Resident Evil del 16 - RE8 - Village

00:00:00Okej, vi är tillbaka. Eller har vi ens varit borta? Existentiell fråga. Men vi är i alla fall tillbaka. Filosofiskt. Det är alltid filosofiskt. Det bör alltid vara filosofiskt. Speciellt när man pratar om Resident Evil. För det är det. Den resan fortsätter nu i del 3. Om Resident Evil 8, The Village. Och vi tror att det eventuellt är det sextonde avsnittet totalt. Men där är vi inte riktigt lika säkra så att, you know. Vi håller oss till att det åtminstone är det tredje om Village. Det är vi säkra på. Det tror jag att vi är ganska säkra på. Det kan vi ändå nästan vara säkra på. Ja. Och ja, vi har haft den dåliga ovanan eller kanske exakt enligt plan att lämnat er med en cliffhanger i båda de tidigare avsnitten. Så att för er som inte var med från början. Återigen får vi vara så här tråkiga och säga att det blir enklare om ni går tillbaka till det första.

00:00:59Resident Evil 8 avsnittet och lyssnar därifrån. För att vi är inte som en tv-serie. Vi kör inte en recap utan vi hoppas att ni är med på banan redan från början för att när det ska spelas curling då väntar man inte på ismaskinen. Eller något i den stilen. Då sopar man banan med dem. Oj, oj, oj. Ja, ni märker själva. Här går det undan. Men vi säger som förra gången att ni är jättevälkomna att hoppa på på en gång. Men vi rekommenderar att ni går tillbaka till första avsnittet om ni inte har hört något och vi rekommenderar nästan även att man lyssnar på vad som hände i Resident Evil 7 för att de här två spelen hänger ihop. Väldigt mycket. Och så är det med den saken. Men, enough about diet som valfri person in the Midwest skulle kunna säga. Nu är det dags att hänga med Beneviento. Det är det. Det är det. För vi har lämnat Dimitresk. Vi har klarat av den draken. Vi kanske ska säga att vi trodde ju

00:01:56vid det här tillfället att spelet nästan var klart. Alltså, det kändes verkligen som att man hade spelat ett helt spel när hon blev en drake. Ja, som det ofta är. Drakar brukar vara slutbossar i spel. Verkligen. Och här är det bara en i mängden. Ja, det är en liten amuse-bouche på vad som komma skall. Då vet man att man har hamnat i en tuff by. Verkligen. Och när vi träffade den här kvinnan som har gett oss den här indikationen på att det kanske är fyra olika hus som hon kallar det, bloodlines. Bossar kanske vi skulle säga, som vi måste... Vi förhåller oss ju ändå till spelvärlden. Precis, så bossar. Och vi har ju sett emblem också ska vi kanske säga. Som påminde om ett annat emblem som vi har sett i både en och två tillfällen. Ja, det har vi.

00:02:47Verkligen spännande. Då vet man att det här är rätt spel. Det hänger ihop på något sätt, tänker man. Och när Ethan beger sig ner tillbaka till där vart den här gården där Duke finns och där alla ingångarna till de här fyra husen finns. Så råkar han ju nu också hitta en stenformation med get. jättestora statyer. Alltså det är lite såhär Mount Rushmore liknande kanske. De har grävt ur berget. Skumt i en sån här by. Tänker jag. Väldigt stort bygge. Det måste ha tagit. Men vi såg ändå att de var rich liksom. Ja, alltså. De har pengar. Dimitrisks slott var ju något utöver det vanliga. Jag tänker kosta på mig ett litet skämt. De hade inte blodspengar. Oj, oj, oj. Det hade de definitivt. Det hade de definitivt. Så att de sålde väl det där vinet för många euros som man säger. Det tror jag att de gjorde. Ja, för det är väl nutid. Jag vet inte huruvida. Typ nutid. Så att jag tror att här är euroeran som man säger. Exakt, vi är där nu. Om det här är, om det inte är en alternativ universum såklart.

00:04:05Ja, det kan det ju också vara. Det vet vi faktiskt inte. De har nog aldrig riktigt sagt det totalt sett om Resident Evil Universe är vårt universum eller ett helt eget liksom. Det är väl semifiktivt i alla fall. Jag tror det. Jag har inte sett det vinet på systemet om vi säger så. Nej, men det kanske kommer. Kan komma. Årets bubblare. När ytan kommer tillbaka till den här lilla delen av byn där Duke sitter i sin vagn. Då säger han till Jitan, oh, du har din dotter i dina händer. Och Jitan bara, vad menar du? Och han börjar så desperat, för den är lite immig den här flaskan som han har, så han börjar desperat gnugga på den och då ser han att det står Rosemary Winters head på den. Japp. Man tänkte ju då att det skulle kunnat vara Aladdin. Ja, exakt.

00:04:57kommit ut ur flaskan. Alltså hade han kunnat önska sig tillbaka av Rose. Exakt! Det hade ju till och med varit rätt nice, men nej. Ja men nej, så är det inte. Så det visar ju sig då att nu är Rose uppdelad i fyra sådana här små flaskor. En har då huvudet som han nu har hittat och sen är det ben, armar och torso i varsin flaska. Ganska groteskt. Eller? Väldigt. Och hon är ju i någon form av kristalliserad form kanske. Och varje lord har då fått varsin flaska med Rose. Och du förklarar ju att Rose är ju speciell eftersom att hon är ju ändå född under, eller med föräldrar som har varit med om det ena och det andra. Föräldrar som har haft äventyr som man säger. Exakt. Så det gör ju att hon kan faktiskt hållas vid liv även i den här konserverade formen. Så Duke säger liksom såhär, det du måste göra nu, det är att du måste hitta alla de här flaskorna, du ska placera dem i en liten, det är ett litet altare som finns precis där vart Duke sitter, som han kallar för Giant's Chalice, där han ska stoppa ner alla de här flaskorna och då kan han bygga ihop Rose igen och återuppliva henne.

00:06:19Det låter så enkelt men egentligen är det bara sjukt. Det är också knasigt när han ska bygga ihop sin dotter. Här är lite legobitar. Precis, här är huvudet, skruva på det. Tänk om man satt det åt fel håll. Ja, exakt. Det är vänsterarmen på högersidan. Ja, precis. Det finns så många eventuella problem som det här skulle kunna vara. Det hade verkligen, ja, mycket konstigt. Men å andra sidan. Ethan är ju om någonting bra på att sätta fast kroppsdelar igen. Ja, han har ju gjort det. Han har övat på sig själv en del. Precis, han har gjort det ett flertal gånger och det brukar gå ganska bra. Ja, men faktiskt. Dimitresk högg ju faktiskt av honom armen när han var hos henne och det gick ju fint att sätta tillbaka igen. Fingrarna däremot, lite mindre bra. Ja, men exakt. De är han ju faktiskt av med på riktigt. De är borta nu. Man går ju runt med ett bandage och typ tre fingrar.

00:07:15Men hur många behöver man egentligen? Han behöver ju uppenbarligen inte fler. Nej, alltså det är väl hans gräns kanske, tre. Jag höll på att säga han är nöjd med livet. Det är han nog inte, men han är fortfarande med i matchen. Han är definitivt med i matchen. Mycket missnöjd med livet kanske. Jag misstänker det, misstänker det. Okej, så för att då ytan ska kunna fortsätta ta sig in i nästa hus så måste han ge sig av ner till byn igen och hitta en nyckel. Och den här byn, Duke ger honom en typ ungefär vid Ditskari och då ska han leta efter ett hus som har ett rött tak. Och den här, det är en ganska stor by det här ändå. Det är inte bara att gå dit och hitta en nyckel utan det är ju såhär att puss, du ska hitta en sak för att hitta en annan för att hitta en annan sak. Så det tar ganska, man spenderar ganska mycket tid i den här byn. Och hittar ju såklart massor av ammunition och annat loot och grejer. Ge oss kristaller som vi säger.

00:08:12Mycket kristaller hittar man och mycket djur som man kan skjuta för kött och ge till, eller sälja till Duke. Ja, det är ändå ganska, alltså en del skulle nog säga att det här är liksom padding, men det är det, eller så är det, vad heter det, world building är det fina ordet de brukar använda. Ja, och det är det väl också, men också kul med samlargrejer på något sätt. Det är ju det, som en completionist så vet jag exakt. När man väl har börjat samla något. Man ser att det finns ett nummer, tänker man så här. Nu måste jag hålla. Ja, exakt. Och det är ju lite jobbigt. Det tycker man är väldigt jobbigt faktiskt. Men man bara hoppas att det är värt det. Det är typ så det är. Ja. Men man hittar ju också den här nyckeln då. En nyckel som har ett vingpar på sig. Mm. Och då kan man faktiskt då ta sig in i nästa hus som är Dona Benevientos hus. Om vi ju sa i förra avsnittet att det låter en touch.

00:09:11Italienskt. En touch Italien. Och vi förstår inte riktigt varför de har olika namn allihopa. Men det kan ju vara så att ursprungsmänniskorna på något sätt kom från olika städer. Ja, precis. Och det här är liksom representanterna från alla de fyra. Så att även om de är från byn nu så ursprungligen kanske de var från fyra olika länder eller någonting. Exakt. De pratar också alla amerikanska, vilket är det. Det kan ju vara så att de bara, det här blir svårt. Vi måste välja ett. ett femte språk som såhär equals all, så blev det American. Exakt. Rimligt. Vi säger så, för att annars vet vi inte vad de håller på med. Nej. Och även om då Donnas familj kommer från Italien så är Donna nu den sista överlevande i sin familj. Så hon är den sista Benny Vienton i byn. Det låter ju rätt dramatiskt.

00:10:08Ja, och hon är ju också lite dramatisk får man säga, hennes grej. Hon är ju en dollmaker, mutant dollmaker, som har adopterats av Mother Miranda. Så där har vi ju återigen då Mother Miranda som nämnts av typ alla i den här byn. Exakt. Och Donnas grej är ju att hon med tankens kraft kan skicka ut feromoner som är starkt hallucinerande. Japp. Hon är som ett levande knark skulle man kunna säga. Verkligen. Och vi får ju uppleva det ganska omgående för när vi kommer in genom grindarna in till hennes del av den här byn och ska ta oss mot huset så det första, nästan det första vi ser är Mia. Mm. Tänker man såhär, wow, vänta lite nu. Vänta nu, var inte hon, blev inte hon jätte ihjälskjuten? Hon är tom pepprad som ett såll alldeles i början av spelet. Exakt.

00:11:06Och nu står hon där med Rose i famnen och hon manar på Ethan framåt men hon är också väldigt, väldigt ny. Hon är väldigt ledsen och säger så här, everyone leaves me, even Rose. But you're dead, är det man skulle vilja säga. Men Isan är ju i någon form av desperat state så han följer ju efter henne och försöker prata med henne men det funkar inte riktigt. Hon är ju inte, hon lyssnar inte. Inte alls faktiskt. Och det som är lite speciellt med det här huset är ju att när man kommer till själva huset och ska ta sig in så står det på dörren: Lämna alla minnen kvar på utsidan. Eller något sånt. Vilket då betyder att man inte har med sig någonting av det man har hittat in i huset. Så man har inget vapen, man har inga grejer, man har ingenting med sig in i huset. Sånt gillar vi inte. Eller ja, oftast inte i alla fall. Det är lite småstressigt.

00:12:04För man har ju precis samlat på sig the good stuff. Det var ju inte så länge sedan man började köpa guns and ammo av bättre kaliber än det man hade i början. Exakt, och nu blir man av med allt. Ja, man börjar känna sig confident. Jag kan klara vilket flygplan som helst med de här grejerna jag har. Ethan brukar ju oftast ha ganska lite grejer. Alltså i första spelet så var man ju alltid svältfödd på grejer känns det som. Åtminstone typ halva spelet. Och nu är man äntligen såhär, nu kan jag skjuta drakar. Och då är det såhär, nej. Ja, men ni får inte. Du får inte skjuta. Skjuta fler drakar nu. Men det betyder ju också att det här huset är väldigt pussligt. Det är väldigt pusselfokuserat och pusslena är väldigt dockorienterade. Ja. Så det är både en, man skulle kunna säga typ den klassiska Resident Evil att det är mycket pussel. Men väldigt så här med en twist. För att de kopplar det väldigt hårt till just den här Beneviento-stilen.

00:13:01Ja, exakt. Så själva huset som man kommer in i är ju liksom hennes hus, där hon bor. Men sen tar man ju en hiss ner till källaren som är ganska stor där det känns som att hon har sitt, jag vet inte vad det heter, dockklinik heter det va? Ja, för alla de som har det och som sa så här, nej, nej, nu sa ni fel. Hör av er. För nu går vi med dockklinik här. Exakt, det lärde jag mig i Agnes Cecilia som jag läste när jag var liten. Ja, och den boken ska man ju ta på fullt allvar. Det var en bra grej. Absolut. Så där nere har hon ju dockklinik, hon har lite lager, ganska mycket. Det är lite rum. Och i ett av de här rummen så är det verkligen som att man kommer in på en klinik. För att på ett typ operationsbord så ligger det en life size-docka.

00:13:54Som kanske påminner lite om Mia. Jag vet inte. Eller så är det något. Får för sig. Det undrar jag bara så här. För att det finns väl. Eller gör det? Finns det en fobi som är enbart för dockor? Det gör det va? Ja men det måste det ju göra. För den fobin har väl. Ja för jag menar. De är ju med i en massa skräckfilm. Men jag försöker bara komma på. Jag har nog aldrig hört vad den heter i så fall. Nej. De flesta är ju så här. Du är ju en. Någonting någonting. När man har en fobi liksom. Hemläxa till eventuellt nästa avsnitt. Att komma på vad The Fear of Dolls skulle kunna heta. Ja, och om man inte hade Fear of Dolls innan så får man det definitivt nu. Och den här life size-dockan ska man ju operera på lite grann också. För man kan plocka lös delar och ta ut saker ur munnen och sånt på henne. Jag tror att man behöver öva lite grann om man ska bygga ihop rosen.

00:14:48Exakt, så det här kanske är ett bra tillfälle. Det är lite som Surgent-spelen man får lära sig. Ja, exakt. Och det känns lite samma sak, för det är verkligen klonkigt och klumpigt men fortfarande. Ja, det är inte fingerprecisionen kunde varit större. Ja, exakt. Här kan man ha sönder lite grann. Det här, och jag minns att det här fastnade jag ju på lite grann, för det var någon av de här armarna eller något som man skulle skruva bort som jag bara inte fattade att man skulle skruva bort. Så jag sprang runt här hur mycket som helst och bara, vad är det jag har missat? Och sen var det ju att jag skulle skruva lös någon till arm, typ. Alltså det är ett problem man inte stöter på jätteofta ändå, att man ska skruva loss någon. Nej, verkligen inte. Så det är fullt förståeligt att man tänker så här, vad gör jag nu? Ja, för det känns som att man hade skruvat lös allt på den där dockan och klickat överallt, men det var så här, nej.

00:15:39När man trodde att man skruvat klart så var det ändå lite till. Det är alltid något i hörnet. Vem har en skruv lös? Exakt. Och det här huset, eller där man är inklusive källaren, det är ju mycket, mycket mindre än Demirteskslottet såklart. Och lite lättare att hålla reda på vart man ska. Men det gör det inte mindre läskigt för man kan verkligen gå runt för att komma. Så det finns flera vägar att ta sig till samma ställe. Och det är väldigt... kul. Och det funkar väldigt bra för den här lite läskiga effekten. Och speciellt när man faktiskt tror att man har klarat alla pussel och är på väg upp och det kommer en jättestor bebisliknande... Fast det är en sån här Grotesco-baby liksom. Ja men verkligen, för ansiktet är inte så här gullig bebis på något sätt. Utan det är verkligen en riktigt otäck bebis. Man tänker ganska snabbt att det här

00:16:38Antingen så skjuter vi det här i facet och sen så kommer vi på, just det, mina guns. Can not do that. Så man får springa runt i det här huset för att hitta ett sätt att liksom undkomma den, få den att krypa, för den kryper ju också, det är ju en bebis. Fast jättestor. Ish, baby ish. Ja, exakt. Den skriker som en bebis. Följ efter den. Helt klart, helt klart. Så det man får göra är att få den att springa så pass långt in så att man kan ta en omväg runt den och ta sig ut. Ja, jag hade gjort det också. Jag hade inte velat vara i närheten av den där bebisen. Oh no. Alltså den är... Det är inte alls en bebis man vill ha att göra med. Inte alls. Verkligen inte. Men när man har tagit sig förbi den och man kan ta den här hissen och komma upp igen till Donnas hus, då får man ju möta det som är då slutposten som är hennes docka.

00:17:31Angie. Det är inte heller ett namn som man kanske hade förväntat sig. Nej. Faktiskt inte. Så att återigen så mixar de ordentligt. Namn från allt möjligt. Olika ställen, ja. Ja. Och den här dockan är ju typ, den känns som att den är levande. Och det är ju också för att Donna har infekterat den med den här parasiten som hon använder för de här feromonerna. Japp. Så den här lilla dockan, den... elak, skrattar och flyter runt i rummet och har på sig någon form av såhär, det är nästan som en bröllopsklänning med slöja. Men det är inte den här klassiska typ, konstig skräckdocka-grejen? Verkligen. Det är liksom mer klassisk horror känner jag, på den grejen. Ja. Ja men och det är det verkligen. Och hon är ju väldigt obehaglig när hon flyger runt och jagar en. Och det hon vill att...

00:18:29man ska göra, det är att leka kurragömma med henne. Vilket också känns som en skräckgrej. Ja, verkligen. Det känns som att man har sett massa sådana filmer där det är såhär, hide-and-seek på, kanske inte frivillig basis. Nej. Nej, exakt. Och det här är ju verkligen inte frivilligt. Men om man inte leker kurragömma med henne, då kommer det en massa andra dockor som börjar hugga på en. Och äta, äta på en. Jag vet inte vad de gör, de bara kryllar runt. Det är väldigt intressant. Lite sådär, jag vet inte riktigt. nibbles höll jag på att säga, men det låter nästan som att det skulle vara nice. Men det här är inte nice. Ja, det är verkligen inte nice. Det är sådana här nibbles man inte vill ha. Precis, det är exakt de man inte vill ha. Men som tur är så hittar man faktiskt en sax, så man har någonting att försvara sig med och också döda Angie med. För efter, när man har hittat henne några gånger, huggit henne med saxen, då... Fan vad man hugger henne i fejset!

00:19:20Ja, ganska brutalt hugger man den här dockan som ändå är jätteliten och det ser ganska fånigt ut när han står och håller fast henne och bara hugger ner. Take it! Men vi alla vet att det finns ingen bra svensk översättning på looks can be decieving, eller hur? Nej, ulv i fårakläder. Där har vi det. Men en docka liksom. Ja, det känns inte som... En docka i fårakläder. Som man hugger i ansiktet med en sax. Som man hugger i ansiktet med en sax. Och när man har gjort det tillräckligt många gånger så dör ju Angie och Angie visar ju sig vara Donna. Donna hade ju på något sätt gett sig in i den här dockan och använder henne. Ja, man undrar ju om, ja. Som vi sa förut, alla de här är ju mer eller mindre så här galna. Så man vet ju inte riktigt logiken bakom. Men lite weird kanske. Ja, verkligen.

00:20:18Och hon förkalkas ju också precis som Dimitresk och hennes döttrar. Så vi har ju åtminstone typ samma sorts problem fortfarande. Ja. Men i hallen när man ska gå ut så hittar man av en händelse en till flaska av Rose. Och på den här står det ju då Legs. Inte ofta man hittar sådana, men i det här fallet så är man ju ändå ganska nöjd. Eller här. Och det man också hittar är ett till vingpar som man kan stoppa på nyckeln. Så nu har nyckeln fler vingar. Precis. Vilket... Vi vet väl inte riktigt om varför det är bra. Men på något sätt är det bra. Ja, det visar ju sig vara det. Då tar man sig tillbaka genom den här lilla sträckan som är mellan Dux torg. Och huset. Och så kommer man till Duke's torg, man slänger ner benen i det här altaret. Pratar lite med Duke och sen så när man kollar på en av de här grindarna så ser man att det faktiskt är ju ett märke av fyra vingar på en grind. Och då tänker man såhär, okej. Eller ja, det kanske man inte alls gör. Man kanske tänker såhär, ja ja, två av fyra. Exakt, två av fyra.

00:21:43Ja men det är lite grann som i president evil 1 där när man hittade såhär, på den här är det en klöver. Ja men lite så. Även fast den här världen är väldigt välgjord så är man ju fortfarande i ett spel så man, jag tänker ofta såhär okej, minst två till. Ja, exakt. Minst två till. Innan det här öppnas liksom. Ja. Men det man kan göra nu är att gå rakt in. I morot. Rakt in i hans, vad ska man säga att han har då? Var är han going? Han har... Han bor i en fiskeby. Mm. Vilket... Ja, det gjorde jag. Typ. Och han har ju hållit på med en massa experiment för Mother Mirandas räkning. Japp. Han har experimenterat med någonting som heter Kadoo. Mm. Det är också såhär, okej. Så, ja, och när man får reda på mer om vad som har hänt så är det ju, det är ganska brutalt här för hon, mother Miranda har ju kommit dit med liksom subjects som han då förväntas att experimentera på. Så de har ju haft en lite knasig relation. Jag vet, finns det inte någon sån här känd, antingen bok eller film som är såhär Dr. Moreau som är någon sån här galen vetskapsman som experimenterar med grejer.

00:23:02Det känns väldigt mycket så, ja. Jag misstänker att det här är någon sån här, typ, antingen hommage till det eller att de bara plankat det rakt av. Ja, faktiskt, för det Morot har här på sitt område också är ju någonting som heter Morots Clinic. Mm, så det kan nog vara så att de har tagit lite inspiration. Hans pappa skulle kunna vara Dr. Morot. Det skulle kunna vara så. Det hade varit lite coolt. Men han har gjort som många andra i den här lilla byn, sjuka grejer. Det har han verkligen gjort. Och han har en ganska, man får ändå spela en stund för att komma till Morås själva bostadshus här. Och det första som händer när man kommer in innanför hans grindar är att man hittar ett hus i vilket en döende människa ligger.

00:23:59Och han har blivit riven av någonting stort. Så tänker man, är det en lajkan? Ja exakt, man tänker och hoppas. För då vet man ändå hur man ska göra. Ja. Men det är det inte, för Ethan råkar få syn på det här. Det är en ganska stor varelse som springer runt där innanför Råås grindar. Och den här varelsen kan man inte skjuta med vanliga vapen. Man har ju fått tillbaka alla vapen. Ja, det kan man kanske säga. När man lämnade... förra området och smög ner i byn. Ja, precis. Så nu har vi vapen. Men det spelar tydligen ingen roll för att det här monstret går ändå inte att döda med de vapen som man har. Utan man måste hitta ett specialvapen för det här. Säkert, men det. Hur ofta... I de tidigare spelen, hur ofta gjorde de typ sådana grejer? Nej, men inte så mycket. I alla fall inte liksom i vanliga...

00:24:57spelet. Eller ja, men slutbossen var ju oftast att man fick en... Ja men precis, man fick typ, här har du ditt raketgevär som du alltid velat ha liksom, hela din grej. Men. Ja, exakt. I spelen har jag för mig att det ofta gick att döda nästan alla bossar med alla vapen. Med det man hade. Det tog väldigt mycket mer om man typ använde pistolen. Ja precis, och jag tror det också. Jag kan inte komma på någon instans där det faktiskt var så här som det var. Nej, och jag tror att om man ska vara sån också, många av de här spelen de tidigare har ju också att man kan köra dem flera gånger och om man har klarat det en gång, åtminstone var det så i de första tre spelen, jag minns inte om det var kanske så i fyran också faktiskt, att man får den här Magnum-revolvern som belöning om man har klarat spelet en gång och sen ska man typ one-shotta allting med den när man kör om spelet. Vilket är nice. Det är lite av en sån här power fantasy som alltid är nice.

00:25:50Man känner sig inte skyldig för man har ändå klarat spelet. Så det är lite av belöningen för att man har kört ett varv redan. Exakt, och genom hela det varvet så tänker man ju ganska ofta, gud vad skulle hända om jag bara hade ett riktigt bra vapen nu? Exakt, och sen så får man det och så här, ha, vad det här skulle hända. Like a boss, tänker man. Exakt, och känner sig skitgrym. Det gör man. Enkel glädje liksom. Verkligen. Men här måste man hitta ett speciellt vapen som finns på ett speciellt ställe så man måste... pussla lite för att till slut hitta det. Och när man har hittat det så blir det lite grann en katt och råtta-lek med den här varelsen därför att man måste hitta ett bra ställe där man får en bra vantage point för att skjuta ihjäl den. Så vinklar är allt? Vinklar är allt. Så till slut, om jag minns rätt så tror jag att jag hamnade uppe på ett tak.

00:26:42Taket på det första huset. Precis, för jag tror att det fanns en stege i det första hus man kom in i där man kunde klättra upp och komma ut på taket. Så där kunde man då skjuta den här och komma vidare i Morås fiskeby. Det låter så himla oskyldigt. Ja. Morås fiskeby låter som ett turistställe. Det låter som att det skulle kunna vara ett mysigt ställe. Och det kanske för all del en gång var ett mysigt ställe. Om Morå inte var där så kanske det var ett mysigt ställe. Exakt, om han inte hade varit under Mother Mirandas spell. Exakt, om det bara hade varit ett ställe dit man åkte för att fiska regnbågslax eller någonting. Exakt, då hade det kunnat vara mysigt. För han bor ju också ganska mysigt för när man kommer fram till hans hus då så är det ju typ en väderkvarn eller någonting sånt. Ja, alltså det kunde varit så mycket värre. Ja. Det är mest det att han har gjort...

00:27:35Det är ändå rätt onajs för han har ju inte bidragit med speciellt mycket bra grejer. Nej, det har han verkligen inte gjort. Och sen ska jag också tillägga att han bor ju inte i den här väderkvarnen. Utan när man kommer in i väderkvarnen så hittar man en hiss. Och sen åker man hiss jättelänge. Alltså väldigt, väldigt, väldigt länge. Till att jag funderade på har spelet hängt sig? Eller en extrem laddningssekvens tänker man. Som när du var i spelförr då man alltid gick in i en hiss. Ja, exakt. Och då var det laddning och då passade de på att bara... Ja, körde hissmusik i två, tre minuter liksom. Exakt. Och det här var verkligen så förut. Sans-hissmusiken. Mist-Operchanges som man brukar säga. Faktiskt. Där hade Moreau kunnat göra sig billigt och bli seriös. Han hade haft sina favoritlåtar rullandes där. Ja, det hade varit perfekt. När man väl kommer ut ur den här så inser man att vi är långt, långt, långt ner i gruvorna. Och det är en väldig, alltså...

00:28:33Det kan inte bli mer Resident Evil än att man åker ner i källaren och det antingen är en gruva eller ett Secret Land. Det är de två grejerna. Eller någon form av kloak. Det kan vara en kloak också, det kan det. Så vi har tre på topplistan över grejer man åker ner till i den här serien. Exakt. Och här nere, det här skulle ju lika gärna kunna vara en kloak för här hittar vi ju Morot och Morot är ju väldigt missbildat av det här. Kadoo som han också har. Han mopar väldigt mycket. Det är väldigt synd om honom. Det känns inte som att han kanske är den smartaste i gänget. Nej, och det kanske är därför han fick bo här nere. Ja, för han är... Man kommer ner och känner så här, Gud, behöver du en kram? För att det känns som att det är synd om honom. Man tänker i alla fall, säg en stund, så tänker man det. Sen gissar man att, men vänta, han har gjort en del.

00:29:31Väldigt dåliga grejer. Ja. Men det som är förvånande när man kommer ner och ser honom så står den här flaskan med Rose. Japp. Den bara står där och Ethan tar den. Mm. Och Moreau märker först ingenting men sen när han gör det så blir han ju väldigt sådär bara no. Precis. The others will laugh at me. Precis. Kom igen. Be a bro. Ge tillbaka den. Exakt, och sen så frågar han såhär, men vad ska du göra med Mirandas special child? Ja, det är också såhär, vadå special? Eller hur, för då blir ju Ethan arg, han var såhär, det här är ju inte på något sätt Mirandas barn. Exakt, jag hade lite mer med det att göra om vi säger så. Ja, väldigt mycket. Och nu försöker jag bygga ihop det igen. Okej, den grejen gör du sjuk på alla möjliga plan. Men han har åtminstone mer rätt att hävda att den här flaskan är min liksom.

00:30:27Verkligen. Och Moreau försöker verkligen säga att Miranda måste få tillbaka sitt barn. Ge tillbaka flaskan. Men Ethan struntar i det för han är ju där för att hämta flaskan. Och det Moreau då gör för att hindra Ethan från att lämna gruvan är ju att han blockar det. För han kan tydligen skapa det här slajmet eller vad det är som han blockar. Som är lite giftigt väl? Det är väl något frätande har jag för mig. Precis, det är liksom syra på något sätt. Han kan göra syrskum. Det kan han göra. Jag tyckte att det påminde om lite grann, det var ju den här äggslajmet eller vad det var som var i tåget i Resident Evil Zero. Ja, just det. Lite åt det hållet, fast grönt. Tänk liksom juleskum. Ja. Om juleskum hade varit frätande. Ja, självlysande grönt. Det kanske är mer slajmer då om vi ska... Ja, det kanske är, precis.

00:31:27Det är Ghostbusters. Ja, vilket känns helt okej. Han var också jätteäcklig. Ja, verkligen. Det var lite hans grej. Det var hans grej. Men Ethan hittar ju såklart en annan väg ut ur de här gruvorna. Det är också ett ganska stort område i de här gruvorna. Och han hittar, han kommer till någonting som är en liten, liten sjö där det är en liten stuga och där är det jättemånga Lajkans. Som man måste skjuta. Men man kan också hitta hur mycket grejer som helst där. Vapen, mediciner, allt sånt. Och en båtnyckel. Det är inte så ofta man är på båtar ändå. Nej, det är fyran. Det är fyran och om man ska räkna det här stora skeppet i sjuan. Det är sant. Och även var man inte på ett skepp i någon av de här sidospelen som vi pratade om. Ja, just det.

00:32:26På Medelhavet där. Ja men precis. Så att det kanske nu då. När det är tredje eller fjärde gång så kanske det också börjar bli en av de här vanliga grejerna. Exakt, det är som en helikopter nu. Det är snart som en helikopter. När kommer båten? Ja precis. Och när sjunker den? Fältfrågan. Exakt. Men Ethan hittar ju faktiskt en väg ut genom den här gruvan. Han tar sig tillbaka på någon form av vanlig mark igen. Hittar båten och åker ut i, det finns också en stor reservoar på det här området. Mm. Det är ett ganska stort område, ska vi kanske säga. Väldigt stor, och det är en stor damm. Kanske snarare en reservoar. Också som i fyran, har jag för mig. Ja. Eller var det en sjö? Jag minns inte riktigt. Någonting har det varit. Ja, vatten var det. Och det var inte liksom havet?

00:33:25Det vet jag i alla fall. Men jag har för mig att det var en mindre sjö som man kunde paddla ut på. Ja. Ja men exakt. Och det här är väl lite samma sak? Lite i den stilen. Och det är ju då som vi har sagt förut att det finns många paralleller mellan Resident Evil 4 och Resident Evil 8. Mm. Nästan så många så att de måste ha gjort det medvetet liksom. Lite medvetet. Det är en liten, vi vill försöka få det här att kännas lika bra som fyran. Jag skulle tro det, om man ska vara krass. Vi vet att det gick hem i stugorna, så nu gör vi det igen. Ja. Det som finns i det här vattnet också är ju någon form av stort monster som är där under och lurar. Och det är också en klassiker. Exakt, det känns väldigt typiskt. Ja, det gör det faktiskt. Och det är också en av de grejerna som många skräckspel använder sig av. Det här att man inte ser vad som är under ytan. Ja, exakt. Nischa till exempel gjorde ju det väldigt mycket. Ja.

00:34:23Och det är tydligen en av de sakerna som folk är mest rädda för. Det hade jag faktiskt ingen aning om. Och jag förstår varför, för att det är jobbigt. Det är ju i och för sig den här okändhetsfaktorn som jag misstänker folk är rädda för. Ja, för under vattnet finns det så mycket saker som vi inte ens vet existerar. Under vattnet hör ingen när du skriker. Exakt. Men same goes. Nästan, det är väldigt svårt att höra vad du skriker i alla fall. Ja, om man inte är typ såhär delfin eller val eller något, för de... Om man inte är... Vad hette den där delfinen? Hm-hm, delfinen. Exakt det. Det var inte Echo the Dolphin, men vi kan väl säga det, för det är mer game. Ja, just det. Ja. Men vi pratar egentligen om den som hade en serie på 90-talet som vi inte kommer ihåg namnet på. Exakt, Skippy. Skippy? Nej, Skippy var väl... Var inte Skippy en Kangaroo? Kanske.

00:35:22Men det var någonstans där. Det var någonting och det var också säkert från Australien kan vi säga. Det skulle jag gissa. Men det är i alla fall inte Skippy som kommer upp den här gången. Det är det verkligen inte. Och den här vattenreservoaren, jag tyckte att det här var lite stökigt för det var mycket sådana moment att man skulle, för det fanns små broar som tog en över det här vattnet. Och man skulle liksom höja och sänka dem för att ta sig över rätt. Och det var ganska stökigt. Men efter jättemånga försök så tog man sig till slut över i alla fall. Han hittade någonting som kändes som ett litet researchcenter. Det var datorer, det var grejer. Även Duke fanns där. Tja, okej, den är lite... Men som vi har sagt, Duke dyker upp på typ alla ställen. Ja, han är lite magisk. Han är likt många handelsfarande i Reston D.U.C. Lite underligt.

00:36:19vad han kan dyka upp. Ja, verkligen. Men någon annan som är underlig som dyker upp här är ju Chris som helt plötsligt dyker upp. Chris, vad har du gjort? Det är ju egentligen det man skulle kunna fråga. Och Ethan försöker ju verkligen få honom att svara på frågor, men Chris säger så här, jag har inte tid nu, någonting... Någonting närmar sig, vi vet inte vad det är som händer, sluta tjata, vi behöver inte din hjälp, ta det lugnt, vi löser situationen. Ja, han är lite såhär, angsty. Ja, men han är inte, det känns inte som att han är en trevlig kille just nu. Nej. Chris brukade vara helrekorder. Verkligen. Ethan försöker fortsätta att övertyga Chris om att han ska få hjälpa till, men innan de hinner bestämma hur de ska göra det här upplägget så kommer det en stor fisk som hoppar mot dem och de flyger åt varsitt håll och hela den här researchgrejen bara sjunker ner i vattnet. Och det var inte en koifisk? Nej, det var inte en koifisk. För Ethan, han tar sig upp på en av de här bryggorna och det gör även Morot, som nu är där.

00:37:30Precis. Mycket konstigt. Det är en av många konstigheter. Ja. Och han är ju fortfarande lite, han mår inte bra. Han mår inte bättre nu än när vi såg honom sist om vi säger så. Nej, verkligen inte. Han berättar om att Mother Miranda ska hålla en ceremoni och han försöker få ut ord men det går liksom inte för han bara Han börjar muteras. Det är väl egentligen det som händer. Det är ju inte första gången i Resident Evil som det händer. Nej. Och han säger så här, I can't hold it in anymore. Och sen trillar han i vattnet och förvandlas till den här stora fisken då. Japp. På något sätt så hade man ju vid det här laget känsla av att det kanske var han. Ja, verkligen. Och det man då måste göra är ju att dränera den här.

00:38:23reservoaren, dammen. Det måste ju vara en damm eftersom man kan tömma den. Precis. Jag tycker det här var ganska svårt. Stökigt för jag var tvungen att göra om det så mycket. Men det är samma sak här. Man ska hoppa upp på bryggor i rätt stund och ta sig till det här kontrollrummet där man kan dränera vattnet och samtidigt då försöka undvika morot som nu är jättelik. Jag försökte komma på om det finns någon annan bossfajt som den här påminner om i serien. Men jag tror inte det gör det egentligen. Alltså de flesta bossarna som jag minns ofta så att det är en typ boss arena. Ja. Det är inte jätteofta man behöver klättra och klänga och ha så utan det är så här. Man trillar oftast ner i någonting. Ja. Och sen är man där.

00:39:15Exakt. Ja, nej, precis. Den här är ju lite annorlunda för man ska göra någonting samtidigt som man undviker honom. Och det är väldigt stressigt. Jag tror att det är därför det blir så himla svårt. Japp. Men till slut då när Ethan lyckas ta sig till det här kontrollrummet, han lyckas tömma vattnet i dammen och det forsar ut vatten över hela den här fiskebyn. Och med allt det här vattnet så forsar ju också Moreau. Japp. Det är egentligen nu som själva bossfajten då börjar. Men nu är det mer traditionellt skulle man kunna säga. Precis, och det är en ganska svår bossfajt. Han är väldigt stor. Det här slajmet som han täckte igen gruvvägarna med tidigare. Det kan han pruta ut ur munnen och det måste man ju undvika för att det är ju dyra. Som vi vet så var det frätande, inte bra.

00:40:13En annan sak som kommer ut ur munnen på honom, det är en liten människa som jag antar är Morås riktiga form. Ursprungs-Morå. Exakt, och den kommer ut ur munnen på det här monstret och är alldeles grå och ser... Inte utom oss så himla bra. Inte alls. Och det är den då man ska försöka skjuta. Japp. Det här känns som en klassisk bossgrej. Ja. Den stora bossen är bara såhär typ ett skal. Ja. Men egentligen så ska man lura ut den riktiga, riktiga grabben och skjuta på den. Lilla rackaren där. Och skjuta på den. Och till slut när man lyckas skjuta den tillräckligt mycket så exploderar hela, hela jätte... Piñata! Nej. Ja, men det är lite piñata. Slime-piñata. Han exploderar. Och den. Och det var ju som sagt kanske lite synd om Moro, men... Men...

00:41:12You gotta do what you gotta do. Han har gjort massor av dumma saker. Alltså det var ju det som var grejen, han är ju inte oskyldig liksom. Nej, men han hade också antagligen, han var nog lite mer lättlurad kanske än de andra Lordsen som vi har träffat tidigare. För det känns som att han kanske hade ett lite lägre IQ. Jag tror det. Han var den där, vad heter det, om de andra var de här ledarfigurerna så var han deras bästa fan. Han vill vara en i gänget. Ja, men verkligen. Han försökte verkligen passa in, han ville vara med, men han lyckades inte riktigt för det var ingen som egentligen tyckte om honom. Och en sak som man ser när han klättrar upp på bryggan där, det är att han har ju faktiskt en sjömanstatuering som det står Mother på. Men istället för ett hjärta så är det ju någon form av fisk eller manet eller något sjö... Nautiskt tema. Han har ett väldigt nautiskt tema.

00:42:08Ja, jag vet inte vad man ska säga, det känns ändå som. Den här, det var inte en drake liksom, men de har haft två rätt stora bossar redan nu. Ja, verkligen. Och den här var faktiskt ganska svår. Dimitresk var jobbig därför att det var svårt att hålla koll på vart hon var när hon flög runt. Men den här var svår därför att man var tvungen att undvika den här syran som han sprutade ut och man var tvungen att liksom träffa på den här lilla gubben som kom ut ur munnen och hålla reda på när han kom ut och sådär. Japp. Så det, de har ju... Vad ska vi säga sådär totalt sett? Nu ska vi kanske ta det i slutet av spelet, men bossarna i det här spelet är nog bland de mer utmanande i serien. Verkligen, det tycker jag verkligen. För en del spel har mer haft dem som typ

00:43:00Ja, vi slänger in lite bossar för att man ska ha det. Och sen är de inte speciellt svåra egentligen. Men det här är riktiga bossfajter, båda två. Ja, absolut. Och sen ska vi inte tala om nästa, precis. Så att verkligen svåra bossar, stort spel. Det känns som att man får mycket av det här spelet. Bara hittills liksom. Ja, som sagt, vi var ju redan nästan mentalt klara i förra avsnittet. Då hade vi knappt börjat, känns det som. Gillar man... Nu vet inte jag... Om vi sa det i början, men det här spelets completion time är egentligen inte så mycket längre än de andra. Men jag tror att den här genomsnittsgrejen är om man spelar på en ganska lätt. Man gör ingenting utöver det som behöver göras. Vill man gå 100% i det här spelet så blir det ganska mycket längre på en gång. Ja, verkligen. Och sen tror jag också att man kanske blir lite lurad av att det är så mycket som händer hela tiden. Ja, visst. Så är det ju.

00:43:59Men jag känner att det kanske börjar osa lite cliffhanger här igen. Ja. För att nu har vi ju precis hängt upp fisken på tork som man säger. Precis, och här kommer då cliffhangern. På vägen ut från Morås tillhåll så kommer Ethan in i ett rum där det står en TV som helt plötsligt går igång av sig själv och han får ett meddelande. Det känns som en tvätt. Äkta cliffhanger. Och för alla er som tänkt att jag trodde hon skulle vara klar någon gång. Det får vi be om ursäkt för. Det här spelet har som sagt så mycket grejer i sig att det går inte att bara paddla sig igenom med den snabba kajaken. Utan man får ta den långsamma flodbåten här och ta det i den takten det är helt enkelt. Så vi kommer ju tillbaka med ett fjärde avsnitt i Village-serien. Och vi får se om det räcker.

00:44:57Men det får ta den tiden det tar och vi hoppas ju som sagt att ni är med oss hela vägen. Och igen, hemläxor till nästa gång. Alla er som hoppade in här, paddla tillbaka lite grann och lyssna på de första avsnitten så blir det lättare. Men tills dess får ni ha det superbra och så ses och hörs vi i nästa avsnitt. Hej, hej!