommer aldrig igen, som man brukar säga. Just det. Vi kan ju säga, genom att göra det lite... Ni vet inte, och vi vet inte heller om vi ska veta det, när ni kommer lyssna på det här avsnittet. Nu är det Silent Hill 2. Fokus på... Den senaste versionen, vilket det antagligen kommer vara, även om ni hör här om tio år. Så 2024-versionen pratar vi om, för att vara riktigt noga. Och avsnitt 3 om Silent Hill 2. Jag tror att den var tydlig. Alla siffrorna stämde. Ja, så om man lägger ihop det så får man fem. Och fem stjärnor är det vi vill att ni ska få om ni lyssnar på det här. Wow! Allt bara funkar. Gud vad härligt. Det var genomtänkt. Det finns ibland. Ibland händer det.

00:00:58Ibland är den inte. Och vi säger som alltid. Eller jag tror faktiskt att vi inte skulle säga det i förrgång. Men jag säger i alla fall. Det är spoilers. Det kommer vara mycket spoilers. Spoilers överallt. Ibland spoilers i en spoiler. Så är ni här och lyssnar på det här så hoppas jag att ni är okej med att få reda på vad som händer. För annars kommer det här bli en genuint obehaglig stund. På ett helt annat sätt än Intended. Exakt. Så att är ni med oss här så kommer det vara en deepdive i spelet som gäller. Och jag hoppas att ni är okej för det. Men ännu en spoiler då. Om det här är ett program ni halkade in i så är det alltså del tre. Så att om ni vill ha en recap så kommer ni inte få någon speciellt lång här. Utan vi rekommenderar att man går tillbaka och lyssnar på de två första avsnitten. De finns där förhoppningsvis. Och det är bäst att börja där. Så är det.

00:01:53Ja. Och med det så kan vi också säga att ja, vi har saker i glasen, men vi tar oss förbi den och går rakt på, vad ska man säga? Den. Rakt på den cliffhanger som vi lämnade er med. Rakt på den lilla, och den lilla, lilla recapen som ni kommer få. Lite mycket. James och Maria sitter på en bänk när de plötsligt hör ett skrik. Skriet från vildmarken, som man brukar säga. Och det är ju lite grann så det känns för att det är dimmigt och mörkt där de sitter på den här bänken. Det är mer sant än intressant om man ska vara helt ärlig. Verkligen, det känns som vildmark. Och det här skriket som de hör skulle kunna vara från ett barn. Ja, och det vet ju alla. Vilket litet barn det skulle kunna vara. Ja, och vi var ju ganska noga med att vi tyckte hon var rätt jobbig förra gången. Exakt. Hon är ganska jobbig. Hon är ganska jobbig, hon blir jobbigare.

00:02:52Det är inte så bra utveckling där. Hon börjar som jobbig, blir jobbigare. Och vi har fortfarande ingen riktig förklaring till varför hon är ensam i Silent Hill när det typ inte är någon annan där nästan. Exakt, vilket är väldigt märkligt. Det är det. Ett ensamt litet barn. Men James reagerar ju direkt på det här och känner så här, shit, okej, vi måste hitta, vi måste se vad som har hänt. Så de springer ut ur parken och springer fram till... vad som är en gammal biograf. Om man ska vara helt ärlig så är det ju egentligen första gången han, vi pratade om det tidigare, så att han är lite bortdomnad, lite nedstämd som person. Och han har egentligen inte haft några riktigt bra upplevelser med den här ungen heller. För att hon har varit jobbig mot honom. Men när det väl skriks så tänker han så här, jag får väl kolla upp liksom vad det här är honom.

00:03:47Exakt. Och han är ändå lite intresserad av att prata med henne lite mer. Ja, precis. Det är många osvarade frågor där. Ja. Så när de kommer fram till den här biografen så hittar James ett fönster som är lite högre upp så han måste klättra på en soptunna för att hasa sig in genom det här fönstret. Och Maria bestämmer sig för att vänta utanför. Det är lite ovanligt för hon brukar vara väldigt på. Hon är väl på i vanliga fall, men just här så vill hon inte riktigt följa med. Hon är fine med att vänta där. Och James, när han kommer in i biografen så hör han två röster som pratar med varandra. Och den ena är ju Eddie som vi känner igen sedan tidigare. Och den andra är ju då den här lilla flickan. Och James kan lite grann höra hur hon frågar Eddie så här, men varför letar polisen efter dig? Och sen råkar han tyvärr då stöta till några burkar så att

00:04:42Eddie och den här lilla flickan förstår ju att de inte är ensamma. De blir tyst, de tystnar. Och för att komma till... Jag försökte bara komma på om... Det här är väl första gången man är i närheten av den här biografen? Ja, det är det. Så att det är liksom... Och man får inte riktigt reda på hur de här två personerna har stött på varandra heller. Nej, verkligen inte. De har bara lyckats på något konstigt sätt hitta varandra i den här ödestaden. En ändå kortare recap. Sist vi stötte på Eddie så ville han ju att vi skulle hänga ihop lite grann och vi dumpade honom. Ja, exakt. Det blev han lite irriterad på. Han är ju lite känslig, Eddie. Han känns inte helt stabil om man ska vara sån. Verkligen inte. Han tar allting som kritik nästan mot honom och hans person. Ja, väldigt så. Och det blir ju inte heller bättre. Får man väl säga. Inte på något sätt.

00:05:41James måste gå runt lite grann på den här biografen för att till slut ta sig in till den här biosalongen där Eddie nu sitter. Men ensam nu, för den lilla flickan har gett sig av någonstans, som hon brukar göra. Jag var så nära på att säga vart tog den söta lilla flickan vägen? Och nu sa jag det också! Damn! Ingen som vet, ingen som vet. Ingen som vet. Och det är exakt så det är. Det stämmer in här. Och det här är ju också, jag vet inte, jag vill ta upp det här här. Det här är ju en grej som är lite annorlunda i remaken därför att den här hela scenen utspelar ju sig egentligen, eller i originalet så utspelar sig den på Peats Bolorama. Mm, där vi ju har varit, eller pratat om i alla fall, men som är med i ett sidoområde i den här versionen av spelet. Exakt. Och värt att notera är ju att även där i originalet så väntar Maria utanför för att hon

00:06:37Kvot om kvot: Hatar bowling. Hur kan man göra det? Jag vet inte. Vem hatar bowling? Hon är en märklig person. Och i den här versionen av spelet så får man också en achievement om man går in i bowlinghallen och inspekterar en slice av pizza. Vilket är en ganska rolig detalj. Det är det. Jag vet inte riktigt varför, men som man brukar säga, varför inte? Varför inte? Men i den här biosalongen så sitter Eddie och äter glass. Smält glass ur en stor förpackning med bara handen. Någonstans här kände jag så här. Nej, jag vet inte om jag gillar Eddie. Det var osmakligt. Ja, ganska lodigt och sunkigt. Man får ingen riktig förklaring varför han sitter och använder handen som scoop. Visualisera en sån här KFC-bucket, storleken större.

00:07:34Fylld med rättssmält glass som han bara sitter och grisar i sig. Ja, och hans händer är alldeles rosa av den här jordgubbsglassen då, som jag antar att det är. Ja, och han har inga problem med det. Han sitter där och skopar liksom. Ja, men han verkar inte bry sig. Han är glad i glass. Han hade en man som gillar en glass eller två, som man säger. Verkligen. Han verkar också lite smått bortkommen för han blir så här, hej you, när han ser James. Men han kommer inte riktigt ihåg honom. Så James kommer typ presentera sig på nytt. Riktigt konstigt. Det är jag som är James. För så lång tid har det faktiskt inte gått. Nej, verkligen inte. Det var ganska nyss vi var i den här lägenheten där vi hittade honom första gången. Visst, han mådde dåligt. Det får man ge honom. Han var inte på topp. Han var inte på topp. Så det kan ju varit så att han liksom...

00:08:21djupt traumatiserat har glömt det. Men annars är det, man får som sagt lite konstiga vibes såhär. Ja, det får man. James är snabb på att påpeka också såhär, ja men du har inte lämnat Silent Hill ännu. Och han är lite såhär, no, det har jag inte. Och sen så lyfter James upp en tom pizzakartong som han tittar i och sen påpekar han då också, vilket han kanske inte borde ha gjort, att det verkar ju som att du har i alla fall fått din aptit tillbaka. För han vill ju skämta lite grann, för förra gången vi träffade Eddie så låg ju han ju och kräktes. Ja, han ville lätt uppstämma lite. Men som vi sa, han är lite stingslig. Han är väldigt märklig. Så James försöker, han var så här, men är du ensam här? För han har ju hört honom prata med den här lilla tjejen. Då säger Eddie, nej, Laura är här. Så då får vi veta att den här lilla flickan heter Laura. Det är ju faktiskt första gången. Det är också lite konstigt att uppenbarligen så presenterade hon sig för Eddie på en gång. Som är jättekonstigt och sitter och slevar glass med handen. Exakt.

00:09:19De hade någon form av connection men ändå inte connection för hon satt ju lite grann och retade honom av det vi fick höra. Men ändå så satt de ju där tillsammans. Hon verkar i och för sig ha det lite som sin grej att reta alla. Ja, det är hennes bästa gren. Det är det hon är duktigast på, i alla fall så länge vi har sett den. Ja, verkligen. Men så James bestämmer sig att han måste hitta Laura för nu vet han att hon är typ i närheten någonstans. Så han frågar Eddie, han säger typ, aren't you coming? Och då blir ju Eddie lite irriterad och bara, jaha, nu passar det sig, nu vill du att jag ska följa med. Nu när jag har glass så är det okej liksom. Exakt, nu när jag sitter här i biosalongen och käkar glass och har the time of my life, då vill han att jag ska hänga på. Så han...

00:10:11Lite skumt, för det var ju verkligen så här, han ville verkligen vara med först. Ja. Och nu när han får chansen så vill han inte. Nej, nu blev han lite, men jag tror han blev irriterad för att han inte fick följa med första gången. Han var inte cool nog. Nej, och det är han ju inte heller. Han tog inte det, han är inte cool. Nej. Man kan säga mycket om Eddie, men cool är inte första ordet. Nej. Han har väldigt coola ögon dock, de är isblå. Ja. Den ser kalla och arga ut. Elaka. Väldigt ice cool. Ja, verkligen. En spänd stämning i salongen, som man brukar säga. En spänd stämning som James då lämnar ganska fort, för han har väl inte heller något jättemycket intresse av att snacka med Eddie. Egentligen inte, tror jag. Han försökte vara artig. Ja, vilket är typ enda gången han försöker vara lite artig. Det är kul. Backfired på en gång.

00:11:07Verkligen. En liten tidbit om den här biografen är ju också att om man stannar och stirrar på den här bioduken en längre tid. Då kan man få se små bits and pieces av en annan videofilm som man får se senare i spelet. Jag är inte säker på att vi gjorde det. Nej, jag tror inte det. Vi har ju sagt att vi försökte vara så grundliga som möjligt. Och det var vi, men ibland så vet man inte riktigt var man bara ska hänga kvar ett tag. Och eftersom vi bara spelade det nästan dag ett när det kom ut och vi tittade inte på några guider så har vi, som vi har nämnt tidigare, säkert missat lite saker här och där. Ja, verkligen. Och det här var ju, man var tvungen att stå ganska lång stund och titta. Och plus att det var inte som att det spelades upp i någon, det var ju ganska, verkligen bitsen precis att det gick typ inte att se. Nej.

00:12:04Men om ni är där själva, häng kvar. Ta en titt. Ta en glass och njut. Ni får säkert ta lite ur Eddies. Jag skulle verkligen inte vilja göra det, men om ni känner det så ta er friheten att fråga i alla fall. Men James får ju faktiskt upp spåret på Laura i den här biografen och springer efter henne. Hon springer ut på gatan ifrån den stora ingången där man kommer in som biogäst och köper sina popcorn. Så där springer hon ut, James springer efter och kommer ut och där står ju Maria och försökte eller kanske låtsades försöka följa efter Laura men hon bara nej, inte med henne. Vi vet inte riktigt hur på hon var liksom. Nej, det kändes kanske som att hon var såhär, för hon stod ju precis utanför dörren. Ja. Ja, alltså, vi har ju haft, hon bryr sig när hon bryr sig. Det är lite hennes grej.

00:12:59Verkligen. Man vet inte riktigt med henne. Hon är ju gullig och snäll och manipulativ och lite oklar generellt. Jag gillar den blandningen. Gullig och snäll och manipulativ. Det är inte 100% bra eller 100% dåligt. Nej, exakt. Det är svårt att veta med henne. Det känns ibland som att hon är flera olika personer i en. Vilket nog är helt medvetet. Ja, verkligen. Men de bestämmer sig i alla fall för att de vet ju vilken riktning Laura sprang åt, så de springer efter henne. Och till slut så ser de Laura springa in i också en ikonisk byggnad, Brookhaven Hospital. Och där kan vi ju säga så här, där är man ett bra tag. Det är en väldigt stor bana, om vi ska kalla det för bana. Jo, för att som sagt, vi pratade oss igenom det här som att det är mer kanske en film eller en bok eller någonting.

00:13:54Spelmässigt, för att få lite uppfattningar, så spenderar man en rätt stor del av sin genomspelning i just det här sjukhuset. Mer än vad vi faktiskt mindes själva. Vi var där väldigt länge. Ja, faktiskt. Jag hade inte tänkt det här som en så här pass lång del av spelet. Nej, jag minns det inte som det. Men det kan ha haft att göra med att det överlag var ett roligt ställe att vara på. Man tänker inte på hur länge man springer omkring där. Nej, det gör man inte. Det är väldigt stort också. Det är det. Många våningar. Och en sak som är ganska intressant är att när man kommer in i det här sjukhuset så är det ganska omgående så hittar man till ett safe room där man kan spara och så där. Och genom fönstren där så är det verkligen som att det är soligt utomhus. Mm. Det är lite weird. Men det är inte första eller sista gången. Nej.

00:14:50Att det är weirda saker som händer i det här spelet. Verkligen inte. Så det känns nästan så här lite cheerful i början att vara där. Ja, men första våningen, om jag inte minns helt fel, är väl ganska säker också. Ja, i alla fall i början, i den vanliga världen. Precis, det här kunde varit värre. Ja, ja men verkligen. Vi får redan i början lite hintar om att det finns tre viktiga patienter som har varit på det här sjukhuset. som, det är någon director tror jag, som har skrivit ner någonting om det. Det var lite manualer, eller manualer, vad heter det på, vad heter det på det svenska som man säger, journaler, där har vi den, jag var nästan där. Exakt, journaler. Väldigt mycket hur de här tre patienterna beter sig. Och det är intressant, det blir ju intressantare och intressantare ju mer man gräver i det.

00:15:50Och sen finns det också i lobbyn på det här sjukhuset så finns det ju en anslagstavla där det hänger en massa planscher om vart man ska ringa om man behöver hjälp med olika saker, problem som man har i sitt liv. Och en av dem är verkligen såhär, ring direkt om du har, och det är typ, förlorat din aptit, eller aptit, aptit. Förlorat din aptitiser. Aptitiser. Eller om du har en plötslig viktnedgång eller om du känner dig värdelös eller om du har skuldkänslor. Och om man klickar, för det är ju en planschomhängelse man kan läsa på. Jag tror till och med att vi gör det ingående när vi spelade igenom. Ja, exakt. Och det som är roligt är om man klickar på den här så kommer texten upp på skärmen så att man kan läsa det lite enklare utan att behöva läsa det från planschen. Och då är hela den där... Har den smör originalet? Det vet jag inte.

00:16:43För det är annars en väldigt bra grej de har lagt till. För det är så på mycket saker i det här spelet att man kan läsa det som det presenteras i spelet på planschen. Men trycker man på det så får man det så här, okej, du vill se vad du läser. Nu plockar vi upp texten och lägger upp den. Det tyckte jag var jäkligt snyggt att de gjorde. Ja, det är verkligen, för det underlättade ju väldigt många grejer som man läste som var lite svårlästa med när det var skrivet med någon persons handstil och så. Så det var en bra sån här quality of life grej som de lagt till. Så tummen upp för Blueberteam. Verkligen. Och när man klickar upp just det här medierna så är allting som har att göra med skuldkänslor borttaget. Mm, intressant. En liten hint kanske. Eventuellt, eventuellt. Men sen kommer man till en korridor i det här sjukhuset som har en hiss. Men hela den korridoren är liksom mörklagd.

00:17:37Så att hissen fungerar inte heller, så det finns ingen el. Nej. Det är mycket sådana saker i det här området. Man måste fixa grejer. Mycket fixar grejer, verkligen. De kommer in i ett trapphus istället och tänker så här, men vi tar trapporna. Hissen funkar inte, varför inte köra lite vardagsmotion när vi ändå är här? Exakt, och de har till sitt försvar ett ganska stort trapphus. Ja, det har de verkligen. Och i det här trapphuset sitter Laura och målar på väggen. När James och Maria försöker interagera med henne så springer hon därifrån in i en dörr på våningen ovanför. Och när James följer efter så är den dörren låst. Vi ser ett tema här. Hon är ofta på fel sidor av låsta dörrar. I alla fall inledningsvis i det här spelet. Verkligen. Mycket sånt.

00:18:31Och ni kanske, om ni försöker visualisera hur de här trapporna ser ut, det är alltså sådana här stora breda trappor som har mellan, alltså sådana här, jag vet inte vad de bästa ord för, men halvvägs upp till nästa våning så har de liksom en paus. En liten pausvåning som man brukar säga. En liten landing. Ja, en liten landing. Halvvåningar tror jag vi brukar säga om sånt där. Det är liksom inga dörrar eller någonting där, utan det är lite fönster i bästa fall och det finns en vägg man kan måla på. Exakt, och hon målar lite gulliga figurer. Jag tror att mycket är en vit kanin som hon målar ofta. Kanin, absolut. Som att hon är en liten white rabbit. Jag tänkte säga, det finns säkert någon typ av bildligt meddelande i det där. Absolut, verkligen. Vi har sprungit vidare i alla fall. Det är mycket att man springer efter henne. Det är lite hennes grej också, att man alltid jagar den här stackars...

00:19:29Vet vi typ hur gammal hon var? Vi får ju veta det. Inledningsvis så har man väl inte en susning? Ingen aning. Man kan bara, alltså, när jag försöker bedöma hur gamla barn är, då brukar jag säga att den är så här hög, eller hon är så här hög, eller han är så här hög. Så jag brukar säga så här, måste ju vara någonstans mellan typ 5 och 15. Exakt, under 18. Omyndig. Ja, precis. Antagligen omyndig, kan vara äldre än 3. Exakt. Hon pratar. Hon pratar i alla fall. Det gör hon. Hon är så pass gammal att hon har en sassy attitude. Ja, verkligen. Det har hon. Så minst sju då? Minst sju, absolut. Ni har ju varit med på det här, men ja. Ja, exakt. Men där är vi i alla fall, bakom dörren igen. Bakom dörren. Så istället för att gå upp så testar de att gå ner istället. Så de kommer till sjukhusets källare.

00:20:26Där hittar de en generator som de ska ha med lite pusslandets hjälp. Pusslandets hjälp. Ja, men varför inte? Det är ju en klassiker. Fixa generationer i skräckspel. Det här är ju verkligen en klassiker. Och det här är ju, dels så ska man hitta en liten behållare som man ska ha sin gasolin i. Och sen ska man hitta vart man fyller på den också. Så det är lite, en liten trestegs... För mig är det ganska, den var inte supersvår, men det är liksom klassiskt litet pussel. Ja, den var inte så stor den här delen av källaren som vi har tillgång till just nu. Så det är ju mest bara att springa för att hitta saker. Det är rätt mörkt. Ja, det är det absolut. Men när de får igång elen så kan de ta sig upp till våning två. Och så fort de kommer upp på våning två så har ju vädret verkligen förändrats. För där är det ju, dels så är ett fönster,

00:21:25precis bredvid hissen där de kommer upp, trasigt. Och det är mörkt och det regnar. Det är lite som man kanske skulle tro att det borde varit hela tiden. Exakt, så det är väldigt, väldigt stor skillnad mellan vädret på plan ett när man kommer in och plan två när man har fått igång elen. Det är inte helt normalt att ett hus har olika väder beroende på vilken våning man är. Verkligen inte. Men det här är kanske det enda huset som har den servicen. Exakt. Men också så blir det någonting händer med Maria, för hon börjar känna sig lite dålig. Från att egentligen ha varit, som vi sa, inte kanske helt normal, men fysiskt i rätt normal form. Ja, verkligen. Det känns inte som att hon var sjuk på något sätt. Nej, hon var speciell, men inte sjuk. Exakt. Men nu är hon speciell och sjuk. Det är verkligen från ingenstans.

00:22:24Ja. Så att någonting känns lite konstigt med hela grejen. Verkligen. Så hon går in i ett patientrum och sen lägger hon sig på en säng där och säger nej men jag är säkert bara lite bakis. Vilket ju, hon har ju precis tagit sig en återställare på. Ja. Men det var ju inte världens, vi vet ju inte vad hon hade i det där glaset. Men om det var riktigt starka grejer så kan jag förstå att man kanske mår lite dåligt. Det var bara en drink såvitt vi kunde se. Ja. Om hon inte hann på något sätt snappa åt sig den där drinken som hon hällde upp till James. Om inte hon har smusslat lite grann så fort hon har väntat ute på gatan. Det kan hon ju ha gjort, för all del. Ja, hon kan ju ha haft en fickplunta. Ja. Ja, men det har hon säkert. Hon känns som en person som skulle kunna ha den. När vi är inne i det här rummet så drar hon ju också upp en pillerburk från hjärtat och slänger i sig lite piller. För det gör man ju.

00:23:23Så fort man mår lite dåligt. Absolut. I alla fall i den här världen. Men det som är lite konstigt med att hon går in i random sjukhusrum och bara lägger sig. Och där spenderar hon en rätt stor del av kommande del av spelet. Verkligen. För James lämnar ju henne där. Han säger att jag... Kommer tillbaka så snart jag kan. Och sen frågar, precis när han är på väg ut genom dörren så frågar Maria honom. Vad händer om du inte hittar Mary? Exakt, den här lite jobbiga frågan som egentligen har varit med hela tiden. Exakt, och han blir ju lite ställd av den frågan. Och han erkänner ju att han inte riktigt har tänkt på den möjligheten. Nej, om man ska vara helt ärlig så sa vi ju det att hela hans grundkoncept här är inte helt logiskt.

00:24:15Han vet att hon är död. Ja, exakt. Men... Men han är ändå där och letar. Ja. Så han har väl förväntat sig bara att han kommer väl hitta henne och så kommer allt bli bra igen. På något sätt så löser det sig. Den här gamla klassiska inställningen som man kör tills man inte löser det. Tills man inte löser det. Ungefär så. Jag vet inte riktigt om du tänkte upp det här, men en del av de här ändringarna i olika slut och annat har ju att göra med hur man väljer att interagera med att hon ligger i det där rummet. Precis, för det finns ju ett Maria-ending som ju har ganska mycket att göra med hur man hanterar Maria. Ja, precis. Och vi har ju sagt det förut att det vi var med om var typ standardbra slutet. Ja. Men det finns så många slut i det här spelet. Och det är ungefär nu någonstans de här olika variablerna börjar kicka in kring vilket av dem man får. Och det, vi kanske ska...

00:25:11För alla de som är intresserade finns det såklart jättemycket material där ute. Och det är nog nästan enklast att söka upp dem. Men det är inte så att det är en grej som avgör oftast. Utan det är en kombination av fem, sex grejer. Ibland ännu fler. Och så vägs några av dem emot andra. För det kan också vara så att du kanske samlar på dig två olika sorters variabler. Och så är det någonstans i slutet så gör de någon sån här check. Och säger så här, ja du hade fler av den. Ja bra då får du det här slutet. Mm, exakt. Så Marie Ending, det är några saker man ska göra med Marie. Dels komma tillbaka och dels så ska man ju se till att hon aldrig blir attackerad av fiender. Lite sådana saker, hur man beter sig och hanterar henne. Ja, jag kommer faktiskt inte ihåg om vi lyckades hålla henne fri från fara. Överlag tror jag. Ganska mycket tror jag. Ja, vi var lite så här, fan, vi gör det här. Ja, men det känns ju. Hon var ju ensam i den där staden. Hon hade ju inget sätt att försvara sig själv.

00:26:07Nej, hon kunde ju kasta ett piller på folk. Ja, det var det hon hade. Men let's face it, de där konstiga fienderna tror jag inte hade brytt sig så mycket. Nej, de hade bara kört på. Och sen så kan jag tycka att vi hade ju som sagt den här kniven som vi har skaffat oss tidigare, men den valde vi att behålla oss alldeles för oss själva. Den ger man aldrig vidare. Trots att man själv efter ett tag har lite olika vapen som man kan välja. Men man delar aldrig med sig av arsenalen till ens vänner. Nej, verkligen inte. Han är som sagt inte den bästa personen på det sättet. Han vill framstå som en hjälte, men han är inte jättebra på att interagera med... Han är en mer normal hjälte kanske än den här tidstypiska, men den fortfarande typiska videospelshjälten som är så här helylle rakt igenom. Ja, verkligen. Så att här är mera kanske en person som en person skulle varit. Ja. Typ så. Typ så.

00:27:05Hon är där i alla fall. Någonting annat som absolut inte är som de ska vara är ju nästa fiende som vi faktiskt möter ganska direkt när vi lämnar Maria ensam i det här rummet. Och det är ju sjuksköterskorna, de så kallade bowl head nurses. Vi har ju sagt att vi stötte på den mest ikoniska fienden tidigare med Pyramiden. Men nummer två på den här listan måste ju ändå vara nurses. Ja, det måste ju verkligen vara det. Och de har ju på sig vad man bäst skulle kunna beskriva som slutty nurse. Slutty nurse costume är ju numera till och med en standardgrej på halloween och annat. Exakt. Det är inte vanliga sjuksköterskekostymer de har på sig. Slutty nurse låter ju asnice, inte om man stöter på de här. Nej, de här är ju, de har fina kläder. Korta kjolar och höga.

00:28:03Men sen har de också lite konstiga huvuden som är lite... Attityden, wow! De har ju också vapen, de här fina. De har ju järnrör mestadels, tror jag. Så de är lite stökiga att hantera. Nu minns jag inte riktigt om det fanns en variant till. Gjorde det inte det lite senare, som var lite jobbigt? Det gjorde säkert det. Men som vi säger, större delen av dem. går runt med järnrör som de jättegärna vill inspektera en med. Ja, de är supersugna på det. Och de är svårare att döda än de här två andra fienderna som vi har hittat. Ja, legs är ju som vi sa själv mest irriterande. Men om man kommer på dem när de står och lurar så förlorar de varje gång. Nurses lite mer, sådär, man måste jobba lite mer. Ja, verkligen. Men som tur är så hittar James faktiskt en shotgun.

00:28:59I ett skåp här. Och vi har ju, tror jag, redan hittat ammunition till den. Precis som med pistolen så får man den lite tidigare än själva vapnet. Ja, ja. I alla fall fick vi det. För att vi plundrade allt som rörde sig hela tiden. Ja, vilket ju var superbra. För det var verkligen, det var betryggande att ha shotgun Shells när det blev många sjuksköterskor på en och samma gång. Och som alltid i bra spel så är shotgun typ världens bästa vapen. Ja. Alltså ett headshot och det är... Så är det över. Så att det är ett väldigt trevligt vapen att ha. Men också ett sånt där vapen som man behövde snåla lite grann med. För att man får inte samma mängd ammunition till shotgun som man får till vanliga pistolen. Nej. Eagle, hette de det? Yes, så var det. Så att man måste vårda sin örn. Exakt så. Ja. Precis som The Bald Eagles är de sällsynta, men...

00:29:59Imponerande när de dyker upp. Väldigt mäktiga. Och de som sagt, att ödsla dem på de här lite sämre fina känns helt meningslöst för att de kan man ta på alla möjliga andra sätt. Men vill man plocka de här lite bättre så ett skott och som sagt headshots. Vi gillar alla spel där man kan ta headshots och det faktiskt nästan blir en instakill. I stort sett varje gång. Som vi ju lite grann var inne på är det här en jättestor bana. Och det är mycket pusslande. Men till slut så kommer man fram till en dörr som är låst. Men den har en liten lucka som man kan dra i för att titta in i. Alltså det känns ju väldigt fängelse på något sätt. Eller psykiatrisk avdelning. Det är lite sjukhus och fängelse. Där man ska kunna spana på någonting. Exakt. På ett säkert avstånd.

00:30:47Precis. Och det ska inte finnas någon möjlighet att ta sig in och ut ur den där. Så den är väldigt liten. Den är en decimeter hög kanske. Det är inte så att man pressar sig igenom. Nej, man kan precis titta in. Ja. Och den lilla luckan öppnar James och ser faktiskt Laura där på andra sidan. Men ja, en kort sekund, en kort glimt av Laura får han innan hon springer vidare. Laura moment. Det är ett litet Laura moment, sen springer hon vidare. Hon springer mycket. Väldigt, väldigt mycket. Hon är en sån där sprallig figur. Ja, verkligen. Men de har gjort det ganska snyggt också, för man ser verkligen att hon är ett barn när hon rör sig. Ja, det funkade bra. Alltså, som vi sa, att hon är, och det, som vi sa, egentligen alla karaktärer beter sig ganska troligt under premissen man stöter på. Ja. Ja. Verkligen.

00:31:43Så James pusslar på i det här sjukhuset och sen kommer vi på egentligen att nu ska vi besöka Maria, för det är ingenting som man måste göra. Nej, här har vi då som sagt valmöjlighet. Ja, och när man gör det så blir hon faktiskt väldigt glad. Det är en fin liten scen där hon är så här, du kom bara hit för att kolla hur jag mår. Vilket ju är, som sagt, roligt att de har lagt in, just att säga att du behöver inte göra det. alls. Men om du gör det så får du en belöning. Ja. Och ett av de här pusslen som vi håller på att lösa, det är ju i den här director's room, för man ska hitta tre stycken patientarmband för de här tre patienterna som fanns med i journalen och inte manualen. Precis. Det är väl den röda tråden i en ganska stor del av det här. Ja, men det är det verkligen. Det handlar väldigt mycket om de här tre olika patienterna och deras diagnoser. De är ju

00:32:43Det är ju psykiatrisk, tror jag, klinik som han, den här som har skrivit journalerna. Det var det som han var, precis, ansvarig, har jag för mig. Exakt. Så det är ju den typen av diagnoser de har, tvångstankar och sånt. Ja, de har rätt mycket problem, de här individerna. Mycket, mycket problem. Mycket. Men till slut när man har löst det här då, armbandspusslet, det är lite knappar, det är böcker som ska flyttas för att komma i en viss ordning. Så får man en liten, en nyckel som leder till rooftop. Precis. Vi kan ju säga, jag tror vi har sagt det alla annars, men vi kortar ju ner många av de här pusslen till ett par meningar när vi pratar här nu. Vi spelade det här spelet i tre timmar, det kan vara värt att påminna om det lite då och då. Det låter som att det här spelet gick...

00:33:34Väldigt snabbt och härligt, men det är rätt många timmar för att göra en del av de här sakerna som vi sa. Vi pusslade lite grann, det kanske var tre timmar. Ja, exakt. De här tre armbanden är inte jättelätta att hitta. Man ska ju liksom fiska upp en nyckel för att kunna draina en pool och sen slå sönder väggen och få ut ett av armbanden. Alltså det är väldigt mycket att springa runt. Och med tanke på att det är en väldigt stor bana också så är det definitivt mycket att springa runt. Bara så att ni vet att det är... Vi får det kanske att låta som så här, åh, vilket kortspel. Inte så mycket så. Det är verkligen inte ett kortspel det här. Och även om man inte spelar lika nitiskt som vi gjorde så tror jag ändå att man kommer upp i ett gäng. Man får ett gäng, ja, så är det. Ja. Och ska vi kanske säga att de här armbanden hade blod på sig? Absolut. Så att man får ju lite så här, hmm, det här var nog inte helt, det gick nog inte helt bra det här.

00:34:25Nej, det armbandet hittar man ju också i en säng under ett täcke. Och när man lyfter på det här täcket så ligger det liksom inälvor typ i den här sängen. Och sen ligger armbandet där i. Ja, så att man får lite så här, hmm, det här var nog inte så bra. Och det är ju kul faktiskt, för när James ska ta upp det i armbandet då gör han faktiskt någon min av att han är ganska äcklad av det här. Lite så här, grossed out. Nej, jag vet inte om det här. var något jag gjorde frivilligt. Han gör det, men... Han gör det, men han har mindre grossed out min när han vid ett tillfälle måste stoppa ner handen i en toalettstol för att fiska upp sekundvisaren till det här klockpusslet. Det är väldigt oanat vad han egentligen tycker är äckligt. Han kanske tänker att en toalettstol har åtminstone inte haft ett liv. Men andra gäster. Jo, sant.

00:35:21Vi låter honom stå för sig själv som man säger. Exakt. Men ja, det är lite smånasty lite här och där. Ja, och det som också är en annan detalj som är ganska snyggt gjorda av utvecklarna är ju att när han har stuckit ner handen då i toalettstolar eller hål eller vad han nu sticker in handen i så är hans hand smutsig ett tag efteråt. Oh ja. Visuellt så vet man vad han har gjort som man säger. Ja. Men James tar sig i alla fall till taket. Och det här är också en klassisk scen från originalet. När han blir nedkastad för ett stängsel. Det händer inte i den här, men däremot så finns det ett trasigt stängsel. För att påminna oss om vad som faktiskt kan hända. Ja, vilket är lite nice också. Där de har ändrats har de oftast lite hint om hur det såg ut från början. Exakt, de har lagt till lite sådana små poster. Vilket är jättekul för...

00:36:16Oss som spelar det här för andra gången. Alla andra kommer bara så här. Ja, det var ett tag. Men. Ja. De som har kört original är så här. Nice. Ja. Det finns någon form av. Jag vet inte vad det är. Det är någon sån här maintenance. Litet hus på det här taket. Pyttelitet hus. Som han går in i. Jag tror att man hittar typ en liten note. Det är ingenting. Det finns inget speciellt i det där. Det som händer däremot är att när man vänder sig om för att gå ut. Man öppnar dörren och utanför står Pyramid Head. Han har inte glömt. Han har inte glömt. Och han lyfter upp James i halsen. Här har vi Darth Vader-referensen. Som Darth Vader lyfter han upp honom och sen kastar han ner honom ner till våningen under i sjukhuset. Och han dör faktiskt inte. Nej. Man kan tänka sig att de flesta hade nog gjort det. Ja, verkligen. Det är nedkastat genom ett tak. Ja.

00:37:13Inte ens på en bra dag hade jag nog klarat utan vidare. Nej. Det ser ut som att han har lite ont när han reser sig upp. Definitivt. Han känner det, som man säger. Han känner det. Men inte mer än så. Han är ju på ett sjukhus. Det är bara att hämta lite plåster. Det är sant. Han kanske... Han blev inspirerad av omgivningen på något sätt. Ja. Men det är väldigt brutalt. Också lite oklart hur Pyramid Head kom upp på taket utan att man hörde någonting. Exakt, för han låter ju ganska mycket. Tidigare gånger som jag har stött på honom så har vi ändå hört hur han... Han har tunga steg liksom. Han har tunga steg och tunga vapen. Det gör han också, tyvärr. Han är rätt tung rent allmänt. Verkligen. Så är det. Men vi får ändå tacka Pyramidhead lite grann för det här. Därför att vi kommer ner på tredje våningen i en av delarna som vi inte hade access till tidigare för att alla de dörrarna var låsta.

00:38:06Ibland så får man se ljuspunkten i det traumatiska kastet från takvåningen. Exakt, vilket ju gör att vi faktiskt kommer face to face med Laura för första gången. Tack, Pyramidhead som man säger. Ja, eventuellt. Ja, men lite ändå får man väl säga. Precis. Jo, men det är egentligen ett ganska sjukt sätt att träffa någon, men i det här fallet så vet jag att vi bara såhär nice. Ja, perfekt. Nu kan vi fråga ut henne om Mary. Precis. Och först frågar han, varför håller du på och springer ifrån mig hela tiden? Och sen frågar han, verkligen, men i samma mening frågar han om Mary, så hon vet inte riktigt vad hon ska svara på. Men när han frågar, hur känner du Mary? Så säger hon, I just do. Och han bara, men kom igen nu, berätta.

00:39:06Och hon är ju retsam som hon alltid är. Vad ska du göra om jag inte berättar? Ingen mer glass för dig, kunde man ha sagt. Exakt. Ja, om hon hjälpte Eddie med den där glassen behövde hon ingen mer glass på ett tag. Antagligen inte. Nej, men det är ju hennes grej. Att alltid vara jobbigt retsam hela tiden. Verkligen. När James ber henne förklara lite mer hur hon faktiskt känner Mary så säger hon så här att Mary är faktiskt min vän. Vi träffades på sjukhuset förra året. Och då får man en liten hint så här, okej. Det är ju konstigt. Ja, det är första gången man liksom har förstått var deras gemensamma nämnare är. Exakt. Men det konstiga är ju då förra året eftersom att Mary har ju varit död i tre år. Ja. Och det går liksom en grej till som inte riktigt passar in.

00:40:03Någonting är det som är konstigt. Så är det. Och det här är också intressant, för nu får vi faktiskt se James bli lite arg, för han blir ju upprörd när hon säger det och säger att hon ljuger. Och kastar sig lite fram emot henne, lite så här aggressivt. Mm, mm, mm. Han har ett moment. Han har ett moment innan han kommer till sans och bara inser att, oj, vänta, jag kan ju inte attackera ett barn. Alltså, han har ju, som vi sagt, han har varit med om mycket. Det har varit en jobbig dag, inget snack om den saken. Han har mördat saker nu. Han började dagen som icke-mördare och nu har han mördat saker. Men till och med... Väldigt bra. Just saker också, för man kan ju hävda att de inte var människor, någon av dem. Men han har ju fortfarande någon typ av så här, så här gör man inte. Nej, han inser det och kastar sig bakåt. Eller kastar sig bakåt, men... Han drar sig tillbaka lite så här, wow, wow, wow. Ja, bara... Backing up liksom.

00:41:00Exakt, det här kan jag inte göra. Och Laura blir ju rädd och börjar springa ut ur rummet förbi honom. Då följer han efter henne och tar tag i hennes arm. Och säger så här, jag kan inte låta dig springa här ensam bland alla. Det är farligt. Men Laura verkar inte tycka att det är så farligt. Och hon säger så här, nej men jag måste hämta ett brev. Det är ett brev från Mary. Precis. Då blir ju James lite intresserad igen. Han pendlar här. Ja, exakt. Okej, okej. Nu är jag med igen. Precis. Så Laura säger så här, men det är där inne och så pekar hon på en dörr. Precis bredvid. Så James öppnar den och så går han in och så säger hon, jag gömde det bakom ett rör längst in i rummet. Alltså här så vet du och jag bara så här, kom igen nu. Var inte sån. Du kan inte gå på det här. Nej. Är det här första gången? Nej. Är det andra gången? Nej.

00:41:58Men han gör ju det. Men han gör det. Och så fort han har gått tillräckligt långt in i rummet så smäller Laura igen dörren och säger ha, typ. Det var kanske den minsta överraskningen i världshistorien. Ja, det här var ju, och det är så dumt. James märker ju ganska snabbt att han är nog inte helt ensam i det här rummet. Det är någonting som låter här så han säger ju till Laura exakt det. Du måste släppa ut mig. Du måste släppa ut mig. Och då säger hon, in your dreams, fartface. Japp. Som man säger ibland. Ja, så fartface är hans smeknamn. Jaha. Hur visste du det? Oklart, men... Exakt, hon har mer insyn än vad han... Än vad han tror det är. Men jo, och det är det som är lite oskönt, för att han har ju faktiskt en poäng. Det är ju någonting där inne, men hon tror väl antagligen att han säger vad som helst för att bli utsläppt. Ja.

00:42:54Eller så ser hon det inte, eller så skiter hon i det. För hon springer därifrån utan att öppna dörren. Hon gör sin grej och den är ju att springa iväg. Ja, det är verkligen att springa därifrån. Och det som händer då, det är faktiskt ingen i rummet just då, men det börjar liksom rasa saker från taket lite grann. Som att någon har en fest där uppe. taket börjar. Precis, det liksom strösslar ner lite. Det strösslar ner. Och ner från taket kommer en figur som sitter i bur. Så är det. Den är inburad i en liten bur. Den har en stor mun som sticker ut. Väldigt stor. Väldigt stor mun. Och den håller fast sig med en hand i taket och åker runt. Går runt. Jag vet inte hur den lyckas. Det är lite oklart.

00:43:52ens vad det är för någonting. Väldigt oklart vad det är. James skjuter ju på den här och när han har skjutit ett par gånger så utvecklas den till sitt nästa steg, vilket är att en del av den här buren vecklas liksom ut och blir ben så att den blir som en spindel typ. Vi ska väl säga att det här är någon typ av bossfight vi pratar om just nu. Det här är en bossfight och i originalet så var det tre stycken. Men i remaken så är det bara en. Med olika faser istället. Med olika faser, precis. För spindelbenen var inte med i originalet. Nej. Och jag skulle nog säga att, och jag tror vi nämnde det tidigare, men nästan alla, eller alla? Jo, alla. Alla bossfighter var rätt bra i det här spelet. Sen så var de inte alltid helt lätta att förstå vad man skulle göra.

00:44:42Och det gällde egentligen mest första fighten med Pyramid Head, där vi fortfarande inte riktigt vet om det handlar om en ren timer eller om det handlar om en timer och hur mycket skada man gjorde. Men den här är mera som det alltid är, skjut på den så mycket du kan. Exakt, den här går att döda. Och när James lyckas göra det så går han fram och tittar på den lite grann och funderar, vad är det här för någonting? Och det är en väldigt relevant fråga. Alltså det är en väldigt relevant fråga, men innan han hinner undersöka det närmare så kommer det ner en till sån här från taket, tar tag i honom och drar upp honom. Japp, bara rakt upp. Rakt upp. Han har ju en tuff halvtimme. Först ner genom ett tag, sen upp genom ett tag. Ja, exakt. De här monstren kan inte riktigt bestämma sig vilken våning han ska vara på. De kanske har olika riktlinjer. Ja, exakt. De jobbar inte under samma boss.

00:45:40Nej. Som det kan vara ibland. Ja. Men, ja, upp åker han i alla fall. Upp åker han. Och det som händer sen är att det är en cutscene. Och det är en point of view-cutscene. Och det man ser är antagligen ett sjukhustak och hur man blir liksom... Runt skjutsad genom en sjukhuskorridor och först ser det vanligt ut och sen blir det liksom rött och lite alarm och grejer som låter. Väldigt obehaglig scen och de här sirenerna låter lite grann och han hör Marys röst som säger James. Det är lite jobbigt. Ja, det är en speciell liten scen. Verkligen. Det är väl en av de här Cut scenes and some. Den är lite längre också för mig. Den sätter tonen. Den sätter tonen. Och vi blir inskjutsade rakt in i Brookhavens version av Otherworld. För det trodde ni väl inte att vi skulle komma ifrån? Nej. Klart att vi måste uppleva Otherworld även här. Faktiskt är det. Är det något av de här ställena som inte har en...

00:46:57Försök komma ihåg, var det något större ställe som inte hade två versioner? Det är väl möjligen då fängelset kanske. Men i stort sett så får man alltid nästan vara beredd på att varje område man stöter på har en potentiell other world-motsvarighet. Så man är aldrig riktigt klar med ett område innan man har fått en touch av other world. Exakt, exakt. Och Brookhaven's other world är ju, ja, som other worlds är. Det är skitigt. Det är rostigt. Den har ju en annan palett. Så är det. Ja, verkligen. Den är lite mer jordig av sig. Ja, det är den. Inte jordnära på något sätt, men jordig. Nej, precis. Det är inte positivt. Och den lyckas de med väldigt bra. Man märker på en gång. Om någon visade två bilder så skulle man hundra gånger av hundra se vilken som är vilken. Ja.

00:47:55Verkligen. Och i den här other world varianten av Brookhaven så hittar vi en låda som är låst med två hänglås med kod och en nyckel. Och de är alla, sitter fast i kedjor som går ut till andra rum. Väldigt, väldigt långa kedjor. Så att det man ska göra nu det är ju att hitta alla de här koderna och nyckeln för att låsa upp den här lådan. Så man kan följa de här långa kedjorna för att hitta rätt. Ja, rent spelmässigt så är det ju ganska tydligt vad man ska göra. Men om man tänker sig från perspektivet som han har som person så måste det vara ett så här, vad fan är det som, det här är sjukt konstigt. Ja, vad ska jag göra nu? En stor låda med kedjor som går iväg genom väggar liksom och bara försvinner iväg i byggnaden. Väldigt, väldigt märkligt. Det är ju ganska mycket pusslande här också. Man ska operera på en docka och det är liksom... Jag tror att vi sa liksom när vi finns, bara okej, det här kommer att ta ett tag. Och det gjorde det. Det gjorde det definitivt.

00:49:16Det gjorde det verkligen. Men när man till slut har pusslat klart, hittat alla de här tre grejerna. Jag kommer ihåg att det var någonting med, man skulle hitta en klocka, ställa den på rätt tid. Och när det lät ett larm, då visste man att det var rätt tid. Och då var det nummer två, liksom. Siffran två. Ja, precis. Det var en del, jag skulle säga att det här var kanske det stället där vi hade mest problem med pusslen. Ja. Och inte kanske att det var så här, åh, där sprang vi runt en timme och letade. Men det var en del som var så här, okej. Vad är det vi ska göra här egentligen? Ja, men det är mycket konstigt. Elektrisk stol är inblandad. Mm, det är en hel del olika grejer. Sen så försöker jag komma ihåg, nu var det så länge sedan, men de här pusslen, är de plockade från originalet eller hade de lagt till grejer här? De är nog ganska lika tror jag. Den här boxen är på ett helt annat ställe. Boxen är på ett definitivt annat ställe, så den har de flyttat runt.

00:50:16Rent spelmässigt, så fort man såg den där boxen så visste man att det här kommer vara minst tre olika saker du måste göra för att få upp den här. Man såg framför sig att jag kommer springa runt en del. Ja, och det kommer jag verkligen göra. Jag måste också rätta mig själv, för det är inte en elektrisk stol. Det är en elektrisk... När de skickar elektriska vågor in i hjärnan som någon form av terapi. Ja, precis. Det är ingen avrättningsstol. Nej, exakt. Det är en typ sjukhusstol. Ja. Mentalsjukhusstol kanske man ska säga. Ja. På den så står det en sifferkombination för ett lås. Men när vi har gått igenom alla de här grejerna för att hitta det här så kan vi äntligen öppna den här lådan och man får en ganska

00:51:04Det känns som en signifikant kattsyn. Det känns som att nu kommer det hända någonting omvälvande. Man ser från baksidan på lådan hur han öppnar lådan och tittar in. Men vi får aldrig se vad som är i lådan i den här kattsynen direkt. Det får vi göra först när han blir lite förvirrad. Därför att den här lådan är helt tom. Och när man har jobbat så hårt för lådan, då blir man lite besviken. Men lite faktiskt. Det är väldigt så här, varför gjorde vi det? Har jag just gjort det här i typ två timmar eller vad det nu var, så var det ingenting i den. Och varför var den ens låst överhuvudtaget? Exakt, varför hade den så många lås? Många frågor. Många frågor. Men däremot, det som händer, i liksom svallvågorna av det här antiklimaxet som är av en tom låda. Är det här en unboxing? Ja, det är en unboxing fast med riktigt dåligt slut. Den sämsta unboxingen någonsin. Man har jobbat hårt för den och sen när man väl får den så får man ingenting. Ja, vilket det är. Men det som händer är att ett stort tygstycke som har suttit på väggen trillar ner och bakom

00:52:22det här tygstycket så finns det ju en dörr som har en typ skulpturrelief, kanske det heter, på sig av en kvinna. Och det här är då the lady of the door. Precis, och väldigt så här, vad ska man säga, det är ett hantverk, skulle man kunna säga. Den är väldigt arbetad, det är inte en liten casual grej på något sätt. Nej, det ser ut som en tung, tung dörr också. Och i munnen på den här kvinnan så är det en liten knapp. Ja, precis. Som går till hissen. För att hissen, man behövde hitta den här knappen för att kunna använda hissen. Det är väldigt ologiskt, men ibland är det så. Nu hade ni nästan glömt den, men vi nämnde den way back. Att hissen fanns, men den fungerade inte. Nej, precis. Och hissen finns även här i other world, men den har ingen knapp. Men nu.

00:53:22Nu har den en knapp, så nu kan vi äntligen åka ner till källaren. Det låter som en positiv grej, men vi vet ju att i alla skräckspel så är källaren typ det sämsta stället det kan vara. Ja, men verkligen. Men ja, det är dit vi ska. Minus 1. Våning minus 1. Minus 1. Wow. Och ja, den här hissen alltså. Den hissdörren öppnas, man trycker dit knappen och sen trycker man på minus 1 som har precis satt dit. Och sen händer det något väldigt märkligt i den här hissen. Wow. Alltså så märkligt att vi inte ens tänker säga det. Och ni visste att det skulle bli så här. Egentligen visste ni det. Vi visste kanske inte det. Nu vet ni. Alltså som vi sa till vårt försvar då, att det kommer vara ett antal avsnitt.

00:54:14Ja, det kommer det definitivt vara. Och vi kommer vara lite småelaka, precis som vissa andra i det här spelet, och retas lite genom att lämna cliffhangers. För att vi har lärt oss av 80-talsserier att det är så man gör. Ja, det är det. Så nästa vecka, conclusion. Fast inte i det här fallet då, utan det kanske blir nästnästnästa. Men där är det, vi är i... Det är inte ofta man får ta med sig en knapp till hissen, så ni får ta med er det positiva med att det var här vi var första gången. Exakt. Någonting nytt i alla fall. Men som sagt, vi får se vad som händer. Just den grejen kan vi nog ändå lova att ni kommer få reda på i nästa avsnitt. Men vi kan också lova att det kommer inte vara det sista avsnittet i serien. Silent Hill 2 remaken. För att vi har mycket spel kvar. Mycket mysterier att reda ut fortfarande. Och vi säger väl som förra gången. Vi rekommenderar att ni lyssnar på de första avsnitten om ni inte har gjort det.

00:55:08Och vill ni ha ännu mera klassiska skräckspel om det här inte räckte till så har vi en gigantiskt lång serie om Resident Evil också som kan vara lite stödhjul om man känner att man behöver många timmar till av klassiska skräckspel. Men annars så tackar vi för den här gången och vi kommer tillbaka igen med avsnitt. Ja, vi vet vilket avsnitt det är, men vi vet inte av hur många som vi ser. Vi kommer tillbaka i nästa avsnitt och så får vi se hur många fler det blir. Men vi hoppas att ni har det så bra så länge och på återhörande. Tjingeling! Hej, hej!